31 mars 2010

Hemma

Hemma igen i vardagen. Vemodigt att lämna gänget i Portugal och den lyxiga tillvaron där endast träning, mat och vila existerade. Vardagsproblem och jobbiga tankar lämnades hemma och för en period var det bara fullt fokus på nuet. Som att leva i en bubbla. En mycket trivsam sådan. 

De sista dagarna i Portugal blev jag tokinspirerad och imponerad av Martin Lidberg. Tänk er att få träna sida vid sida och göra samma övningar som en grym idrottsman liksom. Vem blir inte taggad av det? Jag kan lova att armhävningarna och köttbullen gjordes med högsta möjliga intensitet under cirkelfysen och att jag var totalfokuserad när jag delade ut boxningsslag och sparkar under Ki Boxen under ledning av allas vår Luisa. Man vill ju inte vara sämre än Martin liksom..


Martin höll också i en inspirerande och rolig föreläsning om hur har jobbat med mental träning under hans brottar- och Let's Dance-karriär. Bland annat om hur han under två års tid som förberedelse inför VM lagt sig ner och visualiserat två matcher per kväll mot sina motståndare. Han hade en pärm med fakta om alla potentiella motståndare och varje kväll valde han ut två stycken som han skulle gå match mot i hjärnan och se sig vinna. Han kartlade också samtliga brottares vinster och förluster och vilka grepp de vunnit respektive förlorat på. Allt för att kunna se ett mönster och ha ett mentalt övertag när det är dags för match. Och genom visualiseringen har han ju redan sett hur han vunnit dessutom. Jättespännande att så konkret få insyn i hur elitidrottsmän arbetar med mental träning.

En sammanfattning av mina tio helt underbara dagar med Springtime i Monte Gordo kommer inom kort.

27 mars 2010

Monte Gordo dag 7 - mer cirkelfys

Dagens cirkelfys kan beskrivas enligt nedan:

9 stationer
3 varv
45 s arbete, 10 s förflyttning mellan stationerna
86% i snittpuls inklusive uppvärmningen
95% i maxpuls (uppnåddes vid kettlebells-swing)
Förbannat kul!

Övningar:
  • Plankan med benuppdrag
  • Squats på bosuboll (dagens viloövning)
  • Armhävningar med ben på boll
  • Thrusters (roligast - gillar känslan av att få vara tyngdlyftare för en minut)
  • Magövning med pinne som dras över fötterna (vet inte vad den heter - nån som fattar vad jag menar och vet?)
  • Kettlebells-swing (dagens jobbigaste)
  • Crunches på boll
  • Utfallssteg med axelpress
  • Stående rodd med skivstång

Och resten av dagen då?
Vila. Sand mellan tårna. Vågor som slår mot benen. Say no more.
 
 

Monte Gordo dag 6 - äntligen tennis!

Perfekt! Tennisbanan ligger precis vid hotellet, ok ska jag vara ärlig så inte världens mest välskötta bana, men tillräckligt bra för att funka för lite semestertennis. Så idag har jag äntligen fått stilla mitt tennisbehov. Tack Sara för att du också börjat spela tennis och dessutom är en så suberb nybörjare!


Och nej, enbart lite tennis duger inte när jag är på träningsläger. Yoga, jogg och gympa på stranden blev det också. Förutom att jag trodde att jag skulle blåsa omkull så var utegympa en riktigt trevlig upplevelse.

Ser ni - havet i bakgrunden - bättre träningsmiljö får man leta efter.

25 mars 2010

Monte Gordo dag 4 och 5

Dag 4 innehöll en nästintill träningsfri dag med utflykt till den fantastiskt vackra staden Sevilla. Men kunde  inte hålla mig borta från en löparrunda innan middagen när jag kom hem. Hur skönt som helst att springa i pinjeskogen när solen är på väg ner och svalkan börjar komma.
Sara och jag innan bergspasset

Idag har förmiddagen ägnats åt bergspasset där jag struntade i att springa och istället promenerade en mil. Mycket för att hinna njuta av omgivningen ordentligt. Men måste säga att Rune Larsson var väldigt nära att lyckas övertyga mig om att springa de 29 km hem från den lilla bergsbyn.. nästa år så. I år känns inte löparformen riktigt där än.


Och än är inte dagen slut. Ett danspass lockar och Runes snack om löpning gjorde mig ju onekligen sugen, så en liten sväng senare kanske.

Behöver jag säga att jag njuter? Tror inte det va..

Monte Gordo dag 3 - älska svett

Ser ni håret? Det är inte nytvättat utan snarare totalt genomdränkt av svett efter senaste passet.

Vilken semester! Jag njuter till fullo. Av precis varenda sekund. Så här kan jag leva.

Ännu mera cirkelfys och ännu mera löpning. Har blivit totalt cirkelfysfrälst och överhuvudtaget har mitt styrketränings-jag väckts till liv ordentligt. Superbra handledning i funktionell styrketräning har gjort mig hur peppad som helst vad gäller styrketräningen. Och det känns. Alla dessa benböj, utfallssteg och olika typor av plankor gör mig handikappad av träningsvärk. Men det är ok. Helt ok.

Återhämtning på balkongen mellan passen.





22 mars 2010

Monte Gordo - Dag 2

Vaknade med en något stel rygg och nacke (kan det ha varit gårdagens tyngdlyftning..). Men inget som inte lite yoga kunde råda bot på.

Efter frukost väntade en fullspäckad förmiddag med funktionell träning à la Cirkelfys. Allvarligt, har aldrig svettats så nånsin. Träningssalen här nere är inte den mest ventilerade om man säger så. Och så var det ju förstås full fart också. Och hur kul som helst. Cirkelfys ska jag definitivt köra oftare när jag kommer hem.
Cirkelfys-intro

Efter en kvarts paus med bananintag och snabbt byte från blöt tröja till torr fortsatte jag med ett Box-pass med duktiga Luisa (och som ni ser... svart bälte i karate har hon - lite imponerande). Skönt jädrar anamma på passet!



Och nu efter läsande i en solstol - bara middag och självförsvarsföreläsning kvar på dagen.

Imorgon väntar en ny dag full med träning, undrar hur kroppen känns då..

Monte Gordo Dag 1

Första dagen i Monte Gordo upplevd och en känsla av att vara hemma infinner sig. Dels för att tillvaron här nere är så fantastiskt behaglig och dels för att inga större förändringar skett se'n förra året. Skulle kanske vara färgen på överkasten och möjligtvis att de förbättrat maten något.

Skål för semester och fint väder!

Rent träningsmässigt startade dagen med yoga kl 7 (mindre fysisk än hemma, men ett skönt sätt att starta dagen på) fortsatte med blandad Friskis-träning som var jobbigare än väntat. Efter lunch på ett fik där en club sandwich visade sig vara en skink- och ostmacka gav jag mig ut på en liten löptur på barmark (!) och körde sedan överkropp i gymmet som urartade i nåt slags tyngdlyftningspass. Fick proffshjälp av en PT som skulle lära ut frivändningar, ryck, stöt och andra skivstångsövningar. Riktigt kul! Kanske tyngdlyftning skulle vara nästa grej..

Avslutade med lite simning/plask i bassängen där snyggaste badmössan var ett måste.

Gillar hotellets badmössa.

19 mars 2010

Sista rycket

Så där ja.. Storvinst på tennisen, träningskläderna nedpackade och semesterkänslan på god väg.

Nu väntar 10 dagar av träning, vårväder och förhoppningsvis lite sol då och då. Om det känns bra? Jepp!

Tar med mig datorn så räkna med lite uppdateringar då och då.

Vardagslyx


En stunds fredagslyx på lunchen.

Och om ni inte ser vad det står på fönstret "Tiden går inte - den kommer".

18 mars 2010

Längtan

Alltså, inte för att jag har nå't emot vackert vinterväder, men just nu är tanken på att jag om två dagar byter slask och is mot det här inte helt fel.



17 mars 2010

Tack Röhnisch!

Gårdagskvällen ägnades åt blogg-träff anordnad av Röhnisch. Förutom rabatterad shopping bjöds vi även på en föreläsning av Bea som driver företaget Be A Winner.

Bea gav oss ett antal verktyg som kan hjälp oss att uppnå våra mål och pratade om vikten av balans. Balans mellan alla snabba intryck som kommer utifrån och de inre basala behov (sömn, mat, vila) som vi alla har. Jag kunde nicka igenkännande till mycket och med tanke på hur jag mått den senaste tiden så kan man väl lätt säga att det har rått en viss obalans.. jag har helt enkelt skjutit upp mina grundkäggande behov på framtiden vilket kroppen inte accepterat och reagerat kraftigt mot.

Från föreläsningen tar jag också med mig vikten av att sätta sig i ett visst tillstånd när något viktigt ska uppnås. Jag vet till exempel hur viktig uppvärmningen ute på parkeringsplatsen är för mig innan en tennismatch. Och jag tror inte att det främst handlar om att få igång benen utan snarare att jag ställer in hjärnan på att "nu är det dags" "nu ska tävlingsmentaliteten kopplas på". Vet hur jag, när jag struntat i uppvärmningen, känt mig allmänt loj och likgiltig under matcher och vaknat till först på slutet.

Så tack Bea för inspirationen!

Kvällen var riktigt trevlig och jag hann även med att mingla lite, bland annat med Miss Agda, Frida och Åsa

16 mars 2010

Framsteg

Är det inte coolt så säg? Det där med hur mycket ens allmänna känsla och mående påverkar allt annat runt omkring. Skulle kunna använda resultaten på tennisbanan som en indikator på hur jag mår.

De senaste veckornas uppstressade jag har nu ersatts av ett stort lugn i magen. Och det märktes verkligen under dagens tennislektion. Från att ha spelat stressigt och frustrerat de senaste tisdagarna, slappnade jag idag av och slagen bara fanns där. Den där topp-spinnen som jag normalt sett får slita så hårt med för att få till hände av sig själv. Allt kändes bara så naturligt. Lugnt och fint. 

En perfekt top-spin. Nu förstår jag vad tränaren menar med att böja bak handleden..

Älskar det här lugnet i magen. En känsla som förstärks ännu mer nu när jag fick den bekräftad på banan. Tror minsann jag lyckats ta mig ur den onda spiralen och direkt hoppat in i den goda.

14 mars 2010

Söndagskänsla

Det här tröttnar jag aldrig på..



Lugnande, tröstande, hoppingivande.

Mer yoga

Vad jag gör för att snabbare återvända från ett överkänsligt och trött jag till ett mjukt och energifyllt jag?

Yogar lite mer förstås..

Dessutom hjälper yogan mig att acceptera känslan. Att tycka att det är lite mer ok att vara överkänslig och se de här lite mer undangömda delarna av mig som lika viktiga och lika mycket jag som den där harmoniska tjejen som jag allt som oftast är.

Känslostorm

Uppe i varv. Högt tempo i månader utan ordentlig nedvarvning. Så mycket skapade måsten. Ett uppstressat jag på gränsen till oigenkännligt. Långt långt borta från allt som är jag. Som en uppblåst ballong som går sönder av minsta nål.

Sådan var min status i fredags när jag anlände till yogastudion. Märkligt nog hittade jag en fantastisk närvaro redan vid första andetaget. Den underbara närvaron som känts så långt borta under så lång tid. Det var som om min kropp ville tacka mig för att jag åtminstone försökte närma mig den. Uppmuntrade mig till att det här är rätt väg att gå. Andas.

Så i djupavslappningen, när vi uppmanades att fokusera på vårt hjärta så kom de. Tårarna. Och känslan av att nu brister det. Men också en känsla av att det måste få brista. Att allt det där som inte är jag, men som jag under en tid tillåtit att ta plats i mig måste få komma ut.

Och nu. Ett skört jag. Bräckligt. Tårar som kommer vid minsta beröring. Men åtminstone mer av mig. I kontakt med mig själv. Och på väg tillbaka.

12 mars 2010

Kvällstips



Skönaste Kalla i kvällens Skavlan. Det ser jag fram emot.

Att skämma bort sig själv

Om det är nåt jag är bra på, så är det att vara snäll mot mig själv. Att inte klanka ner på mig själv om jag inte lyckas med allt jag tar mig för, att acceptera och tycka att det är ok om jag inte är på topp alla dagar. Och så gillar jag att skämma bort mig själv.

Dagens snälla handling består i att jag bokat in massage på söndag. Axelsons elevbehandlingar ska testas. Är de bra så är det ju fantastiskt prisvärt, eller vad säger ni om 200 kr för 55 minuters massage?

Nån som testat Axelsons?

Piggare.

Efter att ha fått ett par nätter med 9-10 timmars sömn börjar jag så sakta återvända till livet. Det där med sömnbrist är inte att leka med. En annan Ulrika som tittar fram utan sömn. Förstorar upp småsaker, ser inte allt det bra som finns framför ögonen på mig, alla roliga planer blir till krav och måsten. Trött på mig själv blir jag dessutom.

Men nu är det helg och jag ska se till att fortsätta ta det lugnt och låta energin komma tillbaka.

Inleder helgen med ett ashtanga vinyasa yoga-pass. På fredagar är det "extra spice" i passet, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär än, men tanken är att det ska ge energi inför helgen. Passar mig som handen i handsken idag! Energi sökes.


I väntan på bättre tider drömmer jag mig bort genom att läsa om Petras och Miss Agdas äventyr i Portugal. Bara en vecka kvar tills det är min tur.

11 mars 2010

Trött

Just nu en period av lite mindre träning. Jag sover inte som jag ska av både goda och mindre goda skäl och känner mig allmänt sliten och utpumpad. Trött trött trött. Vågar inte riktigt träna när jag känner så här. Känns som kroppen får nog med påfrestning för tillfället.

Men en liten tennismatch blev det igår i alla fall. En jämn match som tyvärr blev en förlust. Med en piggare hjärna hade jag vunnit. Helt klart.

Så nu är sömn första prioritet. Framförallt för mitt egna välmåendes skull men också för att kunna sopa skiten med motståndaren i nästa match.

9 mars 2010

Vårtecken

Emliscious efterlyste vårtecken häromdagen.. och i morse hände det! På väg till tennisen vid 6-tiden insåg jag att det var ljust ute! Och fåglarna kvittrade riktigt ordentligt i den annars tysta och sovande staden. Underbart! Nu är det bara snön som ska försvinna också så kan jag återuppta cyklandet igen.

Och tennisen då.. jo då den gick helt ok. Är inne i en attack-volley period i träningen och är väl så att jag är helt ok på att attackera men inte fullt lika säker i volleyspelet. Och då är det ju ganska meningslöst att attackera.. Får liksom inte till rörelsemönstret och har blivit beordrad att träna in rörelsen framför spegeln hemma (utan boll då förstås..).

8 mars 2010

Summering tennisomgång 1

Den första tennisomgången för året är avslutad och det är dags för en summering.

Matcher spelade: 6
Vinster: 2
Oavgjorda: 1
Förluster: 3





Gruppspelet började lite knackigt från min sida. Tog helt enkelt lite tid innan jag vande mig vid det snabbare spelet. Jämfört med den lägre divisionen som jag spelade i tidigare så krävs det betydligt mer skärpa från min sida för att vinna nu och jag var inte riktigt beredd på att det skulle vara så stor skillnad. I de sista matcherna blev jag allt nöjdare med mitt spel och största skalpen var min oavgjorda match mot en spelare som vunnit alla sina matcher tidigare. Trenden pekar uppåt med andra ord.

Känner mig riktigt taggad för att börja om på nytt från noll och ha chansen att placera mig bättre än jag gjorde i den här omgången!

Nu när jag vant mig vid det högre tempot och känner till åtminstone hälften av spelarna jag ska möta så finns det alla förutsättningar för att göra en riktigt bra omgång och kanske kanske klättra en division.  Jag är redo. Let the play begin.

7 mars 2010

Tenniseftermiddag

Förutom att jag hållt tummarna hela dagen för Annika och Therese som spenderat dagen i Vasaloppsspåren och förhoppningsvis haft en fått en mer positiv upplevelse än jag hade förra veckan, har jag även suttit och bitit på naglarna och bokstavligen hoppat upp och ner i en förbaskat spännande Davis Cup-match på Kungliga.


Först ut Söderling - som gjorde vad som förväntades av honom. Vann alltså.


Nästa på tur - Vinciguerra som bjöd på galet mycket spänning men tyvärr ingen vinst.

Studerade serve-rörelser och blev inspirerad till max att göra nåt bra av den nya tennisomgången som börjar på onsdag!

5 mars 2010

Too late..

Nina Simone - en av de där vackra coola donnorna som kunde ha hjälpt mig.

Ok, nu vet jag. Min spellista som jag särskilt satte ihop till Vasaloppet funkar. Sitter på jobbet och får hur mycket energi som helst av att lyssna på den. 

Synd bara att jag aldrig plockade fram den under Vasan.

Inte alltid bra att vara så där tjurskalligt envis som jag ibland blir. Tänkte liksom under Vasan att inget kunde göra det hela bättre utan att det bara var att genomföra, att nå målet. Att det inte var nån idé att försöka göra det lite mer uthärdligt. Att det inte spelade nån roll. Jag skulle ju bara ta mig i mål. Knäppo. Men till nästa gång vet jag. Att bara härda ut i nio och en halv timme funkar ju, men man kan ju åtminstone försöka att göra det hela lite roligare.

Som sagt, man lär sig saker om sig själv av såna här "utöver det vanliga"-utmaningar. Och det är inte alltid de mest smickrande egenskaperna som kommer fram.
Lily Allen - Nästa gång ska hon minsann få hänga med i Vasaspåren

4 mars 2010

Att lära sig saker om sig själv

Många har under de senaste månaderna frågat mig varför jag ska åka Vasaloppet. En fråga som självklart är relevant med tanke på alla de timmar jag spenderat ute i spåren under den sista tiden.

För mig finns det två svar på frågan om varför, och inget av svaren handlar om det uppenbara, nämligen att bevisa för mig själv eller för nå'n annan att jag kan. Givetvis är jag jättestolt över att ha genomfört loppet, men att bevisa att jag kan åka nio mil skulle i sig inte vara en tillräcklig morot för att få mig att åka Vasaloppet.

Mina två anledningar till att göra ett Vasalopp var:

1. Jag tycker att det är skönt att vara ute och åka skidor och såg Vasaloppet som en morot för att ta mig för att komma ut och träna.
2. Jag är en sucker för allt som leder till personlig utveckling.

Punkt nr 2 handlar om att jag ville se vad jag kunde lära mig om mig själv genom att utsätta mig för en ansträngning som jag aldrig tidigare utsatt mig själv för. Hur skulle jag reagera mentalt och fysiskt under det nio mil långa loppet?

Så vilka är då mina lärdomar?
  • Att även jag tillhör skaran av människor som under loppet eller direkt efter loppet på frågan om man ska åka igen skulle svara ett definitivt nej.. för att ett par dagar senare ompröva det beslutet. Ärligt talat, under 65 km sa jag till mig själv att "aldrig mer, nu har jag gjort det här en gång". Men nu sitter jag här, med nån slags lust att testa hur det skulle vara att åka igen - nu när jag vet hur det känns mentalt och fysiskt och kan göra saker annorlunda. Och nej, jag trodde inte att jag skulle ompröva beslutet. Absolut inte.
  • Att Vasaloppet för mig framförallt var en mental utmaning. Visst, det gjorde ont i kroppen men den smärtan var ingenting jämfört med hur jobbigt det var för hjärnan att gång på gång övervinna den mentala tröttheten. Jag hade förberett mig på att det skulle bli jobbigt mentalt, men inte såhär jobbigt.
  • Att den mentala utmattningen efter loppet vida överstiger den fysiska. I stort sett ingen träningsvärk, men ett huvud som är totalt utmattat.
  • Att man kan åka Vasaloppet och halvsova samtidigt. Blev extremt sömnig under loppet och hade svårt att väcka mig själv. Ungefär som när man sitter på en föreläsning och det är smått omöjligt att hålla ögonen öppna.
  • Att jag blivit betydligt bättre på att lugna ner mig själv och hålla nervositeten stången. Trots att jag inte kunde sova natten innan Vasaloppet så blev jag inte uppstressad, utan kände ett lugn och en tillit till att jag minsann skulle fixa det här ändå. Att det inte var hela världen om jag inte somnade. Trots att jag kände ett visst illamående innan loppet så blev jag inte rädd att jag skulle spy utan sa till mig själv att det är nervositet det handlar om och inget annat. Och att det kommer att gå över.
That's it. Det är coolt att lära sig nya saker - utmaningar gör en definitivt starkare!

Tacksam

Tack tack tack till alla er som stöttat mig med peppande hejarop och grattishälsningar! Era ord betyder mer än ni kan tänka er.

Efter Vasaloppet har jag liksom gått omkring som en zombie, med en kropp som precis som Fridas varit märkligt pigg, men med ett huvud som bara skrikit efter sömn och vila. Tänk er en riktigt vidrig jetlag. Precis så har det känts. Allmänt förvirrad, lite småkorkad och riktigt trött. Tom i huvudet.

Så i mitt huvud har det minsann inte funnits plats för några egna hejarop eller lyckokänslor - det är istället ni som fått mig att förstå att det faktiskt är en prestation att genomföra ett Vasalopp. Och idag känner jag det. Glädjen. Stoltheten. Lyckan. Över att ta sig över gränser och våga mer än man törs.

3 mars 2010

Återhämtning med yoga

Nog för att min kropp faktiskt känns precis som vanligt såhär två dygn efter Vasaoppet, men jag tror ändå att det är smart att lugna ner träningen under några dagar och låta kroppen återhämta sig ordenligt efter den påfrestning som 9 timmars skidåkning innebär.

Jag väljer därför att fokusera på yogan. Yogan som fått stå tillbaka lite i all styrke- och konditionshets inför Vasan. Nu längtar jag till mattan och ser det som bästa belöningen att få släppa allt fokus på prestation och bara vara.

Längtar till småsnacket i myshörnan innan klassen börjar där stämningen är öppen och genuint nyfiken. Längtar till värmen som sprider sig i kroppen under solhälsningarna. Längtar till andningen som får mig att vara totalt närvarande och grundad i mig själv. Och inte minst, längtar till att komma ut från yogan och se på min omgivning med nya ögon, med större värme och tolerans.  Längtar efter känslan av att vara mitt bästa jag.

2 mars 2010

Belöningen

Efter söndagens vasalopp ägnas nu så mycket tid som möjligt åt att belöna mig själv. Precis som det ska vara.

Kvällens bästa belöning är soffan, Mästarnas Mästare och nybakade bullar. Och jag är så glad att jag slipper släpa de där kloten uppför backen.

En stark kropp

Ett dygn har gått se'n Vasaloppet och jag måste säga att jag är stolt och smått förundrad över min kropp. 9 mils åkning har resulterat i lite lite träningsvärk i höftböjaren och baken, men i övrigt känns den pigg. Längdåkning måste vara en av de mest skonsamma idrotterna mot kroppen! 

Kunde till och med spela tennis i morse utan några som helst problem eller krämpor.

Däremot är jag trött i huvudet. Känns som en riktigt rejäl jetlag. Allmänt förvirrad och så fruktansvärt trött. Skulle kunna ge vad som helst för att bara få sova. Helst ett helt dygn.

Vasaloppskampen

Ser ni hur jag sliter?

Mitt Vasalopp kan beskrivas på många sätt men sammanfattningsvis så kan man säga att det var en kamp. I stort sett från början till slut.

Efter att ha haft ett par veckor av träningsvila då jag inte alls känt igen min sega, trötta och träningsovilliga kropp så bestämde jag mig ändå ett par dagar innan Vasaloppet för att sluta känna efter och ställde in mig på att det skulle gå. På ett eller annat sätt.

Så när det var dags att ställa sig i kön till starten kände jag mig laddad men lugn. Tyckte att det skulle bli kul och spännande att åka och såg fram emot att få vara ute under en hel dag. Strategin var att ta det lugnt första halvan för att ha krafter kvar mot slutet. Och det började bra.

Fram till första kontrollen Smågan gick det lugnt och försiktigt. Mycket folk som stoppade upp, men jag tänkte att det nog var lika bra. Att det tvingade mig in i ett lugnt tempo och jag slapp bli lockad av att rusa iväg. Efter den första muggen blåbärssoppa fortsatte jag bort mot Mångsbodarna, nu i ett lite högre tempo men fortfarande lugnare än mitt träningstempo. Hittade en bra rygg att följa och åkningen var en njutning.

Började dock förstå att det här skulle bli ett tungt lopp. Decimetern nysnö som kommit under natten gjorde spåren väldigt mjuka och sladdriga, ibland på gränsen till obefintliga och stakningen ersattes i många fall av diagonalåkning eftersom nysnön gjorde att glidet försvann.

Se'n hände nåt. Vid ungefär 25 km började tröttheten komma. Kände mig ungefär som jag normalt sett gör efter 40 eller 50 km, men segheten kom redan nu. Läskig känsla, men till en början pratade jag med mig själv och tänkte att det nog bara var en svacka, att energin skulle komma tillbaka. Jag åt så mycket jag kunde, varvade blåbärssoppa, med buljong och energidryck, åkte långsammare för att få tillbaka orken, men inget funkade. Resterande 65 km blev en kamp. Det var inte roligt, det var inte skönt, det var 6,5 timmar av kamp. Och med de tröga spåren (i de fall det fanns spår) fick man ingenting gratis.

Så om Frida upplevde sitt livs åkning och njöt av loppet så var det ungefär det motsatta för mig. För mig fanns bara målet i sikte och vägen dit försökte jag att förtränga. Bara att mala på. Jag tänkte först att jag åtminstone skulle klara mig till Evertsberg (47 km) och väl där visste jag ju att det skulle bli lite mer lättåkt så då tänkte jag att nu måste jag ju fortsätta till åtminstone nästa kontroll. Och då var det ju "bara" 3 mil kvar så då gick det ju inte att bryta. Så på så sätt tog jag mig i mål.

9h 30 minuter tog det, en tid som känns helt ok efter förutsättningarna. Och jag måste säga att min respekt för loppet är åtminstone tio gånger större nu än tidigare. 9 mil är långt.

Jag lovade mig själv under loppet att aldrig nånsin ens tänka tanken att åka Vasaloppet igen, men det är klart.. det vore ju kul att åka med en pigg kropp och hårda, snabba spår.. så vi får väl se.

Nu ska jag njuta av friheten! Och vara stolt över att jag fixade den mentala kampen!

Och till er som ska åka på söndag: hoppas jag inte skrämt upp er. Att min upplevelse blev som den blev berodde förmodligen på att min kropp inte var helt ok. Men ett tips som inte nog kan understrykas är: ta det lugnt de första milen.

1 mars 2010

I mål!

Ja, jag tog mig i mål! Men fy fasen vad jobbigt det var. Längre rapport kommer..