relation till löpning. Har ju tidigare rent ut sagt avskytt löpning
och inte alls förstått tjusningen med träningsformen. Så började jag
för kanske tre år se'n ändå småjogga lite - mest för att inte tappa
all kondition under somrarna på landet. Jag följde ett schema med
omväxlande jogg och gång och upptäckte att det faktiskt var helt ok.
Men kul? Nja..
Det här var ju några år se'n och jag har successivt kommit att
acceptera löpningen mer och mer och numera förstår jag faktiskt inte
vad det var som var så trist med att löpa. Jag ser TjurRuset och
träningen inför det loppet som något av en vändpunkt när jag plötsligt
började gå från att det var ok att springa till att det är kul.
Men ändå. Jag har aldrig sett mig som en löpare. Löpning är ju något
jag bara gör sådär lite med lillfingret, som ett bra sätt att träna
kondition på men absolut inget jag ser som ett intresse eller något
jag satsar på.
Fram tills nu. Under veckan i Monte Gordo uppstod ett extremt
löparsug. Detta i kombination med att både Pasi Salonen och Rune
Larsson under sina kvällsföreläsningar uppmuntrade oss till att sätta
höga mål gjorde att mina tankar började gå mot Fjällmarathon (ja
alltså inte redan i år), Lidingö och andra löparutmaningar.
Vad är det som händer? Kan verkligen nån som med nöd och näppe fixade
2,5km löpning i skolan verkligen omvandlas till en löpare?
Jag har varit och är väl fortfarande lite skeptisk till om det är
möjligt men kvällens pass gav mig ännu lite mer hopp - fasen så kul
det var!
Från och med idag är det slut på mesjoggar och dumma tankar om att jag
aldrig kommer att bli en löpare. Från och med idag ska jag ta tag i
löpningen på ett mer strukturerat sätt och se vad som händer. Bekväm
jogg i 30-40 minuter per gång kommer inte att leda någonvart så från
och med nu finns bara snabba och tuffa pass eller långsamma men i så
falllängre. Inga halvmesyrer. Så får vi se om resultaten kommer och om
det är skeptikern eller optimisten i mig som vinner. Idag tror jag på
den sistnämnda.
Åh, klart du är en löpare! Ska bi roligt att följa dig med lite löparfokus, också! :)
SvaraRaderaÅh vad kul! Optimisten kommer att visa dig att du kan springa så mycket mer än du någonsin trott...och sen kommer du inte att kunna sluta. Kom ihåg var du hörde det först. ;)
SvaraRaderaHeja dig!!!
wohoooo! det här var kul att läsa!
SvaraRaderavad man gjorde i skolan och hur bra man var på det tycker jag gång på gång visar sig inte ha med något att göra sen.
så det är bara nyttigt att snarare ifrågasätta det.
hejja hejja!
/ Mina, som gärna hade sprungit med, men ju tydligen blivit gammal och fått problem med ryggen :(
Kul! :) Om tom jag lyckats omvända mig själv och kommit till en punkt att längta efter intervaller så tror jag du kommer älska det och bli grym på det :)
SvaraRaderaEtt råd är att ta det lite försiktigt bara så du slipper få ont i benet som jag. Men du har säkerligen koll på det där och kroppen :)
Nu kör vi :)