31 augusti 2012

Björkar, kladdkaka & Arnold Dag 20 Pieljekaise - Bäverholmen

En annorlunda vandringsdag. Vandringsmässigt finns inte så mycket att säga. Det var björkar, björkar och mer björkar. Inga fjäll, bara skog. Dessutom grått väder vilket gjorde vandringen monoton. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt, men klart monoton.

Trots den mindre spännande vandringen bjöd dagen på en rad överraskningar.

Efter 15-16 km i skogen dök det upp ett litet litet samhälle och kanske framförallt fiskesportcenter mitt ute i ingenstans -
Adolfström. Där finns en handelsbod med en massa roliga prylar. Tyvärr är det ju inte riktigt läge att släpa med oss mer saker hem så vi nöjde oss med att fylla på mat- och chokladförråden och ta en fika i lusthuset med en vansinnigt god kladdkaka med hjortron. Pratade lite med ortsbefolkningen (där bor 20-30 pers) och begav oss vidare in i
skogen tills vi 8 km senare i helt väglöst land kom fram till Bäverholmen Värdshus som om möjligt låg ännu mer ute i ingenstans än Adolfströms handelsbod.

Vi togs emot av Arnold som glatt välkomnade oss med ett "Er har vi väntat på hela dagen". Och helt plötsligt var
både min och Fridas trötthet som bortblåst. Arnolds och Lisas energi smittade av sig och vi kände oss verkligen välkomna. Det är alltså Arnold och Lisa som bor i Bäverholmen tillsammans med deras hund Bella - fler är det inte men ett värdshus finns det i alla fall. Arnold hade hoppats på att få skjutsa oss med båten över sjön men konstaterade
samtidigt när vi sa att det gick lika bra att gå, att "vilka starka tjejer det finns nuförtiden - synd att man är så gammal"

Lisa lagade röding till oss som försvann i ett nafs och vi småpratade med Arnold och Lisa som gjorde oss sällskap i matsalen. En riktigt bra kväll.

Dagens känsla: Vandringsvardagskänsla. Inte så mycket av vare sig upp eller ner. Det bara är.

Dagens bästa: Välkomnandet i Bäverholmen och småpratet med folket i bygden.

Dagens sämsta: Svårt att hitta frystorkat men vi får lösa lunchmaten på annat sätt.

Dagens otippade: Att det verkligen bor folk såhär mitt ute i ingenstans.

30 augusti 2012

Vardagslängtan. Dag 19 Jäkkvik - Pieljekaisestugsn

Började med att äta frukost i kyrkans fjällby i Jäkkvik där vi också sovit under natten. Skönt att slippa fixa frukost och diska grötkastrullen själv och så fick jag min efterlängtade leverpastejsmacka.

Regnet öste ner i morse så vi var glada att vi planerat in en halv vilodag och bara skulle gå 8 km till Pieljekaisestugan - en obemannad stuga där köksutrymmet alltid är öppet men man behöver hämta ut nyckel för att få tillgång till sängarna. Så det gjorde vi.

Dagen började (som vanligt) med att det var knepigt att komma rätt på leden, trots att vi frågat kvinnan på fjällbyn om hjälp. Jag blev en smula irriterad över att det är så dåligt skyltat och uppmärkt.

Kände mig i allmänhet lite less på alltihop under de första timmarna. Regnet avtog visserligen men packningen kändes tung och det var segt att vandra. Dessutom var det dimma, så ingen utsikt som kunde pigga upp. Började längta efter att bara få ligga hemma i soffan och kolla på tv. Slippa leva i en ryggsäck med halvfuktiga kläder och vara på
väg hela tiden.

Efter att ha tagit en lättare lunch i kombination med fika i en väldigt lägligt placerad raststuga kändes det mesta dock bättre trots att regnet och blåsten tilltagit. Vi träffade en trevlig tjej i raststugan som var ute på en kortare tur själv och mitt humör höjdes efter att ha pratat med henne och fått lite ny stimulans och nya tankar.

Efter pausen plockade vi en massa hjortron. Än en gång lite jobbigt att se alla dessa bär men inte kunna ta med sig hem. Dimman gjorde vandringen över fjället både lite mysig och otäck. Jag var glad att vi var två och att jag slapp vara själv. Särskilt med tanke på att området är fullt med djur - älg och björn framförallt.

Stugan var iskall när vi kom fram så medan jag fixade pannkakor till hjortronen högg Frida ved och fick igång kaminen. Pannkakorna smakade så bra som de bara gör när man kommit in från ruskväder.

Dagens känsla: Hemlängtan

Dagens tanke: Tiden går snabbare nu. Dagarna känns inte alls lika långa som i början av vandringen.

Dagens bästa: Pannkakorna och när jag äntligen kunde ta av mig dunjackan för att vi fått upp värmen i stugan.

Dagens längtan: Vardag och familjen.

29 augusti 2012

Mat, mat, mat. Dag 18 Vuotnaviken - Jäkkvik

Det börjar bli kallt nu. Minus tre grader när vi vaknade och krasande
is under fötterna när jag gick på vattenpölarna mellan stugan och
toaletten.

Började dagen redan klockan 7 med en relativt lång båtfärd över sjön.
Det var i princip spegelblankt, solen lyste äntligen igen och jag
kände mig utvilad. Benen kändes dock tunga efter alla dagars vandring
och jag hurrar inte direkt när vi tar oss an uppförsbackarna. Idag
började vi iallafall med 40 min upp genom skogen med konstant hög
puls. Det är ju framförallt uppför som vår relativt sett tunga
packning gör sig påmind.

Därefter väntade vandring uppe på kalfjället med ett landskap som
påminde om öländska alvaret. Torrt, kargt och med låga buskar.

Dagen gick annars i matens och hungerns tecken. Redan till
förmiddagsfikat upptäckte både Frida och jag att det inte verkade
finnas någon botten. Vi åt och åt och så fortsatte det mest hela
dagen. Extra choklad, extra mackor, extra kex, Snickers osv.

Efter lunch skulle vi ro över en sjö och lägligt nog kom de två tyska
killarna som vi haft sällskap med till och från och erbjöd sig att ro
över oss. Vi tackade och de fick kexchoklad som tack för hjälpen. Till
skillnad från oss som har fullt av resurser går de här tyskarna så
lättviktspackade att de fryser och är hungriga mest hela tiden. Vi har
tidigare gett bort knäckebröd och torra strumpor till dem.

Mycket skog idag, men torr härlig tallskog med smala snirkliga stigar
och så mycket blåbär att det gör ont i en att inte kunna ta med sig
hem.

Även idag gick vi lite fel vid ett tillfälle. Den här delen av
Kungsleden är bitvis dåligt markerad och det är inte svårt att hamna
lite tokigt ibland. Idag fick vi ta hjälp av telefonens gps för att
förstå var vi hamnat och därefter ta ut en kompassriktning.

Kvällen i Jäkkvik ägnades åt styrketräning på rummet, komplettering av
mat i den första vanliga mataffär som jag kommit till sedan jag
började vandra och frossande i mat och glass. Som sagt - hungern är
total idag.

Dagens känsla: Pigg och nöjd. Lugn.

Dagens bästa: Att ha dusch och toa på rummet.

Dagens otippade: Att de sålde Ben & Jerrys på den lilla Handlar'n i
pyttelilla Jäkkvik.

Dagens längtan: Kanelbullar

28 augusti 2012

Dödstrött. Dag 17 Baråktjåhkkå - Vuotnaviken

Sov i princip ingenting i natt. Låg vaken och lyssnade på det
öronbedövande ljudet från blåsten och regnet som smattrade mot
tältduken. Försökte stänga ute ljudet med öronproppar men det hjälpte
föga. Glad ändå att sovsäcken höll mig varm, jag som alltid brukar
frysa i tält.

När jag legat vaken till tre blev jag alltför kissnödig för att kunna
somna så det var bara att ta tjuren vid hornet. På med regnkläderna
och kängor och ut från det relativt sett varma tältet till regnrusket
och stormen utanför. Klart oskönt men väl inne i tältet igen lyckades
jag till slut somna.

Det var minst sagt svinkallt när vi vaknade och hade kommit snö på
fjälltopparna runt omkring oss. För att få igång våra kalla kroppar
började vi dagen som vi slutade den igår - med en whisky.

Det blåste nordlig vind och tältet förvandlades till en fallskärm som
höll på att dra med sig både Frida och mig när vi försökte vika ihop
det. Lyckades brotta ner tältet, satte på mig dubbla underställ,
fleecetröja, regnställ, dubbla vantar och mössa. Gav oss iväg med
stelfrusna händer och fötter men gick oss snart varma och kom in i den
mindre blåsiga skogen.

Resten av dagen gick jag som i ett töcken med en enda tanke i huvudet
- att få komma fram och kanske framförallt att få komma in. Dödstrött
efter gårdagens äventyr och de alldeles för få sömntimmarna. Min
räddning var att jag visste att vi förmodligen skulle komma fram till
ett ställe där det går att hyra boende för natten.

Själva vandringen var inte särskilt uppseendeväckande idag. Den första
biten över fjällhedar var fin men därefter mest björkskog med inslag
av sjöar och ganska trixig terräng.

Känslan när vi kom fram och fick en egen stuga med kök och rinnande
vatten var obeskrivlig. Dessutom på ett väldigt vackert ställe precis
invid sjön där vi fick se solen gå ner i sjön.

Dagens känsla: Trött. Dödstrött. Om nu trött är en känsla. Apatisk.

Dagens bästa: Att få komma in efter tre dygn utomhus.

Dagens sämsta: Tröttheten som gjorde att jag bara längtade efter
kvällen och sängen.

Dagens tanke och längtan: Jag vill komma fram till en säng.

27 augusti 2012

Jösses Amalia. Dag 16 Gistojavratj - Baråktjåhkkå

Vet inte var jag ska börja. De stora prövningarnas dag.

Det började i alla fall med att vi vaknade i tältet med regnet
smattrande mot tältduken. Själva bestyret med att få på sig
vandringskläderna i ett väldigt lågt tält hade härmed börjat. Att klä
på sig utanför och bli blöt samtidigt kändes inte som ett alternativ.
Köket plockades fram medan regnet tilltog och vi åt frukostgröten med
regnet studsandes i tallrikarna. Det starka kaffet blev snabbt
utspätt.

Gav oss iväg på vår 20 km långa dagsetapp med 650 höjdmeter att
bestiga och det börjar med att en skylt som visar att vi ska svänga av
har rasat ihop och vi missar avtagsvägen. Vi går ett par km innan vi
inser att vi visserligen följt markeringarna men att det uppenbarligen
finns samma typ av markeringar på två olika leder. Schysst. Med
kompassens hjälp förstår vi att vi inte är där vi trott oss vara och
det är bara att börja traska tillbaka till utgångspunkten.

1,5 timme efter att vi gett oss av börjar vi om och kommer in på rätt
led. Nöjda med oss själva att vi löst problemet så pass snabbt och
konstaterande att lite äventyr skadar ju inte, dröjer det inte många
minuter förrän det säger knak om Frida och hon står där med ena
axelremmen till ryggsäcken i handen. 20+ kg blev tydligen för mycket
för den här gamla hederliga säcken men extremt snabbt (5 min?) har
Frida hittat en lösning. En extrarem får agera bären och den gamla
bärremmen blir vaddering. Det kallar jag MacGyver-tricks.

Utöver de här två prövningarna följer ett antal till: backen som är
evighetslång och som tar oss två timmar att ta oss uppför, bron som
rasat och som innebär att vi måste vada ordentligt osv,osv.

Efter 8 timmar konstaterar vi att vi tagit oss ca 11 av de 20 km.. och
då har vi ändå gått på bra mellan alla bekymmer. Det känns lite
tröstlöst men efter att ha fyllt på med mer energi bestämmer vi oss
ändå för att ge de sista 9km ett försök. Vi ger oss av uppför
fjällheden i ett rasande tempo, angelägna om att komma fram, och tar
de sista 9 km på två timmar. Sjukt snabbt för att vara uppför på
fjället med 20 kg packning var.

Trots allt strul har vi hållit humöret uppe under hela dagen. Vi är
rörande överens om att vi är ett förbaskat bra team som trots dagens
elände faktiskt haft kul under tiden.

För att avsluta dagen på rätt sätt börjar det förstås hällregns just
som vi ska sätta upp tältet och vi äter varsin påse frystorkat i
förtältet. Jag fryser som en hund trots fleece, dunjacka, skaljacka
och diverse underställ och innan vi kryper ner i sovsäckarna tvingar
vi ut oss i regnet för att hoppa och skutta oss varma. Några jumping
jacks, backintervaller och höga knäuppdrag senare kan vi äntligen ta
plats i tältet och flamsa ikapp av kvällens whisky. Allt för att hålla
uppe värmen.

Dagens känsla: "Ingenting kan stoppa oss" blandat med en gnutta "nu
orkar jag inte med mer jobbigheter."

Dagens bästa: känslan av att vi kan övervinna alla hinder.

Dagens sämsta: Att den första milen tog 8 timmar trots att vi slet.

Dagens tanke: F*n vad bra vi är!

Dagens otippade: Att det fick så snabbt och bra att laga ryggsäcken.

Bada eller inte bada. Dag 15 Tsieletjåkkhå - Gistovaratj

Vaknade i vår lilla stuga till sol och kände att det skulle bli kul
att möta den här dagens vandring med sällskap.

Frukosten åts på på trappan till raststugan och återigen var det
löjligt idylliskt. Efter lite strul med packningen kom vi iväg på en
dag som bjöd på väldigt omväxlande vandring med både skog och
kalfjäll.

Mot slutet av dagen blev vi båda lite sega och trötta och insåg att vi
nog druckit för dåligt. Hällde i oss vatten vid en myggig jokk. De
mörka molnen tornade upp sig, det kändes som lugnet före stormen och
vi gick så snabbt vi orkade genom skogen för att hinna fram och sätta
upp tältet innan regnet skulle komma.

Väl framme vid lägerplatsen fick vi ny energi, det ljusnade något och
vi hann äta, plocka blåbär och slå upp tältet innan regnet kom. Frida
tyckte även att det var självklart att bada i den kalla sjön. Jag var
av annan uppfattning och satte på mig allt jag äger och har.

En väldigt skön och behaglig dag och vi somnade gott i tältet utan att
veta vad nästa dag skulle bära med sig för äventyr.

26 augusti 2012

Ny energi. Dag 14 Kvikkjokk - Tsieletjåhkå

Äntligen sällskap! Frida anlände vid lunch till Kvikkjokk och efter
lite snabb ompackning fick vi skjuts över sjön av en trevlig bybo.

Vädret var alldeles perfekt. Första dagen med riktig höstluft. Svalare
men solen värmde.

Kändes som en nystart för mig att gå med Frida. Det är verkligen två
vitt skilda saker att vandra själv och med sällskap, båda med sina
för- och nackdelar men efter två veckor av ensamvandrande känner jag
mig mätt på mina egna tankar och glad att få ny stimulans utifrån och
inte minst få dela äventyret med Frida.

Vi hade mycket att prata om efter att inte setts på länge. Jag
mestadels om vad som hänt på vandringen, Frida med uppdateringar från
Sthlm. Kändes befriande att kunna prata om vardagliga saker och inte
så mycket vandringsnörderi som det lätt kan bli när man träffar folk
längs med leden.

Vandringen gick mestadels genom skog och det var mycket uppför till en
början. Och det kändes att packningen blivit några kg tyngre nu när
Frida kommit och fyllt på matransonen för de kommande dagarna då vi
kommer att vandra mer i vildmarken utan bemannade stugor eller
möjlighet att köpa mat.

Efter 15 km kom vi fram till raststugan där vi tänkt övernatta. En
liten stuga med två britsar och som tur var hade ingen kommit dit före
oss. Inte så konstigt kanske i och för sig då det är väldigt lite folk
som vandrar den hör delen av Kungsleden.

Vi åt riktigt god mat - lövbiff med ingefära och kokos tillagad på
trangiaköket. Kändes löjligt perfekt att sitta på en sten i ett öppet
landskap omgivna av berg och jokk och se solen sänka sig bakom bergen.
Efter en whisky var det dags att inviga sovsäcken.

24 augusti 2012

Vilar i Kvikkjokk Dag 13 Kvikkjokk Fjällstation

Tar en vilodag i Kvikkjokk i väntan på att Frida ska anlända och göra
mig sällskap. Passar på att tvätta alla kläder, äta av sånt som inte
finns till fjälls (mjukt bröd, glass, äppelkaka) och vila fötter och
ben. Hjälper några damer att få igång sina kontantkort och skrämmer
upp dem lite lagom genom att beskriva deras kommande etapper.

På eftermiddagen blir det nästan för lugnt så jag kör en liten
styrkecirkel för överkroppen på golvet.
3 varv av:
10 Armhävningar
10 fällknivar
15 dips
15 situps

Bättre än inget och jag tänker att om jag gör det här varje dag under
vandringen och ökar antalet reps med en för varje dag så borde jag
åtminstone inte fallera totalt när jag är tillbaka på crossfitgolvet
igen.

Kvikkjokk är känt för att vara omtyckt av myggen och således finns det
en innätad myggveranda på fjällstationen. Fiffigt.

Skogspromenad. Dag 12 Pårte - Kvikkjokk

Efter gårdagens strapatsrika etapp kändes dagens sträcka mer eller
mindre som en walk in the park, eller i alla fall som en
skogspromenad. Gick inne i skogen i princip hela sträckan, något som
skulle kunna uppfattas som tråkigt men jag tyckte att det kändes
riktigt skönt som omväxling. Som en söndagspromenad hemma på något
sätt. Visst fanns det rötter och stenar även här att kliva över men
stora delar var det skön stig där jag bara kunde gå på utan att behöva
använda hjärnan.

Fick lite Ronja Rövardotterkänsla ett tag när det kändes som det mest
naturliga i världen att äta ute, uträtta sina behov ute, ja leva ute.
Kände mig väldigt trygg där ute i skogen. Att det finns något annat än
det här enkla livet kändes väldigt långt borta.

När jag närmade mig Kvikkjokk kunde jag höra motorer på avstånd och
jag förstod att jag återigen närmar mig civilisationen. På
fjällstationen tog jag en lång dusch och åt älgfärsbiffar och glass
med varma hjortron i restaurangen.

Märker hur hungern börjar sätta in på allvar. Som att kroppen förstått
att den här heldagsmotionen inte är någon engångshändelse och nu
ställt om för att visa mig mitt nya energibehov. Blir hungrig varannan
timme oavsett hur mycket jag äter tycker jag.

Dagens känsla: Lugn och trygg.

Dagens tanke: Det "vanliga" livet känns alltmer avlägset och
vandrandet och utelivet alltmer naturligt.

Dagens bästa: Frihetskänslan i skogen

Dagens sämsta: Kände mig lite less på vandrandet mot slutet av dagen
och såg inte direkt framemot två ytterligare veckor av det här. Efter
lite vila och mat kändes det dock genast bättre. Energi är a och o för
att njuta.

Dagens längtan: Äppelpaj med vaniljsås

23 augusti 2012

Strävsamt. Dag 11 Aktse - Pårte

Dagen började även idag med båt över sjön för att sedan inledas med
ett antal km skogsvandring som var skön som omväxling till kalfjället.

Kom sedan till en rejäl uppförsbacke, lång och relativt brant. Först
upp genom björkskogen och så fortsatt upp på fjället. Jag fick
ordentligt med mjölksyra i baken och försökte se det som ett bra
träningspass när det kändes tungt.

Åt lunch på en fjällhed (som vanligt) och blev sömnig men hade inte
riktigt ro att sitta kvar eftersom jag visste att det var en bra bit
kvar till stugan. Om jag inte minns fel så beskriver Grundsten den här
etappen i guideböckerna som "strävsam". En väldigt passande
beskrivning skulle det visa sig.

Känner mig egentligen rätt så nöjd med vandrandet vid lunch men ser på
kartan att det återstår 12-13 km..

Efter några enkla km börjar steneländet. Stora klippblock som kräver
fullt fokus och balans. Därefter neråt, neråt, neråt och fortfarande
en massa sten. Stökigt och besvärligt och inte ett enda steg som kan
gå av bar farten utan varje steg innebär antingen upp på en sten, ner
från en sten eller från sten till sten.

Så fortsätter det i sisådär 6-7 km. Det känns som att det aldrig ska
ta slut. Vet att slutet närmar sig när jag kommer till nästa bro och
jag tycker mig hör vatten porla mest hela tiden. Hallucinationer
förstås. Några mogna hjortron distraherar mig från tröttheten för en
stund men det är bara kortvarigt.

Till slut är jag ju ändå framme, med en mage som skriker efter mat
trots att jag mutat den med Snickers och nötter under de sista
timmarna. Benen skriker även dem - men efter sängen. Magens skrik
överröstar dock benens så jag slänger ihop lite köttfärssås och lägger
mig se'n på sängen. Det värker och pirrar i benen, från höft till
fotled, vilket gör det svårt att koppla av. En märklig och inte
särskilt behaglig trötthet.

Känns som jag uträttat ett riktigt dagsverke och jag är nöjd över att
jag fixat även den här dagen. Tre andra damer anländer, vi delar
systerligt på whiskeyn som en av dem har med sig och pratar om dagens
vedermödor.

Drömmer om stenar och rötter.

Dagens känsla: Trötthet. I ben, fötter, huvud.

Dagens bästa: Att äntligen se stugan.

Dagens sämsta: Steneländet

Dagens tanke: Funderat på hur jag vill att min höst ska se ut. Drömt
om crossfit, yoga, långa höstpromenader. Och rutin. Baka bröd.

22 augusti 2012

Så vackert att det gör ont. Dag 10 Sitojaure - Aktse

Börjar dagen med att en tystlåten men trevlig same skjutsar mig över
sjön. Därefter väntar en kort etapp - bara 9 km.

Jag känner för att ta det riktigt lugnt idag. Ta korta steg och långa
pauser. Det börjar bra. Hittar en fantastisk plats för en
förmiddagspaus med både utsikt och lä. Dessutom myggfritt. Dricker
kaffe, äter kakor och läser bok. Har dock lite svårt att koncentrera
mig då jag är helt uppspelt över hur perfekt något kan vara. Försöker
fånga stunden genom att fotografera, men inser att ögonblicket snarare
försvinner än förstärks med kameran i handen.

När jag känner mig klar fortsätter jag i lugn takt upp mot en brant
stigning som enbart består av blocksten. Får hjälpa till med händerna
ibland för att komma upp. När jag kommer upp på krönet och sikten
vidgas möts jag av två renar. Känns som att jag är med i en film där
allt iscensatts.

Den filmiska känslan fortsätter. Och det här är ingen smal film från
östeuropa utan snarare en riktig hollywoodrulle där allt är för bra
för att vara sant och slutar lyckligt. Såna där filmer som jag har
svårt för i tv-soffan men som är fantastiska när de upplevs i verkliga
livet.

Jag vandrar över fjällheder med utsikt över stora sjöar och höga berg.
Solen skiner, det fläktar skönt och det är behagligt lättvandrat.

Till skillnad från igår då det bästa var att komma fram gör jag nu
allt för att göra vandringen så lång som möjligt. Jag tar en två
timmars lunchrast och det är nästan så jag hinner bli hungrig igen
innan det är dags att börja vandra igen.

Kommer fram till en av de vackraste stugplatserna där blommande äng,
Sareks fjäll och alla sjöar möts. Jag tar en dusch i utrduschen som
erbjuder 4-gradigt vatten och blir själv förvånad över med vilken
självklarhet jag ställer mig i duschen. 4 grader är kallt. Och inte
direkt njutbart.

Tar en sväng upp i skogen och plockar blåbär till kvällens
chokladpudding och morgondagens gröt. Det går förmodligen två myggbett
på varje halvmoget blåbär, men det är det värt.

Dagens känsla: Lycka över att vara här. Lycka över att vara jag.

Dagens bästa: Den långa rasten på lunchen.

Dagens tanke: En mer perfekt dag går inte att hitta.

Dagens otippade: Myggfritt

Dagens sämsta: Kommentarer överflödiga. Är det perfekt så är det perfekt.

21 augusti 2012

I ett töcken. Dag 9 Saltoloukta - Sitojaure

Efter ännu en frukostbuffé känner jag mig redo att bege mig ut i
obygderna igen. Passar på att väga ryggsäcken innan jag lämnar och
konstaterar att jag uppskattat ganska så rätt. Omkring 18 kg går jag
omkring med men då är ganska mycket mat.

Idag åker regnkläderna på då det småregnar redan från start. Har
blivit betydligt kallare också, ca 10 grader. Uppe på kalfjället
blåser det ordentligt och för första gången under vandringen fryser
jag. Stannar för att sätta på mig ytterligare en underställströja och
vantar och buff.

Håller pauserna korta och går som i en bubbla. Det är grått och ingen
direkt utsikt alls då molnen ligger lågt. Tänker väldigt lite men
konstaterar i alla fall där bland icke-tankarna att jag efter idag
bara har tre ensamdagar kvar innan Frida möter upp i Kvikkjokk. Det
känns lite märkligt att det gått så fort men samtidigt ska det bli kul
att gå in i en annan fas av vandringen. Och jag ser framemot sällskap!

Sällan har det känts så bra att komma fram till stugan. Få komma in i
värmen, äta nyponsoppa och lyckas sno åt mig ett eget rum (!).

Dagens känsla: Lite less men samtidigt inte så mycket känslor alls.

Dagens tanke: Vill bara komma fram

Dagens bästa: Känslan när jag nått dagens mål.

Dagens längtan: Få träna crossfit och styrka.

Dagens otippade: Att få eget rum.

20 augusti 2012

Vila, mat och kyrkkåta. Dag 8 Saltoloukta

Tar en vilodag på fantastiska Saltoloukta Fjällstation. En alltigenom
genuin fjällmiljö, trevlig stämning och god mat.

Jag läser, bloggar, kollar dagstidningen, njuter av mat och glass och
kollar in kyrkkåtan.

Det är otroligt skönt att bara få vara men jag blir faktiskt lite mätt
på vilandes framåt kvällen och ser framemot att få ge mig av imorgon
igen.