31 oktober 2010

En udda fågel

Jag känner mig som en katt bland hermeliner när jag tar min morgonjogg
utmed the Bund. Antalet löpare kan jag räkna på min ena hand och i de
fall de förekommer är de västerlänningar. Kinesernas min är en aning
road när de ser mig. Springa verkar man liksom inte göra som vuxen.

Här är det istället pyjamasklädda tai chi-utövare, badmintonspelare,
folk som går baklänges (varför?) och pensionärer som kör nån slags
aerobics/dans i grupp till västerländsk musik som dominerar på gator
och parker tidiga mornar.

Ja det är spännande, men nu längtar jag efter att få ersätta Shanghais
ständiga biltutande med Lill-Jansskogens tystnad och att få byta
smutsig luft och asfalt mot ren och skön svensk natur. Borta bra...

28 oktober 2010

Lyxgym

Vi frågade i vilken byggnad hotellets gym låg - och genast kördes
elbilen fram. Inte varje dag man har privatchaufför till gymmet.. Och
särskilt inte en i såhär snygg vit kostym..

Morgonjogg i Shanghai

Lite tyst härifrån.. De kinesiska hotellens internetuppkoppling
tillåter inte Blogger.

Imorse inleddes hursomhelst dagen med en halvtimmes jogg längs the
Bund. Cool och annorlunda utsikt - minst sagt.

22 oktober 2010

Snö(!)jogg

Inledde dagen med morgonjogg. Och inte vilken jogg som helst utan
löpning med den första snön(!) pickandes i ansiktet!

Förundrades över mannen som var ute och gick i shorts. Why? Jag sprang
i tights och tyckte ändå det var lite kallt med snön som blåste rakt
emot mig och han promenerade i shorts. Alla är vi olika..

Nu väntar lång flygresa - skönt att ha fått rasta benen innan.

21 oktober 2010

Vara barn för en timme eller två

Det var som om min yogalärare läst mitt tidigare inlägg här på bloggen, eller åtminstone läst mina tankar..

De inledande orden för kvällens yoga var nämligen:

Här inne är vi barn. Vi har inga mål. Det enda vi ska göra är att leka och ha roligt. Utan mål.

Befriande. Väldigt väldigt befriande.

Två goda alternativ

Hoppas hoppas..  att jag lyckas knipa en plats till kvällens Stockholm Open med både Federer och Söderling på banan. Tyvärr inte samtidigt, men ändå. Vore ju grymt att få se världens genom tiderna bästa spelare. Och Robin på hemmaplan brukar skapa grym atmosfär i Kungliga. Dubbelbra.

Bild från sverigesradio.se

Och om jag nu inte skulle lyckas med det.. så är det ju torsdag idag och det betyder Rocket Yoga-dags. Inte fy skam det heller.

20 oktober 2010

Många fel, ett rätt

Det var inte min dag på tennisbanan igår. Spelet stämde inte under matchen och jag hamnade i underläge. Spelet som normalt sett är det jag vinner mest på - det hårda, snabba - funkade inte då det bara innebar att min motståndare slog ännu hårdare. Jag gjorde fler enkla misstag än hon och hamnade steget efter.

Men så gjorde jag i alla fall nåt bra! Jag bytte spelstil. Började slå lösare, högre bollar och försökte spela med större marginaler. Fokuserade på att bara hålla bollen igång, inte försöka avgöra. Och det funkade! Helt plötsligt var det istället hon som gjorde enkla misstag, jag kom ifatt och till slut vann jag också - även om det var med minsta möjliga marginal.

Nöjd med att jag vågade gå utanför min vanliga spelstil och testa nå't nytt. Det är inte helt enkelt kan jag säga.

19 oktober 2010

Cool yogastudio




Har ni sett? Är det inte snyggt och coolt så säg? Såhär ser inte riktigt min yogastudio ut..

Den här yogastudion Y+ ligger i Shanghai och har fått en massa priser för sin arkitektur och ja jag kan förstå varför. Studion har två yogarum för varma klasser, ett för "vanliga" klasser och en massa meditationsbås. Dessutom har de ett fullspäckat schema som får mig att dregla. Såväl Ashtanga som Rocket finns på schemat. 

Nu råkar det vara så att jag ska på semester till Shanghai i nästa vecka... och är grymt sugen på att testa! Ska tjata hål i huvudet på brorsan tills han går med på att följa med mig dit.

Nya tag

Tennisen i morse glömmer jag snabbt. Ofokuserat och utan engagemang. Ibland känns det liksom som att signalerna från hjärnan inte går fram till kroppens muskler.

Ikväll är det match igen - då ska kropp och hjärna samarbeta lite bättre!

18 oktober 2010

Löparsug

Är fortfarande hög på TjurRuset-upplevelsen. Fasen så kul det var! Tänker löpning, terräng och lera.. och funderar på vad nästa utmaning ska bli. Vilade igår, men längtar redan efter nästa pass i skogen.

Har du nå't terränglopp (behöver inte vara så extremt som TjurRuset) att rekommendera?

17 oktober 2010

Mitt Tjurrus

Ok, varning för lååång redogörelse..

Dagen började med att jag vaknade av mig själv vid 7-tiden efter drygt åtta timmars sömn. Pirret hade infunnit sig i magen, men det var ett bra pirr. Förväntan och spänning snarare än rädsla och ångest. Det här skulle bli kul!

Väl på plats på Botkyrka motorstadion hittade jag de här söta tjejerna och tillsammans tog vi en titt på bankartan.. och det var här nånstans en smula ångest infann sig. Banan såg ut att gå till hälften i kärr och mosse och vi insåg att det skulle bli en blöt tillställning - precis som arrangörerna utlovat. Var det nå't jag bävat inför loppet så var det just vatten.. inte vattnet i sig men jag var rädd för att frysa som en tok av att behöva bada och springa omkring blöt. Termometern visade ju inte mer än 4 grader och vinden gjorde det inte varmare.


Jaja, hann inte fundera så mycket på det för nu var det dags att ställa sig i startfållan. Trångt i fållan och bra stämning och min nervositet släppte. Nu var det bara att köra!

Första delen gick på motorcrossbanan - jag tog det relativt lugnt i början och hittade en skön rytm som kändes naturlig. Vi fortsatte in i skogen där det var mycket stock och sten, bergshällar och ett och annat lerigt kärr. Nu började det bli kul på riktigt! Jag kände mig i mitt esse och sprang om så många jag kunde, men blev också stoppad av diverse köbildning inför vattenhinder, gyttja och annat som var i vägen. Det var svårt att springa i sin egen takt och svårare skulle det bli. Långa delar fanns bara en smal stig att springa på - en stig som gick upp och ner sådär lagom kuperat, men där det bara gick att springa en i bredd. Just den typ av terräng som jag älskar! Men jag insåg ganska snabbt att det inte var att tänka på att springa om folk - det skulle ta för mycket onödig energi. Istället stärktes jag av att höra hur folk runtomkring mig flåsade ordentligt medan jag upplevde tempot som högst behagligt och andades lugnt. Accepterade läget, njöt och tänkte att det ju lär komma tillfällen att springa om på senare.

Bild från svd.se - Typisk lerlöpning

Sådär fortsatte vi, baden i lervatten började bli en vana och inget att fundera så mycket över, tills vi plötsligt hör hur täten skriker att vi sprungit fel och det var bara att vända. Enligt arrangörerna handlade det om en sträcka om 1,5 km som vissa fick springa extra. För mig blev det inte riktigt så illa eftersom jag inte låg först i kön, men åtminstone 5 minuter extra blev det helt klart. Och det efter att jag just ansträngt mig för att springa om folk för att hamna i en klunga med rätt tempo.. nu lyckades ju alla jag sprungit om som slapp springa fel hamna före mig igen. Frustrerande ja, men jag lyckades skaka av mig det negativa och sprang bara på. Jag var ju fortfarande pigg.

Bild från svd.se - Typisk köbildning i leran

Med 3,5 km kvar kände jag mig fortfarande full av energi - det här var ju piece of cake. Men så kom mossen, kärret eller vad fasen vi ska kalla det för. Sugande våtmark där varje steg skapade mjölksyra och där vi snabbt insåg att det inte var nån idé att försöka springa. I en kilometer som kändes som en mil höll vi på sådär, svor åt att varje steg skapade mjölksyra att vattnet var isande kallt och att det inte fanns något alternativ till att trampa vidare med fötter som började förvandlas till isbitar. Frustrationen gjorde att jag försökte småspringa emellanåt, bara för att slippa helvetet så snabbt som möjligt, men mina försök resulterade bara i ännu mer mjölksyra eller att jag ramlade framåt när foten fastnade i geggan.

Efter en halv evighet tog mossen i alla fall slut och nu var det bara två kilometer till mål. Inte mycket alls, men benen var rejält möra efter mossen och det kändes väldigt märkligt att försöka springa när känseln i fötterna var mer eller mindre noll efter den isande kylan. Vi sprang genom snårig och risig skog, badade lite till i leran och kom så fram till de sista hindren. Nu var jag ordentligt trött, försökte hoppa över den sista leran men kom inte riktigt över och fick istället extra mycket kraft rakt ner i geggan. Fastnade med benet ända upp till höften i seg lera men lyckades på något sätt dra mig upp för att mötas av väggen. En stor sandhög där det bara var att kravla upp på alla fyra och hoppas att man inte skulle kana ner igen - alldeles för brant för att försöka ta sig upp på två ben. Några slutliga hinder i form av containers och det var bara upploppsrakan kvar. Jag var i mål - och sjukt nöjd.
Nöjd och glad på upploppet

Nöjd över min placering (plats 273 av 1100 damer) och tid 1h 18 min, nöjd med att jag tyckte det var så kul i stort sett hela tiden, nöjd med att jag aldrig blev arg eller frustrerad över de olika hindren utan bara fortsatte framåt. Nöjd med att jag placerade mig så bra trots att jag inte tog ut mig helt. För visst hade jag kunnat springa snabbare om inte så stora delar av banan gått på så smala stigar att det bara var att följa med i det tempo som den framförvarande höll. Men skit samma, det kommer fler tillfällen att springa snabbt på - det här var en rolig dag och det var just så jag sett det framför mig innan start.

Och det där med att frysa hade jag inte behövt vara orolig för - kroppen höll värmen uppe trots allt det blöta.
Leran från sista diket fastkletad på benet.

16 oktober 2010

I mål!

I mål efter ett riktigt kul lopp trots felspring! Kände mig stark hela
vägen och har kommit ett steg närmre att kalla mig löpare.

Random löpare på ingång i väntan på
brorsan.

Här laddas det för Tjurrus - pirret i magen ska få sällskap av
världens godaste bröd och kesella/yoghurt med blåbär. Mums.

15 oktober 2010

Yogalek

Helena tog häromdagen upp ett ämne som jag verkligen tycker borde få mer utrymme i bloggarna, träningen och framförallt i livet i allmänhet - nämligen lek.

Det slog mig under gårdagens Rocket yoga, hur kul det är att leka. Hmm.. yoga och leka - hur hänger det ihop kanske ni tänker? Yoga - är inte det en inåtvänd, allvarlig, lugnande, andlig, hitta-mig-självträning, kanske nån tänker. Jag skulle svara både ja och nej. En traditionell Ashtanga ser jag som just inåtvänd, lugnande och kanske även andlig. Jag går in i mig själv och inget annat existerar än min egen praktik. En fantastisk grej det där.

Men så finns ju Rocket yogan också - som inte på något sätt är inåtvänd och lugnande utan lekfull och istället för lugnande för med sig en massa utåtriktad energi.


Att träna på att stå på händer och huvud, försöka sig på armbalanser där man till slut krånglat ihop kroppen så man knappt vet vad som är en arm och vad som är ett ben känns för mig som en stor lek. Jag ser det inte som att jag tränar resultatinriktat för att någon dag fixa alla positioner, jag ser det mer som en lek som utmanar kroppens gränser. Vi ramlar ihop i små högar, skrattar åt våra egna försök att sätta foten bakom huvudet och att lyfta oss i vad som ibland känns som omöjliga positioner och pustar ut i barnets position. Men så plötsligt händer det. Nånting lossnar. Vi lyckas med det där "omöjliga" lyftet, vågar helt plötsligt ställa oss på huvud eller vad det nu kan vara. Och ett stort leende bryter ut.

Genom att leka med kroppen flyttar vi hela tiden våra egna begränsningar. Både mentalt och fysiskt. Och den där leken som från början inte hade något syfte, bara lektes för att det var kul att leka har plötsligt gett väldigt väldigt mycket tillbaka. Slutsats: Ibland lönar det sig att släppa in lite lek mitt i allt det resultatfokuserade.

14 oktober 2010

Så ska en slipsten dras

Vinst igår med 13-1 och jag börjar verkligen längta efter att få gå upp en division. Nog för att det alltid är kul att vinna, men jag föredrar en jämn match där jag får slita och kanske till och med förlora framför att vinna utan att behöva anstränga mig.

Caroline - en annan vinnare..

13 oktober 2010

Äntligen match

Matchdags om två minuter - nu kör vi!

Favoritbrödet - råglimpa med kakaokross

Igår bakades det hemma hos mig. Och det blev helt fantastiskt gott. Ett bröd jag visserligen bakat flera gånger tidigare men glömt bort hur gott det var.

Brödet kräver lite planering - frön och kross ska skållas 8 timmar innan själva baket börjar. Men förutom den detaljen är brödet väldigt lätt att göra. Kräver inte ens utbakning.

Så varsågoda här kommer receptet på det gudomliga brödet. Ursprungligen från Allt om Mat men jag har gjort några små ändringar.

Grov råglimpa med kakaokross
Till skållning:
6 dl vatten
300g rågkross
160g solrosfrön
4 msk linfrö
1½ msk havssalt

Till degen:
50g jäst
3 dl filmjölk
0,75 dl mörk sirap
2 msk honung
200g rågmjöl
550g vetemjöl
1 dl kakaokross (går att köpa i hälsokostbutiker, typ Blueberry)
rågmjöl till garnering

Skållning:
1. Koka upp vattnet. Blanda kross, frön och salt i en skål och häll över det kokheta vattnet. Täck med plastfolie och låt stå i rumstemperatur i 8 timmar.

Degen:
2. Smula ner jästen i en skål. Värm filmjölken till 37 grader och lös upp jästen i filmjölken. Tillsätt sirap och honung.
3. Tillsätt allt mjöl och skållningen. Arbeta i maskin eller med elvispens degkrokar i 5 minuter. Degen ska vara ganska lös. Blanda ner kakaokrosset. Låt jäsa i 45 minuter.
4. Klicka över degen i två avlånga formar (1½ liter). Strö över lite rågmjöl och låt jäsa i ytterligare 45 minuter.
5. Sätt ugnen på 175 grader. Grädda i nedre delen av utnen i ca 50 minuter.
6. Ta upp bröden ur formen och låt svalna på galler utan bakduk.

Njut!

12 oktober 2010

Scandscapehelg - lördag

Den fullspäckade dagen inleddes med skööön muskelväckning. Mycket kände jag igen från yogan och jag älskar verkligen att väcka kroppen genom att sträcka igenom och bli varm inifrån. Som extra bonus smakar ju den efterföljande frukosten ännu bättre. Och frukosten på Bosön går inte av för hackor. En frukostfanatiker som jag fick mitt behov stillat med råge.

Efter frukost var det en stunds vila för att låta frukosten sjunka ner och jag passade på att lägga mig på sängen för att läsa. Mysigt och lyxigt.

Vilan gjorde dock både mig och Frida lite småsega så den där efterföljande löpningen kändes kanske lite motig till en början men som vanligt när det känns tungt att gå och träna så ersätts den känslan snabbt med dess raka motsats. 

Dagens löpning skulle ske på temat "Fartlek" och vi startade på parkeringen med diverse löpskolning/spänstövningar. Redan här kändes det att benen fått jobba ordentligt under gårdagens backintervaller. Men vi kämpade på och begav oss ut i skogen där jägarmarsch avlöstes av utfall som avlöstes av korta snabba ruscher osv. Fartlek med andra ord. Jag kände mig stark och inte alls som nå'n som avskyr att springa i grupp. Det funkade ju fint det här. 

Att solen sken och omgivningarna var helt fantastiska gjorde såklart sitt till.

55 minuter senare tyckte ledarna att vi borde vara tillbaka typ. Problemet var bara att vi inte riktigt visste exakt var det där "tillbaka" låg. Jag plockade fram min iphone och fick beskedet att vi var 4,5 km "hemifrån". Inte riktigt som tänkt med andra ord men bara att kämpa på.

Frida och jag tog sällskap och sprang mot den eftertraktade lunchen. Konstaterade att "fan vad vi är bra" och njöt av löpningen. Totalt 80 minuters löpning skrapade vi ihop - ett bättre genrep inför TjurRuset har jag svårt att tänka mig.


Så var det lunch, föreläsning om träningsupplägg varifrån jag framförallt tar med mig kunskapen om hur viktigt det är att dela upp styrketräning och konditionsträning i olika pass. Åtminstone om det är stark man har tänkt sig att bli. Konditionsträning hämmar nämligen styrketräningens effekter om de körs i samma pass.

Eftermiddagen bjöd på utomhusgym i form av cirkelträning - sån't jag verkligen gillar. Vi delade in oss i par, repen och däcken plockades fram och körde ett antal övningar och varv med fokus på överkroppen. Tack för det. Mina ben hade liksom redan fått sitt.

Middag och ytterligare en föreläsning senare (denna gång om kost) lockade boken och sängen och jag sa godnatt.


Tappat självförtroende

När man väl har fått in nån slags grundteknik i tennisen beror väldigt stor del av hur det går på självförtroendet. Att man vågar spela ut, spelar avslappnat även på de viktiga poängen och litar på att kroppen vet vad den ska göra. Känner in slagen istället för försöker tänka fram hur man ska göra.

Idag fanns inte självförtroendet och spelet kändes därför hafsigt, okontrollerat och ofokuserat. Utan flyt.

Mindre kul än när allt stämmer men trots det en bra start på dagen.

Och kaffet efteråt - tar helt klart priset som veckans godaste kaffestund.

10 oktober 2010

Scandscapehelg - fredag

Efter en väldigt intensiv dag på jobbet med en hjärna som gick på högvarv var det en fantastisk skön känsla att bara lämna allt för en helg där kroppen skulle få sitt och hjärnan få koppla av.


Frida och jag hann inte mer än checka in förrän det var dags för det första träningspasset i Scandscapes regi - löpning. Kändes lite nervöst med tanke på att jag inte alls identifierar mig i termer av löpare. Kanske möjligtvis joggare men absolut inte löpare. Och jag är verkligen inte van vid att springa i grupp - springer alltid själv, mycket på grund av de inte alltför ljusa minnena av skolgympajoggandet och löppassen med handbollslaget.

Se så snabbt det går uppför backen - är alldeles suddig. Tack Frida för bilden.


Efter ett uppvärmningsvarv på tio minuter började vi med lite intervaller, varvade jägarmarsch med backe upp och backe ner och avslutade med några renodlade backintervaller. pust säger jag bara. Men löparsjälvförtroendet blev ändå lite bättre. Tyckte att jag hängde med förvånansvärt bra och 50 minuter senare smakade maten fantastiskt bra och jobbtankarna var som bortblåsta.

Självaste Frida

Kvällen var dock inte slut än utan vi skulle få oss ett antal tankeställare genom Fridas föreläsning där jag fick fundera lite över hur min föreställning om att jag ju inte är nån löpare påverkar mina framtidsutsikter i spåret. Hmm.. kan det kanske göra att jag inte bryr mig om att försöka tillräckligt? Eftersom det ändå inte kommer göra mig till nån löpare? Kan nog ligga nåt i det.. Tänk om, tänk rätt.

Brottning

En av dagens stationer i cirkelträningen - brottning. Nu är vi dock
färdigtränade för helgen och lämnar bosön med ett nöjt leende och en
trött kropp. Precis den effekt jag hade hoppats på. Soffan hägrar..

9 oktober 2010

Njuter

Inte många minuter över för att blogga men kan hälsa att vi nu är
rejält möra efter fartlek som förvandlades till ett 80 minuters-pass
efter att ha sprungit vilse, ett cirkelstyrkepass och lite yoga på
det. Livet leker.. Nu mat.

8 oktober 2010

Backstart

Frida håller föreläsning efter eftermiddagens löpning som var utmärkt
träning inför tjurruset med tanke på alla dessa j*la backar.. Inte så
kul just då men väldigt tillfredsställande såhär i efterhand. En
riktigt bra start på helgen!

Väckning halv åtta imorgon bitti.

När ödet styr upp

Gårdagens velande fram och tillbaka avgjordes genom att jobbet gjorde sig påmint och "störde" träningsplanerna. Vila blev därför det enda utestående alternativet som hanns med och det var förmodligen väldigt bra. Ibland kan det vara väldigt skönt att slippa bestämma själv..

Istället laddade jag med att packa ner alla träningskläder jag äger och har (nåja, nästan i alla fall) och avslutade med ett avsnitt av Superstars. Jag säger bara - Martin Lidberg och Pernilla Wiberg - shit så bra de är. På allt.

Idag är jag extra taggad för en helg i träningens tecken och snart går avfärden mot Bosön. Första passet 17.00. Perfekt sätt att avsluta jobbveckan på och inleda helgen.

Räkna med uppdateringar om alla galenskaper under helgen.

7 oktober 2010

Velpottan är framme

Snälla hjälp mig.. idag är jag veligare än veligast. Kvällen kan spenderas på tre olika sätt och jag kan verkligen inte bestämma mig.

1. Vila - Med tanke på att helgen kommer att vara intensiv med en massa träning så är det här kanske det mest naturliga alternativet. Bra med lite egentid också inför en social helg.

2. Rocket Yoga - Förra veckans Rocket gav mig en energikick som höll i sig i flera dagar. Klart jag inte vill missa en ny chans att stå på händer och känna mig mer eller mindre frälst.

3. IntervallFlex - Premiär för Friskis & Svettis nyhet IntervallFlex som består av 25 minuters intervallträning där styrka och kondition varvas och avslutas med 20 minuters rörlighetsträning. Låter superkul, har fått finfina recensioner av de som testkört och inte minst - passet leds av en av mina absoluta favoriter på F&S - den karismatiske och extremt peppande Robert Udd.

Tre bra alternativ. Och förmodligen blir det bra hur jag än gör. Men jag måste ju välja.

What to do?

Förväntansfull

Känner mig alldeles pirrig och glad när jag tänker på att jag ska få spendera helgen på Bosön med fullt fokus på träning. Gillar känslan av att få träna som eliten.. om så bara för en helg.

Framförallt ska det förstås bli kul med själva träningen! Få ny träningsinspiration, få kämpa mig blå, skratta åt mina egna begränsningar och bara ha kul helt enkelt! Som grädde på moset får jag träna tillsammans med fantastiska Frida och förmodligen en del andra träningsglada nya bekantskaper.
  
Jag ser också fram emot att få lite koll på mina egna svagheter och styrkor (har väl mina egna aningar men ska bli kul att få en lite mer proffsig bedömning) och kanske få lite nya idéer om det här med balansen mellan träning och återhämtning.. den svåra svåra balansen.

6 oktober 2010

Snyggare

Okynnesshoppande inför helgens äventyr..

Skönaste joggen!

Var inte alls säker på om jag skulle ut och springa igår kväll. Jag hade ju redan tränat ett pass på morgonen och vill inte ta ut mig alltför mycket inför helgens massträning. Samtidigt så närmar sig ju TjurRuset och jag ser all löpträning som bra förberedelse inför det eldprovet.

Efter lite velande bestämde jag mig i alla fall för att ge mig ut på en lugn tur. Sa till mig själv att den fick bli precis hur kort och långsam som helst - bara jag tog mig ut. Ett litet knep jag ofta kör med för att lura den lata delen av hjärnan.. Jag vet ju med mig att bara jag väl kommer ute så är det lilla motståndet jag känt innan snabbt som bortblåst.

Men jag hade inte kunnat ana att kroppen tyckte det var så skönt att få jogga, lufsa, kalla det vad du vill. Drygt 50 minuter med medelpuls 75% (lugnt med andra ord) blev det och jag kunde verkligen njuta hela tiden. Kändes inte alls jobbigt utan snarare som en promenad och när jag kom hem hade det blivit mörkt ute, mysigt mörkt.

Och den rastlösa lite veliga känsla jag känt innan passet hade ersatts av en lugn och skön vilokänsla. Tänk vad lite frisk luft och en jogg kan göra för hur man känner sig!

5 oktober 2010

Snabbt mellanmål

Det är sällan jag äter/dricker måltidsersättningar men nångång i brist
på annat mellanmål (att ersätta en vanlig måltid med ersättning funkar
inte för mig - alldeles för lite energi för att täcka mitt behov) så
kan det hända att det slinker ner en bar eller dryck.

Idag testade jag Friggs naturdiet shake i smaken choko banana. Gillade
smaken och passade perfekt när jag kom hem hungrig efter jobbet men
ville ut och springa så snabbt som möjligt. Den riktiga middagen fick
vänta till efter löpningen.

Älskade matlådor

Vad vore jag utan mina matlådor? Matlådorna utgör basen för att min kost ska funka och är på så sätt även en förutsättning för att jag ska kunna träna som jag vill.


Idag väntar en riktigt god kyckling i jordnötssås som jag verkligen vill rekommendera. Följde receptet men la till lite mer chili - tyckte det blev lite mesigt först. Och ni kan ju kolla in kommentarerna under receptet. Jag är inte ensam om att gilla den här rätten direkt.

Skam den som ger sig

Idag fick jag ha min tränare för mig själv eftersom min vanliga partner in crime befann sig på annan ort. Givetvis la vi fokus på just mina svagheter idag - det enda sättet att bli bättre. Dagens lektion gick därför ut på att nöta topspin och backhandvolley. Det är ju lite dubbelt det där med att träna på sina svagheter - frustrerande på ett sätt men så väldigt nödvändigt. Om man vill utvecklas vill säga. Och det vill jag ju!

Tycker att topspinnen funkade bättre mot slutet men hamnar ibland med bakåtvikt i forehand-slaget. Inte bra alls. Kanske ska börja med tricket att spela på ett ben (dvs det främre) igen för att inte ha nån möjlighet att luta mig bakåt?

Backhandvolleyn har jag inga kommentarer på. Min kropp gillar inte rörelsemönstret i det slaget helt enkelt. Och nu känns det som att det låst sig rent mentalt. Slaget känns långt ifrån naturligt och blir därför väldigt stelt och konstigt. Jaja, nån dag lossnar det väl.

Dagens mjölksyraattack: Smashövningarna där man efter slagen smash snabbt ska vända håll, springa fram och nudda nät för att direkt behöva backa för att slå en smash. Och så om och om igen. Smash är kul, men den här övningen alltså. Spaghettiben.

4 oktober 2010

Träning efter humör

Bild från ne.se

Hade tänkt ta totalvila idag. Försöker ta det lite lugnare i veckan för att ha energi kvar till helgens träningsäventyr på Bosön.

Men idag skriker min kropp efter yoga. Behovet är framförallt mentalt. Jag känner mig fladdrig, ofokuserad och lite allmänt icke-närvarande. Alla tecken på att det är dags för mer yoga. Så jag tror jag tar mig till shalan ikväll - för ett vanligt ashtangapass, dvs liiite lugnare än Rocketen. Det lär inte bli några huvud/handståenden, armbalanser och störtloppsåkare men däremot en massa andning. Förhoppningsvis med en lugnare känsla i kroppen som resultat.

Zumba?

I lördags var det dags för möhippa för en av mina närmsta vänner där vi bland annat skulle få testa Zumba. För mig var det första gången jag testade det här trendiga dansträningspasset så trots att mina ben var lite sega efter morgonens intervallöpning så såg jag verkligen fram emot att se om även jag skulle falla offer för Zumba som träningsstil.

Men jag vet inte.. trots en jätteduktig instruktör så är det nog inte riktigt min grej. Det var kul att testa men skapade inte nåt sug hos mig att gå igen. Men så är ju inte danspass det som normalt får mig att gå igång heller.

Men ett bra inslag i en möhippa tycker jag absolut att det var.

2 oktober 2010

Morgonstund

Laddar för morgonens intervaller med yoghurt/kesella, färsk ananas och
min egen müsli. Lyx. Bara en grad ute - nu blir det till att springa
för att hålla upp värmen!

1 oktober 2010

Mörbultad

Har intagit soffläge och kan riktigt känna hur träningsvärken gör sig
mer och mer påmind. Yogan igår var inte nådig mot kroppen.

Milen avklarad i alla fall och kändes helt ok. 63 minuter tog det
visserligen men pulsen höll sig på relativt låg nivå förutom på
slutet, så ett litet steg framåt iaf. Och Mats Sundins sommarprogram
kan varmt rekommenderas. Min kanske största idol nånsin gjorde mig
inte besviken. Sympatisk man det där.

Förstår inte just nu hur jag tänkte när jag planerade in intervaller
imorgon. Men en natts sömn kanske gör susen?

Fredagskänsla

Härliga fredag och jag är fortfarande hög efter gårdagens yoga. Det är verkligen konstigt, den där känslan som bara yoga kan ge mig. Jag är liksom på topp, med en massa energi som strålar ut samtidigt som det är väldigt lugnt och harmoniskt inne i mig. Ingen speedad energi alls utan fokuserad energi.

Ikväll tänker jag mig en lugn och långsam jogg på sisådär en mil. Förmodligen med Mats Sundin som sommarpratare i öronen. Och efter det en skön kväll i soffan. Längtar.