56 pullups? Yes I can.

Första gången jag steg in på Nordic såg jag ett gäng tjejer hänga i räcken och dra sig upp på ett snyggt gymnastiskt sätt. De liksom bara flög upp. Vackert. Det där sättet skulle jag senare lära mig kallades att "kippa". Ända se'n dess har jag kämpat med mina egna kippade pullups och svordomarna har varit många och frustrationen stor när jag mest hängt och dinglat.

Successivt började jag förstå lite mer om hur man får igång gunget utan att tappa rytmen och med hjälp av gummiband har även jag kunnat kippa. Men jag har hela tiden sneglat åt de där som kan. På riktigt. Som kan köra hela wod:ar utan gummiband. Om det är något som jag förknippar med CrossFit så är det att kunna göra kippade pullups till förbannelse. Och jag har känt mig extremt långt borta från att vara "en av dem som kan".

Bara så ni förstår min bakgrund. Och för att ge er som kämpar hopp. Kämpa vidare!  Plötsligt händer det.

För ett par månader klarade jag för första gången att göra mer än en kippad pullup i följd. En riktig milstolpe. Idag kom nästa milstolpe. Jag körde ett helt pass utan att ta gummibandet till hjälp! Den känslan. Den. Jag kan ju.

56 kippade pullups under samma pass. Utan gummiband. Det artar sig.

Och det bästa av allt - jag var långt ifrån ensam att göra framsteg under dagens pass. Och delad lycka är ju som ni vet... ja dubbel. Hur klyschigt det än låter.

Dagens krigsskada - skinnflådda händer

Endorfinrus i Lahtispåret

Efter ett par visserligen sköna skiddagar, men också smått
frustrerande pga obefintligt fäste, obefintligt glid och obefintliga
spår började jag tvivla en aning på min skidförmåga. Kändes mest som
jag gått omkring på skidorna och när det var som eländigast i snöyran
igår gick jag till och med över till skate för att få nån slags fart.
Jag konstaterade att det krävs ganska så mycket tålamod för att hasa
fram utan spår i trög nysnö - och efter en dryg mil var mitt tålamod
slut. Därav övergången till skate. Hann tänka att det vore riktigt kul
att lära sig skejta på riktigt nångång. Men också att det är rejält
pulshöjande.

Idag kände jag mig lite less när snön fortfarande föll utanför
fönstret under frukosten. Blev lite gladare när jag såg att de i alla
fall hunnit spåra och ännu gladare när snöfallet upphörde och himlen
plötsligt var blå. 20 km innan lunch i lugn njutarfart där jag kände
att jag faktiskt åkte skidor och inte gick gav mersmak.

Efter pannkaks-bonanza var jag sugen på lite tuffare träning så
testade Lahtispåret som beskrivs som "ett kuperat spår som elitlöparna
kommer ner ifrån med ett stort leende på läpparna". Låter ju bra.

Första kilometrarna går relativt brant uppför och jag tvingades saxa
stora delar. Men så kom belöningen. Fantastiska utförslöpor som
slingrade sig ner som serpentiner och där nånstans väcktes mitt
jädraranamma. Jag gav mig den på att ge allt i uppförsbackarna och
inte gå ur spår utan trycka på. Och mitt skidsjälvförtroende kom
tillbaka! Visst var det galet jobbigt men jag kan ju tydligen om jag
bara bestämmer mig.

Nu väntar ytterligare en 3-rätters middag (maten här i Vålådalen är
grym) och imorgon misstänker jag att det blir en tur upp på fjället om
det soliga vädret fortsätter.

Äta, sova, träna. Livet är som bäst när det är enkelt.

3xCrossFit

Tre dagar och lika många CrossFit-pass. Lägg till en jogg och en tennismatch och min kropp är ganska så glad över att få vila i soffan framför Vasalopp och femmil idag.

Har just lämnat min period med styrkefokus och gått in i ett antal veckor när CrossFit ska stå i centrum. Har ännu inte hunnit göra mitt uppföljningstest efter styrkeperioden för att se vilka resultat det gett, men känner mig betydligt mer genomtränad än innan styrkeperioden. Kul!

Men som sagt, nu är det dags för fler rena CrossFit-pass på Nordic vilket jag verkligen sett framemot! Har saknat sammanhållningen, jädraranammat och känslan efteråt när man tagit i tills lungorna värker och musklerna darrar. Det är nå't visst med att träna i grupp. Och ännu mer speciellt att träna just på Nordic.

Veckans CrossFit-pass har haft fokus på ryck, frivändningar och så ett tufft benpass på det. Var länge se'n jag tränade ryck och har aldrig gjort det särskilt mycket egentligen, men ryck är kul! Och svårt. Vansinnigt svårt. Tack vare Jennys coaching ("tänk mer ballerina - upp på tå") blev rörelsen mycket mjukare och följsammare på en gång och känslan bra mycket bättre. Riktigt kul att några små ord kan göra så mycket. Ballerinatänket har jag även nytta av i frivändningarna så även passet med frivändningar kändes riktigt bra. Med Nùmis ord "snabba armbågar" gick det ännu lite bättre och jag är så glad över att få träna för de allra bästa tränarna som utöver att vara toppatleter själva även som coacher är otroligt duktiga på att se detaljerna som gör skillnaden.

Som vanligt när något känns bra så vill man bara ha mer, men nu väntar ett antal dagar i Vålådalen med skidåkning så CrossFiten får vänta lite och istället blir det stakning och diagonalande, vilket är långt ifrån fy skam.

Skön vecka på Madeira

Hemma igen efter en vecka med vandring, träning, slappande och sol på Madeira.

 

Madeira är verkligen som gjort för vandring. Vackert så det förslår och med en massa naturliga levadavandringar. Levadorna är Madeiras gamla bevattningssystem som löper över hela ön. Det gör att det är lätt att hitta, (bara följ levadan) men innebär också att man ofta går på smala stigar som är uthuggna ur berget med enorma stup på åtminstone en sida. Det där var jag lite smått orolig för innan vi åkte ner. Var jag än läste om vandringarna stod det "varning för svindel", och ja jag har lite höjdskräck. Väl på plats visade det sig dock inte vara några problem. Lederna var väl underhållna med skyddande räcken på de platser som annars hade kunnat vara farliga och vandringen längs Kungsleden bjöd på fler skräckmoment än det här.

 

Vi vandrade mestadels halvdagsturer som rent fysiskt inte var särskilt utmanande även om det gick mycket upp och ner. Men grejen var att man behövde vara så koncentrerad på var man satte fötterna att det ofta var omöjligt att hålla annat än ett väldigt lugnt tempo. Hjärnan fick jobba desto mer och efteråt var jag tröttare i huvudet än i benen.

 

Det passade visserligen ganska bra. På hotellet fanns nämligen ett hyfsat välutrustat gym och eftersom vandringarna inte sög musten ur vare sig mig eller min mor hann vi med ett antal pass på gymmet. Jag gillar verkligen lyxen att bara kunna ta hissen ner till gymmet, ombytt och klar. Så enkelt. Så borde det alltid vara. 

 

Jag passade även på att utnyttja barmarken till några morgonjoggar längs strandpromenaden. Om inte annat för att bli extra hungrig innan frukosten..

 

Strandpromenaden ja, den var ett kapitel för sig själv. När jag tänker strandpromenad tänker jag platt och lätt. Det här var rena motsatsen. Knappt ett enda flackt parti och extremt utmanande backar, såväl upp som ner. När det kändes som tyngst och jag började känna en viss irritation över alla backar tänkte jag på hur bra det här måste vara inför Vansbro Halvmarathon och blev då lite mer nöjd över det faktum att de där futtiga 5 kilometrarna kändes som 10 i ansträngningsnivå.

 

Veckan då det mesta hände

Vilken vecka! Känns som en av de längre i mitt liv, åtminstone om man ser det till hur mycket som hunnit hända. Pratade just med min bror som varit i Kanada och åkt skidor i en vecka och den här gången blev inte svaret på frågan "Så vad har hänt här hemma då?" det vanliga "Inte mycket", utan snarare en lång harang av uppdateringar.

För det första: Jag har skrivit på för nytt jobb! Känns spännande, roligt och som en riktig nystart. Jag är pepp.

För det andra: Jag har blivit uttagen till att bli gyminstruktör på F&S. Tjoho! Ännu en spännande utmaning som jag verkligen ser fram emot. Jag hoppas kunna få fler att se gymmet som en lekplats snarare än som något trist och tjatigt. Det är mitt mål. Börjar som instruktör i höst, men innan dess ska jag gå utbildning - två internat om fyra respektive fem dagar. Träning i teori och praktik tillsammans med likasinnade träningsentusiaster. Jag säger yeah.

För det tredje: Innan jag börjar nytt jobb ska jag passa på att njuta av den "sista" friheten, så jag bokade in mig på en sista-minuten till Madeira där det ska vandras i bergen och njutas av vårvärme - åker redan på tisdag och blir borta en vecka. Hinner hem och tvätta och packa om och se'n tänkte jag jag ta revansch på min sjuksemester till skidsemester så då bär det av till Vålådalen för skidåkning.

Även träningsmässigt har jag haft flyt den här veckan. Men det känns som en petitess i sammanhanget. 2013 har börjat bra. Väldigt bra.

Vandring  på Madeira - kommer bli bra det här.
Bild lånad från travl.se

De där sjuttielva pullupsen.

Explosivitet och pullups till förbannelse. Så sammanfattas dagens träning.

Började på F&S City för styrkeprogrammets tionde explosivitetspass. Sista veckan med andra ord på det här styrkeprogrammet. Känner redan att det gett resultat, jag menar det har ju dykt upp ett antal PB:n under tiden, men ska ändå bli spännande att se hur de där testresultaten som jag gjorde för kanske tolv veckor sedan har utvecklats. Uppföljning följer.

När jag kört sådär lite lagom hårt (men bra och fokuserat) på gymmet gick jag vidare till Nordic för att köra dagens pass. Dagens pass som skulle kunna ses som en crash course i Crossfits alla delar. Jag tyckte nästan lite synd om de tjejer som var där för första gången. Måste ha känts som total korvstoppning.

Vi började med styrkedelen som idag bestod av hängstyrkestöt, vilket är en sån där skön tynglyftningsövning. En hängstyrkefrivändning (börja med stången hängandes, inte från golvet och gå ej ner i fullt knäböjsdjup) + push jerk (axelpress men med hjälp av benen). Bara där är det galet mycket teknik att ta in.

Sedan fortsatte vi med att köra chest to bar-pullups, som vanliga pullups men med mer höjd (bröstet ska nudda stången). 10x10sek körde vi av det och pumpen i underarmarna var total. Men även sådan't hör ju till Crossfit så man kan ju åtminstone säga att nykomlingarna fick en väldigt representativ bild av vad Crossfit innebär..

Avslutningsvis en rätt så vidrig metcon med instruktionerna - in i kaklet.

300 m rodd
30 kipping pullups
300 m rodd

Lät rätt så enkelt det där, men med ca 50 CTB pullups i överkroppen kändes de vanliga kippade pullupsen som ett skämt. Och rodd. Ja rodd kan bli precis hur jobbigt som helst.

Och om ni är oroliga över nykomlingarna så kan jag lugna er med att de var väldigt glada och nöjda i omklädningsrummet efteråt. Just den där effekten som bra träning ger.

Bild från Crossfit Nordic.

Viloveckor is da shit

Veckan som gått har varit lugn när det kommer till träning, vilket är helt enligt plan. Jag kör ju enligt principen tre tuffa veckor följt av en lugn. Under de lugna veckorna finns inga krav. Tanken är att jag ska köra tre eller absolut max fyra träningspass och att lusten helt får styra vad det blir och kanske framförallt om det blir.

Vad det gäller livet i övrigt har veckan varit allt annat än lugn. En massa intryck som gör att hjärnan går på högvarv och försökt fatta rätt beslut inför framtiden. Det har förstås tagit en massa energi men nu känner jag mig trygg i mina beslut och ser verkligen fram emot den här våren som kommer att innebära en massa spännande nya inslag i livet. Men det har verkligen känts rätt att dra ner på träningskraven en sådan här vecka.

Nu i helgen har jag i alla fall kommit igång med tränandet igen. Igår körde jag ett pass där tanken var explosivitet. Utförandet blev dock något helt annat. Segt som sirap och noll tryck i kroppen. Så långt från explosiv man kan komma. Ganska vanligt att första passet efter vila känns lite märkligt, så inte så mycket att säga om. Det enda adrenalinruset att tala om kom när jag lyckades pushpressa stången rakt upp på näsan.. även den kicken avtog dock ganska snart och jag var tillbaka i den sega kroppen igen.

Men idag! Då var det en helt annan känsla. Körde tunga ettor (alltså en tung repetition per set) av marklyft, frontböj, viktade pullups och strikta pressar och kunde höja i alla moment och till och med sätta ett litet PB i viktade pullups. Kände mig riktigt stark och jag kan lova att det är veckans vila som gjort susen! Älskar strukturerade träningsupplägg! Det gör verkligen skillnad.

Vila på stranden i Monte Gordo - tack Annika för bilden