17 september 2012

Äntligen Crossfit igen!

Det var länge se'n nu. Länge se'n jag besökte CrossFit-boxen och länge se'n jag körde ett regelrätt CrossFit-pass. Så det var inte utan att jag var lite nervös när jag klev in på Nordic. Nervös men framförallt glad och peppad att träna.

Det mesta är sig likt. Den blå entrédörren har visserligen blivit röd och i hallen stod ett gigantiskt traktordäck som jag bävar inför att försöka rubba, men i övrigt var det mesta som vanligt. De glada människorna, den peppande stämningen och instruktörerna som brinner för att vi ska bli vårt bästa jag.

Idag tränade jag för Numi, som vunnit SM i CrossFit flera gånger. Det är otroligt inspirerande att få träna för riktiga proffs och när superatleten även är en riktigt bra pedagog med sinne för teknikdetaljer så kan förutsättningarna för att utvecklas inte blir bättre. Fick flera aha-upplevelser idag tack vare några små förändringar.

Tyvärr är det ju så, att om man som jag inte styrketränat ordentligt på 2-3 månader, får det förstås sina negativa konsekvenser på kroppen. Avbrottet märks även i huvudet, men då på ett mer positivt sätt - vilan har gjort mig otroligt träningssugen och jag vill väldigt mycket med min träning. Men kroppen har halkat efter lite grand.

Dagens styrkedel bestod av ettor (försök till personligt rekord) i strikta pressar, dvs pressa stången från rackposition till raka armar över huvudet. 30 kg var mitt max idag, vilket jag tror mig kunna förbättra inom kort. Vi fortsatte med att köra femmor enligt tekniken ner på tre sekunder, snabbt upp.

Passet föll mig helt i smaken och var relativt lätt rent teknikmässigt - skönt som premiärpass.

6 varv av:
1 press
5 push press (som en strikt press men ta hjälp av benen)
5 burpees
12 sidohopp över stången
12 hollow rock
 
 

14 september 2012

Blottad

Kvällens match var frustrerande och motiverande på samma gång. Frustrerande då motståndaren spelar ett spel med massa topspin* vilket är en spelstil som jag rent ut sagt avskyr. En spelstil som totalt blottar mina svagheter. Efter matchen erkände min motståndare att han normalt sett inte spelar på det här sättet men att han märkt att han inte fick utdelning på sitt vanliga spel (som tydligen liknar mitt), och då ändrat spelstil. Typiskt. Så ja, det var väldigt väldigt frustrerande med alldeles för mycket enkla misstag från min sida och inte minsta tendens till flyt i spelet.

Å andra sidan blir jag väldigt peppad att bli bättre av det här! Det är ju så mycket roligare (trots förlust) att spela mot duktiga spelare och nu vill jag stanna kvar i den här divisionen. Så det blir träna så mycket som möjligt framöver. Framförallt mot topspinspelare... Min motståndare ikväll ville gärna träna med mig då han å sin sida ansåg sig behöva bli bättre på att spela mot spelare med min spelstil (hårt och flackt). Win-win med andra ord.

Så summa summarum så är jag glad efter kvällens match. Nu är det riktigt riktigt kul att spela tennis igen. Låt mig bara lära mig att hantera de där trista topspinnarna.

*För er som inte är så insatta i tennissnacket så är topspin ett slag som gör att bollen går högt och långsamt över nät för att sedan studsa upp snabbt ocb högt när den väl studsar. Och det är just den där höga studsen som jag har väldigt svårt för.

Påminner mig själv om vilket flyt jag kan ha i spelet med hjälp av den här bilden.. Var lite säkrare på den tiden. Och brunare.

Tennispremiär!

Ikväll gäller det! Första matchen för mig i grupp 5. Efter att ha tragglat länge i grupp 6 lyckades jag under sista omgången innan sommaren spela så pass bra att jag tog steget upp till grupp 5. Nu möter jag alltså nytt och hårdare motstånd. Kul! Och det är inte utan att jag är lite stolt över att vara enda kvinnan i gruppen och därmed även den högst rankade damen i klubben.

Med tanke på att jag bara spelat två gånger de senaste 2-3 månaderna, har jag inte direkt skyhöga förväntningar på dagens resultat, men är mer än lovligt sugen på att spela. Och det är ju en väldigt bra start. Var länge sedan jag hade ett så här starkt tennissug och om det håller i sig ska jag se till att ta tillvara på alla chanser att spela som dyker upp.

Återkommer lite senare med uppdatering om hur det gick i dagens match.

13 september 2012

Projekt: Stark, starkare, starkast

Och nu då? Jag är hemma igen sedan några dagar i en ny vardag. En vardag som för tillfället innebär mer tid till det mesta. Så även till träningen. Och jag har funderat över vad jag vill med min träning.

Jag har tänkt en hel del på det här med mål och skulle så gärna vilja ha ett tydligt mål à la Lidingöloppet, Vasaloppet eller liknande. Men när jag tänker på vad jag helst skulle vilja bli bra på så är svaret otvetydigt: CrossFit. Det är när jag ser CrossFit-atleter som jag känner i hela mig att "så där vill ju jag också vara" och får en enorm träningslust. Samma känsla infinner sig inte alls när jag kollar in ett marathon men till viss del när jag tittar på längdåkningen i Vinterstudion eller US Open-tennisen. Så jag konstaterar att det är CrossFit jag ska satsa på med skidåkning och tennis som komplement.

"Problemet" med CrossFit är ju att det är lite svårare att ha ett tidsbestämt mål såsom ett lopp eller liknande. Visst går det att satsa mot ett SM eller Games, men jag känner mig lite för långt därifrån för att se det som ett rimligt mål. Nog för att jag kört CrossFit ett tag nu, men det var först i våras som jag började träna CrossFit mer kontinuerligt och gav det en chans på riktigt. Jag känner mig dock fortfarande som en nybörjare och framförallt gäller den känslan styrkemässigt. Jag är helt enkelt inte på den styrkenivå som jag önskar att jag vore. Och det är här höstens projekt kommer in i bilden. För att bli bättre på CrossFit måste jag (bland annat) bli starkare och ha mål som har med styrkeutveckling att göra.

Så hur ska det här gå till då?

Jag tänker så här:
  • Jag blandar rena CrossFit-pass på Nordic med egna renodlade styrkepass.
  • Styrkepassen ska vara inriktad på styrkeövningar som används i CrossFit-sammanhang, tex olympiska lyft och gymnastiska övningar som pullups och dips.
  • Jag ska prioritera CrossFit-pass med särskilt teknikfokus framför de "vanliga" CrossFit-passen.
  • Jag ska med jämna mellanrum (1 gång per månad) göra maxtester för ett antal utvalda övningar för att kunna följa min utveckling.
De inledande fem veckorna (fram tills jag åker till Portugal på träningsresa) ser jag som en uppbyggande fas där jag kör helkroppsstyrka två gånger i veckan och utöver det 2-3 CrossFit-pass per vecka.

Jag har satt ihop två pass som båda två tränar hela kroppen.

Pass 1
Frontböj
Marklyft
Bänkpress
Dips
Teknik i frivändningar

Pass 2
Back squats
Utfall
Axelpress
Chins
Teknik i ryck

Ovanstående övningar är de jag prioriterar. Utöver dessa, om ork och tid finns kommer jag att komplettera med tex. armhävningar, HSPU (handstående armhävningar), pullups, OH squats och pistols.

De första två veckorna kör jag 3x8 repetitioner för att ge muskelminnet en chans och hitta tillbaka till känslan efter två månader av i princip obefintlig styrketräning. De resterande tre veckorna övergår jag till det klassiska styrkeupplägget 5x5 repetitioner. Därefter får vi se.. men förmodligen blir det något upplägg som går ut på att öka min maxstyrka. Mer om det senare.

Så vad tror ni om det här? Synpunkter?

Lite inspiration från årets nordiska mästerskap i CrossFit som gick i helgen. Bilderna lånade från Reebok.



12 september 2012

Save the best for last. Dag 27 Tärnasjöstugan - Viterskalet

Jo jag har ju varit hemma ett par dagar nu, men här kommer de sista fjällberättelserna som jag helt enkelt inte hade ork att skriva ihop när det begav sig.

Sista "riktiga" vandringsdagen (den absolut sista räknar jag inte då den mest känns som en transportsträcka till nattåget) och jag känner mig ganska trött. Kroppen talar tydligt om för mig att jag nu är inne på min 14:e vandringsdag i följd utan vila och det märks att etapperna dessutom varit ganska tuffa. Idag väntar dessutom den längsta etappen på vandringen - 26 km. Jag väljer nämligen att slå ihop två dagsetapper för att hinna hem till SM i CrossFit. Är man nörd så är man.

Tänker när jag börjar att det är extra viktigt med energi idag - dels för att jag varit extremt hungrig de senaste dagarna, och dels för att jag kommer få vandra i många timmar för att nå målet 26 km bort. Jag bestämmer mig för att äta något minst en gång i timmen och stanna för ordentlig rast varannan timme.

Första timmarna är sega. Jag går längs Tärnasjön i skog och över spångbelagda myrar. Det blåser uppemot 20 m/s från sidan och ett par gånger överraskas jag av den byiga vinden och ramlar helt sonika av spången. I övrigt händer inte så mycket..

Efter ca 8 km kommer jag fram till de kända trähängbroarna över Tärnasjön. 5 st hängbroar som går mellan öarna i sjön och på så sätt binder ihop området på södra och norra sidan av sjön. Här är det vackert så det förslår och jag är glad att det händer något efter timmarna i skogen. Att gå över hängbroar när det blåser på det sätt som det gör idag är dock inte så trevligt och jag väljer att gå på sidan som vinden kommer ifrån för att ha lite marginal när vinden tar i.

En seg uppförsbacke väntar efter broarna och jag tar lunch mitt i backen. Jag hittar lä, solen värmer och jag somnar för en liten stund. Sista lunchpausen på fjället avslutas i stil med andra ord. Får nya krafter av maten och sömnen och sista delen av backen går betydligt enklare. Blir dock väldigt förvånad när det precis som jag rest mig från min sköna lunchrast börjar snöa. Var kom den ifrån? Det varar bara ett par minuter och så är finvädret tillbaka.

När jag når krönet på backen står de plötsligt där. Sytertoppen med dess granntoppar. Från ett landskap helt utan riktiga fjälltoppar till att helt plötsligt vara alldeles intill. Jag var inte alls förberedd och blir sådär frälst av fjällvandring igen. Snabbt glömmer jag de tråkiga kilometrarna nere i skogen, nu är det riktigt kul och spännande att vandra igen.

Den här delen av vandringen är enligt mig både den vackraste och mest imponerande på hela Kungsleden. Har fått höra längs med vägen att jag har den finaste delen kvar, men lyssnat lite med ett halvt öra. Tänkt lite småkaxigt att jag nog redan sett det mesta och att det ska mycket till för att bli imponerad. Men de hade rätt. Det här är helt otroligt. Ska jag rekommendera någon del av Kungsleden framför någon annan så blir det just Ammarnäs-Hemavan.

Den sista milen går i en trång dal mellan bergsmassiv och där stöter jag på, förutom den tyske killen som jag tar sällskap med, ett stort gäng med renar som är sådär renaktigt nyfikna och rädda på samma gång. I övrigt så blåser det extremt. Mer än vad det gjort någongång under vandringen. Rak motvind och småkallt. Jag önskar att jag hade några fler kilon att sätta emot vinden för nu känns det mer eller mindre som att jag skulle kunna blåsa bort. Får senare höra att det bara varit 4 grader idag och att köldeffekten av vinden gjort att det känts som minus 10. Så ja, en aning kallt men det går ändå bra på något sätt. Så länge man inte stannar..

Framme i Viterskalet finns det ett ordentligt tvättrum, vilket jag småfrusen som jag är, tacksamt tar emot. Tvättar mig i skenet av stearinljus och tänker att det är sista gången på väldigt länge som jag duschar genom att koka upp vatten, blanda med kallt vatten i baljor och hälla över mig. Är förmodligen också väldigt länge tills jag kommer uppskatta en "dusch" så mycket som idag.


6 september 2012

Lugnt och fint. Dag 26 - Serve - Tärnasjö

Skulle ta sovmorgon idag tänkte jag. Bara 14 km att gå och det spåddes bättre väder till eftermiddagen. Men tji fick jag. Klockan 7 vaknade jag utvilad av mig själv så tog istället frukost i lugn och ro utan stress att komma iväg.

Landskapet under den här delen av Kungsleden är betydligt mjukare än längre norrut och jag gillar att gå längs de böljande kullarna med mjuka berg runtomkring jämfört med de mer aggressiva bergen i norr. Det känns snällt men ändå storslaget. Lugnt och meditativt.

Vandringen idag kändes lätt och vädret lite bättre än igår. Skurar men uppehåll däremellan och jag lyckades både dricka kaffe och luncha utan regn och på lunchen norpade jag till och med åt mig dagens enda solstrålar.

Framme i stugan var det full fart med ett gäng finskor i spetsen. Var länge enda svensk i stugan vilket i och för sig inte är särskilt ovanligt. Normalt är det kanske hälften svenskar och hälften internationella gäster i stugorna men ikväll är det snarare 10% svenskar och 90% tyskar, finnar och schweizare. Som att vara utomlands med andra ord.

Dagens känsla: Lätthet - mentalt och fysiskt

Dagens tanke: Äventyret är snart över. Känns länge se'n jag började i Abisko. Är mest förväntansfull inför att komma hem men känns samtidigt som att jag skulle kunna hålla på såhär i all evighet.

Dagens bästa: Att jag på en höjd fick lite täckning och därmed besked om att jag kommit in på en skrivarkurs när jag kommer hem.

Dagens otippade: Att det faktiskt var skönt att bada bastu. Inget jag normalt sett gillar men idag satt den fint. Kanske för att finskorna såg till att det blev en riktigt proffsig sauna..

5 september 2012

Kontraster. Dag 25 Aigert - Serve

Det är extra trevligt att vakna och äta frukost när stugvärden är av den omhändertagande sorten som tänder ljus och sätter igång kaminen det första han gör.

Trots en fin tidig morgon duggade det redan när jag gav mig av mot Serve, ca 2 mil från Aigert. Regnet tilltog när jag gick uppför mot Kungsledens näst högsta topp. När jag besökte den högsta toppen var det vindstilla, klarblå himmel och varmt. Idag skulle upplevelsen bli en annan.

Även blåsten tilltog och stundtals var regnet så hårt, på gränsen till hagel, att jag vände bort ansiktet för att slippa regnets piskande. Fortfarande vid gott mod - vet att jag funderade på om jag skulle få gå så resten av vägen och om jag i så fall skulle hinna få nackspärr innan dagens slut.

Ju högre upp jag kom, desto tätare blev dimman. Jag kände mig rätt så ensam och liten där i ovädret men höll mig lugn genom att sjunga för mig själv som ett bevis på att jag fortfarande fanns. Hala stenar, dimma, regn och blåst är nog ingen vandrares dröm.

Stannade vid vindskyddet som låg vid högsta toppen för att äta mackor och dricka kaffe och var väldigt tacksam över att sån'a finns att krypa in i när vädret är dåligt. Frös dock som en hund när jag stannade upp så körde lite ofrivillig styrketräning mellan kaffeklunkarna för att inte frysa så vansinnigt. Funderade lite på om det var dumt av mig att ge mig ut i det här vädret själv, men såg det inte som något alternativ att stanna i den kalla stugan.

Stärkt av kaffet gav jag mig ut igen och blev väldigt lättad när den värsta dimman försvann längre ner och jag möts av en vidunderlig utsikt. Känns som att hela jag lättar och jag blir på väldigt bra humör. Antar att jag blivit mer skrämd av vädret än jag vågat erkänna för mig själv och att lättnaden över att det värsta är över får mig att slappna av.

Förutom att jag lite senare drattar på ändan på en vattenfylld spång och att mina kläder nu stinker sumpmark à la Tjurruset blir resten av vandringen lätt och skön.

Tänkte mycket på allt jag ser framemot med att komma hem men utan att känna någon brådska att vara där precis just nu.

Framme i stugan åt jag varm nyponsoppa med mandelbiskvier, planerade träningen för veckorna mellan att jag kommer hem tills jag åker till Portugal på träningsresa, la patiens för första gången på flera år och umgicks med de andra i stugan.

Dagens känsla: Rädsla och lättnad. Liten vs stark.

Dagens tanke: Förväntan inför att komma hem.

Dagens bästa: När dimman lättade och så även jag.

4 september 2012

Njutardag. Dag 24 Ammarnäs - Aigertstugan

En riktig njutardag.

Började med en bra frukostbuffé, fortsatte med att äta lunch i vandrarhemmets restaurang och handlade med mig lite mer mat från Ammarnäs affär - men så lite som möjligt för att slippa bära och tänker istället köpa proviant i stugorna.

Sa hejdå till Frida som skulle tillbaka till Stockholm och inledde den sista etappen på fem dagar som jag ska göra själv.

Kändes lyxigt att sätta på mig rena och torra vandringskläder och tänkte att den där Maslow inte var så fel ute vad gäller hur viktigt det är att våra basala behov uppfylls först innan något annat blir viktigt. Det är de där i vardagen så självklara sakerna, som att slippa frysa, vara torr, lukta gott och vara mätt som vid avsaknad kan vara skillnaden mellan natt och dag i sinnesstämning.

Dagens vandring till Aigertstugan var kort, bara 8 km, men såg på pappret ut att vara mycket uppför. Uppför var det också men tack vare att jag lämnat av en del packning som jag inte längre behöver till Frida så kändes det väldigt lätt. Märkte knappt att det gick uppför. Hade pigga ben för första gången på länge.

Hade tur med vädret - sol, nästintill vindstilla och varmt. Gick långsamt, tog mycket kort, fikade. Njöt när jag kom upp ut skogen och hade utsikt mot husen i Ammarnäs. Färgerna var extra starka för mig idag och jag insåg hur mycket jag uppskattar de här korta etapperna. Tidigare har jag mer tyckt att ju tuffare desto bättre men jag ser mer och mer charmen i att bara lalla omkring.

Efter att ha drivit omkring i någon slags söndagslunk kom jag plötsligt fram till Aigertstugan som ligger på kalfjället mellan två små sjöar. Vackert så det förslår. Mottogs med varm saft och ett långt och trevligt samtal med stugvärden. Kände mig väldigt välkommen.

Dagens känsla: Tacksamhet och njutning.

Dagens tanke: Fjäll är fantastiska. Tänk att jag fortfarande häpnas trots att jag varit mitt i det i så många dagar.

Dagens bästa: Det lugna, meditativa vandrandet.

Dagens sämsta: Kan inte komma på något.



3 september 2012

Småsur och hällregn. Dag 23 Rävfallet - Ammarnäs

Sov riktigt skönt i tältet inatt. Inte lika kallt ute så vi kunde sova "med öppet fönster", dvs med bara myggnätet öppet mot förtältet. Skillnaden i både luft- och sömnkvalitet var enorm.

Idag kom den första riktiga hällregnsdagen. Helt ok väder de första timmarna men så började det blåsa och bli kallt. Och så kom regnet. För min del gjorde det lite detsamma. Jag var mest inriktad på att komma fram till Ammarnäs där en god middag och en säng väntade.

Det har blivit så nu. Att vissa dagar är jag mer inriktad på att komma fram än att vara ute och njuta jag antar att det är det som är vandrarvardag. Precis som dagarna hemma är mer eller mindre upplevelserika. Vissa dagar bara försvinner, andra är man mer levande och närvarande. Och idag var det bara försvinnande snabb vardag i vandrandet.

Så var det det där med lunch. Normalt sett stannar vi, kokar upp vatten på trangiaköket och häller ner i frystorkade påsar. Men idag hade jag verkligen ingen lust att stanna. Att ta av sig regnjackan för att få på sig förstärkningsplagg kändes som ett omöjligt projekt. Jag skulle ju bli dyngsur och därmed iskall på en gång. Dagens etapp på 23 km är dock inget jag går utan ordentligt med energi så vid lunchtid delade vi systerligt på en portion frystorkat, vilket var vad det återstående termosvattnet räckte till. Två minuters stopp och så fortsatte vi gå ätandes. Det funkade, men är kanske inget jag
rekommenderar annat än i nödfall. De sista kilometrarna var riktigt tunga. Det värkte i ben och axlar, jag hade inte full kontroll på rörelserna och en liten motgång som att vi hamnade mitt i ett kärr fick mig mer än lovligt irriterad.

Det gick dock på något märkligt sätt snabbt idag - 23 km på 6 timmar. Checkade in på STF i Ammarnäs, hängde upp allt det blöta på tork inkl. ryggsäcken, tog en dusch, tvättade kläderna inför de sista dagarna och åt en sagolikt god middag - renfilé med murkelsås.

Dagens känsla: Skönt att vara framme!

Dagens tanke: Idag är en mindre bra dag, men om jag bara får gå här och småsura lite så är det ok. Utan krav på att tycka att varje sekund är fantastisk.

Dagens sämsta: Well, spöregnet.

Dagens bästa: Att vi inte behövde sova i tält efter en så'n här dag utan kunde komma in och få torka upp. Lyx! Och maten förstås!




Stora vyer. Dag 22 Laddiebakte - Rävfallet

Vaknade i tältet med solen lysandes utanför - hurra! Låga moln bildade rök på vattnet och vi åt hjortronfrukost till magiska vyer och utan att frysa.

Idag kändes det lättare att vandra än igår. Jag njöt av den vidsträckta utsikten och av marken som börjat få ordentligt med
höstfärger. Det känns fortfarande bra att jag snart är tillbaka i vardagen igen - men fram till dess ska jag njuta. Bara 7 dagar kvar nu.

På eftermiddagen blev jag ordentligt trött (tältnätter är inte riktigt min grej rent sömnmässigt) och såg fram emot att få komma fram och vila en stund. Väl framme vid stugan visade sig den dock vara ockuperad av ett gäng som firade en 40-åring och de hade lagt beslag på alla 18 sängplatser. Inte helt ok kan jag tycka. I stugor som STF driver finns det alltid plats på något vis, men i de här obemannade stugorna som Länsstyrelsen underhåller är regelverket ett annat.

Så det var bara att sätta upp tältet igen..

Dagens känsla: Frihetskänsla att vandra i det öppna fjällandskapet med fri sikt åt alla håll.

2 september 2012

Storstäda? Dag 21 Bäverholmen - Laddiebakte

Efter att ha sagt hej då till Lisa, Arnold och kanske framförallt till hunden Bella som gjorde allt för att sno vår choklad, började vi dagens etapp som vi inte bestämt var den skulle sluta. Antingen lite kortare (15 km) för att sova i en raststuga eller lite längre och sova i tält. Väder och dagsform fick avgöra.

Dagen började i moll - jag var trött, lite grinig och hade ingen lust att vandra. Funderade en del över längtan, att jag i min vardag så sällan behöver längta eftersom väldigt mycket går att uppfylla på en gång. Här längtar jag desto mer. Efter enkla saker. Och ibland förvånande saker. Det är kanske inte så otippat att jag längtar efter min egen vanliga frukost, efter att få baka bröd eller bara att stanna inne en regnig söndag. Inte heller så konstigt att jag saknar känslan av att få slänga mig i soffan efter ett träningspass och bara läsa en bok eller se på tv. Jag blir desto mer överraskad av att jag faktiskt ser
fram emot att storstäda, rensa i garderoberna och tvätta. Får väl se om den känslan håller i sig även när jag kommer hem.. Jag tror hur som helst att det ligger något väldigt positivt i att inte alltid få allt man vill ha på sekunden utan att få vänta in det. Om inte annat för att få känna uppskattning.

Men så började det klarna upp, färgerna kröp fram över fjället och energin kom tillbaka. Allt kändes lättare på eftermiddagen - vi kunde ta en lång fika i solen, gick mest bara på i lätt terräng och omgivningarna var vackra och inspirerande.

Vi valde att tälta framför att bo i stuga och hittade en riktigt fin tältplats där vi fixade mat, satte upp tältet och åt mintpralinerna från Adolfström liggandes i tältet. Mysigt och bra.

Dagens känsla: Ner.. och så upp.

Dagens tanke: Mer och mer tankar på vad jag ska göra när jag kommer hem.