25 april 2012

Mot Svalbard!

Pirrigt men fantastiskt spännande och kul! Det är känslan idag, dagen före jag åker till Svalbard. Vi är ett gäng på 10 personer som åker tillsammans och ska åka skidor, hundspann och skoter och ha allmänt kul i snölandskapet. Känner mig väldigt lyckligt lottad över att ha såväl familj som vänner som inte tvekar när det vankas äventyr.

Störst fokus under resan ligger på Svalbard Ski Marathon som går på lördag och är ett årligt återkommande lopp över 42 km som lockar ca 500 personer. Det går även bra att åka halva distansen.

Banprofilen inger respekt (1 mil upp, 1 mil ner, 1 mil upp och så 1 mil ner). Lite annat än flacka Vasaloppet. Jag är mest orolig för de branta nedförsbackarna men å andra sidan finns det ju inga träd att åka in i - bara ett öppet landskap fullt av mjuk snö att ramla i.

Jag har en plan för loppet - ta det lugnt. Jag vill njuta av omgivningarna, ha kul och ser det mer som en dagsutflykt än som ett lopp. Kanske kommer det en spurt sista milen om jag har krafter kvar, men i övrigt kommer jag förmodligen att åka tillsamamns med mina vänner och bara ta mig fram - ett steg i taget. Mitt mål med loppet är att vara glad och tycka att det är kul. Inte jaga tider.

Jag har skapat mentala bilder i huvudet av hur jag åker och njuter, småpratar med folk, ler och tar det hela med en klackspark. Raka motsatsen till hur jag genomförde det där Vasaloppet med andra ord. Då låg allt fokus på att ta mig i mål och resan dit var inte rolig. Jag njöt inte många minuter. Nu vill jag njuta. Struntsamma vilken tid jag får. Jag har inget att bevisa. Vare sig för mig själv eller andra. Åka snabbt kan jag göra under något annat lopp. Här ska njutas!
Bild lånad från langd.se över Svalbard Ski Marathon


24 april 2012

100 pullups senare..

Sitter här med smått trasiga händer efter gårdagens Crossfit. Men det var det värt. Och jag blir mest bara glad åt lite skråmor här och där - det är ju ett bevis för att jag jobbat hårt. Och den som jobbar hårt gör framsteg och når resultat.

Igår gjorde vi en himla massa pullups i specialvarianten Chest To Bar vilket innebär att bröstet ska nudda stången, alltså krävs ännu mer dragrörelse och att komma högre i pullupsen än vanligt.

Vi började med att göra dem strikta, dvs utan att ta hjälp av fart och kippande och varvade de olika greppen - tummar utåt/tummar inåt. Tummarna utåt är som vanligt betydligt enklare. Gjorde 5 set om 3 reps och tog hjälp av gummibanden.

Se'n var det dags för passet - ett kul och omväxlande pass med högt flås.

Varannan minut, i 14 minuter, inom minuten, alternera följande varv:
Varv 1:
5 Hängstyrkefrivändning (25kg)
4 Chest To Bar pull-ups (med tummar utåt)
3 Burpees

Varv 2:
4 Frivändningsdrag/clean high pull (clean high pull – minst till bröstbenet) (25kg)
3 Chest To Bar pull-ups (med tummar inåt)
15 Double-unders

Jag hann drygt 12 varv vilket innebär ytterligare 84 CTB pullups. Gjorde dem med gummiband förstås men galet nöjd ändå med att sätta 100 pullups utan problem. Minns när allt över 50 var en omöjlighet, hur tjockt gummiband jag än hade.

Även frivändningarna kändes relativt lätta och jag hade betydligt bättre teknik än sist. Borde nog ha höjt vikten något men frivändningsdragen kändes tunga att göra med mer vikt.

Well, en endorfinhög dag hursomhelst - intervaller + crossfit visade sig vara en riktigt bra kombination.
Gänget som får mig att orka mer än jag tror är möjligt..


23 april 2012

5x900 m på lunchen

Dags igen för lunchlöpning med kollegorna. Som vanligt var vi ute på Djurgården där vi idag fick slåss om intervallutrymmet med Running Sweden som var ute med ett stort gäng. Idag kände jag mig inte riktigt laddad utan snarare lite seg och kände mer för att gå ut och leka än att tokköra intervaller.

Malin gav oss idag två val: 5x500m eller 5x1000m. Jag tänkte att 5x500 räcker gott och väl för mig eftersom jag förhoppningsvis ska på Crossfit ikväll också (har reservplats 1 - kom igen och avboka nu!). Som vanligt gav sig snabblöparna iväg i ett tokigt tempo. Det är svårt att inte dras med och första varvet gick lite för fort för att vara optimalt. Jag förstod också att det här inte kunde vara några 500m eftersom jag klockade första varvet på 3:45.. och nog för att jag inte är snabb men sååå långsam är jag inte.

90 sek ståvila och så på't igen. Andra varvet gick tungt. Tempot gick ner och jag kände effekten av att ha sprungit lite för snabbt på första. Tredje varvet började det kännas bättre, hittade ett bra tempo som jag sedan kunde hålla de tre sista intervallerna. Ett tempo som var pissigt jobbigt men som jag kunde hålla varvet ut.

Tyvärr hade jag ingen rygg att följa då jag är nå't slags mittemellanlöpare. Känner mig inte tillräckligt snabb för att hänga med snabbgänget (där tempot låg på 3:10min/km) men är snabbast i det lugnare gänget.

Efteråt fick vi höra att Malin tydligen tänkt fel och att varvet vi sprang inte alls var 500 utan 900 meter.. Det gjorde ju bara insatsen desto bättre. 4.20-4:40-tempo under totalt 4,5 km är jag helt klart nöjd med. Och återigen stundtals uppe på 97% av maxpuls. Bara att fortsätta så. Känner hur jag blir starkare och snabbare för varje gång.

Vem vet, kanske jag snart får självförtroende nog att köra med snabbfotingarna.

20 april 2012

Tips - CRAFT till kampanjpris

Just nu har Campadre kampanj på träningskläder från Craft. Craft håller väldig hög kvalité på sina kläder så jag passade på att beställa två st löpartröjor - totalt 250 kr och dessutom fraktfritt. Bra deal måste jag säga!

Om ni också blir shoppingsugna så kolla in Campadre.

19 april 2012

Bra intervallpass för nybörjaren

För dig som funderat på det här med intervaller, men kanske känt dig tveksam till om det är för tufft eller bara inte kommit dig för än så har jag här ett upplägg som passar perfekt som ditt första intervallpass.

Upplägget kommer från Malin Ewerlöf och det här var det första intervallpasset som Malin bjöd på under lunchlöpningarna. Jag missade det passet, men testade idag och gillar upplägget. Varierat så att det mentalt inte känns så jobbigt och tillräckligt korta intervaller för att kunna hålla ett högt och jämnt tempo.

Jag kallar intervallpasset för 90-60-30 och det ser ut såhär:

10 min uppjogg. Ta det lugnt! Du ska inte trötta ut dig utan bara bli varm.

90 sek löpning, 90 sek gångvila - Upprepa 4 gånger. Här håller du ett lite högre tempo än normalt, men 90 sek är längre än man tror så ingen sprint.

60 sek löpning, 60 sek gångvila - Upprepa 4 gånger. Här kan du försöka att öka tempot ytterligare lite grand. Men fortfarande inte "allt vad du har"-tempo.

30 sek löpning, 30 sek gångvila - Upprepa 4 gånger. Spring på! Du har bara 2 min i högt tempo kvar. Sträck ut steget och njut av att få springa på.

10 min nerjogg. Ta det lugnt! Det ska inte vara jobbigt utan är till för att bli av med mjölksyra och förbättra återhämtningen.

Givetvis funkar passet lika bra om du är van att springa intervaller. Testa då att korta ner vilan till halva tiden så hinner inte pulsen sjuka lika mycket och det blir betydligt jobbigare.

Snabbskorna på! Sköna Adidas Adizero Boston




17 april 2012

Frivändningar och envishet

Roligt men frustrerande. Så vill jag sammanfatta kvällen på Nordic..

Dags för styrkefrivändningar idag. Eller ja.. egentligen var det explosiva marklyft som stod i fokus men eftersom vi skulle köra 1 styrkefrivändning + 4 explosiva mark per set och styrkevändningar inte är min starka sida så blev vändningarna det begränsade momentet vad gäller vikt och marklyften därmed ganska lätta.

Var lääänge sedan jag körde frivändningar, alldeles för länge sedan. Kände mig allmänt ringrostig och resultatet blev sisådär kan man säga. Några få vändningar kändes ok men på det stora hela kändes det svajigt och icke-explosivt. Förstår inte att det ska vara så svårt. Jag förstår ju i teorin hur det ska funka, men får inte till det rent praktiskt. Förmodligen tänker jag för mycket. Hur svårt kan det vara? Egentligen är det ju bara att hoppa och landa liksom. Låter ju enkelt. Men på vägen mellan hoppa och landa kan man råka hoppa för tidigt, böja armarna, tappa svanken i utgångsläget, landa för högt upp med dålig balans osv. Tror jag lyckades med allt idag.

Passet som följde såg ut såhär:
7 varv av:
3 styrkefrivändningar
6 kettlebellsvingar till över huvudet
28 double unders
30 sek vila

Direkt efter träningen kände jag mig mest nedslagen. Sur för att jag inte kan få de där vändningarna att funka. Uppgiven. Vet inte vad jag ska göra för att få det att lossna.

Nu såhär ett par timmar senare har jag övat med en käpp härhemma, blivit sugen på att testa igen på riktigt och den envisa sidan har vaknat. Det ska banne mig gå. Och ser jag det från den positiva sidan så hade jag faktiskt tyngre på stången under vändningarna i passet än vad jag haft tidigare, vågade ta en tyngre kettlebell i svingarna och satte mina double unders mer eller mindre obrutna. Ett bra pass skulle man kunna säga alltså.

Imorgon vilar jag. Det kommer att behövas.




Stick to the plan

Glad och nöjd över att jag tog mig ut på den där planerade morgonjoggen i morse. Normalt sett är jag som en robot på morgonen, har jag bestämt mig för morgonjogg så är det bara på med kläderna och ut. Inga funderingar på att det är varmt och skönt i sängen eller andra dumheter. Just do it! Utan tanke. Och fem minuter senare har jag vaknat och tycker att det här måste ju vara det bästa sättet att starta morgonen på.

Men i morse var det annorlunda. Började tveka. Undrade varför jag pressar mig själv som jag gör emellanåt. Jag var ju trots allt på Crossfit igår kväll där det ingick löpning, och ikväll är det Crossfit-dags igen. Vad är meningen med allt det här kämpandet? Sliter jag för hårt? Kanske skulle det vara smartare att få sova en halvtimme till? Men så tänkte jag på planen.. att jag har vilodag imorgon och att jag därför utan problem klarar två pass idag. Och jag vet ju att de där tankarna på morgonen inte står för något slags förnuft utan enbart lättja. Förnuftet har jag ju redan använt för att skapa planen. På morgonen ska det inte tänkas, bara göras. Självklart ångrade jag mig inte en sekund när jag väl kom ut. Det var tyst och stilla och morgonjoggen genomfördes lugnt och långsamt. Helt enligt plan.

Apropå plan så ser veckans plan ut såhär.

Måndag: Kväll - Crossfit (1h)
Tisdag: Morgon - Jogg (5 km), Kväll - Crossfit (1h)
Onsdag: VILA
Torsdag: Kväll - Löpning, kvalitetspass
Fredag: Kväll - Tennismatcher (2h)
Lördag: VILA
Söndag: Förmiddag - Crossfit (1h) alt. Löpning, långpass, Kväll - Tennismatch (1h)

16 april 2012

Sista chansen till Tjurruset - anmäl dig nu!

På Tjurrusets hemsida kan man idag läsa att antalet anmälningar nu uppgår till 5121 st. Det finns bara plats för 5500 löpare så för dig som inte anmält dig än - gör det nu! Du kommer inte att ångra dig. Vad kan väl vara bättre än 10 km av vatten, lera, stock och sten?

Mina upplevelser från tidigare år kan du läsa om här och här.

Ses vi i geggan?

15 april 2012

Klant

Kl 19 står jag i lugn och ro och förbereder matlådorna inför veckan (bland annat lax med ugnsrostade grönsaker - längtar till lunchen imorgon) när telefonen ringer. Det är Andy som jag ska möta i kvällens tennismatch som undrar om han missuppfattat vilken bana vi ska ses på. Ehhh? Va?? Matchen börjar ju först kl 20. Trodde jag ja. Fel, fel fel. Andy hade rätt och jag fel. Suck. Så det var den matchen. Var laddad till tänderna, hade planerat maten efter matchen och var allmänt spelsugen. Men icke. Surt är ordet. Och klantigt. Motståndaren var dock så snäll att han föreslog att vi tar matchen vid ett senare tillfälle istället för att jag skulle få lämna wo. Väldigt snällt måste jag säga. Undrar om jag själv hade varit lika snäll i motsvarande situation..

Som plåster på såren fick jag ju åtminstone se Mästarnas Mästare. Annichen Kringstad alltså, det trodde jag inte riktigt. Men kul!

Mina fötter protesterar rätt så mycket för närvarande. Antar att det är fredagens tuffa intervaller i kombination med dagens 11 km lugn distans som fått dem att tröttna. Och lite allmänt fler km än mina fötter är vana vid. Så även om inte jag är glad över den missade matchen så tackar nog fötterna för några timmars vila.

Bjuder på några bilder från ett par andra tennismatcher istället. Dessa från tennisveckan med UCPA i Frankrike. Den gången blev det inga wo utan bara en massa vinster.

13 april 2012

Lunchlöpning med Malin Ewerlöf Krepp

Det där jag såg fram emot med skräckblandad förtjusning igår var inget mindre än lunchintervaller med Malin Ewerlöf. Varför skräckblandad förtjusning kan man ju undra...

Förtjusningen ligger ju i att det är helt otroligt bra att företaget jag jobbar på har anlitat Malin som vår löparcoach. En lunch i veckan kan alla som vill, hänga med för en timmes löpning med coaching av Malin och ett sådan't initiativ är ju inget annat än fantastiskt.

Det där skräckblandade kommer ifrån att jag missat de första gångerna av den här lunchlöpningen (förkylning + Turkietresan) och de som varit med har beskrivit det hela som vansinnigt jobbigt och angett tempon som jag inte är i närheten av. Och jag vet sedan tidigare att det finns ett antal riktiga löpare på mitt jobb. Så'na där som springer milen på under 40 minuter eller avverkar 4 maraton per år. Därav inte bara förtjusning utan en hel del skräck också. Det där med att lämna sin comfort zone ni vet.

Idag skulle vi springa backintervaller så efter uppjogg och löpskolning delades vi in i två grupper. En grupp som skulle ta det lite lugnare och springa kort backe och en annan som skulle ösa på och köra längre upp i backen. Med tanke på klientelet tänkte jag direkt att jag tillhör den lugnare gruppen, men utan att jag riktigt vet vad som hände hade en kollega dragit med mig i den jobbigare gruppen och innan jag hann protestera stack vi iväg.

Upplägget var 2 set om 5 intervaller med gång/joggvila nerför. Efter första intervallen tänkte jag bara h*vete, det här går inte att göra om 9 gånger till. Jag får nog gå över till den lugnare gruppen. Efter andra tänkte jag att jag kan ju köra två intervaller med "jobbiga gänget", vila och köra ett set till och då får jag se hur många jag orkar. På så sätt gick tredje och fjärde intervallen av bara farten (well, så minns jag det såhär i efterhand i alla fall). Jag tog min setvila när de andra sprang sin femte intervall och så fortsatte jag att köra i eget tempo efter setvilan. Totalt blev det 8 långa intervaller och döm om min förvåning när jag insåg att när jag kört mina 8 intervaller, låg de andra superlöparna bara 1 intervall före mig, dvs de avslutade sin nionde när jag kört mina åtta. Inte så långt efter ändå alltså. Och med tanke på det, alltså helt rätt att jag "valde" den tuffa gruppen.

Pulsklockan visar mycket riktigt att det var ett galet jobbigt pass. Snittpulsen för en timmes löpning inklusive vila, upp- och nerjogg hamnade på 84% med maxnoteringen 97%. Tror faktiskt aldrig att jag uppnått högre puls än idag, inte som jag noterat i alla fall.

Det här tände verkligen min löpargnista! Nu är det jag som kör på och ska bli snabb som en vessla.

12 april 2012

Enarmspullups

Fantastiskt att vara tillbaka i träningen på riktigt. Kunna köra på utan oro för att det eventuellt finns förkylningsrester i kroppen. Det betyder även att jag är tillbaka i crossfiten igen. Ännu mer fantastiskt.

Enarmspullups på schemat idag hos Nordic och det kan ju kännas en smula överilat att gå över till enarmspullups när man (läs:jag) fortfarande kämpar med att göra mer än en vanlig pullup/chin i taget.

Well, som vanligt så finns det ju sätt att modifiera så att man tränar samma rörelse men en mindre tung variant. Idag innebar det dubbla gummiband och lite fix och trix men till slut fick jag i alla fall till det!

Pratade med en kompis häromdagen om känslan att bli äldre och att vi nu för första gången faktiskt kan känna oss gamla ibland. Men det här crossfittandet måste jag säga är ett fantastiskt bra botepiller mot gammalkänslan. Vi leker, upptäcker nya sätt att använda kroppen på och måste ständigt utmana oss själva. Precis som barn. En lekplats för vuxna helt enkelt. Att bli äldre har jag inget emot, men jag dröjer gärna ett antal tiotal år till innan jag känner mig gammal.

Efter de där enarmspullupsen följde ett riktigt kul pass:

Inled med 20 kettlebellsvingar

Fortsätt med 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 av:
Pullups
Boxhopp
(alltså 10 pullups, 10 boxhopp, 9 pullups, 9 boxhopp.. osv ner till 1)

Avsluta med 20 kettlebellsvingar

Efter dryga 8 min var jag klar och mina underarmar var mer eller mindre mos. Då väntade förstås en sista treat: 5x1 min planka med 5 kg viktplatta på ryggen/baken. Jobbigt! Jag skakade och frustade och försökte att enbart fokusera på andningen. Brände ordentligt i magen och axlarna som redan fått sitt var inte helt nöjda de heller. Hade aldrig fixat att stå tiden ut om jag kört ensam, men i grupp så vill man ju knappast vara den som ger upp..  Stooor skillnad att köra med viktplatta jämfört med att köra med enbart sin egen kroppsvikt. Testa får ni se!

Imorgon blir det en ny träningsutmaning som jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.. om jag överlever så har ni rapporten här imorgon eftermiddag.

7 april 2012

Kettlebells i stugan

Paus i OS-kvalet i handboll - jag klämmer in ett litet kettlebellpass
medan lagen vilar.

Snöjogg!

Det växlar snabbt. Aprilväder så att säga. Trodde inte det var sant
när jag vaknade upp i morse mitt i ett snötäckt vinterlandskap.

5-10 cm snö hade kommit under natten och det har blåst så att jag
trott att väggarna ska ramla in.

Gav mig ut på en utforskarjogg för att för första gången se hur min
sommarö ser ut i vinterskrud. Bitvis fick jag pulsa genom helt orörd
snö, bitvis var snön helt bortblåst. Och så ett par traktorspår ibland
som underlättade min framfart något.

Jag smålog åt fiskmåsarna som förgäves kämpade i motvinden tills de
insåg att de inte var starka nog att ta sig framåt och fick byta
riktning.
Kossorna stod i klungor som för att värma sig mot varandra och allt
var sådär idylliskt som jag tänkt mig.

Inne igen var jag väldigt glad över att vi kämpat de där tre timmarna
igår för att få igång varmvattenberedaren. Duscha, jag säger bara
duscha. Och så kaffe och hembakad morotskaka framför en sprakande
brasa på det. Älskade stugliv.

5 april 2012

Släpp löpningen fri - det är vår

Skogen alltså. Motionsspåret där jag vuxit upp. Rötter. Stenar. Berg- och dalbanebackar. Fasen så kul det var att springa idag. Tänkte först vara lite strikt och springa enligt jogg 1 km, 1 minut gång om och om igen, men väl på plats tog lusten över och jag struntade totalt i kilometrar, tider, puls och annat tjafs. La istället energin och uppmärksamheten på rötterna som jag skuttade över, på de korta branta backarna där farten i nerförsbacken räcker för att ta sig upp i nästa och så på blåsipporna förstås. Blåsipporna som gjorde mig sådär löjligt tantglad och som orsakade en mängd fotostopp. Först för att jag blev så förundrad över att se den första, se'n en minut senare för att de var så många fler på nästa ställe och det måste ju förevigas och så ytterligare några stopp för att visa hur det bokstavligen kryllade av dem.

Jag ska komma ihåg det där. Att inte stirra mig blind på klockan utan bara springa på ibland. Och strunta fullkomligt i om det råkar bli ett mellanmjölkspass, ni vet de där passen som varken är tillräckligt lugna eller tillräckligt hårda. Ibland måste det bara få bli som det blir. Springa på känsla för att inte glömma bort varför man började springa från början. Av glädje alltså.

Och nu - packandet inför premiärturen till sommarstugan. Samma känsla som ett barn inför julafton. Följs dessutom alltid av samma funderingar på vad vi lämnat kvar och inte. Tandkräm - finns det? Mjöl? Tvål? Ketchup? Och handdukarna - hur gjorde vi egentligen med dem? Tog hem och tvättade? Alltid samma sak och aldrig lär vi oss att skriva ordentliga listor på vad som finns kvar i skåpen när vi stänger igen för vintern. Eller så skriver vi en lista som hinner försvinna tills det är dags att åka ut igen ett halvår senare. Med tanke på att sommarstugan ligger på en ö utan affär dit vi såhär års enbart tar oss med taxibåt så är det en aning jobbigt om man glömmer något vitalt. Som tandkrämen tex. Eller påskäggen.





Vinst och snygga slag

Jag tror jag hittat nåt. Hittat en spelstil för tennisen som passar
mig. Mer aggressivitet och lite mer chansspel. Fick in ett antal
riktigt snygga otagbara poäng under gårdagens match och fick applåder
av motståndaren. Så ska det se ut!

Det enda problemet under gårdagens match var mitt hår som kom i vägen
stup i kvarten. Liite för kort lugg för att kunna sätta fast den bakom
öronen. Funkar bra när jag blir svettig och det går att klistra fast
den mot pannan, men innan dess? Måste nog skaffa nåt slags hårband -
inte ok att förlora poäng på att jag inte ser bollen..

4 april 2012

Samlar km

Lyckades skrapa ihop några kilometer i sommarutmaningen igår. Jag ligger lite efter men räknar med att jag kommer att ta igen det senare när jag trappar upp löpningen och springer längre sträckor än nu. Ingen stress.

Gårdagens runda kommer inte att gå till historien på något sätt - kort och långsam men skön. Fint så. Måste säga att jag verkligen uppskattar att kunna springa i dagsljus efter jobbet. Allt blir så mycket enklare. Fick ny energi av joggandet och ägnade resten av kvällen åt att städa och plocka i ordning inför påsken då jag ska åka iväg igen. Mycket farande och flängande för närvarande och väldigt lite vardag.

Har tagit det lite lugnt på träningsfronten sedan jag kom hem från Turkiet. För även om jag inte känt mig sliten på något sätt så antar jag att 3 pass i snitt per dag under en vecka sätter sig i kroppen. Givetvis (?) har jag blivit lite småsnorig igen efter en vecka av total friskhetskänsla (minns inte när jag kände mig så frisk senast) men räknar med att påskledigheten kommer göra mig frisk som en nötkärna igen. Faktiskt så känner jag mig så gott som totalfrisk redan idag. Några dagar i sommarstugan med träning, mat, skog, hav och lugn och ro så ska nog allt vara på topp igen.


1 april 2012

Saknad morgonyoga

Det finns mycket att sakna från Springtimeveckan i Turkiet men högst på listan ligger den där helt fantastiska morgonyogan. En flödande yoga som rent fysiskt fick mig att svettas, att stå på huvud för första gången, att helt plötsligt hoppa fram till något slags handstående utan att jag själv riktigt förstod hur jag hamnade där och framförallt att känna mig lättare och smidigare i kroppen än jag nånsin gjort. En vecka av daglig yoga och kroppen blev som ny. Inga höftkänningar, ingen plantar fasciit, inget ont.

Och nu tänker jag att jag verkligen ska hålla fast i yogan här hemma. Göra min egen hemmayoga lite då och då och kanske skaffa klippkort på någon shala som ligger nära jobbet för att kunna morgonyoga. Har dock blivit lite kinkig med kvaliteten då jag ju blivit bortskämd med den bästa av yogainstruktörer (Cecilia Gustafsson). Den kvinnan är helt fantastisk. Att i ett rum med 50 yogautövare på väldigt olika nivåer ändå kunna se varje individ och komma med justeringar och assistans när man som bäst behöver det är mer än jag trodde var möjligt. Att dessutom komma med de där rätta orden som tar tag i en.. ja jag säger då det.

Bild lånad från från www.ceciliag.se