Jag - en löpare?

Ni som följt den här bloggen ett tag vet att jag har en lite komplex
relation till löpning. Har ju tidigare rent ut sagt avskytt löpning
och inte alls förstått tjusningen med träningsformen. Så började jag
för kanske tre år se'n ändå småjogga lite - mest för att inte tappa
all kondition under somrarna på landet. Jag följde ett schema med
omväxlande jogg och gång och upptäckte att det faktiskt var helt ok.
Men kul? Nja..

Det här var ju några år se'n och jag har successivt kommit att
acceptera löpningen mer och mer och numera förstår jag faktiskt inte
vad det var som var så trist med att löpa. Jag ser TjurRuset och
träningen inför det loppet som något av en vändpunkt när jag plötsligt
började gå från att det var ok att springa till att det är kul.

Men ändå. Jag har aldrig sett mig som en löpare. Löpning är ju något
jag bara gör sådär lite med lillfingret, som ett bra sätt att träna
kondition på men absolut inget jag ser som ett intresse eller något
jag satsar på.

Fram tills nu. Under veckan i Monte Gordo uppstod ett extremt
löparsug. Detta i kombination med att både Pasi Salonen och Rune
Larsson under sina kvällsföreläsningar uppmuntrade oss till att sätta
höga mål gjorde att mina tankar började gå mot Fjällmarathon (ja
alltså inte redan i år), Lidingö och andra löparutmaningar.

Vad är det som händer? Kan verkligen nån som med nöd och näppe fixade
2,5km löpning i skolan verkligen omvandlas till en löpare?

Jag har varit och är väl fortfarande lite skeptisk till om det är
möjligt men kvällens pass gav mig ännu lite mer hopp - fasen så kul
det var!

Från och med idag är det slut på mesjoggar och dumma tankar om att jag
aldrig kommer att bli en löpare. Från och med idag ska jag ta tag i
löpningen på ett mer strukturerat sätt och se vad som händer. Bekväm
jogg i 30-40 minuter per gång kommer inte att leda någonvart så från
och med nu finns bara snabba och tuffa pass eller långsamma men i så
falllängre. Inga halvmesyrer. Så får vi se om resultaten kommer och om
det är skeptikern eller optimisten i mig som vinner. Idag tror jag på
den sistnämnda.

Back to normal

Hemma i sta'n igen betyder att matchschemat rullar på. Dags för fjärde
raka segern idag kanske?

Lugn och fin och fullt fokus i serven så brukar det ordna sig.

Livet leker

Folk frågar mig om man verkligen blir utvilad och i harmoni av att åka på träningssemester. Försöker säga mig att man kanske behöver "ta det lugnt" ibland, dvs det de menar är att jag borde ligga på en strand och halvsova istället. Och det funkar säkert för en del. Men för mig stavas avkoppling träning och vila i kombination. Det är då jag mår som bäst. Det finns ingen, absolut ingen, semester som slår den med stort fysiskt innehåll. Jag kopplar bort precis allt som har med vardag att göra och de enda besluten som måste fattas är av karaktären om jag ska köra kettlebells eller ge mig ut i skogen och springa. Hjärnan i övrigt frånkopplad, kroppen desto mer aktiv.

Den här semestern har gjort mig full av energi, nyfiken på allt, inspirerad till tusen, gett mig nya idéer, kanske har jag hittat det där träningsmålet jag så länge funderat över och framförallt - jag känner mig väldigt väldigt levande för tillfället. Långtifrån det där zombietillståndet som jag var i innan semester. Det här märks naturligtvis - så de som ifrågasätter om det verkligen är så smart att tokträna på semestern behöver inte så väldigt många ord från min sida för att förstå. Förstå att det är smart. Väldigt smart.

Det är lite som de säger i Friskis-reklamen: Det syns när du varit här.

Ironiskt

Hemma efter en vecka med 20 timmars träning och kroppen känns märkligt nog pigg och alert. Ingen träningsvärk eller sliten känsla alls. Med ett undantag: galen träningsvärk i vaderna. Träningsvärk som varken kommer från löpningen, kettlebellsträningen eller "lekarna"/fyspasset ute i sanden utan från sista kvällens nattliga dansande. Ironiskt, eller hur? Träningsläger ska väl visserligen ge träningsvärk men lite mindre förutsägbart att det är festandet som skapar den..

Ytterligare rapporter från en helt galet rolig vecka kommer..

Förberedelse nr 2

Packa är ju egentligen riktigt trist.. men på nå't sätt blir jag ändå
lite glad av att umgås med mina träningskläder och fundera på vad de
ska få vara med om under veckan som kommer.

Förberedelse nr 1

Imorgon bitti bär det av på efterlängtad semester/träningsläger till
Monte Gordo! Som jag längtat..

Idag blir det diverse förberedelser - just nu energibars in the
making. Dubbel sats.

Pepp

Har laddat inför kvällens tennismatch genom att se Emil Jönsson vinna
Slottssprinten. Live och på plats alltså. Coolt. De där skidåkarna
imponerar på mig - vilken förmåga att ta ut sig! Och återhämta sig
också för den delen.

Själv är jag riktigt trött idag och skulle inte ha något emot att
stanna i soffan men vet att den känslan försvinner så snart jag står
på banan och det vankas match.