Blottad

Kvällens match var frustrerande och motiverande på samma gång. Frustrerande då motståndaren spelar ett spel med massa topspin* vilket är en spelstil som jag rent ut sagt avskyr. En spelstil som totalt blottar mina svagheter. Efter matchen erkände min motståndare att han normalt sett inte spelar på det här sättet men att han märkt att han inte fick utdelning på sitt vanliga spel (som tydligen liknar mitt), och då ändrat spelstil. Typiskt. Så ja, det var väldigt väldigt frustrerande med alldeles för mycket enkla misstag från min sida och inte minsta tendens till flyt i spelet.

Å andra sidan blir jag väldigt peppad att bli bättre av det här! Det är ju så mycket roligare (trots förlust) att spela mot duktiga spelare och nu vill jag stanna kvar i den här divisionen. Så det blir träna så mycket som möjligt framöver. Framförallt mot topspinspelare... Min motståndare ikväll ville gärna träna med mig då han å sin sida ansåg sig behöva bli bättre på att spela mot spelare med min spelstil (hårt och flackt). Win-win med andra ord.

Så summa summarum så är jag glad efter kvällens match. Nu är det riktigt riktigt kul att spela tennis igen. Låt mig bara lära mig att hantera de där trista topspinnarna.

*För er som inte är så insatta i tennissnacket så är topspin ett slag som gör att bollen går högt och långsamt över nät för att sedan studsa upp snabbt ocb högt när den väl studsar. Och det är just den där höga studsen som jag har väldigt svårt för.

Påminner mig själv om vilket flyt jag kan ha i spelet med hjälp av den här bilden.. Var lite säkrare på den tiden. Och brunare.

Tennispremiär!

Ikväll gäller det! Första matchen för mig i grupp 5. Efter att ha tragglat länge i grupp 6 lyckades jag under sista omgången innan sommaren spela så pass bra att jag tog steget upp till grupp 5. Nu möter jag alltså nytt och hårdare motstånd. Kul! Och det är inte utan att jag är lite stolt över att vara enda kvinnan i gruppen och därmed även den högst rankade damen i klubben.

Med tanke på att jag bara spelat två gånger de senaste 2-3 månaderna, har jag inte direkt skyhöga förväntningar på dagens resultat, men är mer än lovligt sugen på att spela. Och det är ju en väldigt bra start. Var länge sedan jag hade ett så här starkt tennissug och om det håller i sig ska jag se till att ta tillvara på alla chanser att spela som dyker upp.

Återkommer lite senare med uppdatering om hur det gick i dagens match.

Klant

Kl 19 står jag i lugn och ro och förbereder matlådorna inför veckan (bland annat lax med ugnsrostade grönsaker - längtar till lunchen imorgon) när telefonen ringer. Det är Andy som jag ska möta i kvällens tennismatch som undrar om han missuppfattat vilken bana vi ska ses på. Ehhh? Va?? Matchen börjar ju först kl 20. Trodde jag ja. Fel, fel fel. Andy hade rätt och jag fel. Suck. Så det var den matchen. Var laddad till tänderna, hade planerat maten efter matchen och var allmänt spelsugen. Men icke. Surt är ordet. Och klantigt. Motståndaren var dock så snäll att han föreslog att vi tar matchen vid ett senare tillfälle istället för att jag skulle få lämna wo. Väldigt snällt måste jag säga. Undrar om jag själv hade varit lika snäll i motsvarande situation..

Som plåster på såren fick jag ju åtminstone se Mästarnas Mästare. Annichen Kringstad alltså, det trodde jag inte riktigt. Men kul!

Mina fötter protesterar rätt så mycket för närvarande. Antar att det är fredagens tuffa intervaller i kombination med dagens 11 km lugn distans som fått dem att tröttna. Och lite allmänt fler km än mina fötter är vana vid. Så även om inte jag är glad över den missade matchen så tackar nog fötterna för några timmars vila.

Bjuder på några bilder från ett par andra tennismatcher istället. Dessa från tennisveckan med UCPA i Frankrike. Den gången blev det inga wo utan bara en massa vinster.

Oväntat bra!

Jo då, visst råkade jag ut för ytterligare en förkylning.. därav bloggtorkan. Men nu känner jag mig bra igen och har lite halvt ofrivilligt rivstartat träningen med två tennismatcher kvällarna efter varandra. Försöker annars att låta kroppen få åtminstone en dags vila mellan passen såhär direkt efter en förkylning. Men tävlingsschemat styr jag inte över och nu råkade det ligga två matcher dagarna efter varandra.

Märkligt nog har jag spelat vad jag skulle kalla "mitt livs tennis" under de här två matcherna. Igår tokfokuserad och vinst och ibland så bra spel att jag själv blev förvånad. Och så idag då.. match mot gruppens solklara ledare och jag lyckas vända ett 1-5 underläge till att sluta oavgjort 5-5. Jag spelar med ett j*la självförtroende och med ett självklart agerande på planen för närvarande. Vete tusan varifrån det självförtroendet kommer men en väldigt skön känsla är det hursomhelst. Idag var det stundtals briljant spel med många dueller där bollen gick över nät ett 30-tal gånger. Jag fick liksom nypa mig i armen för att tro på att det var jag som kunde åstadkomma sån här tennis. Efter matchen fick jag den bästa komplimangen man kan få av motståndaren - att det här var den klart roligaste matchen under spelomgången.

Rent fysiskt är jag däremot inte i någon toppform. I de här matcherna har jag verkligen fått ge allt. Normalt sett hinner jag återhämta mig någorlunda mellan bollarna, men idag och kanske ännu mer igår har jag flåsat som en tok. Efter matchen igår ville jag bara lägga mig ner och sova. Idag var känslan bättre men att tennis är konditionskrävande är ingen överdrift. Min kondition är förmodligen tillbaka alldeles strax. Om inte annat så har de här matcherna bidragit till att träna hjärtmuskeln.

Pang-pang!

Jaha, det var det det. Nu har redan jag brutit mitt viloveckobeslut och fått till ett extra tennispass på lunchen. Jag är liksom inte den som kan stå emot när jag erbjuds en timme tennis med upphämtning och avlämning utanför kontoret. När det dessutom är mot en kompis som är ett par grader duktigare och därför en alldeles perfekt sparringpartner så väger det där beslutet om att vila mig i forma ganska lätt.

Att spela var dock helt rätt bestlut. Jag behöver verkligen mer nötande i tennisen och att få stå och sluggerslå en timme för att komma in i rytmen, få igång fötterna och sluta slöspela kändes som ett perfekt sätt att spendera lunchtimmen på. Ikväll är det match och då ska varje slag slås igenom. Skitsamma om jag missar lite bollar, så länge jag spelar ut och inte faller in i motståndarens sega tempo så är jag nöjd. Ikväll är det jag som bestämmer på plan. Så det så.

Jaga boll

Det var längesen jag sprang så mycket under en tennismatch som idag. Lååånga bolldueller gjorde att pulsen låg riktigt högt under i stort sett hela matchen. Andfåddheten hann inte lägga sig mellan bollarna och för första gången på väldigt länge så var det otillräcklig kondis som framkallade mina misstag.

Men jag är överlag nöjd med min insats och det var en kul match (trots knapp förlust).

Efter att ha slängt ihop en omgång müsli, rostat nötter och gjort nya energibars på rekordtiden 30 minuter så sitter en kväll i soffan framför På spåret extra bra.

Imorgon vankas det backintervaller i Hammarbybacken tillsammans med Erika. Hoppas benen passar på att vila upp sig ordentligt till dess.

Äkta syskonkärlek..

Brorsan i sin favoritposition - körandes båt

.. måste väl ändå vara att klå brorsan med 6-0, 6-0 i tennis.

Jag fick återbud på en gruppspelsmatch igår kväll och passade då på att använda banan för att utmana brorsan på en match. Det gick ju bra - storvinst. Till hans försvar ska sägas att han bara hållt i ett tennisracket en gång tidigare i livet så ett annat resultat än utklassning hade ju vara pinsamt för min del. Trots att siffrorna skvallrar om storslam så var det faktiskt inte riktigt så. Det blev spel om poängen och jag var positivt överraskad över hur bra det gick för brorsan. Tennis är ju inte den enklaste sporten att börja med.

Det var en kul kväll på banan och det lär inte bli sista gången för brorsan som hade den goda smaken att uppskatta sporten och tycka att det var oväntat kul att spela.

Nu väntar brorsans utmaning - en match i squash där förhållandet är det omvända. Jag har spelat squash en gång i mitt liv, medan brorsan tränar regelbundet. Såg redan igår prov på hans snabbhet på banan, blir spännande att se hur jag ska fixa squash som ju bygger just mycket på snabbhet. Snabbhet som kanske inte direkt är mitt främsta kännetecken.

Det artar sig!

Började dagen med en timmes nötande på tennisbanan och jag tror faktiskt att den där ringrostiga, orytmiska känslan börjar ge med sig så smått.

Grundslagen känns mer naturliga och avslappnade och de enkla misstagen blir allt färre. Kan det vara dags att bryta den tråkiga sviten av förluster nu kanske? Nästa match på söndag - jag är redo.

Intervju med mig på Racketsport

Det har varit lite dåligt med tennis både här på bloggen och i mitt liv på sistone. Kommer snart att bli ändring på det...

Lenita på Racketsport har intervjuat mig och ställt en massa klassiska tennisfrågor. Intervjun finns här. Läs för att förstå varför jag brinner för tennis.

Bara genom att svara på frågorna blev jag väldigt väldigt sugen på att spela igen. Matchspelet börjar om ett par veckor och det är hög tid att träna lite innan dess.

Viloveckan som blev tennisvecka

För mycket av det goda..

Den här veckan var tanken att ta det så lugnt det bara går för att vila upp mig inför nästa veckas träningsläger med Springtime i Monte Gordo. Inte minst mentalt kan det vara skönt att få vila från träningen och få bygga upp suget ordentligt för att ha lust och orka träna 3-4 timmar per dag.

Men riktigt så blev det nu inte.. helt plötsligt står jag här med tre inbokade tennismatcher den här veckan och har redan hunnit med en omgång löpning. Mindre och lugnare träning än en vanlig träningsvecka är det ju i och för sig, men kanske ett par pass mer än jag tänkt mig under en vilovecka.

Som tur är är jag inne i ett riktigt tennis-flow - så jag har inga som helst problem att leva med att det "råkade" bli ett par timmar mer än jag tänkt mig den här veckan.

Och för den som undrar hur det gick i förra matchen som ju var den första matchen för mig i den här omgången, så vann jag med 7-5. Låg under med 3-0 efter en riktigt bra start från min motståndare men jag lyckades hålla mig kolugn och trodde hela tiden på att jag skulle vända och vinna matchen. Mentalt betyg till mig själv: MVG. Spelmässigt betyg: G.

Nöjd trots förlust

Eget omklädningsbås på Tennisstadion - lyx

Igår var det matchdags igen och den här gången mot den i särklass bästa spelaren i gruppen som enbart tagit storsegrar mot övriga spelare. Och jag förstod ganska snabbt varför. Även jag hade svårt att hänga med i det snabba tempot, hade problem att returnera knepiga kickservar och hårt slicade bollar.

Men det var riktigt riktigt kul och fick mig att bli heltaggad att spela mer och bli bättre. Spelet blir ju så mycket roligare när man får spela mot de som är riktigt duktiga. Så nu har jag en stark morot att spela upp mig en nivå så att jag oftare får möta den här typen av spelare.

Och lite stolt över mig själv är jag faktiskt - vissa dueller var riktigt välspelade och jag blev stundtals väldigt positivt förvånad över mitt spel.

Lämnade Tennisstadion med en helt annan känsla än efter den här förlusten..

Revansch!

Tog revansch på tisdagens snöpliga förlust och såg till att vinna gårdagens match relativt enkelt. Spelet fungerar överraskande bra med tanke på att jag spelar så pass lite för närvarande.

Igår var också en dag då jag verkligen trivdes att spela på centercourten med publik. Gjorde bara att jag skärpte till mig lite extra och kände mig riktigt fokuserad under i stort sett hela matchen. Just det där med att inte lyckas hålla fokus uppe under hela timmen är annars min helt klart vanligaste orsak till att det inte går så bra. Det är svårt att hålla sig kvar i flowet och inte börja tänka på resultatet, på vad som händer om jag förlorar/vinner nästa boll, hur lång tid det är kvar av matchen och huruvida jag hinner ta ikapp ett underläge osv osv. Tankarna far och även om de är tennisfunderingar och alltså inte rör vad jag ska äta till mat eller annat irrelevant så vill jag ju inte tänka överhuvudtaget när jag spelar. Det enda som ska finnas i huvudet är fokus på nästa slag. Det är då det går som bäst.

En studie i koncentration

Nej, jag är inte arg bara koncentrerad och dessutom med mascaran nedanför ögonen. Dessvärre råkar min koncentrerade min ofta förväxlas med min arga. Men det var ju inte det det här inlägget skulle handla om.

Idag hade jag förmånen (?) att vara schemalagd på "centercourten" på Tennisstadion, alltså den bana som fikagästerna har utsikt över, där det ständigt går förbi folk som inte sällan stannar till och tittar på några bollar och där folk värmer upp. Som grädde på moset ligger alla sjuttielva badmintonbanor precis bredvid och inte vet jag varför men när folk spelar badminton skriker de och är allmänt högljudda på ett helt annat sätt än på en tennisbana. Alltså: det är allmänt rörigt. Som att befinna sig på en nattklubb som min motståndare idag träffande uttryckte det.

I den här miljön är det alltså extremt viktigt att kunna fokusera och koppla bort allt runtomkring. Särskilt svårt blir det i serven när det går förbi någon just som man kastat upp bollen för att slå till.. och
en millisekunds okoncentration förstör serverörelsen och bollen går ut eller i nät.

Jag reagerar väldigt olika på det här med publik. Vissa dagar höjer jag mig ett par nivåer bara för att någon tittar medan jag andra dagar får stora skälvan och missar allt. Idag var en hyfsat bra dag. Jag tyckte bara att det var kul att spela och kunde koppla bort tankarna på hur det gick rent poängmässigt och brydde mig inte så mycket om de som gick förbi och kollade. Men så började jag förstås tänka på hur bra det gick att koncentrera sig idag.. och vips så försvann förstås fokuset.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen - det är väldigt nyttigt och spännande att tävla - du upptäcker nya saker om dig själv och hur du reagerar varje gång.

"..så här bra har jag inte spelat på väldigt länge"

Glad efteråt trots förlust..

Tyvärr kommer inte citatet ovan från min mun utan från min motståndare på tennisbanan igår. Det blev förlust för min del men med tanke på att jag inte hållit i ett racket på en månad så ger jag mig själv godkänt. Det var åtminstone inte mina dumma tankar som hindrade mig från att vinna..

Jag gjorde helt enkelt för många enkla misstag (så som det lätt blir när man inte spelat på ett tag) och min motståndare spelade riktigt bra. Trots förlusten och stundtals en viss frustration från min sida så var det en väldigt rolig match med många bra och snabba dueller.

Men hur kommer det sig att jag så ofta får höra från mina motståndare att de sällan spelat så bra som mot mig? Är det dags att ta till psykningarna så att det inte blir lika kul att spela mot mig kanske?

Våga vinn då!

Jag måste erkänna en sak. Jag har blivit feg. Lite småtöntig sådär.

Ny tennisomgång börjar idag. Det innebär sju nya matcher och därefter upp- eller nedflyttning för de två bästa resp. sämsta. Resterande stannar kvar i samma grupp.

Och jag känner att jag varit en av de "resterande" lite för länge nu och att det inte är mitt spel som hindrar mig från att gå upp utan mina tankar. Jag tror helt enkelt inte på mig själv tillräckligt mycket för att gå upp en nivå.

Plockar fram känslan från i somras - när jag bara spelade - vågade - och vann

I förra omgången kom jag trea.. ytterst nära att gå upp till nästa nivå. Det borde ju göra mig extra taggad till att fixa det den här gången. Men jag tror fortfarande inte att jag hör hemma i den högre divisionen. Tänker att det är bättre att nå'n annan går upp som klarar av att spela där. Inser att jag skulle tycka att det vore obekvämt att spela i en nivå högre upp. Att folk skulle undra vad lilla jag gör där..

Vad är det här för skittankar som jag dras med? Vadå obekväm? Jag brukar väl inte vara rädd för att gå utanför comfort zone?

Jag är trött på att det är mina nedvärderande tankar om mig själv som hindrar mig. Det är verkligen inte likt mig att trycka ner mig själv i skorna och det är långt ifrån den person jag strävar efter att vara.

Så nu får det vara nog med de här dumheterna. En match i taget och fullt fokus på att ha kul på banan. Inte fundera på vad en vinst leder till och huruvida jag är "värd" att spela i en högre division. Just play!

Och så får resultaten tala för sig själva.

Nya tider

Det var med lite vemodig känsla jag lämnade tennisbanan idag. Sista tennisträningen för terminen och också sista tennisträningen i den här konstellationen för ett halvår framöver. Till vårterminen ska jag nämligen ta ett break från den uppstyrda tennisträningen.

Det här betyder inte på något sätt att jag ska sluta spela tennis, jag har ju fortfarande mitt gruppspel och kommer fortsätta att spontanspela med kompisar. Men just spelet med tränare tar jag en paus ifrån. Och det känns lite konstigt och tomt, men samtidigt som rätt beslut just nu.

Att välja bort något betyder ju också att jag kan välja in något annat. Just nu lutar det åt att jag ska ge CrossFit en chans. Så snart min höft är normal igen kommer bloggen svämma över av konstiga CrossFit-uttryck och nya övningar. Och apropå höften så kändes den åtminstone bättre idag än för två veckor se'n när jag senast spelade tennis. Men ett fritt rörelsemönster har jag ju inte. Än.

Bästa tjej!

Sedan jag började spela matcher i gruppspelet har jag alltid haft som något slags mål att bli bästa tjej/kvinna i klubben. Och då ska ni veta att det inte finns så många att slå. Av totalt 56 spelare i gruppspelet är det för det mesta inte fler än 6-8 personer som är tjejer/damer/tanter, personer av kvinnligt kön alltså. Om varför det är så, och hur vi ska få fler tjejer att våga/vilja tävla är ett ämne för sig.. jag lämnar det för nu. 

Söderling - en annan vinnare

För det jag egentligen skulle berätta var ju att det var igår det hände! Jag vann matchen mot kvinnan som är min främsta motståndare om titeln bästa kvinna. Vinsten var varken snygg eller stor, men jag vann. Så nu är ett delmål uppnått - nästa mål blir att gå upp en division. Är inte på något sätt orimligt men jag behöver bli lite bättre på att hålla koncentrationen uppe under hela matchen. För tillfället är spelet lite för ojämnt, vilket mycket beror på bristande fokus. Dags att ta upp den mentala träningen igen kanske?

Så värt det

Glad och nöjd efter träningen! Om än något hungrig (därav Gainomax-nödlösningen. Helt rätt att gå upp i ottan för att få känna så.

Dessutom hade jag bra flyt i spelet, kändes lugnt och avslappnat. Hoppas, hoppas att den känslan finns kvar under kvällens match. Det är ju då det gäller!

I brist på bröd..

Kan mitt i mitt annars så starka vinterrus längta lite efter dagar i solen på tennisbanan. Som tröst går jag upp extra tidigt för att hinna med en timme i tennishallen innan jobbet..

En inre kamp

Jag vaknade vid kvart i sex med ett enormt motstånd till att gå upp.. ingen lust alls att ge mig iväg och spela tennis. Seg i kroppen, energilös, gnällig, tjurig. Och kallt var det också. Kände efter extra noga - var jag inte liite förkyld ändå så jag kunde få ligga kvar i sängen?

Min lite klokare röst försökte överrösta mitt gnäll med att påminna mig om att tennis alltid gör mig på bra humör, att jag faktiskt är en person som gillar kallt vinterväder och att det jag minst av allt vill är väl att vara förkyld. Så dumt att önska en så'n sak!

Kan väl inte säga att det inre gnället upphörde direkt, men jag tog mig i alla fall upp och iväg muttrandes att det blir väl inte värre av tennisen i alla fall. Men jag trodde fortfarande inte att lite tennis skulle hjälpa mot min "vakna-på-fel-sida"-känsla.

Men så fel min gnälliga sida hade - under tennistimmens gång tog den mer positiva Ulrika mer och mer mark på gnällfian och när timmen var slut låg gnällfian där och kved, totalt tillintetgjord.

Ibland gäller det verkligen att bara göra. Inte tänka.

Min andra frukost - kardemummayoghurt med bär från Svarta Lådan - riktigt gott!