Tålamodet som tog slut

Jag längtar ut!

Nu är det inte kul längre. Kul har det väl i och för sig inte varit någongång, men uthärdligt åtminstone. Men idag är jag så förbannat trött på att vara förkyld. Och trött på att inte kunna träna. Träningen står ju för en stor del av mitt liv och det blir ju så tomt när den försvinner. Och framförallt tråkigt. Dessutom blir jag tråkig av att inte få röra på mig. Sur.

Har trapporna på jobbet som min referens. Först när det känns normalt att gå i dem börjar jag träna. Innan dess betraktar jag mig fortfarande som för förkyld för att kunna träna.

Snart två veckors förkylning och det känns som att tillfrisknandet har avstannat. Jag orkar vara på jobbet, men inte så mycket mer än så. Hostar, fortfarande täppt i näsan och trött. Jag sover mycket, äter bra, vilar så mycket det bara går men får ingen belöning för det. Surt. De där tvådagarsförkylningarna som andra verkar drabbas av ibland händer helt enkelt inte mig. Ja, jag är bitter idag.

Och ja jag vet att med lite perspektiv så är jag en väldigt lyckligt lottad person, förskonad från mer allvarliga sjukdomar, skador och liknande så jag borde ju vara glad. Ja det borde jag. Och det är jag de allra flesta dagar. Men idag känns det inte så.

För att muntra upp mig letar jag efter lämpliga terränglopp att satsa på till sommaren/hösten. Jag lockas av Vansbro Halvmarathon - hoppas att jag kan få till det med mina andra semesterplaner. Blev sugen på det efter att Jonna sprungit det förra året och jag tror att hon tänker göra en repris på loppet i år och det är ju alltid ett bra betyg.

Sådär, nu blev jag genast på lite bättre humör. Drömma sig bort till framtida segrar är betydligt roligare än att gräva ner sig i det lite tråkiga nuet. Slut på självömkandet.

Har ni några tips på andra roliga terränglopp?

Brev till folkhälsoministern

Kära folkhälsominister,

Jag har ett förslag: Förbjud alla rulltrappor och ersätt dem med vanliga trappor.

 

De positiva följdeffekterna är många:

• BNP kommer att öka som ett resultat av att folk kommer att få bättre kondition och därmed kan jobba mer effektivt.
• Problemet med fetma och det sk. ohälsotalet kommer att minska.
• Med mer vardagsmotion blir vi friskare och utgifterna för sjukskrivningar kommer att minska.
• Våra gamla kommer att kunna klara sig utan hjälp högre upp i åldrarna.
• Vanliga trappor är miljövänliga i jämförelse med rulltrappor.

Ett par iakttagelser:
Varje gång jag åker tunnelbana förundras jag över att den stora majoriteten bara står stilla och väntar i rulltrappan. Friska, starka (?) människor som mycket väl vet hur man ska använda sina ben bara står. Rakt upp och ner. Inte sällan har de en träningsväska på axeln dessutom, och jag tänker: varför vänta tills du kommer fram till trappmaskinen på gymmet när det finns utomordentliga trappor överallt.

Den oerhört kuperade ön La Gomera är full av stentrappor. Vart man än ska ta sig så innebär det att mer eller mindre klättra upp och ner för trappor. Överallt ses gamla tanter som med tunga matkassar kämpar sig upp för trapporna. Och jag tänker ännu en gång på alla de stillastående personerna i rulltrappan. Varför? Kan tanterna på La Gomera så kan du.

Att göra det alltför bekvämt för befolkningen är att göra oss en björntjänst. Sluta upp med det! Vi mår bra av att röra på oss och möta lite motstånd.

Vad var egentligen tanken med rulltrappan från början? Jag förstår inte.

La Gomera - ser ni några rulltrappor här?

Dagens bästa

Filmjölk med banan och pepparkakor - en bortglömd favorit. Smakade
löjligt gott efter att jag äntligen orkat ut på en liten kort
promenad. Aptit och tillräckligt med energi för att njuta av att vara
ute - två säkra tecken på att jag håller på att besegra
förkylningseländet.

Förkylt var det här

Den där viloveckan har blivit utökad. Helt ofrivilligt. Sedan i torsdags är jag smått däckad av någon slags elak förkylning. Jag sover och sover och sover. Däremellan hostar jag. Den täppta näsan är i alla fall något bättre idag och jag har fått tillbaka mitt smaksinne (hej glass!) så förhoppningsvis har det vänt.

Som plåster på såren är det tennis à la Australian Open på tv. Alltid nå't, även om egen träning som vanligt lockar som mest när det inte går att träna. Jag tänker att det är tur att jag inte har något lopp eller så inplanerat att bli stressad över. Jag tänker också att det är fint att det snöar ute så att jag kanske kan få åka skidor i närheten när jag väl tillfrisknat. Kanske kan jag även orka med en liten promenad i snön lite senare under dagen.

Och så försöker jag hålla det här på en rimlig nivå. En förkylning är en förkylning och inget att deppa ihop för. Snart är jag tillbaka och då är den här veckan snabbt glömd. Till dess - kör hårt ni andra där ute som kan!

Pang-pang!

Jaha, det var det det. Nu har redan jag brutit mitt viloveckobeslut och fått till ett extra tennispass på lunchen. Jag är liksom inte den som kan stå emot när jag erbjuds en timme tennis med upphämtning och avlämning utanför kontoret. När det dessutom är mot en kompis som är ett par grader duktigare och därför en alldeles perfekt sparringpartner så väger det där beslutet om att vila mig i forma ganska lätt.

Att spela var dock helt rätt bestlut. Jag behöver verkligen mer nötande i tennisen och att få stå och sluggerslå en timme för att komma in i rytmen, få igång fötterna och sluta slöspela kändes som ett perfekt sätt att spendera lunchtimmen på. Ikväll är det match och då ska varje slag slås igenom. Skitsamma om jag missar lite bollar, så länge jag spelar ut och inte faller in i motståndarens sega tempo så är jag nöjd. Ikväll är det jag som bestämmer på plan. Så det så.

Armgång och kipping

Roligt pass på Nordic igår!

Uppvärmningen bestod bland annat av armgång i chinsräcket och vi fick känna oss som riktiga gladiatorer.

Därefter teknik i kipping pullups - och igår hade jag bestämt mig för att de bara skulle sitta. Själva tekniken funkar allt bättre när jag kör med gummiband. Från att mest ha hängt och dinglat har jag nu koll på pendelrörelsen och "höftjucket". Så nu fasen skulle det väl kunna funka även utan gummiband!

Well, det gick bättre. Sitter nästan nästan. Måste bara bli snabbare i själva höftrörelsen. Mer explosiv. Är helt övertygad om att problemet sitter i hjärnan som verkar ha svårt att fatta vad ordet explosiv betyder. Jag vet ju att jag rent fysiskt kan vara mer explosiv och det funkar när gummibandet är runt foten. Men så fort gummibandet försvinner så blir det svårare. Konstigt det där. Men jag är glad över framstegen och snart snart sitter de där. Som en smäck.

Så dags för dagens pass som var tre minipass i ett:

Pass 1

6 min AMRAP av:

200 m rodd

6 pullups

Pass 2

6 min AMRAP av:

6 ringrodd

2 burpee-situps

3/3 utfallshopp

Pass 3

5 min AMRAP av

10 m farmers walk med 10 burpeeuthopp vid varje hel minut

Händerna var rätt så trötta till det tredje passet så att kånka runt på kettlebells (farmers walk) var tungt! I övrigt gick tiden snabbt. Känns mentalt lättare att köra tre korta pass jämfört med ett långt.

Ser en aning sliten ut..

Vila efter mängdveckor

Hade inte riktigt tänkt på det faktiskt.. men så kollade jag in träningsstatistiken i Funbeat och upptäcker att jag visst tränat lite mer än jag trott de senaste tre veckorna.

v 52: 587 min
v 1: 879 min
v 2: 451 min

Hoppsan. Jag som tyckte att jag tränade ganska lite förra veckan, och så blev det visst 451 min (7½h). Och då räknar jag inte med promenader eller sån't utan enbart träning där jag bytt om och blivit svettig, såsom box, crossfit, löpintervaller och ett stavpass i skogen. Uppenbarligen har jag tappat perspektiven lite efter att ha haft en lång vecka i Grövelsjön med massor av träning. Nu känns det som jag vilar när jag "bara" tränar i snitt 1 timme per dag.

Hur som helst så har jag ju min grundregel som jag försöker att följa så gott det går - tre veckor med normal/mycket träning ska följas av en vecka av lite mindre träning. Så det är ju tydligen dags att ta en lugn vecka nu. Synd eftersom jag fortfarande har ett ordentligt träningssug men kroppen kommer förmodligen att tacka mig om jag följer min plan. Och efter viloveckan blir det full fart igen.

Planen för veckan är därför två crossfitpass, en tennismatch och så eventuellt en tur till gymmet om min mor efterfrågar det när hon kommer och hälsar på till helgen. Mer än så ingår inte i en lugnare vecka. Tur att det inte finns nån snö här - då hade det varit svårt att ta en lugn vecka.

I väntan på träningsvärken..

.. tänker jag springa intervaller på lunchen som om det inte fanns en
morgondag. Bäst att passa på tänker jag. Mina ben börjar strejka efter
styrka +box i onsdags och crossfit igår. Är säker på att det kommer
bli allt värre. Så innan jag blir handikappad är det bäst att njuta av
vad benen förmår.

Vänd!

Startpositionen  - so far so good.

Äntligen styrketräning!

Efter en jul och nyår med mer konditionsträning (längdskidor och löpning) och mindre styrka var det idag dags att ta tag i styrketräningen på riktigt. Gav mig av till Nordic där dagens tema var frivändningar. Illa tänkte jag först - frivändningar är ju inte direkt min starka sida. Perfekt ändrade jag mig sedan till - nu skulle jag ju få en chans att bli bättre.

Under Jennys proffsiga och engagerade handledning artade det sig något. Fick till ett par vändningar där jag inte drog så mycket med armarna som jag brukar göra. Så ska det ju kännas. Men det är svårt att lära om. Tipsen som hjälpte mig på rätt väg var att spänna armarna (triceps) ordentligt och börja marklyftsdelen väldigt långsamt. Ska öva öva öva.

Passet se'n då. Jo det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Såg ut såhär:

6 varv av:

4 frivändningar

8 längdhopp (jämfotahopp din egen kroppslängd)

30 double unders

30 sek vila

Pulsen låg skyhögt och benen wobblade en hel del under de sista frivändningarna. Men nu är jag igång igen! Nu ska det lyftas, böjas, pressas och svingas. Så det så.

Skidabstinens

Jonna gjorde en så'n fin bildkavalkad efter sin skidsemester, så då kan ju inte jag vara sämre. Har dessutom svår skid- och allmän uteabstinens. Försöker hitta luckor i schemat för att så snart som möjligt kunna få åka mer skidor. Den där lilla snön som kom till Stockholm häromdagen verkade ju bara vara gjord för att reta upp en. Nu är det 5 grader och regn igen. Suck.

Vitt alltså, det är galet vackert. Ljust och fräscht som man säger här i Stockholm.

Björgenintervaller i Grövelsjön

Sista passet i Grövelsjön och jag bestämde mig för att köra
4x4min-intervaller, aka Björgen-intervaller. Och det kan ju passa bra
i tour de ski-tider.

Kände mig lite seg under uppvärmningen men bestämde mig för att bara
strunta i känslan och kötta på. Eftersom det här var sista passet
innan hemfärd fanns det ju ingen anledning att spara på några krafter
så nu j*lar skulle kroppen få jobba. Pulsen låg på i snitt 90% under
intervallerna och jag tänkte ett tag att det skulle kunna bli svårt
att orka ta mig hem efter intervallerna. Nästa tanke var: skitsamma,
nu ska jag ta ut mig på riktigt och testa mina gränser. Och det gick
ju bra! Snoret blandades med dreglet och jag kände mig riktigt nöjd
med att jag orkade ligga så högt i puls under så pass lång tid. Formen
är på g.

Under nedvarvningen fick jag njuta av solen som försökte pressa sig
upp bakom träden mot en himmel som innehöll alla nyanser av färger.
Tokigt vackert.

Teknikintervaller

Dagens eftermiddagspass kändes otroligt segt att komma ut på. Två
timmars skidåkning på förmiddagen följdes av lunch och vila framför
tour de ski. Så som de flesta dagar sett ut den här veckan med andra
ord. Men idag slog klubban till ordentligt. Kanske var det det kallare
vädret som tog energi, kanske börjar kroppen protestera efter veckans
mängdträning.

Teknikintervaller stod hursomhelst på programmet och jag övertalade
mitt yrvakna jag att jag bara behövde köra 45 minuter. Se'n skulle jag
få njuta av varm choklad och mer tour. Väl ute tyckte dock kroppen att
det var riktigt kul att köra på med fart. Vi inledde med
diagonalåkning i uppförsbacke utan stavar, fortsatte med
diagonalåkning utan att använda benen och avslutade med
stakintervaller. Även här i uppförsbacke. I nedförsbackarna/vilan
körde vi diverse balansövningar. Klockan visade på en timmes intensiv
åkning när vi var klara. Jag tackar mina medåkare för pepp och för att
lyckas få igång mig när det känns segt. Och jag tackar min kropp för
att den orkar med mig under såna här veckor.

Jag är framförallt nöjd med att jag utvecklats i stakningen under
veckan. Det känns mer naturligt och jag får en helt annan kraft än
tidigare. Även diagonalåkningen uppför går allt bättre. Det är
fortfarande galet jobbigt att åka på med bra tryck och rätt teknik men
det går bara jag bestämmer mig. Åtminstone en liten stund.

Nu återstår bara en halv dag av det här lyxlivet. Trist förstås, men
jag lämnar Grövelsjön med en väldigt väldigt nöjd känsla. Inte nöjd
som i att jag är klar med skidåkandet utan nöjd som i att veckan blev
så bra som den bara kunde bli.

Ikväll kollar vi på Gladiatorerna där två Crossfit-profiler tävlar mot
varandra. En av dem - Ali, är dessutom instruktör på Nordic så jag
kommer förstås hålla en extra tumme för honom.

Våffelpaus

Matpaus på fjällstationen efter 17,5 km helt otroligt rolig åkning på
fjället. En hel del ospårat, härliga utförslöpor och riktig
fjällkänsla. Lite småtjurigt för min del på sluter när energin dalat
men det är snabbt glömt nu efter soppa och våffla. Humöret på topp och
skidåkandet fortsätter.

Med solen i ögonen

Igår var kroppen seg och huvudet trött. Jag nöjde mig efter ett hårt
entimmespass och stannade inne på eftermiddagen och kollade på skidor
och sov i soffan. Vi har ju trots allt semester..

Idag vaknade jag som en ny människa med skönt skidsug. Det hade snöat
ordentligt under natten och jag möttes av nydragna och helt orörda
spår. Åkte med solen i ögonen och med utsikt över fjällen. Inte en
människa hade hunnit ut och den perfekta skiddagen var ett faktum.
Nådde Sjöstugan efter 9 km där jag vände, tog samma sköna väg tillbaka
där lunchen och Tour de ski väntade.

Nu dags för fjällöpning. Omväxling förnöjer.

Blandad åkning

På skidlägret i Mora för ett par veckor sedan frågade vi hur man bäst
skulle lägga upp träningen om man har 8-9 skiddagar så som vi har nu.
Jag förväntade mig ett svar i stil med: blanda långa och korta pass,
kör med olika intensitet och vila ibland. Svaret blev dock mer
uttömligt än så och vi sitter nu med ett detaljerat program över hur
vi ska ta oss an snön.

Hittills har programmet sett ut som följer:
Lördag fm: 20 min teknik, 1h fartlek
Lördag em: 1h 30 min distans
Söndag (nyårsdagen..) 2h 15 min lugn distans
Måndag fm: 40x15s stakintervall, 15s vila mellan intervaller, 20 min
upp- och nedvarvning
Måndag em: 2h lugn distans

Roligast hittills har stakintervallerna varit men även nyårsdagspasset
när vi slet i ospårad terräng och med ymnigt snöfall på tvären är
åtminstone såhär i efterhand något jag kommer att minnas länge. För
att inte tala om gårdagens tur upp på fjället i dimman mitt i den
trolska fjällskogen, eller första dagens kanonväder.

Jag har det bra helt enkelt. Varvar hårdkörning med lugna myspass
under total närvaro. Däremellan Tour de ski som även den fått
planerats in i vårt övriga skidschema. Mitt enda problem är att lyckas
äta tillräckligt. Tycker jag äter allt möjligt hela tiden men vaknar
ändå hungrig mitt i natten och måste gå upp och äta. Stackars
elitåkare säger jag bara så trötta de måste bli på allt ätande.