Kajaktur i väntan på åskan

När dagen var som varmast satte jag mig i kajaken för att förhoppningsvis få mig lite svalka. Just svalkan fick jag kanske inte så mycket av - det är kvavt idag, men med dagens kajaktur i linne och shorts känns det som att sommaren är här på riktigt. Kanske skulle man med lite god vilja även kunna kalla dagens tur för ett intervallpass. Fotade en hel del, därav många pauser, men också många snabba korta sträckor för att hinna ifatt min mor. Men det är med mycket god vilja det. Om inte det här var en träningsblogg skulle jag nog snarare kalla det för lätt glidande på vattnet.

I övrigt har jag kört lite kort styrka med kettlebellsen på förmiddagen, anpassade passet efter värmen dock så det fick räcka med split squats, axelpressar, draken och stående rodd. Bättre än ingenting.

Sitter nu och tittar ut över dimman som sänkt sig över havet och inväntar åskskurarna som förmodligen kommer hålla mig vaken i natt. Det är så här ute. Att man tror att det är världens undergång varje gång åskan drar över. Ljudet förstärks över vattnet och kommer från alla håll samtidigt och blixtarna i det annars svarta landskapet syns även genom ögonlocken när jag blundar. Det där gamla knepet att räkna antal sekunder mellan blixt och åska för att förstå hur långt borta åskan är funkar liksom inte, det dundrar och blixtrar hela tiden och det är omöjligt att urskilja vilken blixt som hör ihop med vilken knall. Ett enda myller av ljud och ljus. Men även åskan hör till ösommaren.