Äntligen!

Vilket pass! Jag körde verkligen skiten ur mig. Det ultimata beviset på att jag verkligen gav järnet var när vi i slutet av passet skulle göra några armhävningar och jag inte för mitt liv kunde förmå mig att ens göra en vanlig armhävning. Gummiarmar. Och gummiben skulle det senare visa sig att jag hade också när jag med stora svårigheter försökte ta mig nerför en trappa. Bromsmusklerna ville inte bromsa..

Belöningen för detta? Ett strålande humör förstås. Och en känsla av att vara på g igen. Som extra belöning: vaniljyoghurt, kesella, ananas och min egen müsli. Mums!