30 oktober 2012

4,5 ton marklyft

Sitter här med galen träningsvärk i ländryggen. Även triceps, övre delen av ryggen och baksida lår börjar ge sig till känna. Om jag inte förstått det tidigare har jag nu fått bevis för att marklyft verkligen är en helkroppsövning. Gårdagens pass på Nordic bestod nämligen inte av så mycket annat än marklyft och nu sitter jag här med träningsvärk på de mest märkliga ställen.

Och ja, jag tyckte det lät lite smått löjligt när jag såg att det enda vi skulle göra under en timmes tid var marklyft, några svingar och så mer marklyft och lateral burpees. Övervägde faktiskt att gå och köra egen styrka på gymmet istället. Kan lova att jag inte fått den här träningseffekten i så fall och kan så här i efterhand än en gång konstatera att det är lätt att underskatta passen på Nordic.

Mer exakt såg gårdagen ut såhär:
Styrkedel:

5 set av:
8 marklyft + 10 ryska kettlebellsvingar (dvs. sving upp till ögonhöjd)

Och sedan:
Inom varje minut i 10 minuter:
6 lätta marklyft
6 lateral burpees
Vila tills nästa minut börjar.
Poäng = antal sekunder man vilar

Ser ju enkelt ut. Och man får ju till och med vila tänkte jag. Men det var så flåsigt att jag efter 6 varv mest bara ville lägga mig ner och dö. Eller åtminstone spy. Well, jag överlevde och blev förhoppningsvis lite starkare på kuppen dessutom.

Bilden nedan visar vilka muskler som aktiveras vid ett marklyft. Verkar som de glömt triceps dock..


Bild lånad från www.muscles.se

29 oktober 2012

Återuppståndelse

Nämen ser man på - bloggen lever visst fortfarande ändå. Jag lever hursomhelst i allra högsta grad och tiden efter vandringen har bara rusat iväg. Och mitt i alltihopa så försvann viljan och lusten att skriva här. Och eftersom jag anser att det där med "borden" är ett dumt påhitt, så fick bloggen helt enkelt vila lite. Viljan att träna har dock aldrig försvunnit, utan tvärtom varit på topp.

Helgen har spenderats i sommarstugan som skulle fixas till och stängas för vintern. Jag har lyckats ta tillvara på det fantastiska kalla och klara höstvädret och promenerat och sprungit en hel del mellan alla fikor och stunder med boken i soffan framför brasan (som för övrigt höll på att rökförgifta oss hela bunten, men det är en annan historia). Ön är som vackrast sent på hösten och tidigt på våren när den liksom halvslumrar. Väldigt få människor som rör sig och total stillhet och tystnad.

Full av energi efter en så lugn helg bestämde jag mig för att utnyttja att det blivit vintertid och därmed ljusare på mornarna igen. Så imorse blev det morgonjogg i soluppgången. Verkade dock inte vara så många som tänkte likadant för Djurgården var väldigt väldigt sömnig, vilket gjorde det till en ovanligt bra morgonjogg. Nej, jag är inte folkskygg, vilket det här inlägget verkar tyda på, men på morgonen vaknar jag helst i lugnet och inte bland stressade stockholmare.