Att inte låta sig stoppas - Sanna Kallur och kossor

Det bara regnar idag. Men lite regn kan ju inte stoppa mig från att springa så när regnet avtog från spöregn till lite mer lätt regn gav jag mig ut på stigarna.

Med P1 Dokumentärs program om Susanna Kallur i öronen flög tiden förbi. Sjukt imponerande vilken inställning och beslutsamhet tjejen har. Jag fick gåshud redan av hennes första ord och mådde dåligt på riktigt i ögonblicket när Sanna förstår att drömmen om OS 2012 inte kommer att uppfyllas. Men låter sig Sanna stoppas av det? Inte då, direkt läggs fokus på OS 2016 och jag kan bara inte förstå hur man så snabbt kan svälja all besvikelse och bara lägga om träningsprogrammet för att vara bäst om 4 år istället. En timme som gav upphov till en massa tankar och framförallt känslor. Välgjord, fin och nyanserad dokumentär - lyssna!

Min beslutsamhet under löpningen var inte riktigt av Sannas klass. Hade sett ut en runda på 9 km att springa men fick lägga om rutten efter ett par km då jag stötte på patrull i form av ett par knäppa kossor. Normalt sett när jag möter kossorna på stigen så brukar jag bara gå lite långsamt framåt och så flyttar de på sig. Men i år finns det en svart-vit en som beter sig som att hon äger skogen. Hon liksom brölar när jag kommer och istället för att gå undan så går hon mot mig. Antingen är hon bara väldigt social eller så tycker hon att jag kommer och stör harmonin. Jag vågar inte chansa så bara att vända och ta en annan runda. Well, 9 km blev det hursomhelst.