Viloveckan som blev tennisvecka

För mycket av det goda..

Den här veckan var tanken att ta det så lugnt det bara går för att vila upp mig inför nästa veckas träningsläger med Springtime i Monte Gordo. Inte minst mentalt kan det vara skönt att få vila från träningen och få bygga upp suget ordentligt för att ha lust och orka träna 3-4 timmar per dag.

Men riktigt så blev det nu inte.. helt plötsligt står jag här med tre inbokade tennismatcher den här veckan och har redan hunnit med en omgång löpning. Mindre och lugnare träning än en vanlig träningsvecka är det ju i och för sig, men kanske ett par pass mer än jag tänkt mig under en vilovecka.

Som tur är är jag inne i ett riktigt tennis-flow - så jag har inga som helst problem att leva med att det "råkade" bli ett par timmar mer än jag tänkt mig den här veckan.

Och för den som undrar hur det gick i förra matchen som ju var den första matchen för mig i den här omgången, så vann jag med 7-5. Låg under med 3-0 efter en riktigt bra start från min motståndare men jag lyckades hålla mig kolugn och trodde hela tiden på att jag skulle vända och vinna matchen. Mentalt betyg till mig själv: MVG. Spelmässigt betyg: G.

Revansch!

Tog revansch på tisdagens snöpliga förlust och såg till att vinna gårdagens match relativt enkelt. Spelet fungerar överraskande bra med tanke på att jag spelar så pass lite för närvarande.

Igår var också en dag då jag verkligen trivdes att spela på centercourten med publik. Gjorde bara att jag skärpte till mig lite extra och kände mig riktigt fokuserad under i stort sett hela matchen. Just det där med att inte lyckas hålla fokus uppe under hela timmen är annars min helt klart vanligaste orsak till att det inte går så bra. Det är svårt att hålla sig kvar i flowet och inte börja tänka på resultatet, på vad som händer om jag förlorar/vinner nästa boll, hur lång tid det är kvar av matchen och huruvida jag hinner ta ikapp ett underläge osv osv. Tankarna far och även om de är tennisfunderingar och alltså inte rör vad jag ska äta till mat eller annat irrelevant så vill jag ju inte tänka överhuvudtaget när jag spelar. Det enda som ska finnas i huvudet är fokus på nästa slag. Det är då det går som bäst.

En studie i koncentration

Nej, jag är inte arg bara koncentrerad och dessutom med mascaran nedanför ögonen. Dessvärre råkar min koncentrerade min ofta förväxlas med min arga. Men det var ju inte det det här inlägget skulle handla om.

Idag hade jag förmånen (?) att vara schemalagd på "centercourten" på Tennisstadion, alltså den bana som fikagästerna har utsikt över, där det ständigt går förbi folk som inte sällan stannar till och tittar på några bollar och där folk värmer upp. Som grädde på moset ligger alla sjuttielva badmintonbanor precis bredvid och inte vet jag varför men när folk spelar badminton skriker de och är allmänt högljudda på ett helt annat sätt än på en tennisbana. Alltså: det är allmänt rörigt. Som att befinna sig på en nattklubb som min motståndare idag träffande uttryckte det.

I den här miljön är det alltså extremt viktigt att kunna fokusera och koppla bort allt runtomkring. Särskilt svårt blir det i serven när det går förbi någon just som man kastat upp bollen för att slå till.. och
en millisekunds okoncentration förstör serverörelsen och bollen går ut eller i nät.

Jag reagerar väldigt olika på det här med publik. Vissa dagar höjer jag mig ett par nivåer bara för att någon tittar medan jag andra dagar får stora skälvan och missar allt. Idag var en hyfsat bra dag. Jag tyckte bara att det var kul att spela och kunde koppla bort tankarna på hur det gick rent poängmässigt och brydde mig inte så mycket om de som gick förbi och kollade. Men så började jag förstås tänka på hur bra det gick att koncentrera sig idag.. och vips så försvann förstås fokuset.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen - det är väldigt nyttigt och spännande att tävla - du upptäcker nya saker om dig själv och hur du reagerar varje gång.

Våga vinn då!

Jag måste erkänna en sak. Jag har blivit feg. Lite småtöntig sådär.

Ny tennisomgång börjar idag. Det innebär sju nya matcher och därefter upp- eller nedflyttning för de två bästa resp. sämsta. Resterande stannar kvar i samma grupp.

Och jag känner att jag varit en av de "resterande" lite för länge nu och att det inte är mitt spel som hindrar mig från att gå upp utan mina tankar. Jag tror helt enkelt inte på mig själv tillräckligt mycket för att gå upp en nivå.

Plockar fram känslan från i somras - när jag bara spelade - vågade - och vann

I förra omgången kom jag trea.. ytterst nära att gå upp till nästa nivå. Det borde ju göra mig extra taggad till att fixa det den här gången. Men jag tror fortfarande inte att jag hör hemma i den högre divisionen. Tänker att det är bättre att nå'n annan går upp som klarar av att spela där. Inser att jag skulle tycka att det vore obekvämt att spela i en nivå högre upp. Att folk skulle undra vad lilla jag gör där..

Vad är det här för skittankar som jag dras med? Vadå obekväm? Jag brukar väl inte vara rädd för att gå utanför comfort zone?

Jag är trött på att det är mina nedvärderande tankar om mig själv som hindrar mig. Det är verkligen inte likt mig att trycka ner mig själv i skorna och det är långt ifrån den person jag strävar efter att vara.

Så nu får det vara nog med de här dumheterna. En match i taget och fullt fokus på att ha kul på banan. Inte fundera på vad en vinst leder till och huruvida jag är "värd" att spela i en högre division. Just play!

Och så får resultaten tala för sig själva.

En kväll med liv i

Som omväxling till all fysisk träning var det igår kväll dags att ägna mig åt lite mental träning tillsammans med mina allra finaste Fridor. Fina Frida nr 1 hade gett mig i födelsedagspresent att gemensamt gå på föreläsning om att leva sin längtan. Fin present det där - att ge mig verktyg för att skapa ett meningsfullt liv. Kvällen innehöll både skratt och gråt och en j*la massa klokheter. Tack tack tack mina fantastiska vänner för att ni får mitt liv att kännas.

Bild stulen från existens.se

Föreläsningen väckte framförallt min längtan efter yogan - yogan som har blivit mitt instrument för att leva mer i enlighet med mig själv och längre bort från andras (och mina egna) idéer och vanföreställningar om hur livet ska, borde, förväntas vara. Yogan är mitt sätt att stänga av det där ständiga bruset i hjärnan som har en förmåga att överrösta min egna inre röst.

I yogan ger jag mig själv en paus från alla mina tankar och det allmänna surret i hjärnan och mirakulöst nog är det just då jag känner mig som mest hemma i mig själv. Hittar kärnan i mig, den där som fortfarande är opåverkad av allt som hänt/händer runtomkring. Mitt jag. En känsla svår att förklara i ord, men alldeles tydlig och självklar när den upplevs. 

Frihet är ett sätt att förklara den på - känslan av att jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv - ingen annan än jag bestämmer hur mitt liv ska levas. Det är en sjuhelvetes kraft i den känslan kan jag meddela. 

Förnöjsamhet är ett annat - och ja, jag gillar förnöjsamhet även om andra kanske kan tycka att det ligger nåt slags stagnerande i ordet. Förnöjsamhet för mig är att känna tacksamhet och vara glad över livet precis så som det är - att känna ett lugn över att allt är precis som det ska vara. Hur det än är. 

Nog med flummande. Ikväll ska jag yoga till fötterna värker.

Konditionsträning

Idag kändes tennisen mer som konditionsträning än tennisträning.. jag sprang och sprang och sprang, men lyckades inte riktigt få till tenniskänslan. Saknar den nå't förskräckligt - känslan alltså. Men försöker ha tålamod, den lär ju finnas där nånstans - om än något gömd. Nu är det pepptankar som gäller inför fredagens måste-match. Det enda krav jag har på mig själv inför fredagen är att våga spela ut (inte fega) och att röra på fötterna som en liten tok. Gör jag det är jag nöjd - oavsett hur matchen slutar.

Det är inte hur bra du är utan hur bra du vill bli

Matchpepp

Kvällens mantra:

Jag spelar avslappnat, har snabba fötter och njuter av varenda sekund!

Jepp, det är på så sätt jag kommer att vinna kvällens match. Ska bli riktigt kul att få kliva ut på banan igen.

Kanske kommer belöningen att bli lite nya tenniskläder. Fullkomligen älskar Adidas tenniskollektioner - så mycket roligare än andra märken. Som den här kombon till exempel. Kan jag mycket väl tänka mig att springa omkring i i sommar.

Söndagsjogg och mästarkoncentration

Äntligen! Idag var det dags att få vädra löparskorna igen. Blev en lugn jogg på 30 minuter, skulle uppskatta att jag hann knappt 5 km på den tiden. Men struntar fullständigt i resultatet idag. Är bara nöjd över att kunna ge mig ut och jogga igen och ska verkligen försöka att börja med träningen lugnt och metodiskt så att immunförsvaret hinner bygga upp sig. Låter klokt, men är svårt.. Jaja, idag lyckades jag i alla fall.

Fortsatte med solhälsningar när jag kom hem och se'n kände jag mig så avslappnad att jag passade på att göra dagens mentala träning. Är inne på tredje veckan av 6-veckorsutmaningen och veckans tema är mästarkoncentration, vilket handlar om att koppla samman koncentration med avslappning, och inte med anspänning som väl är det naturliga för många av oss. Får väl erkänna att jag var väldigt nära att somna under avslappningen, så vet inte hur mycket jag tränade min koncentration just idag. Men skönt var det hur som helst.

Ännu en perfekt start på dagen

Tisdag morgon betyder tennisträning. Benen var ju förstås lite sega efter gårdagens alla benböj, vilket påverkade fotarbetet. Snabba fötter? Nja.


Men i övrigt - nånting hände! Det lossnade och det enda jag gjorde annorlunda var att tänka på att slappna av och att fullfölja svingen. Inte försöka så mycket helt enkelt, utan bara låta det hända. Var det så enkelt?

Borde jag tacka de dagliga avslappningsövningarna för det här. Men att det redan skulle ha gett resultat? Kan det verkligen vara så? Jag blir hursomhelst mer och mer övertygad om att förmågan att slappna av är hemligheten bakom mycket. I avslappningen finns fokus, närvaro och den naturliga koncentrationen.

The Mental Game. Strukturera din mentala träning

Efter de två inspirerande föreläsningarna som båda handlade om mental träning har jag fått en nytändning att ta tag i The Mental Game igen.

Det jag kan tycka är svårt med mental träning är att det är enkelt att öva sina tankar så länge som jag känner mig någorlunda ok i övrigt. Så länge jag är i den positiva spiralen är det enkelt att förstärka den. Men så fort tankarna börjar bli mer negativa så är det som att motivationen att fortsätta med den mentala träningen försvinner i nån slags allmän oinspirerad känsla. Och ja, jag vet, det är ju då jag borde satsa ännu mer på att stärka mitt tankemönster.

Så. För att försöka ändra på det här tänker jag nu bli mer strukturerad och disciplinerad. Precis som jag kan vara disciplinerad när det gäller den fysiska träningen så ska jag väl kunna bli det även när det gäller den mentala träningen. Det handlar ju bara om att få det till en vana.

Rent praktiskt innebär det här att jag kommer att följa Igor Ardoris 6-veckors kurs i mental träning som sker över nätet. Kursen är uppdelad i sex områden: Avslappning, Fantasi, Koncentration, Andning, Centrering och Inre Trygghet. Den innehåller vissa teoretiska delar men framförallt består den av praktiska övningar som ska utföras dagligen. Och det är här det fina i kråksången dyker upp.. under sex veckor ska jag arbeta med att nöta in mental träning till att bli en lika naturlig del av min vardag som den fysiska är idag.

Bra va? Vill ni hänga på? Gå i så fall in på Själförsvars hemsida och anmäl er. Det är helt kostnadsfritt!

Så här skriver Igor själv om Själförsvar:

!

Mental träning i kvadrat - del 2 (Igor)

Häromdagen var jag och lyssnade på Igor Ardoris (gympaläraren från tv-programmet klass 9A) för andra gången. Vad jag tyckte om den tidigare föreläsningen med fokus på självkänsla kan ni läsa om här. Den här gången var temat mental träning något som ju ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Igor har en alldeles fantastisk förmåga att inspirera och framkalla ett lugn på samma gång. Det känns verkligen som att precis allt är möjligt när man går därifrån och att det är jag som bestämmer hur mitt liv ska bli. Eller åtminstone vad jag väljer att fokusera på. Väljer jag att se kackerlackan på fönstret eller stjärnorna på himlen? 

Något jag har funderat mycket på är det här med mål vs att leva i nuet. Jag kan ibland tycka att det ligger ett motsatsförhållande i att vara målfokuserad och sträva framåt samtidigt som man ska leva här och nu och vara nöjd med det man har. 

Hur gör man för att uppnå sina mål men ändå kunna leva i nuet? Enligt Igor är det enkelt.. nåja kanske inte enkelt, men det finns en metod. Det handlar helt enkelt om att begränsa tiden man fokuserar på målet till en viss tid varje dag då man gör sin mentala träning. Säg 15-30 minuter då man visualiserar och på andra sätt föreställer sig sitt mål. Övrig tid släpper man tankarna på målet och lever i nuet. Hjärnan har ju då med hjälp av den mentala träningen redan programmerats till att gå i en viss riktning. Enkelt? Nja, kanske inte, men gillar tanken på att strukturera tankarna på framtiden till en viss period under dagen så att jag resten av tiden kan vara här och nu.

Se'n hur man gör för att lyckas fokusera på här och nu och känna sig mer närvarande.. det är ju ett annat kapitel som jag misstänker att jag kommer återkomma till ganska snart.

Vad säger ni? Låter det vettigt?

Mental träning i kvadrat - del 1 (Frida)

Vilken lyckans ost jag är som har förmånen att vistas i så inspirerande sammanhang! I söndags hade jag förmånen att få lyssna på fina Frida som höll föreläsning under BBC och igår fick jag än en gång lyssna till inspirerande Igor Ardoris.

Vi börjar med Frida.. härifrån tar jag framförallt med mig den praktiska "positiv förankring"-övningen som vi alla fick testa på under föreläsningen. Jag antar att det här är precis samma grej som när idrottsmän skapar sig en trigger för att försätta sig i ett visst tillstånd vilket jag inte för så länge se'n hörde Martin Lidberg prata om nere i Portugal.

Fina Frida

Det handlar alltså om att förknippa en viss känsla med en viss rörelse i kroppen. Börja med att fundera ut ett tillfälle när du var i ett tillstånd eller kände en känsla som du skulle vilja kunna plocka fram vid andra tillfällen. När du hittat känslan går du i in i den, fokuserar på den och återupplever den. Samtidigt som du är i känslan gör du någon rörelse som ska förknippas med känslan (vi lyfte på tårna). Förankra sedan känslan med rörelsen så ofta det bara går. Försätt dig i känslan och gör rörelsen helt enkelt. Ju oftare du gör det desto starkare blir förankringen. Nästa gång du behöver försätta dig i tillståndet, gör rörelsen och känslan kommer automatiskt. Coolt!

Frida är en riktigt duktig föreläsare, väl förberedd, lugn som en filbunke, delade med sig av sig själv och sina erfarenheter och det blev en bra interaktivitet mellan deltagarna och henne. Så tack så mycket för inspirationen!

Mina funderingar kring Igors föreläsning om mental träning kommer inom kort..

Hemma

Hemma igen i vardagen. Vemodigt att lämna gänget i Portugal och den lyxiga tillvaron där endast träning, mat och vila existerade. Vardagsproblem och jobbiga tankar lämnades hemma och för en period var det bara fullt fokus på nuet. Som att leva i en bubbla. En mycket trivsam sådan. 

De sista dagarna i Portugal blev jag tokinspirerad och imponerad av Martin Lidberg. Tänk er att få träna sida vid sida och göra samma övningar som en grym idrottsman liksom. Vem blir inte taggad av det? Jag kan lova att armhävningarna och köttbullen gjordes med högsta möjliga intensitet under cirkelfysen och att jag var totalfokuserad när jag delade ut boxningsslag och sparkar under Ki Boxen under ledning av allas vår Luisa. Man vill ju inte vara sämre än Martin liksom..

Martin höll också i en inspirerande och rolig föreläsning om hur har jobbat med mental träning under hans brottar- och Let's Dance-karriär. Bland annat om hur han under två års tid som förberedelse inför VM lagt sig ner och visualiserat två matcher per kväll mot sina motståndare. Han hade en pärm med fakta om alla potentiella motståndare och varje kväll valde han ut två stycken som han skulle gå match mot i hjärnan och se sig vinna. Han kartlade också samtliga brottares vinster och förluster och vilka grepp de vunnit respektive förlorat på. Allt för att kunna se ett mönster och ha ett mentalt övertag när det är dags för match. Och genom visualiseringen har han ju redan sett hur han vunnit dessutom. Jättespännande att så konkret få insyn i hur elitidrottsmän arbetar med mental träning.

En sammanfattning av mina tio helt underbara dagar med Springtime i Monte Gordo kommer inom kort.

Tack Röhnisch!

Gårdagskvällen ägnades åt blogg-träff anordnad av Röhnisch. Förutom rabatterad shopping bjöds vi även på en föreläsning av Bea som driver företaget Be A Winner.

Bea gav oss ett antal verktyg som kan hjälp oss att uppnå våra mål och pratade om vikten av balans. Balans mellan alla snabba intryck som kommer utifrån och de inre basala behov (sömn, mat, vila) som vi alla har. Jag kunde nicka igenkännande till mycket och med tanke på hur jag mått den senaste tiden så kan man väl lätt säga att det har rått en viss obalans.. jag har helt enkelt skjutit upp mina grundkäggande behov på framtiden vilket kroppen inte accepterat och reagerat kraftigt mot.

Från föreläsningen tar jag också med mig vikten av att sätta sig i ett visst tillstånd när något viktigt ska uppnås. Jag vet till exempel hur viktig uppvärmningen ute på parkeringsplatsen är för mig innan en tennismatch. Och jag tror inte att det främst handlar om att få igång benen utan snarare att jag ställer in hjärnan på att "nu är det dags" "nu ska tävlingsmentaliteten kopplas på". Vet hur jag, när jag struntat i uppvärmningen, känt mig allmänt loj och likgiltig under matcher och vaknat till först på slutet.

Så tack Bea för inspirationen!

Kvällen var riktigt trevlig och jag hann även med att mingla lite, bland annat med Miss Agda, Frida och Åsa. 

Att lära sig saker om sig själv

Många har under de senaste månaderna frågat mig varför jag ska åka Vasaloppet. En fråga som självklart är relevant med tanke på alla de timmar jag spenderat ute i spåren under den sista tiden.

För mig finns det två svar på frågan om varför, och inget av svaren handlar om det uppenbara, nämligen att bevisa för mig själv eller för nå'n annan att jag kan. Givetvis är jag jättestolt över att ha genomfört loppet, men att bevisa att jag kan åka nio mil skulle i sig inte vara en tillräcklig morot för att få mig att åka Vasaloppet.

Mina två anledningar till att göra ett Vasalopp var:

1. Jag tycker att det är skönt att vara ute och åka skidor och såg Vasaloppet som en morot för att ta mig för att komma ut och träna.
2. Jag är en sucker för allt som leder till personlig utveckling.

Punkt nr 2 handlar om att jag ville se vad jag kunde lära mig om mig själv genom att utsätta mig för en ansträngning som jag aldrig tidigare utsatt mig själv för. Hur skulle jag reagera mentalt och fysiskt under det nio mil långa loppet?

Så vilka är då mina lärdomar?

• Att även jag tillhör skaran av människor som under loppet eller direkt efter loppet på frågan om man ska åka igen skulle svara ett definitivt nej.. för att ett par dagar senare ompröva det beslutet. Ärligt talat, under 65 km sa jag till mig själv att "aldrig mer, nu har jag gjort det här en gång". Men nu sitter jag här, med nån slags lust att testa hur det skulle vara att åka igen - nu när jag vet hur det känns mentalt och fysiskt och kan göra saker annorlunda. Och nej, jag trodde inte att jag skulle ompröva beslutet. Absolut inte.
• Att Vasaloppet för mig framförallt var en mental utmaning. Visst, det gjorde ont i kroppen men den smärtan var ingenting jämfört med hur jobbigt det var för hjärnan att gång på gång övervinna den mentala tröttheten. Jag hade förberett mig på att det skulle bli jobbigt mentalt, men inte såhär jobbigt.
• Att den mentala utmattningen efter loppet vida överstiger den fysiska. I stort sett ingen träningsvärk, men ett huvud som är totalt utmattat.
• Att man kan åka Vasaloppet och halvsova samtidigt. Blev extremt sömnig under loppet och hade svårt att väcka mig själv. Ungefär som när man sitter på en föreläsning och det är smått omöjligt att hålla ögonen öppna.
• Att jag blivit betydligt bättre på att lugna ner mig själv och hålla nervositeten stången. Trots att jag inte kunde sova natten innan Vasaloppet så blev jag inte uppstressad, utan kände ett lugn och en tillit till att jag minsann skulle fixa det här ändå. Att det inte var hela världen om jag inte somnade. Trots att jag kände ett visst illamående innan loppet så blev jag inte rädd att jag skulle spy utan sa till mig själv att det är nervositet det handlar om och inget annat. Och att det kommer att gå över.

That's it. Det är coolt att lära sig nya saker - utmaningar gör en definitivt starkare!

Min största mentala utmaning

En vecka kvar till Vasaloppet och mitt fokus kommer att ligga på mat, vila och mental träning. Det sistnämnda blir extra viktigt då jag under den senaste veckan känt mig halvsjuk och svag. Den här känslan måste jag släppa och istället fokusera på den toppform jag var i för bara en vecka se'n. Har ju aldrig känt mig starkare!

Självklart finns tankarna där och spökar - kommer jag att kunna åka Vasaloppet överhuvudtaget med den här kroppen?

Men har bestämt mig för att sluta fundera över beslutet (lättare sagt än gjort) eftersom mycket kan hända på en vecka. Först på fredag tillåter jag mig själv att känna efter. Fram till dess är det fullt fokus på att jag ska åka. Och enbart positiva tankar om loppet är tillåtna.

Det här kommer att bli en mental kamp som heter duga. Och jag tänker vinna den.

Tennisfokus

Ungefär såhär på g var jag inför matchen.

Match och oavgjort resultat. Men jag är nöjd! Riktigt nöjd! Höll fokuset uppe under nästan hela timmen och spelade lugnt och metodiskt. Utan att fegspela. Vinnarskallen tillbaka.

Det funkar verkligen det här när jag bara bestämmer mig för att spela bra. Säger till mig själv att idag är det fokus som gäller. Bestämmer mig för att ha en lugn känsla i magen. Tankens kraft.

Lite blodvitor uppstod tydligen under matchen - men inget jag märkte av förrän på väg hem. Fokus kallas det.

Och apropå fokus - guld till Ferry! Snacka om vinnarskalle! Fasen så kul!

Tappad vinnarskalle?

Federer - vinnarskallen no.1. Snälla, lär mig hur du gör.

Som jag skrev häromdagen så är min hjärna en stor härlig röra just nu med tankar hit och dit. Något jag uppskattar. Vad jag inte uppskattar är att det här samtidigt innebär en brist på fokus vilket blev extra tydligt under gårdagens tennismatch.

Matchen var extremt jämn, med långa bollar och långa gem. En kul match! Och tyckte att jag spelade på en för mig ganska hög nivå under stora delar av matchen.

Men, det jag normalt sett är bäst på - att vinna de avgörande och viktiga bollarna - var nu det jag var sämst på. Jag fixade helt enkelt inte att plocka fram det där extra fokuset, den extra skärpan när det verkligen gällde. Istället slarvade jag bort flera viktiga poäng i avgörande lägen, vilket förstås avgjorde matchen till motståndarens fördel.

Nu får det bli skärpning, dags att plocka fram vinnarskallen igen.

The mental game. Vecka 3 - Hitta dina inspirationskällor

Som sagt. Det var inte helt enkelt att komma åt mina drömmar, önskningar eller vad vi nu ska kalla dem.

Så, jag har funderat på hur jag lättare ska nå fram till dem. Och kommit fram till att mina önskningar bör ligger nära det jag inspireras av. Att jag kan finna mina önskningar genom att veta vad jag inspireras av. Ni vet den där sköna känslan när man går igång på nå't och plötsligt känner att man har hur mycket energi som helst. Inspiration!

Så. Veckans utmaning är att för det första fundera över i vilka situationer jag känner den där kraften, för det andra skriva ner varje gång jag blir inspirerad under den här veckan.

Det kan vara små saker. Som när jag var på Rocket Yoga för första gången och insåg att det här måste vara bästa sättet att hitta det där skönt lekfulla inom mig som inte alltid får det utrymme som det borde. Inspirerad - ja visst.

Eller lite större saker. Som häromdagen när jag läste om coachbesöket som Miss Agda varit på och blev så himla sugen på att bli just en sån coach. Att jobba med att få folk att bli mer nöjda i sina liv. Det mina vänner, skulle jag trivas alldeles utmärkt med.

Ok, ni fattar. Jag ska bli tydligare med att skriva ner alla dessa inspirationstillfällen. För jag tror att jag kommer att se ett mönster i allt det här som inspirerar mig. Och när jag ser mönstret kommer mina önskningar att uppenbara sig. Enkelt va? ;-)

The Mental Game. Vecka 2 - utvärdering

Veckans mentala utmaning - att våga drömma och sätta ord på drömmarna visade sig vara svårare än vad jag trott. Jag har satt igång processen, men inte kommit ända fram. Vilket väl i och för sig inte var meningen heller.

Men man kan ju fråga sig hur många lager som ligger och döljer den där innersta viljan, den där Ulrikan som jag känner finns där inne och längtar ut. Längtar efter att få göra det meningsfulla. Det som är meningsfullt för just mig.

För att fortsätta konkretisera drömmarna kommer den tredje veckans utmaning att gå i samma anda, men med ett lite annorlunda upplägg.

Ny utmaning med tema drömmar dyker upp här under dagen.