Tacksamhet

Framme i paradiset. En bror som gör upp eld i spisen och en mor som snarkar med korsordet i knät. Total harmoni. Njuter av det faktum att jag har en familj som trivs så bra tillsammans och där allt bara funkar. Samarbete och välvilja på högsta nivå. Kärlek skulle man också kunna kalla det.

Regnet öser visserligen ner för tillfället men vad gör väl det när det snart är kaffedags med hembakta bullar och jag har laddat med böcker för helgen.

Och förresten, febern är borta och jag känner mig frisk. Det bådar gott inför helgens krattande i trädgården och långa promenader längs havet och i skogen. Kanske kanske att jag även vågar mig på en liten springtur. Vi får se.

Feber. Igen.

Imorgon är jag på väg.

Jaha. Vaknade i natt med feber. Och jag som trodde att det skulle vara bra med sjukdom för min del nu. Jaja, känner mig redan bättre så förhoppningsvis är det en väldigt kort grej den här gången.

Tänker inte deppa ihop på grund av det här lilla bakslaget utan räknar med att vara pigg snart igen. Och imorgon åker jag till paradiset. Svårt att vara låg med det i tankarna.

Det bästa av allt - totalt fritt från bilar

Ont. Men bra ont.

Den här träningsvärken är inte nådig. Benböj alltså. Så enkelt. Så bra. Värk som sätter sig sådär fint i framsida lår. Använder mig av handikapptoaletten så ofta jag bara kan för att kunna hålla emot på de där armstöden när jag böjer på benen på vägen ner.

Nu en "rask" promenad till kvällens tjejmiddag. Rask och rask.. går inte snabbt idag.

Ännu en perfekt start på dagen

Tisdag morgon betyder tennisträning. Benen var ju förstås lite sega efter gårdagens alla benböj, vilket påverkade fotarbetet. Snabba fötter? Nja.


Men i övrigt - nånting hände! Det lossnade och det enda jag gjorde annorlunda var att tänka på att slappna av och att fullfölja svingen. Inte försöka så mycket helt enkelt, utan bara låta det hända. Var det så enkelt?

Borde jag tacka de dagliga avslappningsövningarna för det här. Men att det redan skulle ha gett resultat? Kan det verkligen vara så? Jag blir hursomhelst mer och mer övertygad om att förmågan att slappna av är hemligheten bakom mycket. I avslappningen finns fokus, närvaro och den naturliga koncentrationen.

Äntligen!

Vilket pass! Jag körde verkligen skiten ur mig. Det ultimata beviset på att jag verkligen gav järnet var när vi i slutet av passet skulle göra några armhävningar och jag inte för mitt liv kunde förmå mig att ens göra en vanlig armhävning. Gummiarmar. Och gummiben skulle det senare visa sig att jag hade också när jag med stora svårigheter försökte ta mig nerför en trappa. Bromsmusklerna ville inte bromsa..

Belöningen för detta? Ett strålande humör förstås. Och en känsla av att vara på g igen. Som extra belöning: vaniljyoghurt, kesella, ananas och min egen müsli. Mums!

Där satt den!

I absolut sista sekund var det nå'n stackare som avbokade sitt pass och jag tackar och tar emot. Superpeppad att göra kvällens skivstångspass till ett grymt pass! Förutsättningarna finns där: bästa ledaren, bästa humöret på plats och bästa mellanmålet intaget.

Just do it!

Måndagslycka

En vecka som börjar med att man vaknar av sig själv fem minuter innan det egentligen är dags att gå upp och fortsätter med en timme tennis innan det är dags att gå till jobbet måste ju bara bli en alldeles perfekt vecka! Måndagslycka.

Och ikväll är det dags för favvo-skivstångspasset. Gäller bara att lyckas norpa en återbudsplats..