26 februari 2010

Tillägg

Ett litet tillägg till inlägget om hur man vet att Vasaloppet närmar sig:

Man letar febrilt efter ett så fibersnålt bröd som möjligt och irriteras över att precis alla brödleverantörer kör med någon variant av sloganen "Ljust bröd - nu med lika mycket fibrer som mörkt".

Var är det fiberlösa brödet när jag som bäst behöver det?

Vasaloppstankar

Man vet att det närmar sig Vasalopp när:
  • det är smått omöjligt att koncentrera sig på det man borde (dvs jobbet)
  • lunchrasten används till att inhandla compeed, energibars och dextrosol (och äta förstås)
  • det pirrar i magen (ena sekunden av hoppfull förväntan, andra sekunden av ren och skär ångest)
  • en liten nysning resulterar i tio minuters funderingar på om man är på väg att bli sjuk 
  • man surfar in på yr.no och smhi.se oftare än på sitt eget mailkonto
  • arbetsplatsens kylskåp till hälften består av min mat
  • all ens energi går åt till att visualisera målet

Om ett par dygn är jag här - i mål!

25 februari 2010

Förberedelser



Skidorna rengjorda för att kunna lämnas in för vallning i Sälen och nu väntar de roliga förberedelserna - nämligen att ladda ipoden med sommarpratare som distraherar mig från den tristess jag förmodligen kommer känna efter några timmar och peppande musik som ska ta mig upp ur de värsta energidalarna.

24 februari 2010

Underbara yoga

Med fullt Vasaloppsfokus under de senaste veckorna har yogan fått stå tillbaka för annan träning, men idag var det åter dags att rulla fram mattan. En härligt fysisk Ashtanga med Rocket-inslag - och jag var i himmelriket igen. Lyckades koppla bort allt runt omkring och var i min yoga och i min andning under hela passet. Avslutades med en savasana som gav mig en massa energi och inre ro på samma gång. Sådär som bara yogan kan göra. Salig.

22 februari 2010

Acceptans

Såg ett inslag på rapport igår. Yogaläraren Alexander Medin intervjuades som en av alla väntande på centralstationen. Och jag blev så glad! För mitt bland alla stressade, frustrerade, irriterade och arga människor stod han där och sa bara "Acceptans" och log. Och det lät inte det minsta präktigt eller äckligt positivt, bara självklart.

Vilka är vi att tro att vi kan styra och ställa med våra liv precis så som vi själva vill?

När ska vi människor (så även jag) sluta tro att vi kan påverka allt i våra liv? Inklusive naturen själv?

En av mina absoluta favoritbloggare har börjat blogga igen och skriver så bra om just om det här.. LÄS! Jag kan inte annat än hålla med. Det är coolt och mäktigt att det finns saker och ting som vi inte rår på. Och ännu mäktigare blir det när vi jobbar på vår acceptans.

Min största mentala utmaning

En vecka kvar till Vasaloppet och mitt fokus kommer att ligga på mat, vila och mental träning. Det sistnämnda blir extra viktigt då jag under den senaste veckan känt mig halvsjuk och svag. Den här känslan måste jag släppa och istället fokusera på den toppform jag var i för bara en vecka se'n. Har ju aldrig känt mig starkare!

Självklart finns tankarna där och spökar - kommer jag att kunna åka Vasaloppet överhuvudtaget med den här kroppen?

Men har bestämt mig för att sluta fundera över beslutet (lättare sagt än gjort) eftersom mycket kan hända på en vecka. Först på fredag tillåter jag mig själv att känna efter. Fram till dess är det fullt fokus på att jag ska åka. Och enbart positiva tankar om loppet är tillåtna.

Det här kommer att bli en mental kamp som heter duga. Och jag tänker vinna den.

21 februari 2010

Ett steg framåt

Vaknade med åtminstone lite mer energi än igår och bestämde mig för att göra ett litet skidförsök. Mest för att få bevisat för mig själv att jag fortfarande vet hur man gör när man åker skidor. Och för att se om kroppen börjar kännas lite mer normal.

Och så ville jag testäta energigel inför Vasaloppet. Har hört att magen kan reagera lite konstigt på sån snabb energi så ville se om min kropp tycker att det är ok med gel eller inte.

Så hur gick det då?
Jo då, helt ok. Energin är på väg tillbaka och även om jag inte är tillräckligt pigg för att åka Vasan imorgon, så känns det lovande. Det ska gå.

Men dagens upplevelse handlade mer om det idylliska i att kunna gå 15 minuter från hemmet för att åka skidor mitt i sta'n än om att pressa tider och köra hårt. Alla sorters människor var ute och åkte i spår som inte på något sätt var bra, men det spelade liksom ingen roll idag. Jag var mest glad över att få vara ute och orka åka igen. Och njöt verkligen av den alldeles fantastiskt vackra och sköna vintern.

De orörda fälten gav mig snarare associationer till en fjälltur än till en liten obebyggd plätt mitt i sta'n.

Bäst idag var gubben på 80+ som åkte runt på riktiga trälagg, ni vet såna där som inte ens har färg eller text på sig, utan rätt och slätt är ett par träbitar. Att han dessutom var iklädd pälsmassa med öronlapparna neddragna över öronen gav en känsla av att flyttas tillbaka åtminstone 40 år tillbaka i tiden. Otroligt skön kontrast till träningen ute i Ågesta där det råder Vasaloppsstress utan dess like.

20 februari 2010

Frustration

Nej. Gårdagens testträning gav inte det besked jag önskade. Kände mig laddad inför styrketräningen men kroppen ville bara inte. Fick avbryta efter en kvart när jag kände mig smått yr i huvudet och allmänt matt.

Ingen skidåkning idag med andra ord och jag börjar undra vad det är som härjar runt i kroppen. Känner mig inte sjuk (lite lite snuvig kanske, men inte värre än så) men har en kropp som inte känns igen. Orkeslös liksom.

Försöker att inte tänka längre än en dag i taget, men det är klart att tankarna finns där. Vasalopp nästa vecka - hur ska det gå? Kopplar in mitt förnuftiga jag som talar om för mig att jag inte behöver tänka så långt just nu, att jag kommer att fatta rätt beslut den dag jag måste fatta beslutet och att ett Vasalopp faktiskt bara är just ett Vasalopp. Inget livsavgörande. Men ändå, klart att frustrationen lyser igenom däremellan. Jag vill ju.

Ber om att få vakna imorgon bitti, skutta upp ur sängen och ha en massa krafter för att ge mig ut i spåret. Snälla någon, ge mig.

19 februari 2010

Testa kroppen-pass

Två dagars ofrivillig träningsvila på grund av en allmän förkylningskänsla i kroppen. Som tur är vare sig halsont eller hosta men snuva - och framförallt - en seg kropp som skrikit efter sömn och vila.

Känns dock bättre idag, så ikväll testar jag kroppen lite försiktigt på gymmet för att se om den går med på att åka skidor imorgon (det kanske sista(!) skidpasset innan Vasan). Vågar inte riskera nå't såhär nära inpå loppet, så tänker vara duktigare än duktigast på att lyssna till kroppen och sluta på en gång om jag märker att det inte känns som vanligt.

Och se'n, minsann, är det en kväll i soffan framför OS som gäller. a.k.a vila.

18 februari 2010

Uppvaknande

Vissa dagar funderar jag ju som ni vet vid det här laget på varför jag ska göra det där Vasaloppet egentligen. Vill jag överhuvudtaget? Vad ska det tjäna till? Varför ägnar jag alla dessa timmar åt skidåkningen?

Men jag kan nu med övertygelse svara att JA - jag  vill åka Vasaloppet. Bakgrunden till denna helomvändning är att jag igår natt vaknade med en alldeles igentäppt näsa och det slog mig då hur förbaskat trist det vore om jag nu blev sjuk och inte kunde åka. Fanns ingen som helst tanke som handlade om att "jaha, nu kanske jag slipper åka", utan bara "fasen också, jag får inte bli sjuk, jag får bara inte bli sjuk".

Så nu vet jag det i alla fall. Att jag vill. Bara att hoppas att immunförsvaret fattar det också och lyder min vilja.

16 februari 2010

Tennisfokus

Ungefär såhär på g var jag inför matchen.

Match och oavgjort resultat. Men jag är nöjd! Riktigt nöjd! Höll fokuset uppe under nästan hela timmen och spelade lugnt och metodiskt. Utan att fegspela. Vinnarskallen tillbaka.

Det funkar verkligen det här när jag bara bestämmer mig för att spela bra. Säger till mig själv att idag är det fokus som gäller. Bestämmer mig för att ha en lugn känsla i magen. Tankens kraft.

Lite blodvitor uppstod tydligen under matchen - men inget jag märkte av förrän på väg hem. Fokus kallas det.

Och apropå fokus - guld till Ferry! Snacka om vinnarskalle! Fasen så kul!

Taggad till tänderna

Efter Kallas superlopp igår var jag hur taggad som helst inför morgonens tennisträning. Vaknade av mig själv vid halv sex och kroppen som borde vara ganska nertränad vid det här laget verkade inte tycka att det var det minsta obehagligt att ta sig ur sängen för att gå till tennisbanan.

Väl på banan höll jag fokus och drämde på ordentligt. Slagen kändes kontrollerade men ändå med bra tryck. Ett perfekt sammanträffande att vi just idag skulle öva attackspel (dvs. slå dödande avgörande slag). Precis vad jag kände för.

Så timmen gick alldeles för fort. Hade lätt kunnat fortsätta ett par timmar till.

Behöver dock inte vänta så länge till nästa gång. Ikväll är det match, och då fasen. Ska se till att värma upp bättre innan så kanske jag kan få en bättre start än vad jag fått i de senaste matcherna. Har varit lite mått loj i de tidigare matchstarterna och det funkar ju inte. Så ikväll är det upp till bevis och skärpning.

15 februari 2010

Söndagsbio

Var och såg "An Education" igår - en film jag verkligen rekommenderar. En störtskön 16-åring i huvudrollen, nyanserade personporträtt och en riktigt snygg film.

Konstaterade efter biobesöket att det här är den tredje biofilmen jag ser på ungefär lika många veckor som har en stark tonårstjej i huvudrollen. Först sköna Fish Tank, se'n hemska men gripande Precious och nu snygga An Education.

Är det bara jag som dras till tonårstjejfilmer av någon bisarr anledning eller är det här nån slags filmtrend??

13 februari 2010

Aktiva skidor passiv tennis

Kan det bli så mycket bättre?
Först skidåkning, se'n svensk tennisvinst.

Bild: minnen från teknikträningen i Mora som jag försöker påminna mig om med jämna mellanrum

Att efter fyra mils egen skidåkning bara få sjunka ner i soffan och se Söderling vinna sin semifinal i Rotterdam på ett imponerande sätt - det är lycka för mig. Sportnörd som jag är.


Dagens skidåkning kändes bra. Kroppen var relativt pigg efter en annars ganska tung träningsvecka. Föret var ok, men spåren var nästintill obefintliga på sina ställen. Massor av folk i spåret och svårt att åka om i det här föret, men summa summarum så kändes det bra.

Och ytterligare ett par sommarpratare hann avverkas. Bäst idag var Malin Sävstam som pratade om hur man överlever förlusten av man och två av tre barn, om acceptans och yoga som verktyg för att gå vidare. Klart jag gillade det.

Dagens pass i siffror:
Sträcka: 40 km
Effektiv tid: 3h 30min (det artar sig)
Snittpuls: 81%
Maxpuls: 89%

12 februari 2010

Stark, starkare, starkast.

Och gårdagens skivstångspass var precis sådär bra som väntat. Dessutom kände jag mig riktigt stark! Tror minsann att den tunga styrketräningen till Vasaloppet gjort nytta. Riktigt skön känsla.

Ikväll väntar kvalitetsvila med brorsan inför morgondagens långpass i Ågesta tillsammans med den här tjejen. Kanske kan jag äntligen få tid till att se dokumentären om längdåkningslandslaget.

För er som längtar till OS:
Kolla in Emil Jönsson och Anna Haags blog, eller varför inte Helena Jonssons. Perfekt för inspiration och kul att få se in lite bakom kulisserna.

11 februari 2010

Där satt den!

Yes! Lyckades just få tag på en återbudsplats till kvällens skivstångspass (Friskis svar på Bodypump) med favvoledaren som det var väldigt länge sen jag tränade för. Träningsglädje och jädrar anamma!

och vet ni vad.. jag har faktiskt börjat se fram emot lördagens långpass på skidorna.. men jag säger det inte så högt för då kommer kanske olusten tillbaka.

Tappad vinnarskalle?

Federer - vinnarskallen no.1. Snälla, lär mig hur du gör.

Som jag skrev häromdagen så är min hjärna en stor härlig röra just nu med tankar hit och dit. Något jag uppskattar. Vad jag inte uppskattar är att det här samtidigt innebär en brist på fokus vilket blev extra tydligt under gårdagens tennismatch.

Matchen var extremt jämn, med långa bollar och långa gem. En kul match! Och tyckte att jag spelade på en för mig ganska hög nivå under stora delar av matchen.

Men, det jag normalt sett är bäst på - att vinna de avgörande och viktiga bollarna - var nu det jag var sämst på. Jag fixade helt enkelt inte att plocka fram det där extra fokuset, den extra skärpan när det verkligen gällde. Istället slarvade jag bort flera viktiga poäng i avgörande lägen, vilket förstås avgjorde matchen till motståndarens fördel.

Nu får det bli skärpning, dags att plocka fram vinnarskallen igen.

9 februari 2010

Lägesrapport

Just nu i min hjärna:
Så mycket tankar.
Så mycket funderingar.
Så mycket inspiration.
Så mycket idéer.
Så mycket energi och lust.
Så lite fokus och struktur.

En enda stor brainstorming som pågår för fullt, helt av sig självt, hela tiden. Och det finns säkert en vits med att tankarna för tillfället är ostrukturerade och fladdrar fritt. Vanliga tankemönster bryts, begränsningar upphör att vara begränsningar. Och jag trivs med att inte riktigt veta vart jag är på väg.

Men mitt i det här förvisso trevliga kaoset så blir jag också lite otålig. Längtar efter att komma vidare. Att tankarna sätter sig. Att jag hittar ett fokus. Att jag hittar ett sätt att omvandla mina tankar till handling. Så att de blir till något mer än bara mina egna tankar.

Det kan ta tid. Måste få ta tid. Och jag känner mig trygg med att jag är på rätt spår. För det känns. Att jag kommer närmre. Att det bränns.

Och under tiden hjälper yogan mig vidare. Yogan som hjälper mig att säga till när det bränns. Oavsett om det är fågel, fisk eller mittemellan som jag söker efter.

Tennisstrategi

Tisdagsmorgon är ju för mig att likställa med tennismorgon. Alltså bästa morgonen. Och så även idag.

En timme där vi bland annat skulle öva på att styra spelet, dvs. spela strategiskt, driva ut motståndaren och kanske framförallt för min del, inte attackera på precis varenda boll utan välja sina fighter så att säga. Gick väl sådär, och är helt klart nå't jag måste bli bättre på. Att spela med en tanke bakom. Inte bara stå och slå och hoppas på att den som slår hårdast vinner. För det är sällan kraft vinner över tanke. Vilket jag mycket väl vet om. Men det märks inte på mitt spel om man säger så..

Eller som min tränare brukar säga: "Du har redan bevisat att du är stark, nu får du visa att du har känsla också". Hmm hmm hmm, säger jag.

8 februari 2010

Träningssug med förhinder

Har en massa energi idag! En så'n där skön "jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv-känsla" i kroppen. Allt är möjligt. Inget kan stoppa mig. Nyfiken på allt och alla. Öppen för nya idéer. Ja ni fattar. Ren och skär livsglädje en vanlig måndag.

Ett energiöverskott som måste förmedlas ut på nå't sätt. Det naturliga sättet för en sån som jag, är ju förstås att träna. Men med tanke på att jag stapplar fram med lår som träklumpar och måste stödja mig mot väggarna för att ens kunna sätta mig på toasitsen (en konsekvens av lördagens Skivstång Kondition  - ett av Friskis bästa koncept) så kan det bli svårt.

Så vad göra med all energi? Skriva en bok? Besöka ett sjukhem och sjunga en sång? Rensa i garderoben?

Måndagsmorgoninspiration

Dagens "Tankar för dagen" var ett utmärkt sätt att börja måndagmorgonen på. Alldeles inspirerad av Alice Bah Kuhnke. Hon beskrev hur hon när hennes barn "vaknat på fel sida" ber dem "vända på sig", lägger dem i en matta och rullar runt dem ett antal varv och hur allt slutar med att de bryter ihop i ett stort kittelkalas. Underbart!

Och det får mig att tänka på hur stor makt vi har att påverka andra människor, såväl till det bättre som till det sämre. En tanke som inspirerar mig otroligt mycket! Att välja att vara en surpuppa (ja, jag anser att man till stor del väljer vem man vill vara) blir så mycket svårare när jag tänker att det inte bara är jag som lider av det utan faktiskt alla andra runtomkring mig också. Och att välja att vara en varm medmänniska som sprider kärlek runt omkring mig, känns så väldigt mycket mer värdefullt vid tanken på att inte bara jag mår bra av att vara den jag vill vara, utan att jag dessutom sprider ringar på vattnet. Goda sådana.

Måndag - en mental nystart och jag tänker göra nåt bra av den här dagen.

7 februari 2010

Vasaloppstankar


Medan Frida struntade i sina hjärnspöken igår, gjorde jag precis tvärtom. Och efter att ha lyssnat på kroppen och hjärnans "nej, nej, nej" till skidåkning igår kände jag att åtminstone lite av lusten till att ge mig ut i spåren kommit tillbaka när jag vaknade i morse. För visst är det så att det är helt fantastiskt med den här vintern och snön och förutsättningarna att träna inför Vasaloppet kunde faktiskt inte varit bättre. Och jag är glad över snön och vintern. Och många gånger är det en ren njutning att vara ute och åka.

Men. Det finns ett men. Och det är att när helgen kommer känner jag mig i stort sett tvungen att ge mig ut i spåren. För nånting i mig säger att det ju vore hemskt att inte utnyttja snön nu när jag har alla förutsättningar att träna inför Vasaloppet. Typ. Och det är verkligen inte varje helg som det spritter i skidbenen. Till saken hör också att jag inte är en person som funkar som bäst under tvång. Nej tvärtom. Jag blir anti. Riktigt anti när det känns som att det inte är jag som styr över mitt liv.

Så på ett sätt längtar jag verkligen till helgerna i mars. När dessa borden är borta och jag kan göra precis vad jag vill med mina helger. Inte för att jag inte vill träna på helgen. Nej då, träning kommer det att bli ändå. Men träning helt baserad på lust.

Jaja, idag var det hur som helst helt ok att åka skidor. Jag hade laddat med Stefan Einhorn och Hans Rosenfeldt som vinterpratare och tiden gick snabbt. Skönt med lite mer normala minusgrader också.

Dagens pass i siffror:
Distans: 16 km
Tid: 1h 33 min
Snittpuls: 81%

4 februari 2010

Kvalitet på lunchen

Hann med ett snabbt pass på lunchen.

30 minuter med hög intensitet på konditionsmaskinerna (löpband+rodd+cykel) blev det + tunga chins/dips/pull-ups och de för skidåkningen så viktiga ryggresningarna.

Inbillar jag mig, eller har nyårslöftespersonerna redan börjat glömma bort vad de lovat? Lite mindre folk idag tycker jag. Skönt! även om jag förstås uppmuntrar så många till att träna.. men inte samtidigt som jag.

Nöjd med passet och belönar mig med lunch från Blueberry.

Blandade intryck


Tisdagens tennismatch i plus och minus:

- storförlust
- katastrofal start från min sida (stressigt spel, dubbelfel, orytmiskt)
- blev alldeles för chockad av det snabba spelet
- alldeles för många andraservar
- ofokuserad under första halvan av matchen

+ jag kämpade som en liten tok, sprang på varenda boll
+ avslutade matchen bra - och återfick hopp om framtiden
+ ett superträningspass - skyhög puls under stora delar av matchen
+ förbannat kul!

2 februari 2010

Freak?

tennis och yoga i ett - en perfekt kombo

Ja alltså, jag spelade ju tennismatch igår kväll (och vann). Kommer hem vid 22.30. Äter, duschar och går och lägger mig. Vaknar sex timmar senare. Sätter på mig nästa tenniskjol och åker till morgonträningen för ytterligare en timme på banan. Och nu: Det enda jag kan tänka på är hur kul det ska bli att spela match ikväll igen.

Kan nån förklara för mig hur det här med att slå på en boll så fullständigt kan ta över hela ens hjärna? Och förvandla en normalt sett måttlig och "lagom är bäst"-människa till ett komplett freak?

Det är nå't mysko med mig och tennis. Bra mysko.

1 februari 2010

Tennispepp

OK. Nu är det dags. Nu är det jag som går och vinner den här matchen. Punkt.

Måste ses!



Det här måste jag bara se! Tyvärr krockar det med kvällens tennismatch - men den läggs väl ut på SVT Play hoppas jag.

Chinsutmaning - Status Februari

Frida och jag har utmanat varandra på en chinsutmaning som lyder:
5 chins innan 2010 år är slut.


Med tanke på att ingen av oss nånsin tränat på chins eller ens sysslat med styrketräning i nån större omfattning så tror jag att det är ett ganska så tufft mål - eller vad tror ni? Som tur är tycker jag det är kul att träna chins.

För att öva så använder vi oss av chinsmaskinen på gymmet där man kan göra vanliga chins men får avlastning så att man slipper lyfta hela sin egen vikt.

Tänkte att jag månad för månad redovisar mina framsteg här så blir jag än mer taggad att verkligen ta tag i det här från början.

Status 1 feb:
Avlastning: 60 lb (ca 45% av min kroppsvikt)
Antal: 6 reps x 3 set