30 juli 2011

KRAV eller inte KRAV? - det är frågan

Köper med mig senaste Filter för vad jag tänkte skulle bli skön tågläsning. Ganska snabbt inser jag dock att läsningen bara skulle ge upphov till ett antal frågetecken vad gäller ekologiska produkter och KRAV-märkning.

Jag köper mycket ekologiskt. Nästan all frukt och grönt och de mejerivaror jag köper är ekologiska eller KRAV-märkta och det händer även att jag köper KRAV-märkt kött. Upptäckte i somras att jag blev upprörd på riktigt när ICA-butiken i Loftahammar där vi handlar till sommarstugan i stort sett inte har några ekologiska varor alls. Det kändes som att jag handlade en skitprodukt när jag fick köpa vanlig mjölk tex. Så hårt har min tro på ekologiska varor satt sig.

Jag betalar gärna lite mer för KRAV-märkt och ekologisk mat. Jag betalar främst de där extra kronorna för min egen skull. Jag vill äta bra, få i mig så mycket näringsämnen som möjligt, undvika onödiga tillsatser och slippa gifter i maten. Den andra anledningen till att köpa ekologiskt - att det skulle vara bra för miljön - biter inte lika bra på mig även om det givetvis är bra om mitt egoistiska eko-handlande även skulle leda till en bättre miljö.

Huruvida ekologisk produktion är bra eller dåligt för miljön har ju de lärde tvistat om länge men nu läser jag även om bönder som uttalar sig tvivlande kring om KRAV-produkter verkligen är nyttigare än andra:

"Nästan inga bönder köper Kravprodukter, för vi vet att det inte är någon skillnad på maten. Ändå har vi fått konsumenterna att tro det."

De menar på att Kravmaten inte är nyttigare utan mer ett marknadsföringstrick för att lyfta fram ett premiumsegment som i grund och botten har samma innehåll som vanlig mat.

Så vad ska jag göra nu? Är jag totalt grundlurad? Har jag betalat extra för ingenting? Ska jag sluta köpa ekologiskt omedelbart bums?

Eller är böndernas uttalanden vridna och överdrivna? Ska jag ändå fortsätta handla ekologiskt för att visa att jag stödjer utvecklingen mot naturligare mat - även om den i dagsläget kanske inte är så mycket nyttigare?

Hur tänker du?

En sak är säker - det här måste undersökas lite närmre.

Frukost i ladugården

En sista morgonjogg såg vi till att hinna med innan återfärd mot
Stockholm. En regnfri sådan ta mig tusan. Vi belönades med den bästa
och samtidigt billigaste frukosten på resan - fantastisk leverpastej,
nybakat ljummet bröd och en massa frön och nötter till yoghurten. Allt
serverat i en gammal ladugård omgjord till matsal. En värdig
avslutning på en riktigt bra löparsemester. Sån't här kommer det bli
mer av. Helt klart.

29 juli 2011

FartLEK på Skånes landsbygd

Efter ett par timmars kurande på fik svärandes över vädret checkade vi
in på Bengtssons loge utanför Simrishamn där vi ska sova inatt.
Konstaterade glatt att det är pubkväll här ikväll och att vi alltså
inte behöver gå utanför dörren mer för idag.

Nu skulle vi bara springa lite först och se'n är det slut på det blöta
för idag. Funderade lite över hur man bäst skulle klara dagens löpning
med tanke på att man blir genomblöt bara av att gå mellan framdörren
och bagageluckan på bilen.

Min "göra det bästa av situationen"-lösning på problemet var att klä
på mig så lite som möjligt för att slippa blöta kläder som kyler (fick
nog av det igår) och att springa ett kortare och snabbare pass för att
hålla värmen uppe.

Så jag tog med mig karta i form av iphone för att kunna hitta hem (la
den dock först i en plastpåse så den skulle överleva regnet) och gav
mig av utan färdplan. När jag hittade en bra backe tog jag ett par
intervaller i den, såg jag en lyktstolpe på lagom avstånd spurtade jag
osv. FartLEK med andra ord. Helt på känsla. Och skoj! Lek!

En timme senare var jag tillbaka på logen efter att än en gång fått
klart för mig att Skåne inte är platt. Inte alls. Långa backar upp och
så långa backar ner att jag började få känningar i knäna.

Nöjd och löjligt glad över att ha fått hänga in mina sunkiga
genomblöta kläder i ett torkrum (!) ska vi nu kila ner till logens pub
och äta hamburgare! Mums!

Ovan molnen

Vi fortsätter trotsa vädret. Idag bestiger vi Stenshuvud - lite
snabbare än vad vi önskat tack vare ett galet får som jagade oss
uppför klippstigarna. Väl uppe kunde vi se ner på molnen och glädjas
åt att det inte regnade just de minutrarna vi var uppe på toppen.

Regnet fortsätter ösa ner så det blir lite svårt med långlöpningen,
åtminstone när man är en frusen typ som jag. Men någon slags jogg ska
jag nog få till i alla fall. Försöker se det komiska i spöregnandet
som aldrig upphör men det börjar ärligt talat bli en aning tröttsamt.

28 juli 2011

Vad jag gör när det regnar

Idag har vi hittat nya sätt att mäta regnintensitet på. Exempelvis kan
man kolla hur högt regndropparna hoppar upp när de slår mot havsytan.
Och så kan man mäta regnets tryck på hur mycket vatten som går igenom
regnbyxorna för att orsaka en strilande känsla utmed bakbenen.
Ytterligare ett regnbevis är när det inte längre spelar någon roll om
man går i de djupa vattenpölarna eller inte eftersom skorna redan är
så dränkta att man inte känner skillnaden av vatten från himlen och
vatten från pölar.

Med andra ord har vi haft en blöt dag idag. Fyra timmars vandring på
Österlenleden varav tre och en halv i spöregn.

Det sägs att Haväng är en av Sveriges vackraste platser - jag hade
dock lite svårt att förstå tjusningen när regnet skymde sikten och
stranden färgades mörkbrun av skyfallet. Och om jag ser nöjd ut på
bilden så är det bara ett försök att lura hjärnan att det här är skoj.
Jag frös som en hund när bilden togs och var inte på något vidare
humör.

Trots allt hade även den här dagen sina guldkanter och innan jag
började frysa var det riktigt skönt att vandra i regnet. Konstaterar
att jag ska impregnera mina regnkläder pronto. Det är inte skönt att
känna sig nyduschad i flera timmar. Särskilt inte när det blåser.

Som tur är hade vi tillräckligt med gott humör kvar när vi kom
tillbaka att vi kunde skratta åt det ironiska i att regnet upphörde
exakt fem minuter innan vi var framme. Det var så dags då liksom.

27 juli 2011

27+5 km!

Trött! Nytt distansrekord - med råge. 27 km ultrajogg (dvs med matstopp på mysigt fikaställe, gång i uppförsbackar och många kartstopp och små kringelkrokar för att hitta tillbaka till leden) i stundtals helt omöjlig terräng (smala "alléer" av brännässlor, geggamojastigar, snår som nådde över huvudhöjd osv). Det känns i benen men kul var det! Åtminstone för det allra mesta. Och det är det jag minns nu efteråt.

Det började dåligt med ovilliga ben, en massa kullar/stup som skulle övervinnas och en allmänt oskön känsla. Och jag började fundera över om jag inte föredrar vandring framför löpning ändå. Det är ju så jobbigt att springa. Varför hålla på med nåt sånt? Och så långt också. Idioti.

Åt lunch på ett osannolikt pittoreskt ställe som dök upp ur ingenstans. Efter lunch var känslan radikalt annorlunda, benen började springa av sig själva och jag trodde aldrig de skulle stanna. Det gjorde de dock. Men inte förrän efter 27 km och även då hade de nog egentligen kunnat fortsätta lite till. Sista biten gick på asfalt och oj så snabbt det gick helt plötsligt. Om jag inte förstått skillnaden mellan terräng och asfalt tidigare så gjorde jag det verkligen nu.

Klokheten tog över och vi bestämde oss för att gå de sista fem kilometrarna tillbaka till bilen. Förhoppningsvis kommer benen tacka mig för det imorgon.

Österlenleden etapp 7

Inte riktigt lika lyxig frukost idag men räkosten har sin charm den också.

Efter en natt med oavbruten skön sömn i Britts källare (aka vikingens
B&B) drar vi nu vidare mot Kivik och Brösarp. Österlenledens sjunde
etapp blir dagens äventyr och jag räknar med att sätta personligt
distansrekord.

26 juli 2011

Bland kossor och hav

Vilken dag! Och vilket vackert land vi lever i! Lyckostar säger jag bara.

Dagens tur gick mellan Skillinge och Simrishamn - 13 km på gräshedar,
betesmarker och stigar med havet som ständig följeslagare på vår högra
sida.

Många grindar och många kossor blev det och när vi sett oss mätta på
hav och stenformationer dök det upp nån pittoresk by som ett skönt
avbrott.

Fascinerades än en gång över att vi har obebyggda strandremsor som gör
att havet blir så tillgängligt. Allemansrätt - ja tack.

Det här är livet, mitt liv när jag gillar det som mest. Och imorgon
fortsätter vi med en lite längre tur.

Nu ska vi göra Simrishamn.. eller nåja, få oss nåt att äta iaf. Och
kanske lyxa till det med lite bubblor i vattnet.

Mot Skillinge

Sådär ja! Då beger vi oss av med buss mot Skillinge och springer längs
havet mot Simrishamn. Karta och kompass i ryggsäcken - nu kör vi igång
äventyret.

Löparfrukost

Har just intagit en stor frukost på Skivarps gästgifverigård utanför
Ystad på Österlen. Nu ger vi oss av mot Kivik/Simrishamn för en dag i
löpningens tecken. Löpning och kolla in nya platser samtidigt - varför
har jag inte tänkt på det här tidigare?

22 juli 2011

Sommarens bästa paddeltur

Sommarens förmodligen sista paddeltur här ute på landet blev också den klart bästa. Solen sken från en molnfri himmel, havet låg så gott som spegelblankt och det fanns inget som störde friden. Absolut ingenting. Dessutom måste jag ha hittat någon ny bättre teknik för hej vad det gick. Fantastisk känsla. En tur som förmodligen även skulle ha fått den största kajakhataren (om det nu finns några sådana) att ändra uppfattning.



Målet för turen var Rågö, en idyllisk ö som ligger på lagom avstånd från "vår" ö och har ett riktigt mysigt kafé. Och en kajaktur blir ju inte direkt sämre av att ha glass och kaffe att se fram emot.


På väg dit misstänkte jag att vi hamnat i någon slags medström eftersom jag tyckte att det fick lite väl snabbt och enkelt. Men på väg hem när det i så fall borde ha varit motströms gick det precis lika lätt så jag får nog tacka min nya paddelteknik. Fokuserade mer på benen än vanligt eftersom jag var rädd att armarna skulle ta slut och det verkar ha gett resultat.

Vi prövade lite nya spännande vägar, ibland med ytterst lite marginal från att fastna på botten eller köra på någon undervattensten men det gör ju bara det hela lite roligare. Att sick-sacka mellan stenar och hitta smarta vägar hör helt klart till det roligaste med kajakandet. Det och att känna hur vattnet forsar fram längs med sidorna på kajaken. Samma känsla som att springa snabbt men utan att bli illamående av trötthet. Testa om ni får chansen!

Efter 2,5 timmes paddling i relativt högt tempo var jag mer än glad när brorsan med flickvän hade maten klar när vi kom hem. Och jag hann tänka därute, mitt i all njutning att det här minsann måste vara perfekt uthållighetsträning.

21 juli 2011

Dragkamp

Familjen sockerchock förbereder sig för dragkamp. Trädgårdshandskarna
åker på. Nu är det allvar.

Endorfiner i regnet

Vaknade med spring i benen efter att ha haft en lat dag i segeljollen igår. Att skota hem är visserligen statisk bicepsträning men i övrigt kan jag nog inte se gårdagens lugna segling som nån vidare träning.

På dagens program stod backintervaller och det passade såväl mitt humör som det regniga vädret. Jag gillar verkligen att springa i regn. Känner mig som en urmänniska som trotsar naturens och vädrets makter. Samma anledning som gör att jag gillar terränglöpning. Ju blötare och smutsigare jag blir desto mer känns det som att det är "på riktigt". Dagen till ära hade jag även förra årets Tjurruset-tröja på mig för att få rätt känsla.

Sex intervaller i lång backe på ca 1:30-1:40 minuter per intervall hann jag med innan benen började säga tack och hej. Inklusive upp- och nerjogg ett snabbt pass på ca 40 minuter. Och hej vilken endorfinkick det gav! Den kan jag leva på ett tag.. eller åtminstone tills det vankas styrketräning i eftermiddag. Men först lite värme framför brasan tillsammans med boken.

19 juli 2011

Jagad av åskan

En bild säger mer än 1000 ord sägs det, men den här bilden säger då inget om det åskoväder som skulle dra in någon timme senare.

Klarblå himmel och en dag som gjord för att paddla ut till en kobbe med fika och en bok. Och perfekt var det - tills de mörka molnen började torna upp sig och himlen blev svart på tio minuter. Åskan mullrade i bakgrunden och nu var det fara och färde.. Att vara ute och paddla på havet i åska är ingen hit men det är det ju inte heller att vara fast på en kobbe i regnet. Pest eller kolera.

Men vi fattade trots allt beslutet att försöka ta oss hem innan åskan nådde oss. Hoppade i kajaken och paddlade som små idioter. Har aldrig tidigare testat att ta ut mig när jag paddlar men idag var det dags. Helt slut i rygg och överkropp när vi klev iland. Och för en gångs skull fick jag använda musklerna till något vettigt och inte bara häva mig i räcken för skoj skull.

Träning inför Lidingöloppet

Träningen inför Lidingöloppet är i full gång. Jag har valt att följa marathon.se:s Lidingöprogram för att få ett hum om var jag bör ligga i träningsmängd men gör en del modifikationer för att anpassa programmet efter min kropp och min livssituation.

För det första innehåller programmet i sitt grundformat fyra pass per vecka men jag har valt att ta bort ett varje vecka så jag istället landar på tre pass per vecka. Fyra pass per vecka skulle förmodligen leda till att jag tröttnade och löpningen skulle också inkräkta för mycket på min övriga träning. Och att byta ut ett löparpass mot ett par timmar crossfit eller tennis tror jag snarare gör gott än förstör.

Så för mig består varje vecka av:
1 lätt distanspass
1 snabbt pass (Kan vara backintervaller, fartlek, snabbdistans osv)
1 lugnt och långsamt långpass

Ett typiskt långpass - tid att stanna upp för att fotografera

I programmet anges hur långt man ska springa och en ungefärlig tid som sträckan bör ta. Jag har dock valt att helt strunta i de hastigheter som anges och istället utgå från min egen puls som referens för hur snabbt det ska gå. På detta sätt får jag en naturligare anpassning efter  min egen kapacitet och dagsform. För hur ska programmet kunna veta vilken hastighet som är "lätt distans" för mig till exempel?

Jag tror att en bidragande orsak till att så många drabbas av löparskador är just att de följer liknande program och då lockas av att följa programmets hastigheter snarare än lyssnar på kroppens egen kapacitet. Dessutom tycker jag att det är alldeles för liten hastighetsskillnad mellan till exempel snabbdistans och lätt distans och det är lätt hänt att alla pass hamnar i någon slags gråzon där de lätta passen går för snabbt och de snabba för långsamt. Av dessa anledningar har jag valt att helt bortse från hastighetsangivelserna och springer istället på puls enligt nedan:

Lätt distans: snittpuls ca 75% av max
Snabbt pass: snittpuls 85-95% av max 
Lugna långpass: snittpuls ca 70% av max

Jag tycker att det här med att låta pulsen styra hastigheten funkar väldigt bra. De lugna passen blir riktigt lugna och långsamma och jag har kraft och lust kvar att ta i max på de snabbare passen. Så istället för att alla pass blir nå't mellanting så får jag verkligen skillnad mellan de olika typerna av pass. Och som vi vet så är det ju en stor utmaning för oss motionärer att inte lockas att springa snabbt när vi ska springa långsamt och våga ta ut oss ordentligt när vi ska springa snabbt.

Hur gör ni andra som springer? Använder ni pulsen som träningscoach eller tycker ni att det traditionella sättet att springa på hastighet fungerar bra?

18 juli 2011

Hinduarmhävningar

Dagens övningstips - hinduarmhävningar. Bra för att värma upp axlar och rygg innan styrketräningen men också utmärkt för att öva upp styrka och rörlighet i axelpartiet. Gör övningen långsamt och med kontroll!

1. Utgångsläge: Liknar stående hunden från yogan. Ganska smalt mellan armarna och sätet högt upp i luften. För att få till en stretch av baksida ben samtidigt kan man istället för att stå på tå som i bilden nedan se till att hela fötterna är i marken.


2. "Dyk" igenom armarna. Sträva med hjässan mot marken, böj armarna och försök att komma med underarmarna så parallellt med marken som möjligt. Sätet ska fortfarande sträva uppåt.


3. Slutläge: Slutför genom att fortsätta rörelsen framåt och avsluta i en kobra, gärna med lite mer bakåtböjd rygg än i bilden nedan. Endast tårna ska vara i marken - övriga kroppen hålls ovanför.

17 juli 2011

Våga vinna

Tittar på straffuppgörelsen mellan Japan och USA i fotbolls-VM. En
studie i skillnaden mellan att våga vinna och vara rädd för att
misslyckas.

Såg ni hur otroligt förväntansfulla och glada japanskorna såg ut innan
straffläggningen började? Och noterade ni vilka sammanbitna och rädda
ansikten amerikanskorna visade upp? Man behöver ju inte vara ett geni
för att förstå vilka som skulle ta hem vinsten. Jag skulle säga att
det var avgjort redan innan straffarna började läggas. Men frågan är:
hur gör man för att plocka fram rätt inställning och känsla när det
verkligen gäller?

14 km icke-närvaro

Det var en kamp att ta sig ut idag. Kände mig långt ifrån motiverad
och hade jag inte haft Lidingöloppet i sikte hade dagens pass blivit 0
km långt. Och inte en meter mer. På schemat stod det dock något helt
annat, närmare bestämt lugnt långpass 14 km.
Så bara att sluta tänka och känna efter och ut och genomföra. Laddade
iphonen med P3 dokumentär om Palmemordet och gav mig ut i vad som
kändes som höstmörker och duggregn.
Fördelen med de här lugna passen är ju att det går bra att bara lunka
på. Att jag känner mig lite seg och opepp är snarare en fördel så att
jag inte lockas att vrida upp tempot utan håller pulsen nere. Och
lunkade gjorde jag. Gick helt in i radioprogrammet och skulle inte
kunna redogöra för mycket av det jag såg när jag joggade förbi.
Kossorna som mitt i Palmeutredningen dök upp längst ute på öns udde
höll på att skrämma ihjäl mig. Hade inte sett tecken på liv den
senaste timmen och var helt upptagen av Christer Petterssons rättegång
när en hel hord med kossor och kalvar plötsligt glodde på mig och tog
mig tillbaka till verkligheten.
Vaknade dock aldrig riktigt till liv under de 14 kilometrarna men nu
är det i alla fall gjort. Alla steg man tar kan ju inte leda till
runner's high. Ibland är det bara en känsla av mellanmjölk. Och det är
ok.
Men kalvarna var åtminstone väldigt fina och allmänbildningens
Palme-fack fylldes på ordentligt. Inte fy skam för en höstlik
sommarkväll.

16 juli 2011

Armar uppåt sträck

Uppvärmning: Kajakpaddling
Huvudpass: Kettlebells på gräsmattan
Nedvarvning: Bad i havet

Jag har varit med om sämre dagar.

Allt i sällskap av Erika som också agerade fotograf under
axelpressandet. Dock verkar jag mesa lite med vikterna - man ska ju
för bövelen inte kunna le och försöka se snygg ut när man tränar. Dags
att öka till nästa pass.

14 juli 2011

Sommarmorgon

Som alltid på Hasselö - promenad före frukost. Idag med bärplockning
på vägen och en frukost jag kommer att längta tillbaka till när
höstrusket kommer. Fil med färska smultron och blåbär. Och så lite
lite socker. Mycket bättre blir det inte. Det enkla livet och jag är
väldigt goda vänner för närvarande.

Nu väntar skogen igen - och 6 km snabbdistans. Lär bli färre bär
plockade den här gången. Men ser fram emot kaffet som väntar när jag
är tillbaka.

12 juli 2011

Lidingöloppet 2011

Jag har bestämt mig. Jag ska ge löpningen en riktig chans. Jag kan ju inte bara sitta och säga att jag inte är en löpare när jag aldrig riktigt försökt. Och eftersom jag går igång på stora utmaningar och har lite svårt att göra saker och ting på en "lagom" nivå så har jag nu anmält mig till Lidingö 30 km

Jag har inga tidsmål eller så utan vill bara ta mig i mål. Har smygtränat lite under ett par månader med Lidingö i åtanke men väntat med att anmäla mig eftersom jag varit rädd att jag skulle tröttna på att springa. Men så länge löpningen sker i terräng eller på intervallvis så verkar löparhumöret hålla sig uppe.

Med tanke på att jag bara sprungit ett lopp tidigare (Tjurruset förra året) så ska det bli väldigt spännande att se hur det här ska sluta..

Bland kettlebells och insekter

Äntligen en mulen dag! Ja jag vet att det i det här landet är nästintill olagligt att inte dyrka solen 24/7 men jag blev faktiskt glad på riktigt när solen inte gassade igår och jag slapp bli sådär slapp och slö som jag blir av värme och sol.


Så istället för att halvslumra i solen satte jag ihop ett cirkelträningsprogram för sällskapet på landet. Och konstaterade än en gång att man kan göra mycket med ett par kettlebells och den egna kroppen som motstånd. Programmet bestod av 4 omgångar med tre övningar i varje omgång där vi körde två varv av varje omgång och där varje övning gjordes i 45 sek innan det var dags att gå över till nästa övning. Som alla träningspass här ute så avslutades även det här med ett bad och lite nedvarvande simning.

Dagens program i detalj:
Omgång 1:
Goblet squats (knäböj med kettlebell)
Armhävningar
Planka med benindrag

Omgång 2:
Dynamisk sidoplanka
Helikoptern/Jorden Runt
Rodd med kettlebells

Omgång 3:
Enbensmarklyft/Draken med kettlebell
HSPU (se tidigare inlägg) från låda
Burpees

Omgång 4:
Overhead utfall med kettlebell
Kettlebells-svingar
Crunches

11 juli 2011

Terränglöpning à la Hasselö

Under mina två första löppass här ute på ön har jag funderat lite på skillnaden mellan när jag tycker att löpningen är skittråkig rent ut sagt och när jag faktiskt njuter.


Mitt första pass var ett intervallpass där 5x2,5 min skulle avverkas. Plus lite upp- och nerjogg förstås. Och det här var skoj! Åtminstone de tre första intervallerna där jag för en gångs skull kände mig som en löpare på riktigt. Trots att jag sprang på ordentligt så skenade inte pulsen utan höll sig där den skulle (dvs runt 85-90% av maxpuls). Inga problem alls och jag började på allvar känna mig som en gasell eller något annat snabbspringande djur. Några gaseller fick jag dock inte syn på men väl en massa grodor som jag säkert trampade på ibland.. sorry.. och en livs levande grävling. Och den var rätt så snabb den också. Precis som jag. De två sista intervallerna var vidrigt jobbiga men ändå tillfredsställande på något vis. Pulsen låg på i snitt 92% och det kändes. Tackar crossfiten för att jag numera inte har svårt att ta ut mig. Så summa summarum: intervallträning är skoj!

Mitt andra pass var ett lugnt långpass på 90 min. Jag bestämde mig för att springa utan musik eller sommarprat, något jag redan efter tio minuter tyckte var ett väldigt märkligt beslut. Grusvägen kändes trist och monoton och det var enbart vetskapen om att jag skulle få komma till en av mina favoritplatser på jorden om jag kämpade på som gjorde det möjligt att fortsätta. Men så hände något. Jag kom in i skogen. Och trots att myggen och flugorna älskade mig mer än nånsin och jag hatade dem mer än nånsin så blev det kul! Fokuset på att hitta rätt plats att sätta foten på bland rötter, klipphällar och stenar gjorde att jag kom in i ett flow och tråktankarna försvann. Jag kände mig kanske inte riktigt som en gasell, men åtminstone som en bergsget. Så summa summarum: terränglöpning är skoj!

Och för er som undrar vad den här löparsatsningen ska vara bra för så ska ni inte behöva vänta alltför länge på svaret..

7 juli 2011

Semesterträningstips

Sista dagen på jobbet innan en tre veckors lång semester börjar. Och det vet vi ju allihopa att semester och träning är en alldeles utmärkt kombination. Möjligheterna till bra återhämtning mellan träningspassen ökar betydligt när återhämtningen kan ske i en solstol snarare än i stressen på jobbet. Lägg till en tupplur i hängmattan mitt på dagen och du har perfekta förutsättningar för att få ut maximalt av träningen.

Just lagom till semestern tipsar Crossfit Nordic om träningspass som går att utföra med begränsad utrustning. Tack för den! Det handlar alltså om pass där du använder dig av den egna kroppsvikten men ändå kommer att ge dig en rejäl utmaning. Nu har jag ju visserligen kettlebells på landet som jag kan leka med, men kommer även att hämta inspiration från de här passen. Ett pass om dagen kanske?Erika - när du kommer ut till ön och hälsar på om nå'n vecka så har vi massor att göra.

6 juli 2011

Raw Food-glass med choklad

Läste i senaste numret av STARK Magasin om att göra glass på frusen banan och som den glassoman jag är så kunde jag ju inte låta bli att prova.

Chokladglass
Till 4 personer:
3 frysta bananer i bitar
250 g frysta mangobitar
2 msk kakao
1 msk honung
2 msk rå kakao eller ruven mörk choklad
1 kruka färsk mynta
krossad choklad som strössel

1. Skala och dela bananerna i småbitar och frys in i förväg.
2. Ta fram bananerna och mangon ur frysen och låt tina i ca 10 min. Mixa alla ingredienser i matberedare.
3. Garnera med krossad choklad.

Jag gjorde en egen variant lite på känn, uteslöt myntan och tog mer kakao än i receptet - det ska ju smaka choklad om chokladglass tycker jag. Toppade med pumpafrön och rå kakao. Helt att likställa med glass tycker jag väl inte att det är men gott var det! Nästa gång ska jag testa att göra glass på banan och hallon.

5 juli 2011

Rensar

Vansinnigt trött efter ett par hektiska dagar på jobbet när allt ska
bli "klart" innan semestern. Har egentligen inte lust för mycket alls
men tror att hjärnan skulle må bra av lite nötande i spåret. Utan
musik eller annat som kan distrahera. En fot framför den andra bara.
Det räcker.

4 juli 2011

Löparryggsäck för nya äventyr

Förbereder mig inför ett av sommarens
roliga projekt genom att inhandla löparryggsäck med vätskesystem. Fin
va? En Osprey Talon 11 blev det och jag hoppas att vi ska bli goda
vänner. Som en extra bonus var just den här ryggan "dagens vara" på
addnature vilket innebar kraftig rabatt. Jag tackar och tar emot och
ser rabatten som ett bidrag till sommarens glasskassa.

3 juli 2011

Springa på känn

Gav mig av utan en klar färdplan idag. Det är ofta så det går till när
jag ska springa de där lugna långa passen. Löpningen blir då lite som
en upptäcktsfärd, liknande såna där turer helt utan mål som man gav
sig ut på som barn. Där det ena ledde till det andra, där inget var
förutbestämt och där allt kunde hända. Kanske hittade man en skatt?
Eller bara ett nytt gömställe? Eller nån att spionera på och fantisera
ihop ett helt liv om? Jag kan verkligen längta efter de där tomrummen
där det finns plats för det oväntade i mitt numera något mer
schemalagda liv. Det hänger väl ihop med att vara vuxen antar jag -
att livet blir inrutat och planerat. Men det måste inte vara så. Det
väljer du själv.

På mina långpass får nyfikenheten och spontaniteten fritt spelrum. Jag
väljer väg efter känsla och hamnar där jag hamnar. Det är totala
motsatsen till att springa ett hårt intervallpass där hjärnan
(förhoppningsvis) kopplas bort och kroppen bara gör och funkar mer
eller mindre som en maskin. Under långpassen är hela jag med.
Närvarande som mindfulness-experterna så vackert skulle kalla det.
Löpningen handlar inte om att jaga tider och km utan bara om att
upptäcka och uppleva. Och det räcker väldigt långt.

Svalka!

Går ut på balkongen och upptäcker att dagens väder är som gjort för
långpass. Mulet, skön vind och knappa 20 grader. 90 min kuperad
terräng står på schemat och jag tackar vädergudarna (och min egen
finfina planering) för att det är idag och inte i hettan igår som
backarna ska bemästras. Har laddat telefonen med Henke Larssons
sommarprat (tack Åsa för tipset) och ser fram emot en lugn och skön
runda i skogen.

2 juli 2011

Första dejten med Mr HSPU

Ännu en lördagmorgon på Nordic och ännu en lördag som börjar med svett, svett och ännu lite mera svett. Tryckande värme ute och samma sak inne på gymmet. Ni som känner mig utanför bloggen vet att jag inte
direkt trivs i den här värmen utan blir slö, seg, apatisk och långt ifrån mitt bästa jag. Men Crossfit är så sjukt kul att inte ens värmen kan stoppa mig. Det är ett väldigt gott betyg.

Redan efter uppvärmningen rann svetten om oss fyra tappra deltagare som trotsat värmen och tagit oss till förmiddagspasset. Dagens pass fokuserade på handstående armhävningar eller HSPU på Crossfit-lingo.
En helt ny övning för mig. Det handlar alltså om att gå upp i handstående, luta fötterna mot en vägg, böja på armarna så att huvudet når golvet och trycka sig upp igen. Well, inte lika självklart att utföra som det låter. Tur då att det som alltid när det gäller Crossfit finns sätt att skala ner övningen på. Det behövdes. Och jag tar med mig övningen till sommarens uteträning.

Dagens pass såg ut som följer:15-12-9-6-3 av
HSPU
Burpees utan armhävning
Mellan varje varv 21 double unders.

Alltså först 15 HSPU, sedan 15 burpees, sedan 21 double unders följt
av 9 HSPU, 9 burpees, 21 double unders...osv

Riktigt vidrigt jobbigt! Men kul på nåt märkligt sätt.

Och vilan känns grymt skön såhär efteråt på en filt i gräset.