29 september 2011

Och så benen igen då


Här går det undan! eller är det bara Erika som darrar med kameran?

Dags för ytterligare ett benpass nr 1 som jag så fantasifullt kallar det. Trist namn, men desto bättre innehåll. Idag hängde Erika med mig till gymmet på lunchen och vi pressade verkligen ut allt från våra spiror. Såhär ett par timmar efteråt darrar det fortfarande i rumpan och känslan är allmänt matt.

Men det händer grejer! Jag höjde på i stort sett samtliga moment och för tillfället är jag mitt i ett riktigt träningsflow. Kroppen är helt med på noterna och det är såhär det ska kännas! Jag märker det på hungern också, den är enorm för närvarande. Åt nyss en rejäl portion med lax med nöttäcke men nu börjar jag bli hungrig igen. Mellanmål nästa.

28 september 2011

Sjukt bra!

Det började verkligen inte bra. Jag velade och tvekade inför kvällens löpning. Ordentligt. Ville bara lägga mig i soffan och tyckte att kroppen kändes trött. Kanske vore det ändå bäst att ta det lite lugnt? Jag spelade ju tennis i morse - kunde inte det vara nog? Hade dessutom hämtat ut en ny bok på posten och den lockade väldigt mycket mer än att dra på sig löparkläderna. Men så tänkte jag väl ändå att jag testar. Förhandlade med mig själv och bestämde mig för att om det känns piss även efter tio minuter så får jag gå hem.

Till råga på allt elände så stod det tio snabba 90 sekunders-intervaller på schemat. Började med uppjogg till LillJansskogen där jag tänkte köra intervallerna - kuperad terräng alltså, så vidrigt det kan bli för en osugen löpare. Lite förvånat konstaterar jag att det känns väldigt väldigt lätt under uppjoggen. Pulsen ligger lågt trots att tempot är ok och benen känns pigga.

Väl uppe i skogen tolv minuter senare har alla tankar om att det skulle vara bättre att ligga i soffan försvunnit. Börjar första intervallen och jag flyger fram. Ja men faktiskt, den normalt så långsamma och sega löparen flyger fram. Benen har aldrig känts så spänstiga och det känns verkligen inte jobbigt, trots att tempot är högt. De fem första intervallerna flyter på på samma sätt. Inte en sekund känns det direkt tungt utan bara väldigt väldigt kul att springa snabbt. Den horribla backen i slutet av rundan orsakar visserligen svår andnöd men det är snabbt glömt och återhämtningen funkar perfekt. Under den sjätte intervallen kommer jag ikapp ett par killar som springer på i bra fart, men jag ska bara om. Här nånstans ligger jag på en puls på 95% av max men fortfarande - lätt som en plätt.


En tröja som höll vad den lovade idag.

Jag är i chock. Vad var det som hände? Är det benträningen som börjat ge utslag? Utfallshoppen som väckt musklerna? Mitt minskade sockerintag som på något sätt spelar in? Eller var det bara en så'n där dag där allt stämde helt enkelt? Jag är som sagt smått i chock, men hoppas på att bli överraskad fler gånger. Skulle passa fint på nästa lördag till exempel. Har hört att det är dags för lerkampen aka TjurRuset då.

Det artar sig!

Började dagen med en timmes nötande på tennisbanan och jag tror faktiskt att den där ringrostiga, orytmiska känslan börjar ge med sig så smått.

Grundslagen känns mer naturliga och avslappnade och de enkla misstagen blir allt färre. Kan det vara dags att bryta den tråkiga sviten av förluster nu kanske? Nästa match på söndag - jag är redo.

27 september 2011

På't igen bara!

Crossfit-inspirerad träning från i somras

Jodå minsann, det där söndagspasset på Nordic kändes i benen och rumpan när jag igår gav mig iväg till samma ställe igen. Hade i söndags kanske någon slags tanke om att vila efter helgens träning, men när jag såg hur måndagens WOD såg ut så kunde jag faktiskt inte hålla mig därifrån.

Styrkedelen bestod av GHD situps och Evil Wheel (kanske den enda vettiga TV-shopprodukten nånsin?) och förutom att det är lite knöligt att få till motoriken i GHD situpsen så kändes det bra.

Passet som följde var riktigt kul och sju varv gick snabbt:
5 klapparmhävningar
5 kettlebellsvingar
5 situps
5 knees to elbows
5 knäböjshopp

Har fått en rejäl nytändning vad gäller crossfiten. Fasen så kul det är! Nu vill jag mest bara att TjurRuset ska vara överstökat så jag kan släppa löpningen till viss del och fokusera på styrkan.

Men idag blir det vila. Det är ju också viktigt sägs det.


25 september 2011

Lite kärlek till benen


Sitter i soffan och njuter extra mycket av att kunna gå och sitta obehindrat. Räknar med att det kommer att vara annorlunda imorgon.
Explosivt benpass på Nordic är anledningen till mina mosade ben. Vi inledde med utfallshopp med vikt. Jag som tycker att det svider tillräckligt när man gör vanliga utfallshopp utan extra vikt tyckte kanske att det var en aning overkill att göra dem med en skivstång på axlarna men men, ska man öva explosivitet så varför inte göra det ordentligt.

Efter ett antal set av denna lår och rumpmördare till övning så väntade dagens pass som inte heller det var nådigt mot mina stackars (lyckligt lottade?) ben.

6 varv av:
6/6 utfallshopp (alltså sex hopp per ben - nu utan vikt)
6 knäböjshopp
12 hollow rocks
1/1 enarmsstyrkeryck med hantel

Om man säger såhär, det gör inte så mycket att jag missat mitt benstyrkepass på gymmet den här veckan. Nu har de fått så de tål. Skänkte några tankar till Erika (aka bendrottningen) under passet och tänkte att det här, det skulle hon gilla!

Nu råkade det ju vara så att även jag gillade passet. Idag var nämligen en så'n där dag när det rådde superduperskön stämning på gymmet - avslappnat men ändå fokuserat. Kom på mig själv med att efter passet (endorfinhög - javisst) tänka att om jag bara fick välja en träningsform bland alla mina favoriter (yoga, tennis, löpning, crossfit) så skulle det nog ändå bli just CrossFit. Idag var det totalgrymt och jag ser verkligen fram emot en höst med mycket CrossFit.

Nu ska jag dock iväg och varva med lite tennis. Undrar hur mina ben reagerar (eller inte reagerar) på tennisbanan idag...

Kravlöst

Ingen har väl missat att Lidingöloppets 30 km gick av stapeln igår, ni vet det där loppet som det står att jag ska springa härute i högerkantens utmaningar. Redan för ett par veckor sedan fattade jag ju dock beslutet att det inte blir något Lidingö för mig. Åtminstone inte i år.

Ett beslut som har känts väldigt rätt redan från början och som kändes än mer rätt igår. Trots det fantastiska höstvädret så drog det inte i den där tävlingstarmen överhuvudtaget. Kondisen börjar visserligen så sakta komma tillbaka efter förkylningsperioden, men jag känner mig inte redo för 30 km terräng. Dessutom har de senaste veckornas tokjobbande tröttat ut mig ordentligt och det enda jag vill göra när jag inte jobbar är att ägna mig åt kravlösa aktiviteter. Och Lidingö räknas inte till den kategorin enligt mig.

Så igår, efter en mysig och god lunch ute i solen tillsammans med brorsan på Etnografiska på Djurgården (rekommenderas varmt - ekologiskt, fair trade, surdegsbröd -  alla modeord angående mat på ett och samma ställe och det smakade det riktigt bra) gav jag mig ut på en lugn och totalt kravlös jogg. 80 minuter i sakta mak. Precis hur skönt som helst och jag njöt av lugnet, tystnaden och avsaknaden av människor och tänkte att just nu är det såhär jag vill att löpningen ska vara. Jag behöver löpningen för att rensa ut och vila hjärnan. Att hålla på att jaga tider och sträckor är därför totalt ointressant just nu. Ge mig istället en oupptäckt stig i skogen så blir jag nöjd. Eller en grusväg i skärgården.


21 september 2011

Crossfitmos och spenatdoping


Dagens CrossFit på Nordic innehöll en salig blandning av övningar och krävde en hel del koncentration. Kanske inte direkt något som passade mig just idag eftersom hjärnan kändes mosig och helst bara ville koppla av. Nåja, lite starkare blev jag förhoppningsvis på kuppen i alla fall. Och för säkerhets skull toppade jag med spenatsoppa med ägg efter passet. Så om inte träningen gjorde mig starkare så kan man ju hoppas att Karl Alfred hade rätt i sin spenat=stark-teori. Tips: Testa att toppa soppan med rostade pumpakärnor - smarrigt värre.

Styrkedelen under dagens CrossFit bestod av hängstyrkeryck där jag körde med relativt lätta vikter. Kände mig inte tillräckligt fokuserad för att våga lägga på.

Själva passet utfördes i två delar.
Del 1:
Så många varv som möjligt under 5 min av:
5 Kippade handstående armhävningar
25 Double Unders

1 min vila sedan:

Del 2:
Så många varv som möjligt under 5 min av:
5 Hängstyrkeryck
5 Burpee-situps

Det här var första gången jag körde kippade handstående armhävningar i ett pass så fick bygga upp med ett par viktplattor under huvudet för att inte behöva gå hela vägen ner. Just i det här momentet kände jag verkligen av min sega hjärna. Samspelet mellan vad jag tänkte göra och vad kroppen sedan gjorde var inte alltid det bästa. Men det var kul! Får jag bara träna lite på det (och bli starkare i axlarna..) så känner jag på mig att det kan bli en framtida favorit.

Här är en instruktionsfilm för er som inte har full koll på vad jag menar med kippade handstående armhävningar.

20 september 2011

6 km snabbdistans

Livet fortsätter att rulla på i högt tempo så varför inte testa om även benen skulle kunna hålla tempo idag. Dessutom närmar sig Tjurruset med stormsteg och mina ben som vant sig vid det lugna, bekväma långdistanstempot i och med all Lidingöträning behöver utmanas lite.

Dagens pass blev därför 6 km snabbdistans i LillJansskogen. Lite upp- och nerjogg på det och det slutade med en mils löpning. Pulsklockan hade helt ballat ur så jag sprang på känsla med målet att vara konstant andfådd. Tyckte backarna var ovanligt många idag (särskilt de som leder uppför) och vaderna fick jobba ordentligt tack vare terrängskorna som har betydligt mindre dämpning än mina vanliga löparskor.

Känns spännande att Tjurruset kommer att hållas på Norra Djurgården där jag ju springer relativt ofta. Spännande, men ofta skrämmande eftersom hela Norra Djurgården mer eller mindre består av vidrigt jobbiga backar. Tips från coachen inför årets Tjurrus är alltså att se till att få ordentligt med backträning.

Känslan idag var betydligt piggare än i söndags trots att jag var totalt slut i hjärnan efter dagens arbetsdag. Men en trött hjärna betyder ju inte en trött kropp och det var dagens löpning verkligen ett bra bevis på. Nu efter passet har tröttheten bytt plats och flyttat från hjärnan till kroppen. Helt i min smak.

18 september 2011

60 min av ren och skär envishet

Ja - så hur gick det med terränglöpningen då? Ja, sisådär kan man väl säga. För att sammanfatta lite kort: hjärnan ville mer än kroppen som ägnade sig åt att skrika ut sin ovilja till att röra sig i varje steg. Min ökända envishet (dumhet?) visade sig dock från sin allra mest ihärdiga sida. Hur mycket kroppen än önskade få strunta i löpdumheterna idag så vann hjärnan. Men det var 60 minuter av ett evigt förhandlande mellan kropp och hjärna. Och just idag vann hjärnan. Bra eller dåligt? Ja det kan man ju undra.

Jag som brukar predika om att lyssna på kroppen och ditten och datten, sorry men idag vann hjärnan över kroppen och det där med att leva som man lär, nja, inte just idag. Kroppen lyckades dock förhandla ner längden från tänkta 90 minuter till 60 minuter. Och kroppen verkade inte helt missnöjd efteråt i alla fall. Erkände med viss tveksamhet att det inte varit så tokigt ändå genom att ge mig en skön ro i kroppen till kvällens läsande och filmtittande.

Om det blir vila imorgon? Vi får väl se. Nordic lockar med kippade pull ups (jag vill verkligen lära mig det där nångång. Allra helst väldigt snart.) men just nu känns det totalt omöjligt att ens räta ut ryggen ordentligt så kanske kanske att kroppen får sin vilja igenom imorgon. Jag sa kanske.

Förresten - jag glömde nämna att jag även har träningsvärk i händerna. Händerna? Går det? Uppenbarligen.

Ett annat tillfälle: Fem timmars promenad totalt genomdränkt- inte utan min envishet

3 x träningsvärk

Det gör ont. I stort sett överallt faktiskt. Länge sedan träningsvärken var så total. Och receptet på detta undrar ni kanske?

Fredag lunch:
Benstyrka på gymmet. Testade Benpass nr 2 - ni vet de där passen som ska jämna ut mina svagheter.
Såhär såg det ut:

Front Squats (stången vilandes på axlarna): 3x12reps
Utfall med skivstång: 2x20reps
Enbensknäböj på bosuboll: 2x12reps per ben
OH Squats: 3x8reps

Lägg till 3x8 chins i maskin och 2x15 benlyft på hängandes bosu och jag var rätt så mör. Egentligen ingår även marklyft i benpass nr 2 men jag var låg på energi och kände att jag inte orkade fokusera. Sparar marklyften till nästa gång.

Fredag kväll:
Tennismatch. Inte mycket att säga om. Min tennisform är usel för närvarande, har helt enkelt spelat alldeles för lite på sistone och det straffar sig förstås. Man kan inte hinna med allt hela tiden, så det är ok även om det alltid är trist att förlora matcher. Men kan lova att tennisen bidrog till träningsvärken i baken och axlarna.

Trötta men snart starka ben

Lördag morgon:
CrossFit på Nordic tillsammans med Erika.
Styrketräning i form av kettlebellssvingar. Sedan själva passet, ett ovanligt långt sådant - hela 12 minuter. Kör så många varv som möjligt på 12 min av:

6 ryska svingar (alltså svinga enbart till ögonhöjd)
6 marklyft med samma kettlebell som i svingarna
12 situps
12 jumping jacks

Så när vi trodde att vi var klara väntade dagens bonusövning - tabataintervaller med double unders, alltså hopprep. 8 intervaller av 20 sek hopp, 10sek "vila"där vilan bestod av jägarvila. Vilan var värre än hoppandet kan jag säga.

Själva passet kändes inte så väldigt jobbigt egentligen, så idag är jag faktiskt lite förvånad över den här sjuka träningsvärken. Skrattretande illa. Hela ryggen är kaputt, magen gör sig påmind vid minsta lilla rörelse, för att inte tala om benen och rumpan.

Med detta sagt så måste jag säga att jag känner mig en aning knäpp (vad är det för fel på att vila kan man undra?)  som nu ska utmana kroppen med lite terränglöpning. Eller jogg som det lär bli idag. Återkommer med rapport om hur det gick med det.

Jodå - jag kan vila jag också.

15 september 2011

Löpning med olika mål

Igår var jag så sjukt trött. Gick omkring som en zombie hela dagen på jobbet men lyckades på något sätt ändå jobba undan en massa. Högt tempo för närvarande både här och där. Dödstrött, smågrinig och orkeslös när jag kom hem men tänkte att en lugn jogg förmodligen inte skulle göra saken värre så kunde vara värt att testa. Kanske skulle det till och med kännas bättre efteråt.

Sprang helt utan krav. För precis som Erika skriver så handlar det om att sänka ambitionen på träningen när kraven på övriga plan i livet är höga. När livet är fullt av krav och förväntningar så vill jag inte att träningen ska bli ytterligare en kravfylld aktivitet, utan snarare något som får mig att varva ner. Så jag höll nere pulsen och tog den icke-kuperade rundan längs med Djurgårdskanalen. Lätt och enkelt. Lyssnade på Sommar med Beate Grimsrud och struntade totalt i om någon sprang om mig eller om tekniken var dålig. Jag var ute och lufsade helt enkelt. Mest som ett alternativ till promenad. Lika trött när jag kom hem, men hade åtminstone rensat tankarna något och fick en skön kväll i soffan som belöning.

Den förhatliga myren - ska undvikas idag.

Idag har arbetsdagen innehållit en deadline och avrapportering och jag känner mig totalt tömd men väldigt nöjd nu efteråt. Som efter en tenta. Jag är trött men ändå uppe i varv på något vis. Så vad för slags löpning passar bra idag - jo intervaller förstås! Högintensivt för att tömma ut det sista och därefter en födelsedagsmiddag för att totalt koppla av.

Och apropå löpning och mål.. mitt mål var ju att springa det där Lidingöloppet men efter att ha velat fram och tillbaka har jag kommit fram till att ställa in. Det känns förstås trist, men min 3 veckors-förkylning sabbade både formen och motivationen och även om jag skulle kunna ta mig runt så skulle upplevelsen förmodligen inte bli särskilt trevlig. Det är först nu jag kunnat börjat träna normalt igen och med 1½ vecka kvar till loppet känns det helt enkelt inte kul.

Nu satsar jag mot det fantastiskt roliga TjurRuset istället - vilket träningsmässigt innebär pass som är lite kortare och förhoppningsvis lite snabbare. Idag 1000-metersintervaller. Wish me luck.

12 september 2011

Vardag

Ett tecken på att jag äntligen har lite vanlig vardag i mitt liv igen.
Jag äter favoritvåfflorna med mandelmjöl och kokosfett efter ett kul
och bra parpass på Nordic som fick armarna att darra redan under
första varvet. Hösten är här och jag tackar och tar emot. Vardag är
helt klart min grej.

Såhär såg passet ut:
3 varv i par av:
20 dips (fördelning i paret som man vill)
8 klapparmhävningar (görs samtidigt)
20 burpees-bollkast

Det är ingen lek att försöka få till någon explosivitet i
klapparmhävningarna efter dipsen kan jag meddela. Testa får ni se.

Känner mig på g. Nu ska det tränas!

11 september 2011

Bland myrar, lera och dimma aka helveteslöpningen

Om ni bara visste hur förbannat glad jag är över att vara inne igen!
17 km (+ lite felspringningar) helveteslöpning är över. På bilden är
jag fortfarande glad och tycker att det kul med leran och blötan, men
lite senare skulle jag svära högt över kalla, djupa myrar som aldrig
verkade ta slut och gjorde mig gråtfärdig, dåligt utmärkta leder som
fick mig att tappa lugnet ute i dimman och regnet som förstås började
stå stå som spön i backen just som jag kände viss lättnad över att
tagit mig över myren.

Min romantiska (naiva?) syn på fjällöpning är klart rubbad efter det
här äventyret.

Vi får se om jag kommer med en längre version, som bearbetning kanske
om inte annat. Nu tänker jag njuta av varm choklad. Har aldrig varit
så värd den som idag.

10 september 2011

Fantastiska Grövelsjön

Knappt har jag hunnit landa efter fjällvandringen i Jämtland förrän
det bär av igen. Är i Idre/grövelsjön över helgen och har haft en helt
fantastisk dag på fjället med vandring, klättring på alla fyra uppför
berget med viss höjdrädsla, power nap med renar som åskådare och kaffe
i solen. Sverige är otroligt vackert. Punkt.

Tror att jag ska avsluta dagens träning med några backintervaller i
slalombacken när jag är tillbaka i stugan i Idre. Är ju inte varje dag
man har en slalombacke utanför husknuten menar jag.

8 september 2011

Dag 3: Helags - Fältjägaren

Vilken dag! Vaknade alldeles lycklig över att jag faktiskt inte blivit sjuk efter att ha haft en natt av illamående och allmänt sjuk känsla. Men nu kunde jag njuta av att äta fantastisk frukost och framförallt njuta av att faktiskt må bra, det trodde jag aldrig där jag låg och vred mig mitt i natten.

Dagen bjöd på 3 grader och 14m/s så fjällkänslan var total där vi vandrade med vinden i ansiktet på kalfjället. Den här delen av vandringen var helt klart den absolut vackraste. Helags låg vid sidan av oss och och långt där borta en massa sjöar och fjäll. Obetalbart.

Reflekterade en stund över hur tom hjärnan blivit på bara ett par dagar. Fick riktigt anstränga mig för att hitta några tankar att tänka överhuvudtaget. För att inte tala om samtalsämnen. Långa stunder gick vi helt tysta med undantag från snack om fikapauser och en och annan "kolla där - vilken utsikt".
Hur jag än försökte så kom jag inte på något vettigt att prata om. Och inget ovettigt heller för den delen. Lite skrämmande och läskigt, men ändå befriande på något märkligt sätt. Jag tänkte nog innan att den här vandringen skulle vara ett ypperligt tillfälle att hinna tänka mina tankar till punkt utan något som stjäl uppmärksamheten, men resultatet blev istället att tankarna uteblev. Bra eller dåligt? Vem vet.

Dagens tur var kort, bara 13 km och mycket nedför. Framme i stugan redan vid 15 och efter att ha fått fart på elden i kaminen och druckit kaffe kändes det väldigt bra att lägga sig och läsa en stund och äta det där godiset som jag släpat på under vandringen. Stugmys i sin finaste tappning som avslutades med ett par timmars kortspel. Hade hela stugan för oss själva tills det brakade in ett par tyska tonåringar vid 19-tiden, alldeles dyngsura efter att ha gått sina 13 km i regn utan regnkläder. Vi försökte instruera dem bäst vi kunde i stugboendets konst med allt vad ved, dricksvatten, slask, dass och gasspis heter. Gick väl sådär men tror att vi åtminstone slapp få slaskvatten i dricksvattenhinken.


Somnade otroligt gott redan vid halv nio - skönt.

7 september 2011

Projekt: Starkare ben

Ja nu är det dags - jag ska skaffa mig starka ben! Av någon anledning som jag själv inte riktigt kan lista ut så är jag starkare i överkroppsmoment än när det kommer till klassiska benövningar som tex knäböj. En ganska ovanlig grej har jag förstått. Särskilt om man tar hänsyn till det faktum att jag ju faktiskt är tjej.


 Bildbevis på benen som ska bli starka
 
För att råda bot på den här obalansen så har jag nu bestämt mig för att utöver crossfiten, som kommer att vara min huvudsakliga styrketräning, köra ett styrkepass per vecka där fokus ligger på ben, ben och ännu mer ben. Tycker att det är rätt så trist att träna ben egentligen, men förhoppningsvis blir det roligare när jag börjar känna mig stark(are). Och kanske lägger jag in några chins nå'nstans emellan om tristessen blir för stor.

 
Ser benträningen som min höstutmaning och ska bli spännande att se om det här fokuset kan göra skillnad eller om jag är och förblir svagbent.

Har gjort mig själv två benpass att alternera mellan. Det första testar jag redan idag och innehåller följande övningar.

Benpass 1:
  • Back squats (alltså traditionella knäböj med skivstång)
  • Overhead utfall med kettlebell (kettlebell på rak arm ovanför huvudet och gör utfall)
  • Raka marklyft med skivstång
  • Pistols
  • Draken/Enbensmarklyft med kettlebell

Dag 2: Gåsen - Helags

Det började inte bra. Smått illamående, frusen hur mycket jag än satte på mig, matt och kände mig allmänt konstig. T-shirten från igår byttes ut mot dubbla underställ + t-shirt + jacka. Vandrade på och försökte stanna så lite som möjligt för att på något sätt få upp värmen, men utan att lyckas. Kan väl inte säga att jag njöt så mycket av den säkert fantastiska naturen utan var mer i något slags zombie-tillstånd. Ville bara komma fram.

Vid lunch ville jag helst bara lägga mig ner och sova men tvingade i mig mat och choklad. Och det blev lite bättre. Var det kanske bara energibrist jag led av?

Eftermiddagen flöt på och jag njöt av att må bättre och hade krafter för att ta mig an en liten spurt uppför backe-uppmaning som brorsan bjöd in till. Att springa med ca 12 kg packning på ryggen uppför en stenig backe ger rejäl mjölksyra. Det vet jag nu. Nyponsoppan med mandelbiskvier smakade väldigt bra efteråt.

Vi lyckades kanske också trampa ihjäl en lämmel som gömde sig under en spång. Åtminstone lät den som en lämmel med dödsångest när den klämdes mellan marken och spången som vi gick på. Att så små djur kan låta så mycket.

Den här sträckan är ordentligt kuperad med backe upp och backe ner mest hela tiden. Och på slutet är det faktiskt bara backe upp. Trodde många gånger att stugorna skulle ligga efter nästa krön, men blev lurad gång på gång. Framme efter en lång dag väntade en dusch (!) och middag i restaurangen. Kändes skönt att få maten serverad efter en dag när det aldrig riktigt funnits några extra krafter. Trötta som vi var (och en aning lata) bokade vi även in frukost till dagen därpå. Lyx som jag kanske egentligen inte riktigt tycker hör hemma på en fjällvandring men i vårt tillstånd passade det väldigt bra.

Framåt 19.30 ville jag inget hellre än att gå och lägga mig men höll mig vaken till 20.30. Lyxen att ha el och kunna ligga och läsa på kvällen utan pannlampa uppskattades något enormt. Och har nog aldrig njutit så mycket av att ligga raklång på en säng och känna hur den trötta kroppen får vila.  






6 september 2011

Nypremiär

Dags att damma av tennisskorna. Äntligen! Var ett par månader sen de
sist kom till till användning och så kan vi ju inte ha det. Går ut
hårt med gruppspelsmatch direkt. Kan sluta precis hur som helst.
Spännande..

Dag 1: Storulvån-Gåsen

Den första dagens vandring började egentligen redan på tåget upp. När SJ annonserade att vi var 2h och 15min sena i Östersund började en viss stress lägga sig över kupén. Istället för att vara framme kl 9.30 i Enafors skulle vi vara framme först 11.45 och med buss till Storulvån därefter och lite allmänt fix och trix innan vi kunde gå iväg räknade vi med att vara igång först runt 13-tiden. Normal vandringstid för de 20 km till Gåsen är 6-7 timmar och lägg på någon nödvändig matpaus till den tiden så kan ni förstå att vi inte hade sådär jättemycket tid att spela på. Min mamma baissade sig själv ordentligt och började prata om att hon minsann är gammal och inte kan gå så snabbt. Jag vet dock bättre - min mor är både stark och otroligt seg.

Solnedgångstider kollades upp, det diskuterades hur snabbt vi egentligen skulle kunna gå, hur vi skulle kunna dra ner på matpauserna men ändå få vila, om vi "starka ungdomar" (dvs brorsan och jag) skulle behöva springa i förväg för att fixa maten (dvs värma vatten), och hur jobbig är egentligen den där sista uppförsbacken på 5 km efter Gåsån?

Mitt i diskussionerna får vi ett nytt besked - vi är nu bara 1½h sena. Lugnt med andra ord. Kolugnt.

Framme i Storulvån skiner solen och luften är sådär hög och ren som den bara är i fjällen på hösten.


Stora delar av dagen ägnas åt de där lämmlarna. Hade ju hört att det skulle vara lämmelår - men det här slår mina vildaste fantasier. De är verkligen överallt. Ömsom döda, ömsom levande. Min mor fäller den något makabra kommentaren att vi kanske skulle samla på döda lämmlar och göra oss en lämmelmössa.. Jag nöjer mig med att försöka fotografera dem (de levande alltså) men de smiter undan gång på gång. Snabba som vesslor. Eller som lämmlar helt enkelt. Jag fick nöja mig med att fånga några renar på bild istället.


Framåt eftermiddagen växlar vädret snabbt och regn och sol gör varandra sällskap. Regnbågarna är många och de är sådär nära att man verkligen tror att man skulle kunna samla in guldet vid regnbågens slut. Brorsan och jag spekulerar i vad som skulle hända om en av oss står kvar och håller koll på var regnbågens slut är och den andra springer till just den platsen. Vad skulle hända med synvillan då? Vid den här tidpunkten är vi dock lite för trötta för att testa vår teori och längtar mer efter att komma fram till stugorna än efter att fånga guldet.

Och så plötsligt, efter sju timmars vandring inklusive mat- och fikastopp ligger plötsligt stugorna där. Som en uppenbarelse. Hade förväntat mig att se stugorna på långt håll men här dök de bara upp bakom en krök. Mycket tacksamt.


Efter att bytt till torra kläder plockade brorsan fram dagens middag - musselpasta med saffran och vitt vin till det. Behöver jag säga att det smakade bra?



5 september 2011

Surrealistiskt

Gårdagens "utsikt"

Tillbaka i sta'n igen efter vad som känns som flera veckor men som enligt kalendern visst kallas fyra dagar.

Igår handlade verkligheten om att ta sig fram steg för steg i en dimma som låg som mjölk över fjällen. Lägg till en motvind som fick även min extremt varmblodiga bror att frysa och som idag visar sig i form av fnasiga läppar, vindpinad hud och svidande ögon.

Idag byttes långkallingarna mot strumpbyxor och jag fick kryssa mellan människor på väg till jobbet istället för mellan vandringsledens markeringar. Jag njuter jag av lyxen med toaletter och att få äppelmos till gröten. De där kontrasterna jag lever för med andra ord.

Det känns som jag varit i en annan värld för en stund och det känns minst sagt surrealistiskt att vara tillbaka.

Återkommer med bilder och rapport från vandringen inom kort.

1 september 2011

Snart på g.

Nästan framme i Enafors där bussen mot Storulvån väntar. Därefter lämnar vi civilisationen och jag tänker även stänga av mobil och annan kommunikation med omvärlden. Av- och frånkoppling på alla sätt och vis.

Vi hörs om några dagar.