31 augusti 2011

I väntans tider

Färdigpackat och tycker att jag lyckades ganska bra med minimeringen av kläder. En del mat tillkommer ju förstås men bör nog klara mig runt de där 12 kg:en som jag siktat på.

Nu lång väntan på nattåget.. Försenat redan i Sthlm och det kommer krävas snabba ben under första etappen imorgon för att hinna fram innan det blir mörkt. Men det löser sig. På nåt sätt.

Hann förresten springa en sväng i packpausen. 5 km känns numera ungefär som 15 km kändes innan förkylningsuppehållet. Inser att Lidingöloppet ligger risigt till men ger inte upp än.

30 augusti 2011

Packning pågår

Imorgon kväll går tåget mot nya äventyr - 4 dagars vandring i Jämtlandsfjällen.

Ledorden för packningen lyder: minimera vikten, packa ihop i påsar
efter situation (kvällspåsen, kallt-påsen, regnpåsen osv) och var
förberedd för alla väder och temperaturer. En utmaning det här - men
rätt så skoj! Och framförallt ser jag fram något enormt emot att få
komma upp till vackra, lugna höstfjällen.

28 augusti 2011

Äntligen löpning!

Två veckors förkylningsvila är äntligen över. Även om jag tycker att
det gått hyfsat bra att hålla rastlösheten borta under den här
ofrivilliga vilan så var det ändå en stor lättnad när jag vaknade
imorse utan dålig känsla i halsen och med en kropp som kändes på
hugget.

Under natten har det åskat och spöregnat och jag låg och gottades åt
att skogen skulle gegga till sig ordentligt så att mina nya skor
skulle få testas ordentligt.

Jag valde en 5km-runda som jag vet brukar vara härligt lerig och full
av hala hällar. Skorna var helt med på utmaningen och greppet lika bra
oavsett underlag. Ni vet hur man brukar klafsa omkring i leran? Hur
man liksom halkar och inte kan skjuta ifrån. Inget sånt här inte.
Greppet helt suveränt. Jag förstår att alla hyllat den här skon och
att den vunnit alla priser som finns att vinna. Tack inov8 för x-talon
212.

I övrigt så var glädjen över att få springa igen så stor att den med
god marginal överskuggade det tråkiga i att konditionen kändes rätt så
kass efter den här infektionen. Jag kommer tillbaka. Förr eller
senare.

Tillbaka i stugan igen så tog jag ikapp några av de övningar jag
missat i Ketolas 10-veckorsutmaning. Armhävningar alltså - där finns
det stor förbättringspotential..

Men fasen vad skönt det är att få röra på sig igen!

27 augusti 2011

Kajakäventyr

Förkylningen börjar ge med sig och väl ute på landet i strålande
solsken och 20 graders skön höstvärme kunde jag förstås inte hålla mig
borta från kajaken.

Det blåser visserligen rätt så bra idag, men vattnet såg relativt
lugnt ut uppifrån stugan så att paddla verkade inte vara några
problem. Trots blåsten.

Märkte dock ganska snabbt att havet måste ha bjudit på en synvilla.
Vågorna gick höga och kom lite överallt ifrån, vattnet sköljde över
mig och skvätte till och med upp i ansikte. Jag kände mig dock trygg i
kajaken och njöt av adrenalinkicken.

Det tog förmodligen dubbelt så lång tid att paddla hem igen på grund
av motvinden och ibland kändes det som att jag stod stilla hur mycket
jag än kämpade för att komma framåt. Vinden tog dessutom tag i den del
av paddeln som var över vattnet och höll på att blåsa ur händerna. Men
det var riktigt kul! Och framförallt så himla skönt att jag inte blev
det minsta rädd. Trots att jag paddlade ensam.

Tänk om det bor en liten äventyrare långt därinne i mig ändå? En
äventyrare med ett ovanligt tjockt hölje av feghet omkring sig, men
ändå.

Bilden är tagen vid ett annat tillfälle - dagens paddling lämnade som
ni nog förstår inget utrymme för att plocka fram kameran..

26 augusti 2011

Fredagslyx med bitter eftersmak

Lyxade till fredagen med en "Blueberry Lifestyle". Riktigt god tycker jag som älskar allt som smakar kardemumma. Kollegorna blev dock en aning besvikna - vana som vi är vid naked juice bars sockerstinna skapelser.

Även om vi har olika åsikter om smaken så är vi rörande överens om att det inte är ok att bli mörkblå om läppar, tänder och tunga. Det är inte heller särskilt snyggt med små blå frön som sätter sig mellan tänderna. Hostattackerna som kommer av att linfrö/nakenhavre fastnar i halsen känns inte heller de särskilt attraktiva.

Smoothien bör helt enkelt inte drickas bland folk. Dessutom borde den säljas i ett kit tillsammans med tandborste och tandpetare. Men god var den.

Vad säger ni andra Blueberry-fans?

Inov8 X-Talon 212

De har ett långt och trixigt namn mina nyinköpta terrängskor - Inov8 X-Talon 212. Så särskilt vackra är de inte men grymt sköna - som att ha ett par extra strumpor på fötterna. Och är övertygad om att vi kommer ha mycket kul ihop jag och fulingarna.

Är ju en ren skam att jag som i stort sett bara springer i terräng och väldigt sällan på asfalt inte äger några terränglöparskor. Så mitt i löparabstinensen gjorde jag vad jag tänkte var det bästa av situationen - köpte ett par nya skor. Smart smart, nu blev ju verkligen suget efter att springa mindre..

Hoppas verkligen på att få inviga dem i helgen med någon kort sträcka i skogen. Långt vågar jag nog inte springa i de här till en början - de kräver betydligt mer fotstyrka än mina gamla vanliga löparskor som har en massa stötdämpning och stabilitet. Tåhävningarna och balansplattan kommer att behöva bli mina nya vänner.

25 augusti 2011

Goda kontraster

Bara så att ni inte tror att jag bara äter raw food-sallader hela tiden..

Dagens middag - en klassisk husman med pannbiff, potatis, kantarellsås
och lingon. Vansinnigt gott. Och jag håller verkligen med Erika - det
är kul att laga mat!

Min matfilosofi - ät lite av allt så blir det bra. Och tänk inte så
förbannat mycket på hur du "borde" äta. Njut av maten istället. Mat är
kul ju och jag kan lova att mat intagen under njutning tas om hand
bättre av kroppen än mat intagen under stress orsakad av dumma tankar
om att du kanske äter "fel".

God mat som råkar vara nyttig

Lunch med Erika på Yogayama. Borde inte förkylningen skrämmas bort en gång för alla av alla meloner, kiwis, avokodos, rödbetor, nötter och groddar i den här raw food-salladen? Varsågod immunförsvaret - det är bara att tacka mig för mitt utomordentliga lunchval genom att ta till vara så mycket ni bara kan av nyttigheterna.


Har ni inte testat att luncha på Yogayama - så gör't! Maten här är himmelsk! Alla hälsokostskeptiker borde testa för att se att nyttig mat inte behöver betyda att man gör avkall på smaken - tvärtom. Jag vet inte hur många gånger jag överraskats av rätter som på pappret låter lite fööör nyttiga för att kunna smaka bra som sedan visat sig vara sanslöst goda.

Och det bästa av allt - i höst är det jag som under fem torsdagar lär mig laga mat à la Yogayama. Annika som är kökschef på Yogayama ska nämligen hålla i en matlagningskurs där hon lär ut hemligheterna bakom delikatesserna. Räkna med att det kommer att bli en hel del recept här på bloggen i höst.

24 augusti 2011

En väldigt bra anledning till att träna


Bild: fräckt lånad från Runner's World

Drömmer mig bort till nya äventyr genom att kolla in Jojjes filmer från hans löparäventyr i fjällen. Inspirerande! Fasen så kul det ser ut! Det här ska jag också göra! Löpning när den är som allra bäst. Äventyr, varierande natur, hard core. Den där känslan av att inte veta vad som väntar. Enkelheten i att det enda livet går ut på just nu är att ta sig framåt.

Nästa sommar kanske? Vem är på?

Nu blev jag galet taggad att fortsätta med löpträningen även under vintern. Det är ju egentligen först den här säsongen som jag ökat på sträckorna och börjat springa långpass och upptäckt att det är det här som är löpning för mig. Nu är det bara att fortsätta. Och en sak blir väldigt tydligt: Jag tränar inte löpning för att springa snabbt på tävling, jag tränar för att kunna genomföra den här typen av äventyr. 

23 augusti 2011

Tomt och konstigt

Ja det är så det känns just nu. Tomt och konstigt. Inte direkt dåligt. Men tomt. Och konstigt.

Ingen träning på en vecka på grund av en förkylning som ännu inte ger med sig. Inte alls. Och nu börjar jag ledsna. Första dagarna var inget problem, jag kände mig sliten i kroppen efter väldigt mycket träning och hade ändå planerat in vila. Så kom helgen, och jag njöt av totalt oplanerade dagar där jag var för trött för att orka träffa nå'n eller hitta på nå't men tillräckligt pigg för att orka pyssla. Ni vet - göra matlådor, baka bröd, göra mina gamla vanliga bars, fixa en ny sats müsli, rensa bland gamla tidningar und so weiter. Med en liten dos sömn med jämna mellanrum så var det inga problem. Och helt utan tider att passa förutom brödets jästid eller gräddningen i ugnen. Pyssel helt utan rastlöshet i kroppen.

Energibars in the making

Nu är frysen, kylen och skafferiet fulla men jag är fortfarande inte tillräckligt pigg för att göra så mycket mer än att gå hem efter jobbet. Och jag tänker - är det såhär det är att inte ha träning som intresse? Så mycket tid som friställs när livet inte går ut på att ta sig till och från träning, träna, duscha, hänga upp blöta kläder, packa om, förbereda morgondagens mellanmål 1 och 2 och lunch på det. Och jag förstår helt plötsligt vilken tröskel det måste vara för folk som inte ännu drabbats av träningsdjävulen. Det är ju så mycket att tänka på. Och det tar ju så'n tid.

Som tur är råkar jag veta att det är värt all tid i världen att få träna. Jag saknar träningen. Den ensamma löpningen, gemenskapen på CrossFiten, jädraranammat på tennisplanen. Men jag försöker njuta av den här tomheten också. Är ju lika så bra att utnyttja allt annat som inte är träning så länge. Det är långt ifrån tokigt att gå hem, sätta sig på balkongen, läsa en bok, äta nåt gott och bara vara. Vara i nuet och inte i planeringen. Jag samlar en massa energi och träningsvilja på hög - redo att tas fram när kroppen säger till. Men jag ber samtidigt en liten bön för att kroppen ska säga till ganska så snart. För det känns lite tomt. Och konstigt.

18 augusti 2011

PowerYoga på Balance Training


Apropå morgonrutiner - finns det några som är bättre än kineser på att börja dagen på rätt sätt? Här något slags TaiChi kl7 på morgonen mitt i Shanghais vimmel.

Igår fortsatte jag min fina rutin med morgonyoga. Denna gång var det premiär för min del för ett PowerYoga-pass som hålls på Balance.

Mycket av passet kändes igen från Ashtanga yogan med inledande solhälsningar, en hel del stående positioner i form av trianglar och krigare och så några inte så sköna men välbehövliga höftöppnare sittandes.

Jag brukar ju alltid hävda att yoga görs bäst på en specialiserad yogastudio och inte i en lokal på ett gym. Och den ståndpunkten håller jag fast vid. Men Balance gör ändå verkligen sitt bästa för att närma sig samma kvalitet och känsla som man annars bara får känna på när man går till en riktig shala.

Stillheten fanns där, instruktören var duktig och kom inte med några hurtfriska kom igen-hejarop à la aerobics, utan höll sig till yogans filosofi att vi inte är där för att prestera. Andningen uppmärksammades och positionerna intogs utan hets. Så jag rekommenderar varmt att yoga på Balance. Det var en riktigt skön timme innan jobbet.

16 augusti 2011

Längdskidåkning med UCPA


UCPA presenterar en nyhet för vintern som passar mig som handen i handsken - nämligen längdskidåkningsläger.

Kan det bli bättre? De tennisläger jag åkt på i UCPA:s regi får högsta betyg av mig (bra instruktörer, trevliga människor och riktigt god mat till ett bra pris) och nu blir jag förstås riktigt sugen på att hänga med till Serre Chevalier och åka skidor.

Såhär beskrivs resan på UCPA:s hemsida:

Man åker i små grupper om 8 personer med en moniteur, och ger sig av i minibuss till det ställe som för dagen har bäst förutsättningar. Man får ett helt annat perspektiv på Alperna - lugnet, tystheten, naturen och vyerna är fantastiska. Fransmännen är dessutom riktigt duktiga på att preparera sina längdåkningsbanor. Beroende på väderförhållanderna får man bland annat skida i områden som Guisaneflodens dalar i Serre Chevalierområdet, la vallée de la Clarée (Val des Prés), Vallouise och Cervières vid foten ac Izoard-passet - känt från Tour de France

Någon mer än jag som blir sugen?

Balance Training - hur var det?

Bild lånad från Balance

Testade ju som sagt att träna på Balance igår - träningsstället som mest är känt som lyxgymmet som Daniel Westlings startade.

Vi fick en rundtur på gymmet och min första iakttagelse var att det var väldigt lite folk på plats under lunchen igår. Gymmet kändes stort och det hade inte varit några som helst problem att få den maskin man ville Delen med konditionsmaskiner kändes lyxigt stor (hade tex ett par stakmaskiner som jag blev sugen på att testa) men jag var mindre imponerad över styrkedelen. Mitt första intryck är att det finns väldigt mycket maskiner men ganska lite utrymme för att träna med fria vikter.

Jag testade ett 30 minuters CrossFit-pass vilket helt klart var en halvtimmes effektiv träning. Vi varvade squats med kettlebell, armhävningar, tvåarmsryck, svingar, drag till hakan och ett par magövningar i ett intensivt tempo och endast korta återhämtningspauser. Men jag saknade instruktioner om hur övningarna ska utföras. Svingar och tvåarmsryck är inga självklara övningar rent teknikmässigt och jag såg lika många sätt att utföra dem på som antalet personer i salen.

Jag är ju van vid utförliga teknikgenomgångar på Nordic där man tex. inte ens får börja svinga sin kettlebell innan man visat att man kan svanka. Jag förstår att det är betydligt svårare att rätta till teknik i en sal med 30-40 personer jämfört med Nordic där vi är max 12 personer på en instruktör men det skulle inte ha skadat med lite mer instruktioner som "upp med bröstet", "svanka", "använd höften" osv. För mig var det ok eftersom jag gjort övningarna tidigare och då fått ordentliga genomgångar av vad man bör tänka på, men hade det varit övningar jag inte gjort tidigare hade jag blivit väldigt förvirrad. Särskilt eftersom allt gick i ett rasande tempo.

Summa summarum: CrossFit funkar även på Balance som effektiv, rolig träning men vill du lära dig nya övningar och utmana dig själv till att göra saker du aldrig trodde var möjliga så rekommenderar jag att gå till ett särskilt CrossFit-gym istället. Det är två helt olika saker som inte ens går att jämföra. Ungefär som skillnaden mellan att göra yoga på ett gym och yoga på en yogastudio.

15 augusti 2011

Testar Balance Training

En gratis träningsvecka på Balance hängde så fint på min cykel utanför Stureplan. Och klart jag ska testa! Alltid kul att se hur det funkar på andra ställen. Förhoppningsvis väntar ett Crossfit-pass nu på lunchen. Om vi får plats..

Intervju med mig på Racketsport

Det har varit lite dåligt med tennis både här på bloggen och i mitt liv på sistone. Kommer snart att bli ändring på det...

Lenita på Racketsport har intervjuat mig och ställt en massa klassiska tennisfrågor. Intervjun finns här. Läs för att förstå varför jag brinner för tennis.

Bara genom att svara på frågorna blev jag väldigt väldigt sugen på att spela igen. Matchspelet börjar om ett par veckor och det är hög tid att träna lite innan dess.

13 augusti 2011

Vandring på sörmlandsleden

Fiiint rastställe på dagens vandring utmed sörmlandsleden. Det här
landet alltså - vackert! Och att man efter 50 minuters färd med
kommunala medel hamnar mitt ute i urskogen är coolt värre. Tyresta
naturreservat rekommenderas!

12 augusti 2011

Styrkor och svagheter

Vad människan är irrationell och märklig ibland. Som det här med att
vi helst gör saker vi är bra på och för det mesta tycker att det vi
inte är bra på från början är urbota trist och inte värt att ödsla tid
på. Är det inte bara väldigt väldigt dumt egentligen? För tänk så
många svagheter som skulle kunna bli våra styrkor om vi bara kunde stå
ut ett tag med att öva på saker som vi är mindre bra på. Och är det
inte väldigt mycket roligare att bli bra på nåt som man tidigare varit
dålig på istället för att bara bli bättre på något som man redan är
bra på?

Den rationella tanken tog jag med mig in i gymmet idag när det var
dags för ett svaghetspass, dvs ett pass där jag enbart körde de
tråkigaste övningarna - dvs tråkig i bemärkelsen att jag verkligen
inte briljerar i dem.

Började med front squats och fortsatte med overhead squats - två
övningar där rörligheten verkligen utmanas och som jag har svårt för.
Jag är inte stark i benen (än) och jag tycker att det är besvärligt
med balansen och rörligheten i de här övningarna. Men de här
övningarna är viktiga för att överhuvudtaget kunna göra frivändningar
och ryck tex. Fortsatte med dips där jag är märkligt svag och så där
höll jag på.

Jag kan ju inte säga att det var superkul direkt men kände mig väldigt
nöjd med mig själv efteråt. En vacker dag kommer belöningen.

12 km terräng med bra besked

Tidigare löpning - igår fanns ingen tid för fotograferande..

Igår var dagen när jag för första gången på länge skulle testa att springa lite längre med lite högre puls. Annars har ju min träning bestått av långa, långsamma pass eller korta snabba på sistone. Att springa 12 km terräng i pulsintervall 80-85% kändes spännande eftersom det ju liknar hur det kommer att se ut på Lidingö (om man bortser från att jag då kommer att springa liiite längre) och därmed skulle kunna ge något slags besked om i vilken form jag är.

Mina funderingar innan passet gick kring hur kroppen skulle kännas, om jag skulle bli helt slut av att ligga på högre puls i 12 km (vilket ju inte skulle vara något bra besked inför Lidingö) och hur så kunde jag ju förstås inte låta bli att fundera på i vilket tempo jag skulle orka springa.

Kroppen kändes bra tycker jag. Visst fick jag lite trötthets/matthetskänsla i höfter och knän men det är ju inte så konstigt med tanke på att jag nu är i en träningsperiod där jag sliter ganska hårt på benen. Dessutom joggade jag i alla uppförsbackar, även de allra brantaste, vilket tar ordentligt på benen. Välkommen mjölksyra. På Lidingö kommer jag att gå i den typen av backar. Tror att jag rent tidsmässigt tjänar på det eftersom det i princip inte går framåt när jag försöker springa. Plus att jag sparar benen.

12 km kändes inte alls så långt och det känns väldigt bra att jag kommit så pass långt i träningen att 12 km inte är någon big deal. Jag minns när jag kände samma sak inför 7 km och det var inte så länge sedan. Hade kunnat fortsätta ett bra tag till på samma nivå även om jag som alltid drabbades av den där "sista-km-tröttheten" när man vet att man nästan nästan är hemma och kroppen börjar skrika att den är trött bara för att den vet att den snart får vila. Känner ni igen det? Eller är det bara jag som reagerar så?


Snabbare än jag vågat hoppas på. Vilket rent objektivt inte är snabbt, men det spelar ju ingen roll. Med mina mått mätt så var det snabbt. Och det är ju den utveckligen jag vill se.

Så ett pass som gav mig precis de besked jag ville ha och gjorde mig trygg i att fortsätta följa min plan. Nu är det bara att köra på!

Ny yogarutin


När något hänt tre gånger kan man säga att man fått rutin på det va?

I så fall så är min nya rutin att göra min yoga på morgonen. Inte varje dag, men ibland. Tror att det här är min lösning för att lyckas få plats med yogan bland allt annat som jag vill göra. Dessutom är det otroligt skönt att börja dagen på ett så mjukt sätt. Det sätter prägel på resten av dagen. Så idag är jag varm, mjuk och trygg - yogish med andra ord.

9 augusti 2011

Ömsom vin ömsom vatten

Sådär ja. Då har jag rastat skorna igen på ett nytt Crossfit-pass. Det
märks att semestrarna är över och hösten är här för nu är det fullt
med folk på gymmet och med det följer en massa skön energi.

Smått kaosartat såg det förmodligen ut när 12 pers skulle samsas om
ytan och ömsom hoppa rep, ömsom göra burpees, ömsom köra
tynglyftsstötar..

Dagens styrkemoment var just stöt - en övning där man verkligen får
jobba med hela kroppen. Först en frivändning ner i fullt knäböjsdjup
och så en split jerk eller push press på det, dvs en axelpress där man
tar hjälp av benen för er som inte är så hemma i det här
Crossfit-språket. Och apropå fullt djup i knäböjen.. fail på den kan
man lugnt säga. Jag ska öva på frontböjar - den saken är säker.

Något som däremot gick bra idag var double unders (två varv med repet
per hopp) Brukar fega på dem och ta den enkla varianten med singelhopp
men eftersom vi idag bara skulle göra fem double unders per varv så
tänkte jag att idag var det dagen när jag slutar fega. Och vad gäller
hopprep har jag tydligen underskattat min förmåga - alla åtta varven
klarades med obrutna double unders. Skönt! Dåligt självförtroende
ersatt av ett bra på den punkten. Och nu är det slut på fegandet för
gott.

Såhär såg passet ut för er som är nyfikna. På 10 min gör så många varv
som möjligt av:
2 styrkestöt
3 knäböjshopp
4 burpees
5 double unders

8 augusti 2011

70/20-intervaller


Ska testa en för mig ny intervallform idag - nämligen 70/20-intervaller. Betyder alltså 70 snabba sekunder följt av 20 lugna. Sedan kan man upprepa den här proceduren så många gånger man vill men jag tänkte mig det här upplägget idag:

10 min uppjogg
10 st 70/20-intervaller
5 min gångvila
5 st 70/20-intervaller
10 min nedjogg

Pulsen ska under intervallerna ligga mellan 85-90% av max.

Så ser planen ut! Återstår att se hur utfallet blir. Om det blir check och bock efter alla moment eller ett något mindre klädsamt resultat. Har lovat mig själv att avbryta om jag känner knä/höftont. Den senaste tidens mängdträning har gett sega ben och det är helt ok om det inte går så snabbt idag, men gör det ont så tänker jag att det är bättre att vila nu innan det eventuellt blir något värre. Mycket klokt. Men inte lätt.

7 augusti 2011

Fortsätter upplevelselöpningen

Gör ett försök att förlänga semesterkänslan genom att åka bort över helgen - hem till Linköping, staden där jag växte upp.

Ger mig ut på upptäcktsfärd med joggingskorna på fötterna och tänker att jag aldrig sett min hembygd på det här sättet. Tänker att det är otroligt vackert på Östgötaslätten. Tänker att jag nu förstår varför just blåklint är Östergötlands landskapsblomma. Upptäcker att höbalar kan vara väldigt vackra när de glänser i solen. Tänker att jag måste varit blind som inte sett allt det här tidigare. Men tänker också att jag är väldigt glad över allt som finns kvar att upptäcka tack vare det faktum att jag inte varit så uppmärksam tidigare. Fantiserar om hur stort Sverige är och hur många löparrundor som finns att göra och så mycket det finns att se. Tänker att när Sverige är "slut" så finns Europa... osv.

Det var de 11 första kilometrarna. Enbart positiva känslor och tankar. Löparhög.

Se'n börjar det göra lite ont här och där. Knäna protesterar, höfterna är trötta. Dessutom gassar solen och jag förbannar den för att den måste skina just på mig. Inte finns det några träd att gömma sig bakom heller. Bara öppen j*la landsbygd. Ni vet, den där landsbygden som det alldeles nyss romantiserades över. Jag börjar tänka att det här kanske inte var så smart - 15 km på asfalt när jag aldrig utsätter mina ben för just asfalt annars. Tänk om jag blir skadad på kuppen?

Hemma igen tar mig ett glas kall mjölk och tänker att det förmodligen inte finns något godare. Stretchar ute på gräsmattan bland mammas vinbärsbuskar och har väldigt snabbt glömt det där onda och börjar undra varför jag inte sprang längre.
 Nedbrunnen bil på kusligt grustag




5 augusti 2011

Träningsprogram med pulsen som utgångspunkt

Ett typiskt bra fartlekspass på Österlen - med en massa naturliga backintervaller

Äntligen! Jag har förgäves letat efter ett träningsprogram inför Lidingöloppet där man utgår från puls istället för att ange i vilken hastighet man ska springa. Trots allt prat om pulsbaserad tränings fördelar så verkar träningsprogrammen alltid bygga på distanser och hastigheter. Inte puls. Så i brist på annat så har jag själv fått omvandla ett traditionellt hastighetsprogram till att bli pulsbaserat.

Men nu äntligen har Lidingöloppet lagt ut ett träningsprogram för att toppa formen de sista 8 veckorna inför Lidingö, dvs från och med nu och framåt. Och det är helt pulsbaserat. Perfekt! Det här programmet kommer att bli min utgångspunkt för löpträningen under de här två månaderna. Jag kan redan nu konstatera att distanserna är längre i det här programmet än i marathon.se:s program, framförallt så är långpassen längre. Men det är förmodligen bara bra, så länge som jag håller tempot lågt och på så sätt inte sliter för mycket på kroppen. I övrigt följer programmen samma struktur med distanspass, fartpass och långpass. Inget nytt under solen där.

Och så till det viktigaste av allt. Ett program är för mig en mall att hålla sig till - ingen absolut sanning. Som vanligt så har det sunda förnuftet och kroppen veto-rätt. Står det 18 km på programmet men mina knän säger stopp efter 14 så blir det 14 km.

3 augusti 2011

Vinyasa på OmYogas takterrass

Pigg och glad kl 6 på morgonen - ja jag är jobbigt morgonpigg

Vilken bra start på dagen! Frisk skön morgonluft (vågar jag säga höstluft utan att bli avrättad?) när jag cyklade till yogan och möttes av beskedet att vi skulle vara ute idag! Yippie!

OmYogas takterrass fick vara platsen för min yoga-comeback och jag hoppas nu verkligen att jag inte tappar bort yogan när jag måste prioritera mellan olika träningsformer. Jag vet så väl att jag behöver den - både för att hålla mina tidvis krånglande höfter gladare och för att jag ska må bra mentalt. Men ibland så verkar jag tro att ju hårdare träning desto bättre och då faller yogan bort. Inte alls nå'n sanning i det och dessutom väldigt dumt.

Idag var det hursomhelst himmelskt att yoga och med det minnet så blir det ju enklare att ta sig dit igen. Och igen.

Nästa morgon-vinyasa är på fredag med Ebba som jag hört så mycket gott om som lärare. Jag skulle bli förvånad om jag inte tar mig upp och dit. Hoppas på lika fint väder - för yoga utomhus det är fina grejer det.

Nå'n mer som vill hänga på? 

2 augusti 2011

Hur svårt kan det va?

Lite darriga armar efter dagens pass - därav det suddiga fotot..

Idag skedde återkomsten till Nordic efter tre veckors semester och Stockholm-frånvaro. Tyckte innan passet att jag valt ett bra tillfälle för comeback, jag menar 21-15-9 av burpees, kettlebellsvingar och pullups, dvs 45 reps av varje övning låter ju inte som nå'n match. Åtminstone inte för att vara Crossfit.

Vad jag borde lärt mig vid det här laget är dock att inget är som det ser ut på tavlan. Vad jag fick vara med om var 7min och 30sek av rent helvete. Fy f*n vad vidrigt jobbigt det var. Trodde att lungorna skulle sprängas och att armarna skulle gå av redan efter de första 21 repetitionerna och då var jag ju inte ens halvvägs. Hade inte en av mina träningskompanjoner kommit och peppat och räknat ner antalet repetitioner på slutet hade jag gett upp.. eller åtminstone fuskat.

Jag dog inte idag heller. Men det var inte långt därifrån.

Innan mördarpasset tränade vi på en totalt omöjlig övning i ringarna - Front Lever, ska visa nå't klipp på det inom kort. Även om jag var långt ifrån att nå rätt position så kommer det att betala sig med skön träningsvärk i magen imorgon - var så säker.

Hann dessutom med att träna kippade pull-ups mer ordentligt - kul och välbehövligt även om polletten inte riktigt ramlade ner idag heller.

En bra dag på gymmet med andra ord. Lite tungt, mycket flås och lite lek.

Upptrappning inför Lidingö

Åtta veckor kvar till Lidingöloppet och det är dags att lägga in en högre växel! Jag kommer fortfarande att köra mina tre pass per vecka: distans, fart och långpass men ju närmre Lidingö kommer desto lättare är det att rent mentalt ställa in sig på att varje pass är viktigt och göra varje pass så bra som möjligt.

Långpassen kommer att bli längre och fartpassen ännu mer fokuserade. Men den största skillnaden är att jag nu verkligen kommer att anstränga mig för att den stora merparten av passen ska ske i kuperad terräng. Lidingöbackarna är ökända men jag ska göra vad jag kan för att överlista dem genom att vara väl förberedd. Lill-Jansskogen och jag ska bli tighta, riktigt tighta. Och jag kommer inte att dra mig för att ta bussen, tåget eller cykeln till andra skogar lite längre bort under helgerna.

Jag ser verkligen fram emot det här! Det är riktigt satans kul att ha ett tydligt mål att träna mot! Och just nu är min springiver större än att jag hinner utnyttja den till fullo. Längtar till varje pass. Påminn mig gärna om min entusiasm den dag det är annat ljud i skällan..

Igår sprang jag av mig lite, trots att jag egentligen tänkt ha några dagars springvila efter Österlenturen. Klokt och förnuftigt att vila, men jag kunde inte hålla mig borta från skogen. Och livet blir bra trist om man alltid ska vara förnuftig och tänka efter före. Vädret var perfekt och det kändes som jag flög fram. En mil i Lill-Jansskogen var rena himmelriket och att pulsen gick upp till 95% av maxpuls i ett par av de värsta backarna struntade jag fullständigt i.

Morgon med Jari Ketola

Mia skrev igår om att hon hoppat på Jari Ketolas "Finn Formen 2011"-utmaning, ett program som sträcker sig över tio veckor. Som vanligt när det vankas utmaning så blev jag nyfiken. Utmaningen består av en styrke- och en konditionsdel och jag valde att hoppa på styrkedelen som ser ut som följer:

Du tränar ”EN” styrkeövning per ”DAG” med bestämt antal repetitioner och utan vila eller så kort vila som möjligt.

Upplägg Styrka
Dag 1 Rumplyft på bänk
Dag 2 Armhävningar

Dag 3 Utfallsteg
Dag 4 Mage – Chrunches
Dag 5 Dips
Dag 6 Ryggresningar
Dag 7 Tåhävningar

Vecka 1 50 reps
Vecka 2 60 reps
Vecka 3 65 reps
Vecka 4 70 reps
Vecka 5 75 reps
Vecka 6 80 reps
Vecka 7 85 reps
Vecka 8 90 reps
Vecka 9 95 reps
Vecka 10 100 reps

Mer info går att hitta på "Finn Formen" på facebook och där kan du även anmäla dig för att vara med.

Den här utmaningen funkar ju finfint att kombinera med min vanliga träning - och jag gillar när nå'n bara säger åt mig vad jag ska göra. Så idag efter morgonpromenaden blev det 50 armhävningar på vardagsrumsgolvet, igår kväll vankades det 50 brännande rumplyft. Snabbt och enkelt.

Är du med?

Lugnt på Djurgården i morse - med untantag för de ständiga gässen

1 augusti 2011

Recept - Annorlunda fiskgratäng

Tänkte tipsa om en riktigt god fiskgratäng som man enkelt svänger ihop lite snabbt. Receptet hittade jag hos Pytte. Rekommenderar varmt att bryta av fisk med rökt skinka eller bacon - det blir aldrig fel.


Sej med bacon, zucchini och ajvar

600 g sejfilé (eller annan vit fisk)
1 paket tärnat bacon
1 zucchini
70 g färsk spenat
3 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
2 dl grädde
ca 3 msk ajvar
dill

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Hacka lök och vitlök och tärna zucchinin relativt fint. Fräs tillsammans med bacon tills det får lite färg. Tillsätt då spenat, ajvar och grädde och låt koka ihop någon minut. Tillsätt dill efter smak och salta och peppra vid behov.
3. Skär fisken i bitar, lägg den i en ugnsfast form, salta och peppra och häll röran över. Låt stå i ugnen ca 15-20 minuter tills fisken är klar.

Jag serverade gratängen tillsammans med blomkålsmos (blomkål, grädde, parmesan) och det smakade himmelskt om jag får säga det själv.

Löpning som ger mersmak!

Håller på att smälta alla upplevelser från löparsemestern på Österlen samtidigt som idéerna om vad som ska bli nästa äventyr ploppar upp i samma takt som finnar på en tonåring. Att springa på ultravis visade sig vara långt mycket mer spännande än jag nånsin kunnat tro.


Så vad var det som var så bra då?

Att se nya saker
Den här typen av löpning väcker verkligen min nyfikenhet. Att springa på helt nya platser gör att det dyker upp överraskningar överallt. Allt från att hitta fram till en underbart pittoresk kaffestuga efter 13 km i urskogen till att träffa på tre skogshuggande killar ute i ingenstans med motorsågen liggandes i gräset som snarare såg ut att vara tagna ur en film med en massa droger inblandade än att vara ute för att hugga ner träd. De små händelserna och upplevelserna blir stora och plötsligt ser jag mer, hör jag mer och känner mer.

Att vara totalt närvarande
Att springa bland stock och sten kräver uppmärksamhet och äventyrskänslan tränger bort alla vardagstankar. Fokuset ligger på att leta efter nästa orangea markering och inte snubbla på vägen snarare än att överanalysera sin tillvaro och tänka för mycket. Och det bästa är att behovet av att överanalysera försvinner eftersom saker och ting blir så mycket klarare och tydligare när man är närvarande.

Att hinna prata om allt och ingenting med min fina Frida
Ojojoj, vad man hinner prata mycket under långpass. Och dessutom får man prata till punkt. I skogen finns det inte mycket som avleder uppmärksamheten och man har all tid i världen. Att vissa särskilt engagerade diskussioner ledde till att vi sprang lite fel och tappade bort leden får man ta.

Att upptäcka nya sidor av hur kroppen reagerar
Det är coolt att se hur kroppen så snabbt växlar känsla. Och coolt att de 12 sista km kan kännas lättare än de 15 första.

Löparsemestern på Österlen har gett mig en enorm lust att upptäcka. Jag drömmer nu om att utforska Stockholms alla terrängspår, om att hitta vandringsleder att göra helgutflykter till och om att springa långt. Och jag har full förståelse för Rune Larsson som i sin ungdom satte sig på tåget eller bussen och åkte 5-10 mil för att sedan ta sig hem till fots. Varför inte? Det låter ju riktigt kul ju!

Skillinge - Simrishamn - Med konstant havskänsla

 Vilse?

Fantastisk kaffestuga i Andrarum

Otillgänglig terräng? Icke - men fästingtät

Våra ständiga följeslagare korna