29 maj 2012

Sjukt rolig styrketräning

Är galet pepp på styrketräning för närvarande. Det är ju så himla himla roligt

I söndags hittade vi ett utegym i Ursvik där vi lekte efter orienterandet. Kände mig som ett barn på nytt när vi bara testade runt och gjorde det som föll oss in. Kipping pullups, L-pullups, handstående, armhävningsteknik, toes to bar osv. Helt utan plan, precis på samma sätt som man var ute och lekte som barn. Total frihet. Ok att det fanns en viss frustration över mina kippade pullupsen där det känns som att mitt huvud hindrar mig mer än kroppen, men i övrigt bara riktigt, riktigt kul.

Igår fick jag med mig en kollega för att träna teknik på gymmet. Har återhämtningsvecka den här veckan så då passar jag på att köra lite lugnare och nöta teknik snarare än lyfta tungt. Det var väldigt lite folk på gymmet vilket uppmuntrade till lek. Började hyfsat seriöst med tekniknötande i frivändningar. Kändes så pass bra att jag blev sugen på att testa tyngre vikter, men lyckades hålla mig själv tillbaka. Lugn vecka var det ju.

Efter vändningarna körde vi explosiva marklyft. Tycker att jag är onödigt seg på väg upp i marklyftet så nu var det fullt fokus på snabbhet. Lättare vikter och snabbt, snabbt snabbt. Lyckades få in känslan att vikterna studsar mot marken - skön känsla!

Så till dagens höjdpunkt - handstående armhävningar. När man väl hittar känslan är det sjukt kul. Igår gick det katastrofdåligt till en början men så kom min kollega (som är grym på just handstående armhävningar) på att jag förmodligen stod för nära väggen. Jag fick liksom ingen balans för att kunna kicka mig upp. Testade med att stå längre ifrån och då var känslan en helt annan! Lyckades få till tio i rad som mest utan att ramla ner - helt klart rekord! Kul värre. Och träningvärken i axlarna kommer snart att vara ett faktum.

Vi hade svårt att slita oss från gymmet så testade lite turkish-get ups, bottom-uppressar med kettlebells (super för axelstabilitet), svingar, frontböj, ringdips, mage i TRX och lite annat smått och gott innan vi gav oss. 90 min lek med inslag av styrketräning och hade kunnat fortsätta lika länge till.

Nu längtar jag till hösten när jag ska lägga in mer strukturerad styrka i träningsprogrammet. Jag ska bli stark. Stark på riktigt.


27 maj 2012

Orientering i Ursvik

Glass och iskaffe i gräset efter 90 min orientering. Kul att springa i
skogen! Det här blir det mer av. Cyklade till Ursvik där vi tog några
kontroller av Naturpassets bana. Tillsammans var vi rätt så hyfsade
tycker jag, hade jag varit själv hade jag nog tappat bort mig lite här
och där. Men övning ger färdighet.

Nu följer jag med spänning twitterflödet från Regionals (typ
Crossfit-EM) där Nordics representanter sköter sig galet bra!
Imponerande!

25 maj 2012

Löparläger i Ramundberget



Under förra årets löparäventyr på Österlen började jag gilla långlöpning på riktigt. Löpning som en upplevelse, ett äventyr. Inte som i att jaga tider och springa snabbt. Lite som Rune Larssons löpning från Portugal till Sverige. Fast på min nivå då förstås.

Någon månad senare vandrade jag i Jämtlandsfjällen och började drömma om fjällöpning. Jag bestämde mig för att jag till nästa sommar skulle vara i tillräckligt bra löpform för att våga anmäla mig till ett fjällöparläger. När Sofy och Lovisa skrev om lägret i Ramundberget blev jag bara än mer sugen.

Och nu är det gjort! Jag har anmält mig till just ett fjällöparläger i Ramundberget med Lena Gavelin som ledare. Dagarna börjar med yoga, innehåller en massa fjällöpning förstås och avslutas med trerättersmiddag. Alldeles perfekt. Springa och äta, det är livet det. Det här blir grymt spännande och lite nervöst förstås. Jag ser mig ju fortfarande inte som en riktig löpare..

Ska fira med ett ordentligt pass i LillJansskogen ikväll. Intervallstege: 500m, 1km, 2km, 1km, 500m. Totalt 5 km intervaller i terräng. Jag bävar och ser fram emot det på samma gång.

På väg mot Gåsen - dyblöt och nästan framme

23 maj 2012

Annie som återhämtning

Bra dag det här! Lyckades vända en seg och omotiverad start på dagen till att nu på kvällen känna mig pepp på det mesta. Hur det gick till? Lite sammanträffanden här och där, lite flyt och så ett bra träningspass på det.

Ok att jag helst av allt är utomhus för närvarande, men jag drar mig inte för att gå in och köra en timmes Crossfit. Det är skönt att få sätta streck för arbetsdagen genom att ge allt rent kroppsligt och dessutom ger det extra motivation att veta att jag får träffa Crossfitkompisarna och både få leka lite och peppa varandra mot nya höjder. Stämningen som sagt, det är en helt unik stämning och sammanhållning i Crossfitvärlden. Jag känner mig hemma.

Körde mitt andra Crossfitpass för veckan idag och det var ovanligt lätt. Är återhämtningsvecka den här veckan i gymmets planering så dagens pass bestod av teknik i stöt (frivändning + split jerk) och sedan benchmarkpasset Annie.
Annie ser ut som följer:
50-40-30-20-10 av:
Double Unders
Situps

Alltså: Gör 50 double unders, fortsätt med 50 situps, 40 double unders, 50 situps osv ner till 10 av varje. Inte så jobbigt alls även om det förstås känns i magen mot slutet. Så skaffa ett hopprep och kör. Min tid att slå: 7:29. Och använd en matta - skavsår vid svanskotan är långt ifrån skönt. Trust me.


Att det är återhämtningsvecka märktes dock inte alls i måndags då passet var galet vidrigt flåsigt och även tungt för armarna.. möjligtvis lite på grund av att jag inte orkade tänka teknik i frivändningarna och därmed bicepscurlade upp dem lite osnyggt. Nåja.
Måndagens pass i siffror:
4 varv av:
16 pullups
12 boxhopp
8 burpees
4 styrkefrivändningar (30kg)
30 sek vila

Det här fightingfacet säger det mesta om hur det kändes..



22 maj 2012

Utelängtan och orientering

Helgen på landet har fått min utelängtan att nå oväntade nivåer. Det kan ju bara inte vara meningen att vi ska sitta inne och jobba 8 timmar om dagen när naturen fullkomligen skriker på oss att komma ut och lockar med såväl fågelkvitter som en färgkavalkad av alla blommor och träd.

Jag försöker att göra vad jag kan för att få så många timmar ute som möjligt. Tar morgonpromenader/joggar, går eller cyklar vart jag än ska och planerar helgaktiviteter som innebär en massa utetid. Till helgen tänker jag för första gången på sisådär 15 år testa orientering. Sara skrev ju igår om att hon tror att orientering kommer att bli nästa trend och märkligt nog hade jag just varit och hämtat ut kartan för Naturpasset i Ursvik.

Naturpasset är Svenska Orienteringsförbundets satsning för att få fler att testa orientering. Orienteringsklubbar runt om i landet har placerat ut kontroller som sitter uppe under en viss period och så är det bara att hämta ut en karta och testa när det passar en själv och utan tidtagning. Bra initiativ tycker jag som tyckt att det verkat lite krångligt att behöva bege sig till en tävling bara för att få testa på orientering igen.

Eftersom jag älskar att springa i terräng och allra helst obanat så borde ju orientering passa mig. Så vi får väl se. På söndag sker premiären. Plus på utekontot kommer det ju att bli hursomhelst.

Tillsvidare bjuder jag på bilder från helgens löpning. Vore jag lika cool som Jonna så är det här jag skulle hålla mitt marathon.

20 maj 2012

Öliv

Ännu en helg i stugan. I paradiset. Kan inte få nog av livet på ön. Så
känns det i alla fall. Skulle gärna utsätta mig för experimentet att
se hur länge jag klarar att vara här utan att bli rastlös. Utan att
drabbas av lappsjuka. Länge skulle jag tro.

Det enkla livet och jag går väldigt väl ihop. Läsa, kettlebellpass på
tomten, lägga pussel, laga mat, min älskade familj, backintervaller,
hockey-vm, fika, morgonpromenader, kajak. Ingen plattång, inget smink,
mer eller mindre samma kläder varje dag. Ju enklare desto bättre.

Och då kan man ju undra över allt det här andra strävandet. Jobb,
karriär, fin lägenhet, fina kläder. Varför? Eller är det trots allt
kontrasten som gör det?

Skulle det räcka med gullviveängar, en sockerkaka då och då och lite
småsnack med grannarna? Kanske skulle jag bli skogstokig?

Säkert är i alla fall att jag behöver de här helgerna ibland av total
frånkoppling och minimalt med intryck. Utan måsten. Och jag är glad
att jag saknar den rastlösa genen. Att jag inte måste göra och
prestera hela tiden utan kan vara en ytterst lat person när jag vill.
Låta dagarna komma och gå. Och just det gör jag bäst på ön.

15 maj 2012

Kvalitets-tv!

Har helt glömt att tipsa er om att Eurosport sänder tv-serien "The Box" om Crossfit för närvarande. De besöker olika boxar runt om i världen och i lördags sändes avsnittet där de hälsade på hos Crossfit Nordic där jag tränar. Så vill ni få lite bättre insikt i hur Crossfit funkar och en bild av hur det ser ut när vi kör Crossfit så kolla in det här.

12 maj 2012

Årets upplevelse - Svalbard Ski Marathon

Ska göra ett försök att ge er en bild av hur mitt Svalbard Ski Marathon var. Bilden kommer dock aldrig att kunna göra verkligheten rättvisa, det finns helt enkelt inte tillräckligt många positiva superlativ för att beskriva upplevelsen. Så jag sammanfattar redan nu med att säga att det här är något som måste upplevas. Punkt. Det var fantastiskt, underbart, total lycka och något jag kommer att leva på länge. I princip hela loppet var ett enda stort wow.  Om ni frågar mig ska loppet i första hand inte åkas som en tävling. Det ska åkas för att det är en enorm naturupplevelse, den största jag varit med om.

Dagen började som vanligt med att jag vaknade. No surprise så långt. Satte på mig första lagret kläder och gick ner för att äta så mycket som möjligt av den där frukostbuffén. Tycker jag lyckades ganska bra. Yoghurt, musli, frukt, mackor med mycket pålägg, ägg och så en bulle på det. Packade därefter ryggsäcken (loppet har krav på att man åker med ryggsäck innehållandes extra kläder, mat och dryck), velade lite om klädval och gick mot hotellreceptionen där den gemensamma bussen skulle stå för att ta oss till starten. I receptionen fick vi dock meddelandet att starten var framflyttad från kl 10 till kl 11 pga att det var tjock dimma på toppen, så bara att gå och bre sig en extramacka för att ha som nödkost och vila lite till.

En timme senare satte vi oss i bussen och åkte till starten. Kände mig väldigt glad över att jag snart skulle få åka skidor i det här fantastiska landskapet och var förväntansfull snarare än nervös. Frida, Rikard och jag hade bestämt oss för att göra sällskap under loppet under devisen: "ju längre tid vi får åka skidor, desto mer får vi ut av loppet". Det verkar ju lite dumt att åka ända till Svalbard för att skynda sig igenom loppet som var höjdpunkten på resan.

I startområdet testade vi skidorna, gick en sista sväng på toa och lämnade in överdragskläderna. Helikoptern som skulle kolla av området på isbjörnar kom tillbaka mot start- och målområdet och speakern meddelade att det nu var isbjörnsfritt och säkert att åka. Utmed banan fanns det även isbjörnsvakter på skotrar som sonderade terrängen åt oss.
Starten
Första kamerastoppet

Förhållandena var fantastiska. Solen sken, ingen direkt vind och ett par minusgrader - typiskt fint vårvinterväder med andra ord. Efter att ha kollat in banprofilen var jag förberedd på en tuff första mil. Som att bestiga ett berg tänkte jag och förberedde mig på att saxa lugnt och metodiskt. Så blev det dock inte alls. Det märktes knappt att det gick uppför förrän kanske mellan 7 och 10 km där det blev lite tuffare och jag började bli låg på energi, men fortfarande relativt fritt från saxning.
Efter 10 km var det dags för första vätske- och matkontrollen. Mycket strategiskt placerad på toppen av stigningen. Vi åt bulle, kakor, banan och drack varm saft och sportdryck. Väldigt väldigt gott. Därefter väntade en mil nerför som var det bästa jag gjort på skidor. Alldeles lagom mycket nerförslut sådär att man kan njuta av farten utan att vara rädd att det ska gå för snabbt. Och vyerna. Helt otroligt. Vi skrattade och log med hela ansiktet. Pratade om hur otroligt lyckligt lottade vi var som har möjlighet att göra sån'a här saker. Kände mig mer levande än på väldigt länge och vardagslivet var totalt bortblåst. Det var jag, mina vänner och naturen och allt var precis som det ska vara.

En mil utförskörning avklarades snabbt, vi laddade med ytterligare lite kakor och bullar innan det var dags att vända hemåt igen. Slingan gick då uppför samma stigning som vi nyss åkt nerför. Här var det bitvis tungt. Solen sken och det var vansinnigt varmt. Snön bytte karaktär varannan minut kändes det som och några stön och stånk lämnade min mun. Men vi stretade på, nu var det ju bara en mils jobbig väg kvar innan det återigen skulle bli utför den sista milen.

Så kom snöstormen. Out of nowhere. Från bastu till ymnigt snöfall och blåst. Förstod inte riktigt när själva förändringen hände men helt plötsligt stod vi i de brantaste och kilometerlånga saxbackarna och kämpade mot stormen och snön. Sikten var riktigt dålig och allt jag tänkte var att jag skulle haka på personen framför mig så jag kunde se vart jag skulle. Tappade jag ryggen skulle allt bara vara vitt omkring mig. Jag hann tänka att de där isbjörnsvakterna inte har en chans att se nån isbjörn i det här vädret. Björnarna skulle rent hypotetiskt kunna vara 10 meter ifrån mig utan att jag skulle lägga märke till dem.

Uppe på toppen tog vi av oss skidorna för att skrapa bort det 5 cm tjocka lagret av snö som fastnat under skidorna och jag tackade mig själv för att jag i sista sekund lagt ner skrapan i packningen. Utan den hade det blivit en jobbig mil hem. Hädanefter har skrapan en hedersplats i skidpackningen.

Nu blev istället sista milen en lek. Först ett par riktigt branta backar utan någonsomhelst sikt där jag körde samma taktik som uppför - vad du än gör - släpp inte den framförvarandes ryggtavla. Jag plogade som aldrig förr och vi skrattade åt hur det brände i ljumskar, lår, knän, ja i benen överlag. Spåren var bortblåsta och förstörda av folks plogande så det fanns liksom inget val. Ploga, ploga ploga. Så kom spåren tillbaka, snöfallet upphörde och nu väntade 7 km av väldigt lätt åkning. Stakade något tag här och där men kunde i princip bara stå och åka. Att det var här vi åkte den första milen men i motsatt riktning var totalt oförståeligt. Det måste ju ha gått ordentligt uppför när det var så här lätt att åka nerför. Märkligt.

I mål efter drygt 5 timmars absolut fantastisk skidåkning. Det här loppet rekommenderar jag alla att åka. Kan inte jämföras med något annat jag varit med om. Jag har svårt att tänka mig att jag kommer att få vara med om en bättre skiddag. Om jag inte åker tillbaka till Svalbard förstås.

Tusen tack och puss och kram till Rikard och Frida som gjorde den här dagen oförglömlig! Ni är bäst.

Fredagspump och att våga maxa

En rubrik som säger det mesta om gårdagens Crossfit. Mina armar kändes ungefär dubbelt så stora efter passet igår mot normalt och det spände och drog rejält i både under- och överarmar. Idag börjar träningsvärken smyga sig på och det blir allt svårare att räta ut armarna. Vi får se vart det landar framåt kvällen..

Gårdagens Crossfit innehöll ett ovanligt pass. Fokus på uthållighetsstyrka, många repetitioner och utan direkt flåsiga delar. Jobbigt blev det dock ändå. Som tur är. Efter att ha övat på några set L-pullups (kul övning som innebär att man gör en vanlig pullup men med benen rakt ut i 90 grader från kroppen - som ett L) körde vi benchmarkpasset "Lynne".

Lynne innebär att man ska maxa antalet reps i bänkpress och pullups under 5 varv. Ingen tidtagning sker så det är helt ok att vila lite mellan varven så att man verkligen kan ge sitt max. I sin originalform ska vikten i bänkpress vara densamma som ens egen kroppsvikt men där är jag ju inte riktigt ännu så skalade ner till 30 kg för att det skulle bli just ett högrepetitionspass.

Varje set ska köras till absolut failure vilket kräver lika mycket mentalt fokus som fysiskt. Det var minst sagt fascinerande att se hur kroppen och för den delen även huvudet reagerade. Första setet trodde jag att jag gett max vid sisådär 13 reps men efter att Rickard (instruktör) och träningskompisarna sagt åt mig att jag kan mer och inte får ge upp än så slutade jag på 18 reps. Mycket förvånad. De sista 5 repsen kändes omöjliga och genomfördes med väldigt darrande armar, men visade sig vara möjliga. I de sista seten var känslan den omvända, det kändes enkelt och som att jag hade långt kvar till max men syran kom väldigt snabbt och jag hade inte en chans att på vilja få upp stången när det väl började kännas tungt och darra i musklerna. Snopet.

Älskar känslan av att pusha mig själv allt hårdare och får en kick av att se hur mycket mer det finns att ta av när jag trott att jag nått mitt max. Det är ju precis samma sak som hänt i löpningen. När jag väl sett och förstått hur jobbigt det kan kännas med intervaller ter sig min tidigare syn på vad som var jobbigt tämligen mesig. Och förmodligen är det så att det finns ytterligare trösklar att ta sig över. Om några månader kommer jag nog tycka att jag inte tog ut mig totalt nu heller för att jag då nått en ännu högre "ta-ut-mig-nivå".

För att bli snabbare och starkare tror jag att det är just det här som är hemligheten - att våga maxa.

Jag är helt övertygad om att nyckeln till att nå resultat för mig främst ligger i att skapa kvalitet i passen snarare än att öka träningsdosen. Träna lugnt när det är det jag ska göra (för att inte skapa onödigt lång återhämtningstid) och verkligen maxa när det är maxning som är tanken med passet. Det är när vi tänjer våra gränser som resultaten kommer. Och dessutom ger det en väldigt skön kick.
Bild lånad från Crossfit Nordic

10 maj 2012

Ryck!

Klassisk tynglyftarträning på Nordic idag. Hängstyrkeryck i fokus och ja det är krångligt att få upp en stång från hängande utmed låren till över huvudet på raka armar i en smidig rörelse med hjälp av ett litet hopp. Det är galet hur vacker och enkel rörelsen ser ut hos de som kan. Lika galet är det hur en så till synes enkel uppgift kan innehålla så mycket teknik. Och hur svag man blir när tekniken inte stämmer.

Jag gillar ryck. Idag hade jag dock lite svårt att frammana den aggressivitet som krävs för att vara tillräckligt snabb och bestämd i själva rycket. Försökte tänka på folk som varit/är dumma för att frammana lite ilska men kände mig from som en nyfrälst snarare än ilsk.

Metconen var tuff och flåsig. Men de fem varven gick snabbt. Det var grisigt jobbigt (pass med ryck och löpning tenderar att vara det) men ändå möjligt att hålla ut hela vägen.

Inom varje 2 min, i 10 min:
6 Hängstyrkeryck
200m Löpning
max antal Burpee-boxhopp (60/45cm)
Poäng = totalt antal burpee-boxhopp

Ryck!

Anmäld till Stockholm Trail

Som svar på Jonnas fråga om det blir några löpartävlingar framöver så säger jag JA. Igår anmälde jag mig till Stockholm Trail, 10 km terränglopp. Loppet går lördagen den 30 juni och ingår i Salomon Trail Tour.

Känns som att löparformen går stadigt framåt men har lagt mer fokus på snabbhetsträning än på terräng på sistone så nu är det dags att byta ut flacka Djurgården mot kuperade LillJansskogen och Norra Djurgården. Det är ju terräng jag gillar bäst, men nu på sistone har jag även börjat gilla det här med snabba intervaller och känslan att jag faktiskt blir snabbare och snabbare. Och kanske framförallt - att jag klarar att springa på hög puls betydligt bättre än tidigare. Ett tecken på god form.

Det här med att skära ner på övrig träning och fokusera på Crossfit och löpning var ett riktigt bra beslut. Känner mig inte längre stressad över att jag inte hinner med den träning jag vill och ser hur resultaten börjar visa sig både i löpning och Crossfit. Med resultat följer motivation. Behöver inte heller tänka lika mycket på vad jag ska träna och hur jag ska få till de där optimala träningsveckorna utan det blir mer naturligt när jag bara har Crossfit och löpning att välja på.

Är dock lite sugen på ren styrketräning igen - nöta lyft, böj och pressövningar, men tänker att det får bli ett höstprojekt när löpningen trappas ner.

9 maj 2012

6x500 på lunchen

Jag gillar lunchträning. Känns effektivt och gör det möjligt att få
till två träningstillfällen under samma dag.

Idag körde jag intervaller ute på Skeppsholmen/Kastellholmen - 6x500
meter med 1 min gångvila mellan intervallerna. Med 10 min upp-och
nedjogg tog det totalt knappt 40 minuter och var riktigt pissjobbigt.
Misstänker att frontböjen och de 200 burpeesarna har satt sina spår i
benen..

Nöjd med passet och nöjd med mina Adidas Boston som gör snabbpassen
väldigt mycket roligare.

7 maj 2012

Crossfit - lyftfokus

Det var såå nära att jag en kvart innan jag skulle gå till Nordic gick direkt hemåt istället. Kände mig trött i huvudet och visste att dagens pass skulle kräva en hel del koncentration. Men. Jag förhandlade med mig själv och gick dit i alla fall. Som vanligt är jag glad för det såhär efteråt. Fortfarande trött, men nöjd.

Dagens pass var helt dedikerat till skivstången - styrkefrivändningar, frontböj och push jerks. Som vanligt började vi med en ordentlig uppvärmning och teknikgenomgång i de olika övningarna. Äntligen kändes styrkefrivändningarna mer naturliga! Fick tummen upp för tekniken i samtliga övningar men ska tänka mer på att lyfta upp bröstet i frontböjen och vara lite mer aggressiv när jag är på väg upp.

Som omväxling bestod dagens WOD inte av ett flåsigt spypass utan hade istället styrkefokus. Jag gillade verkligen det här upplägget då jag kunde fokusera på att ha bra teknik i varje lyft istället för att vara så snabb som möjligt. Ett utvecklande pass och bra för självförtroendet i lyften.

Inom varje minut i 15 minuter:
1 styrkefrivändning
1 frontböj
1 push jerk

Körde med 32,5 kg vilket kändes lugnt och kontrollerat och hade inga problem att sätta tekniken. Kul!

Nu belönar jag mig själv med att kolla när Sverige utklassar Danmark i hockey-VM. Bra måndag.


6 maj 2012

Bra söndag på alla sätt och vis

Vaknade efter nio ostörda timmars sömn i stugan och kände mig pigg och
skönt utvilad. Lugn i hjärnan i kombination med en massa energi för
att ta tag i saker och ting. Havsluft och familjeumgänge gör mig
väldigt gott.

Efter frukost gav jag mig iväg på ett längre löppass. Sprang på
slingrande grusvägar, över stock och sten i skogen och på klipporna
längs havet. Aldrig mer än ett stenkast från vattnet. Fotade vitsippor
och gullvivor och varvade fågelkvitter med P1:s Kropp och Själ.

Väl hemma 90 minuter senare möttes jag av kaffedoft och bullfika på
altanen. Förmiddagsfika är absolut heligt när man är på landet. Inga
glutenvarningar får mig att rucka på den traditionen.

Krattade löv, fixade lunch och läste/sov en stund i solstolen. Laddade
upp inför ett crossfitpass ute på tomten. Har sammanställt ett
dokument med 37 pass som jag kan köra med de redskap jag har på landet
(hopprep, Kettlebells, egna kroppen) och lät slumpen avgöra vad som
skulle köras idag genom att min bror fick säga en siffra mellan 1 och
37. Brorsan sa nr 1 vilket skulle visa sig bli ett riktigt helvete..

På tid:
20 burpees, 1 armhävning, 19 burpees, 2 armhävningar osv ner till 1
burpee, 20 armhävningar.

Well, en liten bit in i passet började jag reflektera över att det
totalt sett skulle bli ca 200 burpees och lika många armhävningar. Det
tog tid och armhävningarna blev ett skämt efter ett tag. Till en
början kändes de som vila men mot slutet var det totalt omöjligt att
göra mer än tre i rad - och då gick jag ändå ner på knä.

Nu sitter jag i bilen på väg mot Stockholm. Har med papper och penna
tagit tag i projektet Framtiden - vad vill jag egentligen? och känner
mig oerhört lyckligt lottad över det liv jag lever samtidigt som jag
är sugen på förändring och nya mål.

Jag konstaterar att jag just upplevt en perfekt söndag och att känslan
i magen är bättre än på väldigt länge.

3 maj 2012

Film från Svalbard Ski Marathon

Hittade ett videoklipp från ett av de skönaste partierna under Svalbard Ski Marathon. En mils utförsslinga i den vackraste av miljöer. Magi.

Inte konstigt att jag längtar tillbaka.

2 maj 2012

Från snövitt till vitsippevitt

Overkliga kontraster. Minst sagt. I förrgår ute på skoter i snöyran med 7 lager på överkroppen under skoteroverallen för att inte frysa. Idag springandes i vitsippeskog i t-shirt. Det har sin charm att byta miljö då och då.


Svalbard - I'm in love

Ni vet hur man brukar säga: "det här blir ett minne för livet"..

Den här gången är det så sant som det aldrig tidigare varit. Svalbard bjöd på upplevelser som jag aldrig kunnat föreställa mig och jag överdriver inte när jag säger att själva loppet - Svalbard Ski Marathon är något av det coolaste och mest minnesvärda jag någonsin gjort. Obeskrivligt vackert och total absolut lycka över att få leva och ha möjligheten att uppleva naturen i sin ursprungliga form. Utan människors inblandning. Jag återkommer med fullständig rapport inklusive bilder från loppet när jag samlat mig något...

Redan under inflygningen (tänk midnattssol, klarblå himmel och så bara en massa snötäckta toppar överallt - inget annat) tänkte jag att nu är resan betald. Går inte att jämföra med något annat och måste upplevas.

Utöver skidloppet hann vi även med hundspann i strålande sol, en minst sagt spännande skotertur i totaldimma till den ryska gruvbyn som kändes mer som ett koncentrationsläger än en by att leva i och ett antal fikor på Longyearbyens i princip enda fik.  

Hemma igen längtar jag efter nya äventyr (en långvandring kanske?) och har fått ett skidsug som heter duga såhär lagom till att våren just anlänt med kraft. Kollegorna pratar om att jag låter frireligiös och det är ungefär så det känns. Jag är inte helt nöjd med att byta ut understället mot strumpbyxor och kjol och jag känner mig betydligt mer hemma i orörd natur än på Stureplan. Som tröst ger jag mig ut och springer i skogen ikväll. En långsam anpassning till civilisationen kan inte skada.

Vy över Longyearbyen