31 oktober 2011

Revansch!

Om förra gångens träning av Turkish get-ups mest var en blandning av frustration och skrattanfall så var det betydligt mycket mer fokuserat från min sida idag. Gjorde framsteg och nu känner jag mig redo att lägga på lite mer vikt. Idag körde jag med 12 kg under passet och det kändes relativt enkelt.

Upptäckte när jag kom hem att underarmarna var ömma och svullna av kettlebells som legat och skavt, men det är märkligt det där. Jag märker verkligen ingenting när jag väl tränar men så kan jag komma hem med smalbenen fulla av blåmärken efter marklyft, knän som är uppskavda efter klapparmhävningar eller med skavsår på svanskotan efter situps. Eller som idag - med bulor på armarna. Men inte märkte jag något under passet.Adrenalin måste vara bästa smärtstillaren.

Dagens pass såg ut så här:
4 varv av:
1/1 Turkish get-up (alltså en på varje sida)
12 liggande fällknivar
6/6 axelpressar (alltså 6 med varje arm)
36 double unders

Dagens bästa var att jag inte fegade ur på double underserna utan faktiskt gjorde dem som man ska och inte körde singelhopp. För er som inte är så insatta i crossfit-tugget så betyder double unders att man hoppar hopprep och snurrar repet två varv per hopp istället för ett varv per hop som man normalt gör. Självklart innebär det att det hakar upp sig ibland, men idag bestämde jag mig för att se passet som ett bra sätt att öva double unders. Hur ska jag annars lära mig? Det resulterade i nytt pers i obrutna double unders: 20 st. Minns den dag jag var glad om jag gjorde mer än tre i rad. Det går framåt..

Axelpress på gräset i somras - det var grejer det.

30 oktober 2011

Höst + skog = kärlek

Det har nog inte undgått någon att jag älskar hösten och det lugn och harmoni som den ger mig. Inte heller är det nog särskilt överraskande att höra att skogen hamnar väldigt högt upp på min livskvalitélista.

Så om man kombinerar hösten och skogen och adderar ett par löparskor så blir det så bra som det bara kan vara i min värld. Det behöver inte vara krångligare än så.

Igår njöt jag av en timme i skogen i strålande sol och fantastiskt höstväder. Löven lyste upp både marken och träden, det luktade sådär skönt höstigt av våta löv och det var så lätt att andas att man skulle kunna tro att luft består av 100% syre. Visserligen var själva löpningen lite trög men jag brydde mig inte det minsta. Sån'a dagar ska man också ta sig igenom, och igår var upplevelsen betydligt viktigare än prestationen.


Recept: Raw äppelpaj


Igår hade jag finbesök till middagen, en person som förutom att vara en fin vän dessutom har den goda smaken att vara öppen för nya matidéer. Jag tog tillfället i akt att testa en äppelpaj raw style som jag suktat efter ett tag. Lite småskeptisk var jag dock - socker och smör gör ju liksom det mesta lite godare så en äppelpaj som saknade bägge delar? Kan det verkligen funka?

Jag skulle nog vilja säga att experimentet blev en succé. Tror ingen av oss saknade den traditionella äppelpajen..

Inspiration till receptet fick jag härifrån.

Till pajdegen:
1 dl hasselnötter
3 dl mandlar
1 msk rapsolja
2 tsk kanel
½ tsk kardemumma
5 färska dadlar
1 msk honung

Fyllningen:
2 äpplen
1 banan
2 dadlar
1 tsk kanel

Garneringen:
2 skivade äpplen

Gör så här:
1. Kör mandlar och nötter i matberedare tills det blir till ett mjöl.
2. Tillsätt olja, kanel, kardemumma och dadlar och mixa ihop.
3. TIllsätt honungen och mixa till en deg. Om det behövs, tillsätt lite vatten. Tryck ut degen i en pajform.
4. Mixa ingredienserna till fyllningen i matberedaren och lägg fyllningen i pajdegen.
5. Garnera med äpplen.

Njut med grädde (inte så raw direkt, men det är ju gott och nå'n måtta på nyttigheterna får det ju var ibland) eller med cashewgrädde om du vill gå raw hela vägen.




28 oktober 2011

Fredagsnöje!

Kvällens fredagsnöje - två timmars tennis. Först match se'n träning.
Nya gruppspelsomgången börjar idag - det vore väl tusan om jag inte
skulle ta och avancera uppåt den här gången. Fokus. Fokus. Fokus.

Äkta syskonkärlek..


Brorsan i sin favoritposition - körandes båt

.. måste väl ändå vara att klå brorsan med 6-0, 6-0 i tennis.

Jag fick återbud på en gruppspelsmatch igår kväll och passade då på att använda banan för att utmana brorsan på en match. Det gick ju bra - storvinst. Till hans försvar ska sägas att han bara hållt i ett tennisracket en gång tidigare i livet så ett annat resultat än utklassning hade ju vara pinsamt för min del. Trots att siffrorna skvallrar om storslam så var det faktiskt inte riktigt så. Det blev spel om poängen och jag var positivt överraskad över hur bra det gick för brorsan. Tennis är ju inte den enklaste sporten att börja med.

Det var en kul kväll på banan och det lär inte bli sista gången för brorsan som hade den goda smaken att uppskatta sporten och tycka att det var oväntat kul att spela.

Nu väntar brorsans utmaning - en match i squash där förhållandet är det omvända. Jag har spelat squash en gång i mitt liv, medan brorsan tränar regelbundet. Såg redan igår prov på hans snabbhet på banan, blir spännande att se hur jag ska fixa squash som ju bygger just mycket på snabbhet. Snabbhet som kanske inte direkt är mitt främsta kännetecken.

26 oktober 2011

L-Pullups

Jaha. Då har jag fått ett nytt mål igen då. Att fixa L-pullups, alltså en pullup men med benen rakt ut i ett L. Väldigt estetiskt snygg rörelse och sån't går jag igång på. Kändes inte såå långt borta.

I övrigt såg dagens crossfitpass ut så här:

6 varv av:
3 strikta pullups
6 kippade pullups
6 fällkniv med medicinboll
3 burpee-situps

30 sek vila mellan varven

De där pullupsen alltså.. de är tunga.

Sitter nu skönt mör i kroppen på tunnelbanan på väg till middag med tjejerna. Vardag är inte dumt alls.

24 oktober 2011

Have compassion with yourself

Som jag misstänkte igår så har det där benpasset förvandlat mina smidiga påkar till ett par stolpar. Min gångstil liknar någon slags cirkusartist (clown?) som gör ett tappert försök att gå på styltor, med den skillnaden att mina styltor råkar vara mina vanliga ben. Mina kollegor brukar kalla mig Frank som i Frankenstein när den här typen av träningsvärk drabbar mig. Och ni vet ju hur smidigt han rör sig.

Det där tänkta crossfitpasset som fokuserade på ryck fick därför utebli och ersattes istället av överkroppsträning på gymmet. Dagens övningar:

Strikta axelpressar/Push press - 4 set om 5 strikta och 5 push press
Dips - 4 x 6 reps
Stående skivstångsrodd - 3 x 8 reps
Bänkpress - 3 x 8 reps
Hängande benlyft (knees to elbows) - max reps i 3 set
TRX - dynamisk planka

Kände mig inte helt nöjd på gymmet idag. Tyckte att jag borde orka lite tyngre vikter och rackade ner på mig själv för att jag inte utvecklas så snabbt som jag vill, ja jag var pain in the ass på mig själv helt enkelt. Dumt. Väldigt dumt. Sån't där självkritiskt snack leder ju ingenstans. Så nästa gång det inte känns toppen så byter vi ut de där nedvärderande tankarna mot ett "bra kämpat" och lite pepp. Deal?

Som tur är, är det väldigt ovanligt att jag tänker sån'a där dumma tankar. Jag brukar vara nöjd. Nöjd så länge som jag gör mitt bästa. Jag är ingen självkritikens mästare direkt. Tvärtom. Jag är bra på att vara accepterande och snäll mot mig själv. På gränsen till att det blir löjligt. Men så'n är jag.  

Kvällens kopp te bjöd på ett par väl valda ord som råkade passa in väldigt bra på ovanstående tema:

Have compassion with yourself.


23 oktober 2011

Friskförklaring


Sådär ja. Då friskförklarar jag mig själv på riktigt.

Benpass på gymmet avklarat och kroppen var med på noterna. Inga konstigheter.

Frontböj (3x8)
Marklyft (4x6)
Enbensknäböj på bosu (2x10 per ben)
Overhead squats (2x12)
Utfall med skivstång (2x10 per ben)

Lite höftrehab och chins på det och jag är mör.

Konstaterar att det är fantastiskt skönt att vara tillbaka i livet igen! Och att en vecka kan kännas väldigt lång när man är avstängd från allt det vanliga.

Nu hoppas jag att morgondagen bjuder på ett crossfitpass med fokus på överkropp. Misstänker nämligen starkt att mina ben kommer att protestera en aning imorgon.

21 oktober 2011

På gång?


Jag vågar inte riktigt ropa hej än.. den här sjukan jag råkat på verkar vara en riktigt seg en.. men nog känns det som att jag är tillbaka igen.

Började kvällen med en promenad i skymningen - alltså det här höstmörkret är bra mysigt. Kroppen kändes som vanligt och nu i soffan framför Stockholm Open har jag inte kunnat låta bli att slänga mig ner på golvet för några armhävningar då och då. Det rycker i träningsmusklerna och jag håller alla tummar för att jag slipper fler återfall av sjukan så jag får börja träna på riktigt igen.

Jag drömmer om olympiska lyft och kippade pullups.. låt mig praktisera lite nu också. Snälla.

Och apropå Stockholm Open - kolla in morgondagens semifinal med fransmannen Monfils. Helt galen på plan och otroligt underhållande.

18 oktober 2011

Lycka är..


.. att orka ta sig ut på en promenad efter tre dagar av maginfluensa. Regn och rusk? So what.

15 oktober 2011

Rapport från crossfit-sm

Det är galet inspirerande att kolla in alla superatleter på
crossfit-sm! Så pass att jag nog måste sticka lite tidigare för att
hinna träna själv..

Dessutom grymt att de fyra första platserna bland damerna just nu
innehas av tjejer från Nordic.

Första momentet med 8 minuter av marklyft och burpee-boxhopp avklarat.
Nu väntar löpning à la idioten och maxlyft för deltagarna.

Om jag blir sugen på att bli riktigt riktigt vältränad? Dum fråga.

14 oktober 2011

Morgonyoga

Det funkar ju inte att bara slita på kroppen med diverse styrkeövningar och lerlöpning. Musklerna blir stela och osmidiga och det börjar göra ont lite här och var.

Så imorse betalade jag tillbaka en del av skulden till kroppen med en halvtimmes yoga på vardagsrumsgolvet. Mysigt att det fortfarande var mörkt ute och även om jag blev lite uttråkad lite då och då (ser det som ett tecken på att jag borde göra det här oftare) så var det ett väldigt bra sätt att vakna på.

13 oktober 2011

Tjo och tjim!

Idag hade jag sällskap av Erika på Nordic. Och det där endorfinruset som infinner sig efter träningen är inte att leka med..

 Det börjar småseriöst - "nu måste vi ju fota till bloggen"

 ...börjar balla ur så smått

.. för att sluta i totalt flams och trams

Nu kan man ju fråga sig om vi bara lekte framför spegeln eller tränade något också och svaret på det är ja - vi har genomfört något slags dagsverke där på gymmet. Som vanligt kändes det mest som en massa lek (förutom de där jobbiga sista 12 minutrarna) men av erfarenhet vet jag att det här är lek som ger ordentligt med träningsvärk. Dubbelt bra med andra ord.

Vi fick känna på de där muscle-upsen som var ett totalt nederlag för mig i förra veckan men som kanske kändes något lite bättre den här gången. Åtminstone inte riktigt lika ovant.

Vi testade också på en för oss helt ny övning - Turkish get-up och efter att ha känt på hur det är att försöka få koll på alla armar och ben så är det här klippet bara än mer imponerande:

Ja och så var det ju de där sista 12 jobbiga minutrarna då som såg ut såhär:
3 varv av:
Minut 1: 15 armhävningar
Minut 2: 25 box jumps
Minut 3: 15 chest-to-bar pull ups
Minut 4: 30 double unders (jag gjorde 60 singelhopp)

Du har alltså en minut på dig att fullfölja första övningen. Är du klar innan minuten har gått, vilar du resten av minuten och går sedan över till nästa övning. Hinner du inte klart så fortsätter du bara med nästa övning när minuten har gått.

Over and out - nu blir det ostkaka.


Crossfit utan flås?



Gårdagens andra träningspass blev ett lite annorlunda pass på Nordic. Normalt så är ju passen uppbyggda enligt principen uppvärmning följt av styrka/teknik i en utvald övning och så en avslutande metcon som för det allra mesta är rejält flåsig och den del som de flesta förknippar med CrossFit.

Igår struntade vi just i den sistnämnda delen och allt fokus lades på att öva teknik i styrkeryck, marklyft och kettlebellsvingar. Lugnt och metodiskt. Kändes otroligt bra att få lite mer tid för att nöta teknik och inte behöva stressa igenom övningarna. Rycken kändes lite mer naturliga och marklyften fick sig en klar förbättring efter kommentaren att jag kunde testa att börja lite högre upp med rumpan, alltså inte sitta så djupt i startläget. En liten detalj som gjorde stor skillnad i känsla. Plötsligt kändes den där första delen av lyftet inte så skakig som den gjort tidigare utan mer stabil och som att jag hade koll på läget. Än en gång en varm eloge till tränarna på Nordic som är otroligt duktiga på att lära ut rätt teknik.





12 oktober 2011

Lunchjogg

Vad kan väl passa bättre som belöning efter en effektiv jobbförmiddag än en skön höstjogg på lunchen?

Det är ju nu det är som allra skönast att springa - lagom varmt/kallt (beroende på hur man ser det), klar luft, fantastiska färger på träden och ingen press och stress eftersom eventuella lopp ligger så långt bort i tiden att hjärnan inte uppfattar dem som verkliga.

Lite renskav och blomkålsmos på det och jag är redo för ytterligare några timmar av effektivitet. Så kan en onsdag också se ut.

11 oktober 2011

Ny grötfavorit


Ett litet tips: Testa att blanda i mandelsmör i havregrynsgröten. Riv över ett äpple och krydda med kanel och kardemumma. Helt klart min bästa höstgröt just nu.

Mandelsmör kan du beställa här.

10 oktober 2011

Film från Tjurruset

För er som inte sprang helgens Tjurrus - här är ett filmklipp som väldigt väl illustrerar hur det var ute på banan:


Tjur Ruset 2011 The Movie from Bjarne Koning on Vimeo.

9 oktober 2011

Rapport från Tjurruset 2011

Så var det då dags igen att ta sig an årets löparutmaning - Tjurruset. Förra årets upplevelse var grym och jag förväntade mig något liknande i år, fast kanske lite tuffare. Det verkar ju som att tävlingsledningen är livrädda för att göra ett lopp som är enklare än tidigare års lopp så vansinnigheten i loppet verkar eskalera för varje år som går. Var ska det sluta?

I år var platsen för Tjurruset Norra Djurgården, något som kändes lite ospännande på förhand eftersom det är där jag springer åtminstone hälften av alla mina träningspass. Jag undrade också hur lerigt det skulle kunna bli egentligen? Tänkte att det ju inte är någon urskog vi rör oss i direkt, utan en kunglig nationalstadspark. Kuperat förstod jag dock att det skulle bli, för maken till backtät skog får man leta efter.

Vädret var perfekt, 8-10 grader och sol och mitt humör var likaså på topp. Värmde upp tillsammans med Friskis & Svettis och längtade efter att få komma iväg. Taggad till tänderna.

Första kilometrarna gick på för mig välkända stigar och var väldigt lättsprungen, lite upp och ner men inga direkta hinder.

Efter ca 3 km dök de första svårigheterna upp, en ravin med omkullfallna träd som man fick ducka för och rötter som man fick se till att inte snubbla på. Men fortfarande rätt så enkelt. Lite lerigt och klafsigt, men inte farligt alls. Det skulle bli värre..

Strax därefter började själva Tjurruset kan man säga och det fortsatte hela vägen in i mål. Vi sprang i sjön med vatten bitvis till midjan, här lyckades jag göra mitt första dopp när jag snubblade på några stenar i ett försök att inte bara vada fram utan även springa i vattnet. Dumt, men det skulle visa sig att det snart var dags för ett antal obligatoriska bad, så det spelade inte så stor roll.



Efter vattenhindret ville musklerna inte riktigt svara, de var väl nerkylda och undrade vad jag höll på med antar jag. Vi fortsatte på mindre stigar där det bitvis gick rakt upp eller rakt ner och det var svårt att göra något annat än att ta sig gåendes framåt. Pulsen låg nu ändå väldigt högt och skulle göra så resten av loppet.

Vi fortsatte ut på en äng med lite enkel löpning och några hinder som skulle passeras. Inga konstigheter. Det var skönt att få springa på lite och inte behöva tänka på var jag satte fötterna. Jag sprang om lite folk, men vågade inte riktigt ta ut mig helt än eftersom jag visste att mördarbacken och träsket var kvar att genomföra.

Mördarbacken skulle visa sig vara ett av mina starkare kort. Den bestod alltså av en extremt brant backe som man normalt använder som ansatsbana för backhoppning.. Jag klättrade på alla fyra och fick extra energi i just det här momentet och skaffade mig ännu mer energi genom att lyckas bra och klättra om kämpandes tjejer. Benen var i stort sett döda efter den här backen men någon uppe på backkrönet sa att det bara var 750 meter kvar nu så då var det ju bara att ge allt.

Den där informationen skulle dock visa sig vara gravt felaktig. När vi sprungit några minuter efter backen kom vi till helvetesträsket. Ett träsk som i sig var 800 meter. Glöm 750 meter till mål alltså. Här skulle min uppfattning om Kungliga Djurgården få sig en rejäl törn. Vi befann oss i något slags djungel. Det var blött, lerigt, snårigt, ja riktigt jä*ligt helt enkelt. Till en början var skrattet med mig när jag krälade i leran, fastnade med benet, drog mig upp liggandes raklång i leran, upp och stå, och så ner igen i gyttjan. Till slut blev det dock en aning tjatigt. Och inte särskilt kul längre. Nu ville jag bara vara i mål. Trött på leran, trött på att inte kunna springa utan bara klafsa fram på något vis. Mer kraft gick till att ta sig i vertikal riktning än i horisontell.

 Bilder: www.tjurruset.se

Efter vad som kändes som mer än en evighet tog träsket äntligen slut och jag var övertygad om att jag befunnit mig i en regnskog i Afrika snarare än i en förlängning av hemtama LillJansskogen. Krafterna började tryta och benen var mer än måttligt sega efter att ha kämpat i gyttjan. Det skulle visa sig vara en kilometer kvar till mål, en kilometer som jag inte minns särskilt mycket av alls. Sprang på så mycket jag kunde, passerade några tjejer som gick och tog mig i mål efter 1 timme och 12 minuters utmaning.

Genomblöt och trött var mitt enda fokus att byta om så fort som möjligt så glömde till och med bort att ta en bild på lerhögen innan kläderna åkte av.

Såhär efteråt är jag mer än nöjd. Jag förbättrade min tid med 6 minuter sedan förra året, trots att årets bana enligt mig var betydligt tuffare. Den stora skillnaden från förra året var att det i år var omöjligt att inte hamna i lera upp till armhålorna. Förra året kunde man ofta välja en mindre lerig väg, men i år var det bara att inse faktum. Det här är mer ett en mil långt gyttjebad än ett motionslopp i löpning. Jag hamnade på plats 222 av 1350 damer, vilket är bättre än förra året och en bra prestation av en icke-löpare som jag. Framförallt är jag nöjd att jag lyckades ta ut mig ordenligt. Jag vågade springa på och hade absolut noll krafter kvar i benen när jag gick i mål.

För er som vill se mer från loppet rekommenderar jag bilderna som ligger på Tjurrusets hemsida.

8 oktober 2011

I mål!

Vilket lopp! Det låg visst något i det här med tuffaste Tjurruset
nånsin.. Galet lerigt men väldigt kul! Nu har jag intagit åskådarplats
och det är underhållning på hög nivå.

7 oktober 2011

Bästa tipsen inför Tjurruset


TjurRusets hemsida kan man läsa att årets Tjurrus kommer att bli tuffare än nånsin.. men säger de inte alltid det?

Alla backar i LillJansskogen ska utnyttjas (oh my!), det ska springas genom träskmarker, klättras över och under uppbyggda hinder och vara blötare än förra året, hur nu det ska gå till..

För att skrämma upp oss deltagare ännu mer så skriver de att funktionärerna är utrustade med våtdräkter..

För er som ska springa så kommer här mina bästa tips för att få ett roligt TjurRus:

1. Ta det lugnt under de partier där det är smalt och trångt och svårt att springa om. Att hålla på att försöka springa ut i snårskogen för att komma förbi tar väldigt mycket på krafterna och du vinner inte särskilt många sekunder. Dessutom kommer det förmodligen snart att stoppa upp totalt inför ett hinder eller liknande. Tänk istället att du tar det lugnt och samlar krafter för att kunna springa om när det blir bredare.

2. Använd långa tights och långärmat. Snårig skog och hinder river lätt upp huden vilket är mindre skönt och inte särskilt trevligt att bada i gyttjan med blodiga sår.

3. Välj kläder med "så lite tyg" som möjligt, tex hellre en tunn tight tröja än en fladdrig löparjacka. Det finns en risk att de blir blöta och ju mindre tyg desto mindre risk att de blir tunga att springa i.

4. Använd inte dina finaste kläder - räkna inte med att de ser ut som innan efter ett Tjurrus.

5. Använd lätta skor - gärna skor som inte suger upp vatten. Tänk lätta terrängskor eller orienteringsskor. Förra året sprang jag i vanliga löparskor, vilket visserligen funkade men det blev tungt och blött och som att springa i en vattenpöl i skorna.

6. Boka tvättid till direkt efter loppet. Dina kläder och skor kommer att stinka och vara riktigt sunkiga.

7. Ha kul! TjurRuset är framförallt ett väldigt väldigt roligt lopp! Så tänk bort tiden och resultatet och njut av upplevelsen. Du kommer inte att sätta pers på det här loppet så strunta i tiden och ha kul istället.

8. Ta med ett ombyte som du inte är jätterädd om. Du blir snabbt kall efter loppet, så ta med torra kläder (inklusive torra underkläder). Om du inte tänker duscha på plats utan bara byta om, så ta inte med dina bästa kläder. Det är väldigt lätt hänt att även de rena kläderna råkar få sig en liten släng av gyttjan i tumultet som uppstår när alla ska byta om på liten yta.

Lycka till! Och vi ses i leran imorgon!



6 oktober 2011

Currys, veggies och röror

Premiär för höstens matlagningskurs! Tar med mig en massa ny
inspiration och recept hem. Har ätit vitlök och ingefära för ett helt
kompani ikväll - tror att jag boostat immunförsvaret för åtminstone
ett år framåt.

5 oktober 2011

Vad gör jag här?

Idag kände jag mig bara helt felplacerad på Nordic. Som en liten svag speta som tagit sig in bland proffsen och tror att hon har nåt där att göra.

Dagens CrossFit var ingen självförtroendehöjare med andra ord. Först teknik i muscle-ups, en övning som jag är toksämst på. Ja, jag vet att det är en övning som kräver både styrka och teknik och inte på något sätt är enkel, men det såg ju så enkelt ut för "alla andra". För mig är övningen stört omöjlig. Ja jag vet också att jag bara testat en halv gång tidigare och att jag självklart inte kan lära mig nåt utan att öva, men idag är inte hjärnan rationell utan mer av det känslomässiga slaget.

Såhär ska det se ut hursomhelst..



Men istället för att bara stå och titta på, så testade jag lite kippade pullups, men även de gick åt skogen. Jag får liksom inte
hjärnan och kroppen att samarbeta.

Och så var det så dags för det avslutande förnedrande passet:
4 varv av:
20 pullups
8 Wall balls
8 liggande fällknivar med boll


Alltså, 80 pullups är väldigt mycket. Väldigt väldigt mycket. Även när man som jag tar hjälp av gummiband eller till och med hoppar upp. Men utan kippingteknik blir det liksom inget flyt.

Som ni hör: inte min bästa dag på gymmet och just nu känns det bara trist och omöjligt alltihop. Som tur är vet jag att min revanschlust brukar väckas till liv med besked så fort jag smält nederlaget. Förmodligen redan imorgon bitti.

Mina armar darrar fortfarande så nån nytta gjorde nog alla misslyckanden ändå.

Imorgon är en ny dag.

En lugnare vecka - att vila eller inte vila

Som uppladdning inför lördagens Tjurrus och som återhämtning efter några veckor av rätt så hård träning så ger jag mig själv en lugnare träningsvecka. Kroppen tackar och tar emot och jag tänker som vanligt att jag ska bli bättre på det här med periodisering. De här lugnare veckorna fyller ju verkligen sin funktion såväl mentalt som fysiskt. Träningsmotivationen byggs upp och musklerna får en chans att reparera sig. Allt det här vet jag i teorin väldigt mycket om. Så varför är det så svårt att få till?

Kanske för att det där livet kommer emellan vilket gör att träningen inte alltid blir så strukturerad som den skulle kunna vara. Istället ligger jag normalt sett på 5-6 timmars träning. Skulle jag önska så skulle jag ligga högre vissa veckor och betydligt lägre andra veckor. Men jag har sällan tid att träna mer och då vill jag inte heller vila eftersom jag inte tycker att jag tränat tillräckligt hårt veckorna innan för att "förtjäna" vilan.

Det handlar ju också om att jag håller på med så (för?) många olika träningsformer vilket gör att det känns svårt att dra ner på träningen. Att bara hinna med ett crossfitpass, ett löppass och ett tennispass under en vecka känns så futtigt. Vet ju att jag behöver 2-3 pass av varje per vecka för att utvecklas i respektive "gren". Och det funkar ju inte rent tidsmässigt. Så förmodligen är det här nyckeln ligger. Ska jag träna mer strukturerat så måste jag skära bland mina aktiviteter. Eller åtminstone periodisera även där. Frågan är om jag är beredd att göra det? 

Just den här veckan tar jag det i alla fall lugnare. Två små löppass (ca 30 minuter styck) och ett crossfitpass är allt jag tänker göra. Förutom att springa TjurRuset då förstås.

Men ikväll väntar lite CrossFit. En massa pullups blir det tydligen. Spännande hur det ska gå till.

Lagom till vilan har jag inhandlat Blueberry's inspirationsbok. Mer om detta i senare inlägg.

3 oktober 2011

Sista intervallerna.

Lite småkyligt men skönt höstväder ute idag så nu åker västen på.
Sista kvalitetspasset innan TjurRuset ska genomföras. 10 st
70/20-intervaller, alltså 70 sek snabbt 20 sek gångvila. Enkelt.
Lämnar pulsbandet hemma och går på känsla. Därefter väntar
blodpuddingen på mig - jag längtar.

2 oktober 2011

F*n så bra!

Vilken träningsvecka jag haft! Har aldrig känt mig i sån här form,
inte ens varit i närheten. Allt bara funkar. Energin tar inte slut.

Veckan toppades med en tennismatch där jag spelade ungefär 1000% (ja
det ska vara tre nollor där) bättre än senaste matchen. Allt kändes
självklart och fokuset och koncentrationen fanns i varje boll, i varje
slag. Sjukt kul! Hann upp bollar som jag aldrig trodde jag skulle nå,
styrde och ställde i spelet och hade skön avslappnad känsla i slagen.
Gjorde inte ett enda dubbelfel men slog in ett par ess. Jag hade
blivit imponerad av mig själv om jag tittat på. Och det är inte varje
dag det är så.

När tennis är på det här sättet finns det inget som slår det. Inget.
Det sjuka i kråksången är att jag sa precis samma sak efter dagens
crossfit..

Overkill?

Jahaja, på med träningskläderna igen! Tennismatch känns möjligtvis som
en aning overkill såhär några timmar efter avslutat crossfit-pass, men
är det match så är det. Bara till att väcka benen igen. Och den där
efterlängtade soffan finns ju kvar har jag hört.

Kast med liten kettlebell

Ett mastodontpass. Så skulle man kunna kalla dagens pass på Nordic. Planerade 60 minuter blev snabbt 75 minuter som slutade på 90 minuter. Och på 90 minuter hinner man med en hel del.

Började som vanligt med en ordentlig uppvärmning, idag med diverse nya rörlighetsövningar för axeln med fantasifulla namn. Tekoppen tex - någon som förstår vad det handlar om?

Sedan fortsatte vi med åtminstone en halvtimmes kettlebellslek. Att man kan göra så mycket grejer med kettlebells! Vi testade frivändningar, svingar med snurr (rör dig 180 grader när kettlebellen är ovanför huvudet), svingar med flipp (alltså kettlebellen får snurra ett varv i luften innan man greppar den igen), diverse pressar och så vidare. Riktigt riktigt kul! Och jag glömde snabbt bort att det faktiskt var träning samtidigt - kändes mest som vi lekte.

Efter det här minipasset i kettlebells gick vi på dagens huvudövning - styrkefrivändning. Jag behöver verkligen öva teknik i frivändningar så höll mig till relativt lätta vikter och ansträngde mig istället på att förbättra tekniken. Tänker att när väl tekniken sitter där så kommer de där vikterna att flyga upp automatiskt.. Jag har ett problem i frivändningarna - jag drar alldeles för tidigt. Är för het på gröten helt enkelt. Jag känner och märker det själv men har otroligt svårt att rätta till det. Men men, träning ger väl färdighet så bara att fortsätta vara envis.

Såhär ska det se ut:

The Power Clean from Again Faster on Vimeo.


Så var vi då framme vid dagens pass som bestod av
6 varv på tid av:
4 styrkefrivändningar
8 kettlebellsvingar (hela vägen upp över huvudet)
32 double unders

Ett pass som såg relativt lätt ut på pappret men skulle visa sig vara rejält flåsigt och segt för benen. Men men, vi var ju inte nöjda här. En extra treat väntade i form av ytterligare ett minipass. Mini och mini förresten. Så mini kändes det inte under tiden vi höll på.

5 minuter av:
5/5 sidechop (magövning med kettlebell)
5 inverterade burpees
5 burpeeinhopp

Efter det här passet var jag rejält mörbultad. Men på ett bra sätt. Hade en seg känsla i kroppen innan passet men den är nu totalt bortblåst. Lunch med Sara väntade och storleken på portion var i proportion till dagens ansträngning..