Oväntad löpning

Ja. Ni vet vad jag skrev igår. Att idag skulle bli lustens dag. Inga måsten. Vad jag såg framför mig var mig sittandes i soffan med en bok eller framför Australien Open. Ja och visst, precis det har jag gjort också. Men dessutom, vilket verkligen överraskade mig, så vaknade jag med ett träningssug.

Under Australien Open-finalen gjorde jag mitt bästa för att stilla suget. Testade att stå på händer, gjorde en massa armhävningar ("vanliga" armhävningar, smala tricepsarmhävningar och min favorit "krokodilarmhävningar" som Sofy kallar dem) och stod i plankan under sidbytena. Testade även lite armbalanser och andra yogatrix.

Suget gav hur som helst inte med sig så efter tennisen gav jag mig ut på den tidigare "vanliga" Djurgårdsrundan. Var väldigt länge sen sist nu. Efter min stressfraktur i foten som jag drog på mig i höstas har jag knappt sprungit över huvudtaget. Så tänkte mig den korta Djurgårdsrundan bara för att få komma ut och röra på mig. Delvis inspirerad av dagens Svd-artikel om alla blogglöpare.

Redan från start kände jag hur kroppen riktigt njöt av att få komma ut i solen och snön. Så jag sprang på och bytte ut den korta rundan mot den lite längre, dvs 8 km istället för 6. Och jag som alltid brukar ha en otrolig uppförsbacke att ta mig över när jag haft löpuppehåll. Oavsett i hur bra form jag tycker mig vara, så brukar just löpningen ha en egen form. Som om löpkonditionen enbart går att träna upp genom löpning. Känner ni igen er?

Idag upplevde jag i alla fall inte alls nåt åt det hållet. Det var som om jag aldrig haft nåt uppehåll. Helt underbart! Och jag tackar längdåkningen för det! För visst måste det vara alla dessa timmar i spåren som ju på något sätt liknar löpning som gjort skillnaden?

Klockan visade 45:40 när jag var tillbaka 8 km senare. Mycket nöjd med tanke på snöunderlaget och det faktum att jag knappt sprungit på 4-5 månader.

Tennisinspiration

Tittar på herrarnas final i Australian Open och kan inte annat än imponeras. Hoppas på en lång och jämn match.

Inspirerad till tusen att spela själv. Och som tur är väntar tre timmar tennis de två närmsta dagarna. Två matcher och en träningstimme. Och efter fredagens match som jag förlorade med minsta möjliga marginal är jag än mer taggad att bli bättre och bättre och bättre. Bäst helt enkelt.

Ingen lust. Inget glid

Hade verkligen ingen som helst lust att ge mig ut i spåret i morse. Termometern visade på -13 grader, solen lyste visserligen men kroppen ville mest stanna i sängen.

Men. Samvetet malde. Ett skidpass den här helgen borde du väl kunna få till. Vasaloppet är nära. Och för att slippa vakna ännu en morgon med ett borde och en lust som inte stämde överens så tog jag tjuren vid hornen och gav mig ut. Enbart för att ha det avklarat.

Isande kallt. Snö som var så trögåkt att det var som om hela världen sa åt mig att strunta i den här galenskapen. Jag åkte långsamt, utan glädje och med en längtan hem till soffan och boken. Men jag gjorde det i alla fall. I 80 minuter åtminstone.

Imorgon är det jag som vaknar utan måsten. Bara lust.

Award!

Jag har fått en award av Sofy vilket jag förstås är jätteglad för. Tack så mycket! Den som fått awarden ska:

• Kopiera awarden på sin blogg
• Länka till personen som gett dig awarden
• Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
• Välja ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till
• Länka till deras bloggar & kommentera hos dem att de har en Award att hämta!

So, here we go:
1. Ett av de bästa beslut jag tagit under de senaste åren är att bli mentor åt en gymnasietjej. Varje gång jag går ifrån våra möten gör jag det med en stor värme inombords. Att få vara viktig för någon är en fantastisk känsla. Dessutom råkar det här vara en av de klokaste människor jag träffat och jag förundras över hur mycket som finns inne i den här tjejen.

2. Jag fullkomligen älskar Vinterstudion och förknippar att kolla på längdskidåkning med en väldigt harmonisk känsla inombords.

3. Jag var om möjligt en ännu större sportnörd när jag var yngre. Stefan Edberg, Patrik Sjöberg och Mats Sundin prydde mina garderobsdörrar när andra hade NKOTB. 

4. Jag ville bli breakdancare som liten, men gjorde aldrig nåt åt det (mer än att se filmen Breakdance varje eftermiddag efter skolan). Nu som snart 30-åring har jag tagit upp min dröm om att kunna balansera mig själv på armarna genom att testa på Rocket Yoga..

5. Är en person som trivs väldigt bra i mitt eget sällskap och värdesätter verkligen att bara få vara för mig själv. Gärna tillsammans med en bok.

6. Jag inspireras och imponeras av människor som går sin egen väg. Som följer sina drömmar.

7. Jag har en tydlig framtidsbild i mitt huvud där jag spenderar ett år boendes i sommarstugan som ligger ute på en ö i skärgården och skriver. Har ingen aning om vad det är jag skriver på, men antar att det är något som framtiden får utvisa.

Eftersom en del av mina favoriter redan fått sin välförtjänta award fuskar jag lite och väljer att skicka vidare awarden till Alexandra - för dina kloka funderingar som får mig att tänka till, till Annika för att du peppar mig med dina inlägg om vasaträningen, och till ytterligare en Annika för att du på ett så ärligt sätt delar med dig av dina tankar och utmaningar kring yogan.

Full av energi

Känner på mig att det här kommer att bli en alldeles fantastisk dag! Vaknade med en massa energi och känner mig liksom tillfreds. Nöjd. Underbara känsla!

Hävdar bestämt att det är den perfekta gårdagskvällen som bidragit till den här känslan. Först ett möte med tjejen som jag är mentor åt - och våra möten är alltid fantastiska, som tagna från en annan verklighet. Möten fulla av värme, vilja att förstå och utvecklas, en massa viktigt snack (igår flöt samtalet mellan så vitt skilda ämnen som drömmar och inspiration, vad det innebär att dö och alltså försvinna (?!) och den första kärleken) och däremellan fnissande, sådär som man gör när man är 17. Och jag hänger mer än gärna på fnissandet. 

Jag har fått äran att träffa den klokaste gymnasietjej man kan tänka sig och jag kan lova att jag lär mig minst lika mycket under våra möten som hon.

Med ett leende på läpparna gick jag sedan vidare till yogastudion och yogade mig till total avslappning.

Vardag - livet när det är som bäst.

Favorit i repris

Bokat! Den 20 mars åker jag på Training Camp till Portugal! Ska blir precis hur kul som helst.

Från förra årets Camp minns jag framförallt den fantastiska morgonyogan innan frukost, löpturerna på stranden, den sköna stämningen bland alla träningsentusiaster och lyxen att få umgås med mitt energiknippe till mamma som tyckte det var minst lika kul som jag att få träna åtminstone fyra pass per dag.

Lunchträning på g

Snart dags för lunchträning. Tänker mig några 4-minutersintervaller på löpbandet och lite ryggstyrka eftersom det var ryggen som snabbast sa ifrån under helgens långpass på skidorna.

Har kommit till att älska avbrottet från vardagen som lunchträning innebär.

Min bästa müsli

Luktar rostad müsli i hela lägenheten - bara det gör det värt att göra den här müslin. Sen smakar den himmelskt också. Älska frukost. Älska müsli.

Så här gör jag: (men det går naturligtvis att experimentera som man vill)

5 dl havregryn

5 dl rågflingor

1 dl havrekli

1 dl solrosfrön

1 dl pumpafrön

1 dl linfrö

3/4 dl kokosflingor

½ tsk salt

100 g grovhackade nötter (jag brukar blanda mandlar och hasselnötter)

½ dl honung

½ dl neutral olja

1 dl vatten

1 dl russin och eller tranbär

1. Blanda de torra ingredienserna på en djup plåt.

2. Blanda ihop honung, olja och vatten.

3. Häll vätskan över de torra ingredienserna och rör tills vätskan fördelat sig.

4. Rosta i mitten av ugnen i 175 grader under ca 25 minuter. Rör om lite då och då.

5. Rör i russin/tranbär när blandningen svalnat.

"Ur spår!"

Skrattar gott. Det här med skidåkning har helt plötsligt, tack vare att vi fått snö i södra Sverige blivit en självklarhet för de stora massorna. Det har gått så långt att allas vår vett-och-etikett-drottning Magdalena Ribbing tar upp ämnet skidspårsetikett.

Att man inte traskar runt i spåren borde väl vara en självklarhet för alla. Det kan man ju räkna ut med lite vanligt sunt bondförnuft.

Men det här med "ur spår" är verkligen inte lika enkelt. Visst vet jag att det normalt sett är den som åker långsamt som ska hoppa ur spår, och visst skulle jag önska att så skedde när det är jag som kommer stakandes och måste avbryta flytet för att gå ur spåret och försöka ta mig förbi. Men samtidigt. Har ni åkt skidor i Sthlm? Det är ju liksom hur mycket folk som helst och det finns nog vissa som inte skulle göra annat än att få gå ur spår om man följde den regeln till punkt och pricka. Och det kan väl ändå inte vara meningen?

Vad säger ni? Går ni ur spår? Eller kanske snarare, med tanke på alla mina skidkunniga läsare - skriker ni ur spår när ni kommer framfarandes?

Från katastrof till himmelrike på en timme

Dagens morgontennis började verkligen inte bra. Och tror faktiskt inte jag kan skylla på att det var ovant med nytt racket.

Nej- inte min samling.. men har nu ökat samlingen från ett till två i alla fall..

Jag var okoncentrerad utan anledning, rörde mig orytmiskt, slog inte igenom slagen ordentligt och var allmänt kass helt enkelt. Saknade dessutom förmågan att skärpa till mig. Tyckte inte ens det var särskilt kul.

Men så skulle vi avsluta träningen med lite match. Och helt plötsligt lossnade det. Både för mig och min tennispartner.

Och efter en lång, riktigt snygg bollduell byter vår tränare ut orden "rulla, rulla, rulla", "under bollen", "rakare axel" och "vinkla ner" mot "jag blir alldeles rörd". haha. Det ska jag leva på länge. Nu vill jag bara spela mer och mer och mer. I jakten på de perfekta slagen. Tills nästa gång får jag suktande titta på mitt nya, fina racket.

Lördag i Idre

Vaknade med ett stooort skidsug. Såg fram emot att harva runt och lyssna på alla sommarpratare som jag laddat ner. Bara jag och spåret. Ingen press. Ingen hets. Allt du gör är bra som det heter på yogaspråk.

Hade också nån slags tanke om att idag skulle det åkas långt. Inte nödvändigtvis så snabbt, men långt. Få känna på hur det känns att åka när energin inte är på topp och lusten att åka avtar.

Lämnade av mina skidkompisar vid liften och själv begav jag mig till Skidstadion varifrån alla spår utgår. Eftersom jag varit i Idre tidigare, som senast för ett år se'n hade jag lite koll på vilka spår som kunde tänkas vara lämpliga för vasaloppsträning. Började med stakträning på Platten 5,5 km. Lätt uppför eller lätt nedför hela tiden, som gjort för att öva stakning med andra ord.

Blev dock förvånad att mötas av en kropp som inte alls tyckte att det var särskilt kul att åka. Bakhalt, dålig teknik, hög puls direkt. Ingen bra start. Efter första varvet la jag på ett par lager valla ytterligare, satte i öronsnäckorna och bestämde mig för att plocka ner förväntningarna ytterligare. Ok, inte min dag idag, men det går ju att få ett par mil i benen ändå var tanken.

Men så hände nåt. Med Renata Chlumskas berättelse om hennes skid/cykeltur genom USA väcktes både nån slags harmoni i åkningen liksom ett jädraranamma. Helt plötsligt kände jag mig bara så lyckligt lottad som fick spendera en hel dag i fantastisk natur, lyssna på inspirerande berättelser som berör och bara vara.

Bursjöspåret (15 km) avverkades och jag började känna mig hungrig och trött i ryggen men tog ändå ett varv på Platten till innan det var dags för matsäcksmacka.

Äggmackan åts under en kvarts paus och sedan fortsatte skidandet tillsammans med de mest otroliga livsöden i öronen. Det värkte i ryggslutet men envisheten fanns där och jag kämpade på.

Efter 46 avklarade km funderade jag på om det var dags att lägga av, men efter ett samtal med mina utförsåkande vänner som ville åka en halvtimme till bestämde jag mig för ett sista varv på Platten.

Totalt 52 km och 4h och 50 minuters skidåkning. Och det fanns energi (men kanske inte så mycket lust) till mer.

En helg i spåren med Chlumska, Schulman, Alling med fler

Många mil i spåren har det blivit och åtta sommarpratare har inspirerat, berört, pushat och fått mig att tänka.

Och jag konstaterar: skidåkning måste vara den ultimata meditativa sysselsättningen (jaja, vid sidan av yoga och surdegsbak då förstås).

Mer utförlig rapport får ni senare.

The mental game. Vecka 3 - Hitta dina inspirationskällor

Som sagt. Det var inte helt enkelt att komma åt mina drömmar, önskningar eller vad vi nu ska kalla dem.

Så, jag har funderat på hur jag lättare ska nå fram till dem. Och kommit fram till att mina önskningar bör ligger nära det jag inspireras av. Att jag kan finna mina önskningar genom att veta vad jag inspireras av. Ni vet den där sköna känslan när man går igång på nå't och plötsligt känner att man har hur mycket energi som helst. Inspiration!

Så. Veckans utmaning är att för det första fundera över i vilka situationer jag känner den där kraften, för det andra skriva ner varje gång jag blir inspirerad under den här veckan.

Det kan vara små saker. Som när jag var på Rocket Yoga för första gången och insåg att det här måste vara bästa sättet att hitta det där skönt lekfulla inom mig som inte alltid får det utrymme som det borde. Inspirerad - ja visst.

Eller lite större saker. Som häromdagen när jag läste om coachbesöket som Miss Agda varit på och blev så himla sugen på att bli just en sån coach. Att jobba med att få folk att bli mer nöjda i sina liv. Det mina vänner, skulle jag trivas alldeles utmärkt med.

Ok, ni fattar. Jag ska bli tydligare med att skriva ner alla dessa inspirationstillfällen. För jag tror att jag kommer att se ett mönster i allt det här som inspirerar mig. Och när jag ser mönstret kommer mina önskningar att uppenbara sig. Enkelt va? ;-)

The Mental Game. Vecka 2 - utvärdering

Veckans mentala utmaning - att våga drömma och sätta ord på drömmarna visade sig vara svårare än vad jag trott. Jag har satt igång processen, men inte kommit ända fram. Vilket väl i och för sig inte var meningen heller.

Men man kan ju fråga sig hur många lager som ligger och döljer den där innersta viljan, den där Ulrikan som jag känner finns där inne och längtar ut. Längtar efter att få göra det meningsfulla. Det som är meningsfullt för just mig.

För att fortsätta konkretisera drömmarna kommer den tredje veckans utmaning att gå i samma anda, men med ett lite annorlunda upplägg.

Ny utmaning med tema drömmar dyker upp här under dagen.

Glasslängtan

Min nya favorit - var så säker.

Rebecca skriver om årets glassnyheter.. och det är inte utan att jag börjar längta till våren. Tunn jacka (som man tror att man kan vara utan), sol som värmer och en glass på Dramatentrappen på lunchen.

ouups. Tappade visst fokus. Vasaloppssatsning betyder att snön ska ligga kvar. Åtminstone fram till 28 februari. Men sen. Snälla våren kom snabbt. Och jag kan ju alltid tjuvsmaka glassen även om inte våren är här än.

Laddad för intensivfest

Längtar till kvällens F&S Intensivgympa - då fasen ska det svettas. Senast låg snittpulsen på 84%, tänkte komma högre idag. Och sen mina vänner, ska jag slappa. På djupet. Så välbehövligt efter en fullspäckad vecka och för att ladda inför en helg full av skidåkning (och bilåkning..).

Tips på podcasts?

Fick just ett erbjudande om att hänga med till Idre över helgen - och det kan jag ju inte tacka nej till. Perfekt tillfälle för att köra lång-långpass i spåret. Men då skulle jag ju behöva ladda Ipoden med nåt kul. Typ sommarpratare eller P3 Dokumentär.

Nån som har några bra tips på podcasts? Alex Schulmans sommarprogram ska ju tydligen vara bra, så det åker med. Men mer då? Med en timmes sommarprat blir det ju inget långpass..

Ok, Alex blir det, men mer då?

Vinnarskalle - oh yes indeed.

Edbergs vinnande gest - dags för mig att hitta min?

Fasen vad nöjd jag är med gårdagens match.

Inte för att jag spelade min bästa tennis. Och definitivt inte på grund av min mes-backhand som jag totalt fegade ur med.

Men inställningen alltså. Hur bra som helst. Jag var tokfokuserad. Hade vinnarskalle. Lät de sämre bollarna bara rinna av mig och peppade mig själv med de bättre.

Vid ställningen 4-4 bestämde jag mig bara. Jag skulle vinna. Och såg till att det blev så. 6-4 blev slutresultatet och jag tar med mig inställningen till nästa match.

Synd bara att Söderling inte kunde följa upp med en lika snygg vinst... 

Tennis morgon middag kväll

Jepp. Så ser det ut hemma hos mig just nu. Dubbla tennisklädesuppsättningar för att fixa den sena tennismatchen ikväll och den tidiga morgontennisen imorgon. Bara nio timmar mellan avslutad match och nästa träning.. så det gäller att planera.

Kvällens match är den första i grupp 6 för mig. Har flyttat upp en division se'n förra terminen så ska bli väldigt spännande att se om det skiljer sig mycket från grupp 7-nivån. Ser fram emot att få tävla igen efter julledigheten!

Dagens skidåkning

Nöjd och glad efter passet

Dags för skidåkning igen. Kan väl inte säga att förutsättningarna var de bästa direkt: 3 timmars krävande yoga igår, alkoholintag igår kväll och en alltför sen natt med för lite sömn. Dessutom ingen lust att ge mig ut. Hade alltså låga förväntningar på min åkning och tänkte mest gå ut för att få ett par mil i benen, utan krav på prestation.

Men vad hände? Kroppen kändes pigg, tekniken satt där den skulle och en känsla av lätthet och framförallt glädje! Idag kändes det bara roligt - fantastisk känsla!

Dagens pass i siffror
Effektiv tid: 1h 35 min
Sträcka: 18 km
Snittpuls: 87%
Maxpuls: 94%

Yogaäventyr

Måste skriva några ord om gårdagens Rocket work shop som på ett sätt var helt galen, men samtidigt riktigt inspirerande. Nu har jag ett antal utmaningar framför mig om man säger så...

Började ana oråd när vi efter de inledande solhälsningarna och stående positionerna gick direkt in i Pincha Mayurasana som om den skulle vara en självklarhet.. Kan säga att jag var nöjd om jag överhuvudtaget lyckades sparka mig upp i ställningen och luta mig mot en vägg.

Pincha Mayurasana

Förutom Pinchan så tränade vi även på huvudstående, handstående och diverse armbalanser såsom Koundinyasana.

 

En aning galet var alltihopa alltså, men en dag så ska väl även jag tycka att det där är självklarheter... Och riktigt kul var det att utmana sig själv. Svettades som en liten gris. Och funderar nu på var jag kan träna mina arm/huvudståenden här hemma..

I väntan på Rocket

I väntan på dagens yoga work shop kollar jag på Vinterstudion och reprisen av "Mästarnas mästare". Och om ni precis som jag fascineras av Åsa Sandell så rekommenderar jag hennes bok "Bakom garden" som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Yogaklass på T-banan?

Vad säger ni om det här?

The Mental Game. Vecka 2 - det du önskar kan du få

Veckans utmaning - det du önskar kan du få
Att börja formulera mina innersta drömmar. De där som nästan kan kännas lite läskiga att uttala.

en stjärna faller och du får önska dig vad som helst - men vad?

Teori
En av de absolut viktigaste grundstenarna i all mental träning är att ha ett mål att sträva mot. Mål och önskning är snarlika varandra men jag kan ibland bli lite trött på allt snack om mål hit och dit. Vad hände med vägen dit? Det där livet som pågår liksom. En önskan har för mig en lite vidare betydelse och har inte samma fokus på slutmålet utan är en framtidsvision som ska utgöra min karta, min inre kompass.

Önskvärda effekter
Jag hoppas och tror att mina önskningar när de är mer uttalade och formulerade kommer att leda mig på rätt väg. Med rätt fokus i hjärnan har jag lättare för att se de öppningar och möjligheter som leder mig närmre min önsketillvaro.

Hur
Tanken är inte att jag ska vara klar med att ha fastställt mina drömmar under den här veckan, men jag ska börja att fundera över vilka drömmar jag har och skriva ner dem. Sen kommer det här förstås att vara en on-going-process.

Risker
Att jag inte riktigt vågar släppa tanken fri.. att jag håller mig innanför ramarna.

So, let's do it. Börja dröm! Utan förbehåll och skeptiska tankar.

The Mental Game. Vecka 1 - utvärdering

Veckans utmaning - att le, le, le - avslutades igår. Så hur har det gått? Har det gett några positiva effekter eller var det bara skräp och kändes påklistrat och falskt?

Det här är min upplevelse av Le-metoden:
Jag tänker mer positiva tankar. Det är smått omöjligt att tänka negativa tankar så länge jag ler. Onödiga grubblerier byts ut mot ny energi och i vissa fall även en känsla av tacksamhet. 

Jag får automatiskt bättre hållning. Av nån anledning sträcker jag automatiskt på ryggen och möter andras blickar när jag ler. Den hållningen hör väl liksom mer ihop med en glad person än den ihoptryckta, stirrande-ner-i-marken-posen.

Jag blir mer uppmärksam och medveten om min omgivning. Det faktum att jag tittar upp snarare än stirrar blint ner i marken gör att jag ser människorna runt omkring mig - ger en känsla av att vara mer här och nu.

Svårigheter:
Det är inte alltid kul att koppla på leendet. Vissa mornar har jag verkligen fått tvinga fram leendet, det har inte kommit naturligt och jag har mest känt mig falsk. Men det har också visat sig att det är då de positiva effekterna varit som störst. När jag varit lite seg och bara "inte haft nån lust".

Slutsats:
Det funkar! Och bättre än jag trott till och med.

Men nu är jag nyfiken - ni som också testat - hur har ni upplevt metoden?

Ett annorlunda intervallpass

Dagens intervaller genomfördes à la lunchträningen i senaste numret av Fitness Magazine. Ett pass som bara tar 30 minuter och ska vara riktigt effektivt. För er som inte läst tidningen så handlar det om spurtintervaller.

Så här genomförde jag passet:
8 min uppvärmning på löpbandet
15 min spurtintervaller (30 sek normal fart, 30 sek spurt om och om igen)
Jag delade upp intervallerna så att de första 5 minutrarna körde jag på löpbandet, resterande 10 i roddmaskinen. Det där kan man ju göra som man vill förstås, om man föredrar att byta konditionsmaskin var 5:e minut eller om man håller sig till samma spelar ingen roll. Det viktiga är att verkligen köra järnet i spurten! 
7 min nedvarvning i roddmaskinen

Snittpuls: 88%
Maxpuls: 95%
Tid i pulszon 5 (90-100% av maxpuls): 19 min

Omdöme:
Inte så tokigt alls. Och kan tänka mig att det är perfekt träning för att förbättra min "tenniskondition" där rörelsemönstret ofta är just ganska korta extremt högintensiva intervaller blandat med lite lugnare återhämtning däremellan. Och pulsmässigt så ser det ut som jag tog ut mig ordentligt.

Lunchintervaller

Snart på väg till gymmet, med ett leende på läpparna förstås. Laddar för ett intervallpass och tänker vasaloppet, vasaloppet, vasaloppet.

Kli

Det kliar på ryggen. Och jag kan för mitt liv inte lyckas få upp och bak en arm för att klia tillbaka. Träningsvärk kallas det visst.

Privat tennis

Lyx! Började morgonen med en timmes tennis tillsammans med min tränare. Eftersom min vanliga tenniskompanjon inte kunde komma idag innebar det privatlektion för mig. Till hälften betald av min frånvarande tenniskompis. Tack Lisa. ;-)

Blev mycket finjusteringar av grundslagen idag. Gäller ju att passa på att få så mycket tips som möjligt när allt fokus ligger på mig. Och eftersom jag har en tendens att hellre ta bollarna rakt på (vilket innebär hårda, flacka slag, men små marginaler över nät) istället för att utnyttja top-spin (som ger mer säkerhet i slaget) så ägnades dagen åt att förbättra just min top-spin så att jag kan utnyttja den mer och få bättre bredd och variation i spelet.



Lite lugnare tempo idag pga att fokus låg på teknik, men avslutade med en helvetiskt jobbig övning där jag verkligen sprang på precis varje boll. Vidrigt jobbigt, men riktigt kul!

Tycker ändå att det gick helt ok idag, särskilt med tanke på att jag haft ett par veckors tennisuppehåll. Men framförallt - skitkul att vara igång igen!

Dagens oops: Lyckades slå av racketets strängar och tror att det var precis den spark i baken jag behövde för att ta tag i det här med att skaffa nytt racket.

Gårdagens styrka

Igår tränades det överkroppsstyrka på gymmet tillsammans med starka tjejerna Frida och Frida. Tungt och få reps var grejen igår. Tack för superpepp! Jag tog ut mig till max och det börjar redan kännas i kroppen. undrar var det här ska sluta. 

Perfekt att träna med tjejer som är lite starkare än man själv - blir inget mesande då inte.

Första passet på väg mot 5 chins innan 2011 satt som det skulle. Och avslutades på bästa sätt - med älgskavspaj och vasaloppssnack.

Veckans längtan..

På lördag är det dags. Då gör jag rocket yoga-debut på riktigt. Lite läskigt är det förstås, var ju inte riktigt igår jag höll på att stå på huvud och händer, men framförallt ser jag fram emot det nåt enormt.

Tänk er tre timmar av:

• skratt (att försöka stå på huvud och händer kommer definitivt att leda till en del skratt)
• fokus (att lyfta sig själv och göra olika balansövningar kräver total närvaro)
• total innerlighet (jajemen, yogastudion svämmar över av genuin värme och jag älskar det)

Inte så konstigt att jag längtar.

Biotips - Fish Tank

Kritikerna har rosat den och nu är det min tur - en film med oväntade vändningar och en helt underbar och oförutsägbar 15-åring i huvudrollen. Mitt i all tragik finns en värme och ett jädraranamma. För mig är det här en film som framförallt visar på kärlekens komplexitet och hur olika kärlek kan uttryckas.

Gå och se!

16 km i spåret

En vecka sedan senaste längdpasset och nu var det dags igen. 17 km i spåren vid Ågesta friluftsgård avverkades tillsammans med ett härligt gäng skidtjejer. Ok att kroppen och andningen inte kändes helt på topp men var ändå hur skönt som helst att komma ut i solen och spåren igen! Tyvärr strejkade kameran i kylan så kan inte ge er några bildbevis på solen och den gnistrande snön. Kan hända att Frida hade bättre lycka.

Vi verkar inte vara ensamma om att tycka att snö, spår och skidor is the shit - vilken revival det verkar ha blivit för längdskidåkning! En massa folk i spåren och på tunnelbanan ut mötte jag inte mindre än tre personer som frågade mig var det gick bra att åka för att de själva blev så sugna att plocka fram skidorna.

Dagens pass i siffror:
Effektiv tid: 1h 40 min
Sträcka: 17 km
Snittpuls: 87%

Kommentar: Pulsen talar sitt tydliga språk, nånting är det med kroppen som inte står rätt till. Liknande pass för en vecka sen innebar en snittpuls på ca 80%.

Gårdagens core-cirkel

Gårdagens core-cirkel - ett sätt att känna efter om kroppen var back to normal efter att ha varit trött och hängig några dagar. Tyckte att det kändes rätt att börja med ett pass där man mer eller mindre ligger på en matta hela tiden..

Så här såg passet ut:
1. Benindrag på pilatesboll
2. Ryggresningar på pilatesboll
3. Rak planka
4. Crunches på bosuboll

 

5. Sidoplanka höger

6. Sidoplanka vänster

7. Fjärilen (se senaste numret av Fitness) som Miss Agda också testade häromdagen

Körde 3 varv med 40 sek arbete, 20 sek vila på varje övning.

Ganska enkelt pass, men bra för en inte helt pigg kropp. Och dagens träningsvärk i nedre delen av magen skvallrar om att det i alla fall gjorde nån nytta att ligga på mattan på gymmet ett tag.

Corestyrka

Båten - perfekt yogaövning för coremuskulaturen

Efter några dagars mer eller mindre frivillig vila ska jag testa gymmet igen. Core-styrka står på programmet. Jag tänker mig nån slags cirkelträning, och håller alla tummar för att gymmet inte är överbelamrat med folk.

The Mental Game. Vecka 1 - Le!

Idag börjar The Mental Game - årets utmaning! Startar upp lite lätt med en uppvärmningsvecka.

Veckans utmaning är att le mycket och ofta. Åtminstone varje dag när jag är på väg nånstans, alltså fram och tillbaka till jobbet, på väg till och från träning osv. Att sitta och le framför skärmen på jobbet skulle förmodligen bli ohållbart och kanske väcka lite för mycket frågor. Nån måtta får det vara på leendet.

Teori:

Hjärnan kan inte kan skilja på om vi fejkar ett leende eller om vi ler för att vi är glada på riktigt. I båda fallen triggas hjärnan till att sända ut lyckosignaler i kroppen. Att le trots att vi inte är glada kan alltså göra oss glada på riktigt.

Önskvärda effekter av le-metoden:
1. Min hjärna luras att tro att jag är glad även vid tidpunkter när jag känner mig mindre glad. Efter ett tag kommer kanske min fejkglädje att övergå till "riktig" glädje eftersom jag kommer att tolka saker och ting mer positivt när jag känner min "fejk"glädje.

2. Min omgivning reagerar på att jag ler genom att själva må bättre. Spegelneuroner kallas de för, den funktion i hjärnan som gör att den känsla jag uttrycker smittar av sig på andra.

Risker:
Att jag uppfattas som ett psycho som ler åt höger och vänster. Det kan jag ta.

Ok, nu kör vi! Det här ska bli spännande! Rapport om hur metoden funkar får ni om en vecka.

PS. Om ni inte blev tillräckligt inspirerade till att le av mitt inlägg så lyssna på dagens "Tankar för dagen" med Bob Hansson. Även han pratade om effekten av ett leende. Så passande.

The mental game - uppstart

Nu var det dags! Idag börjar jag! Med årets utmaning som jag är övertygad om kommer att göra mig till en gladare, varmare, mer kärleksfull och harmonisk person. haha. låter bra va?

Innan jag börjar ska jag bara förklara mina utgångspunkter. Min tro.

Tanken är så här. Jag tror på tankens kraft, dvs. att vi genom att påverka våra egna tankar påverkar våra känslor som i sig påverkar vårt beteende som ger oss ett visst resultat. 

Bild lånad av: grytenius.se

Ett exempel: du ska träffa en person för första gången. Vad händer då om du:
1. väljer att tänka innan mötet att "det här ska bli kul och spännande, undrar vad den här personen kommer att kunna komma med för nya idéer till mitt liv. Ska verkligen bli ett intressant möte det här"

eller om du

2. tänker att "usch vilket tidsslöseri att träffa den här personen som förmodligen är en riktig tråkmåns. Jag som så gärna skulle vilja sitta i soffan och kolla på Ullared istället."

Ok, tror att ni fattar vad som kommer att hända.
Vid det första tankemönstret kommer vi att gå in i mötet som nyfikna individer. Det som då händer är att personen vi träffar förmodligen kommer att smittas av din entusiasm och nyfikenhet och blir uppmuntrad till att öppna upp för ett bra samtal. Dessutom får vi ju rätt. Precis som vi trodde blev det ju ett intressant möte - det var ju skitskoj det här- det var ju det jag visste! Och nästa gång vi ska på ett liknande möte minns vi det senaste mötet och går in med en positiv känsla. En god spiral har skapats.

Bild: m-magasin.se

Vid det andra tankemönstret blir det förmodligen ett väldigt kort möte. Dina negativa tankar ger dig en känsla av tristess och stress att hinna hem till Ullared. Den känslan påverkar givetvis ditt beteende till att bli lite lojt och kanske nonchalant. Personen du träffar känner sig förmodligen illa till mods av att se dig uttråkad, lite stressad och "på väg" och stänger igen om sin egen person och mötet blir just som vi trott. Tråkigt. Även här bekräftas dina ursprungliga tankar i den efterföljande handlingen. Ja det blev ju precis som jag trodde, jag skulle stannat hemma och kollat på Ullared istället. Och till nästa möte kommer du vara ännu mer säker på att Ullared är att föredra framför att träffa en ny tråkmåns.

Summa summarum. Det fanns i det yttre ingen skillnad mellan de här två mötena. De olika resultaten är en konsekvens av vårt beteende som i sig grundar sig i den känsla som vi går in med i mötet som i sig till stor del är färgad av vilka tankar vi tänker. Och det är här det fina kommer in i bilden: Det är JAG som tänker mina tankar. Och det är JAG som väljer vilka tankar som jag ska låta snurra där uppe.

Fine, allt det här har jag vetat länge. Och trott på länge. Men hur gör jag rent konkret för att börja förändra sitt tankemönster? 

Precis som att du inte blir bättre på att springa av att läsa om det perfekta löpsteget så blir du inte bättre på att tänka "rätt" tankar genom att veta vilka tankar du borde tänka. Att springa snabbt kräver träning och åter träning. Att skapa tankemönster som ger dig mer liv i livet kräver också träning.

Och här kommer utmaningen in i bilden. Jag ska börja träna min hjärna. Träna mentalt. Jobba med min personliga utveckling. Kalla det vad ni vill. Från och med idag börjar jag med veckovisa träningsupplägg. Och samtidigt som jag testar olika mentala träningsmetoder så kommer jag att utvärdera dem här i bloggen. Funkar de? Vad händer i mig? Vad händer hos mina medmänniskor? Är de bara en bluff?
Den första utmaningen följer i nästa inlägg. Stay tuned.

Yogafördjupning

Kroppen säger: vila. Och jag lyssnar och accepterar. Tänker inte slösa onödig energi på att irritera mig över att jag inte kan träna, trots att dagen är som upplagd för träning.

Nej. Istället förkovrar jag mig i yoga-litteratur (massa klokheter till höger och vänster) och kollar in Tour de Ski. Inte fy skam alls.

Årets utmaning?

Vaknade med en ny idé sprittandes i kroppen. Något av en utmaning. Något av ett test. Något som i bästa fall kan ge mer liv till mitt liv.

Är en idé som grundar sig i en tanke jag länge haft, men inte gjort något åt. Men kanske har jag nu hittat en form för att det verkligen ska bli av.

Ska fundera lite på detaljerna kring upplägget så får ni höra mer sen. Kan redan nu avslöja att det involverar personlig utveckling och mental träning. Och att bloggen kommer att få en central roll i utmaningen.

Tid för yoga

Efter ett par veckor hemifrån med mycket socialiserande och väldigt lite egentid känner jag ett stort behov av yogan.

Jag har alltid varit en person med stort behov av att bara få vara för mig själv lite då och då för att orka vara mitt bästa jag. Utan tid för att "bara vara" blir jag lättirriterad, ofokuserad, hänger upp mig på småsaker och förlorar min förmåga att se saker ur olika perspektiv. Och nu känner jag att jag är på väg in i den där dåliga spiralen.

Det finns många sätt att hitta tillbaka till den där närvarande personen som jag vill vara, men ett för mig väldigt effektivt sätt är yogan. Yogan tvingar mig att landa och även om jag kan ha svårare för att nå den där fantastiska yoganärvaron om jag känner mig lite ur balans så kommer jag åtminstone ett steg närmre. Så ikväll är det jag som gör min yoga. Tyvärr har min yogastudio stängt ikväll så det får bli yoga hemma istället.

Kanske ska jag testa Yoga Today's pass?
På Yoga Todays site finns en massa yogapass samlade med olika fokus. Till viss del är det en betalsite, men varje vecka visar de en yogaträningsfilm gratis. Den här veckan är det fokus på att stärka ryggen. Inte så tokigt kanske med tanke på längdåkningens stakträning.

Sammanfattning av veckan

I bilen på väg hem från Grövelsjön (numera a.k.a Paradiset).

Veckan kommer att gå till minnet som "tur i oturen"-veckan. Den började med bortglömd nyckel, "vår" stuga som redan var full med folk, bilmotor som inte startade, bil som körde fast i snön och el- och vattenavbrott. Allt under loppet av ett dygn. Men så vände det. Och det rejält.

Fantastiskt väder, finfina spår och ett grymt gäng att hänga i stugan med. Och en massa skidåkning.

Måndag: Max 4 km. Svinkallt (typ 22 minus) och fullt sjå med att byta stuga.
Tisdag: Förmiddag: 12 km, Eftermiddag: 10 km
Onsdag: Fjälltur. Förmiddag: 13 km, Eftermiddag: 12 km
Torsdag: Förmiddag: 30 km
Fredag: Lugn tur med våfflor. 12 km
Lördag: Förmiddag: 35 km

Totalt antal km:  128 km

Toppgänget i skid- respektive festskrud

35 km i -18

Sista dagen med skidåkning innan vi beger oss tillbaka till verkligheten igen. Långpass stod på schemat så vi blev inte direkt överlyckliga när termometern visade -21 grader i morse. Hur som helst gav vi oss ut ändå. Taktiken var att stanna så lite som möjligt. Minsta lilla paus så frös händer och fötter till isblock.

Dagens pass:
Total tid ute: 4h 5 min
Effektiv tid: 3h 50 min (inkl. ett par vattenpauser och ett klädbyte)
Sträcka: ca 35 km
Snittpuls: 78%
Maxpuls: 88%

Dagens känsla: Mer vilja än teknik. Kändes lugnt och skönt - ingen stress. Och så var det ju kallt förstås.

Kallaste kroppsdel: Helt klart baken - införskaffa underställsboxertrosor!

Bäst idag: När jag efter 3 mil fick nya krafter och sprang om ett gäng i backarna.

Hade det inte varit så förbaskat kallt hade jag mycket väl kunnat hålla på längre. Skönt att känna att det fanns krafter kvar även efter 35 km - Vasan känns något mer överkomlig efter dagens pass.

Nyårsdagen

12 km lugn åkning med avbrott för våfflor och varm choklad tillsamans med mycket skratt tillsammans med nyvunna vänner. En perfekt start på året. I övrigt inte mycket vettigt gjort. Vilket är helt ok på nyårsdagen.

Känsla: 12 km känns numera som en riktig vilodag. Perspektiven förändras snabbt.

Osynkat vs synkat glädjehopp