On fire!

Vet inte vad som hände med mig idag, men shit vilket fokus och jädraranamma. Vet inte om det var för att jag bara mysjoggat de senaste veckorna, om det var det icke-kvava vädret som gjorde sitt till eller om det var Sanna Kallurs inställning som smittat av sig. Galet skön känsla var det i alla fall.

Jag var inställd på att slita, inställd på att göra det där lilla extra, inställd på att ge allt. Och jag gjorde det. Istället för att dra ner på takten de sista sekunderna av intervallen såg jag till att spurta in i vilan. Varje gång jag började tröttna och tappa teknik såg jag till att köra ännu lite hårdare. Det var som att jag bestod av två personer - en coach som sprang bredvid och peppade och en utförare som gjorde som coachen sa och struntade fullständigt i att kroppen sa stopp stopp stopp stanna.

Är det den här känslan som kallas att vara i form?

Såhär såg dagens fina pass ut:

4x90 sek löpning med 90 sek gåvila mellan varje intervall

4x60 sek löpning med 60 sek gåvila mellan varje intervall

4x30 sek löpning med 30 sek gåvila mellan varje intervall

Tanken är ju förstås att farten ska öka när intervallerna blir kortare. Och just så var det idag, även om jag fick slita hund för att det skulle bli så. Det är inte så mycket skönare att springa 30 sek än 90 eftersom vilan också är kortare och man är trött efter de tidigare intervallerna, men idag lyckades jag att öka farten mot slutet. Det krävdes fradga, snor och lungor som halvt hoppade ur kroppen, men det var det värt.

Äntligen frisk och hög luft!