Kontraster. Dag 25 Aigert - Serve

Det är extra trevligt att vakna och äta frukost när stugvärden är av den omhändertagande sorten som tänder ljus och sätter igång kaminen det första han gör.

Trots en fin tidig morgon duggade det redan när jag gav mig av mot Serve, ca 2 mil från Aigert. Regnet tilltog när jag gick uppför mot Kungsledens näst högsta topp. När jag besökte den högsta toppen var det vindstilla, klarblå himmel och varmt. Idag skulle upplevelsen bli en annan.

Även blåsten tilltog och stundtals var regnet så hårt, på gränsen till hagel, att jag vände bort ansiktet för att slippa regnets piskande. Fortfarande vid gott mod - vet att jag funderade på om jag skulle få gå så resten av vägen och om jag i så fall skulle hinna få nackspärr innan dagens slut.

Ju högre upp jag kom, desto tätare blev dimman. Jag kände mig rätt så ensam och liten där i ovädret men höll mig lugn genom att sjunga för mig själv som ett bevis på att jag fortfarande fanns. Hala stenar, dimma, regn och blåst är nog ingen vandrares dröm.

Stannade vid vindskyddet som låg vid högsta toppen för att äta mackor och dricka kaffe och var väldigt tacksam över att sån'a finns att krypa in i när vädret är dåligt. Frös dock som en hund när jag stannade upp så körde lite ofrivillig styrketräning mellan kaffeklunkarna för att inte frysa så vansinnigt. Funderade lite på om det var dumt av mig att ge mig ut i det här vädret själv, men såg det inte som något alternativ att stanna i den kalla stugan.

Stärkt av kaffet gav jag mig ut igen och blev väldigt lättad när den värsta dimman försvann längre ner och jag möts av en vidunderlig utsikt. Känns som att hela jag lättar och jag blir på väldigt bra humör. Antar att jag blivit mer skrämd av vädret än jag vågat erkänna för mig själv och att lättnaden över att det värsta är över får mig att slappna av.

Förutom att jag lite senare drattar på ändan på en vattenfylld spång och att mina kläder nu stinker sumpmark à la Tjurruset blir resten av vandringen lätt och skön.

Tänkte mycket på allt jag ser framemot med att komma hem men utan att känna någon brådska att vara där precis just nu.

Framme i stugan åt jag varm nyponsoppa med mandelbiskvier, planerade träningen för veckorna mellan att jag kommer hem tills jag åker till Portugal på träningsresa, la patiens för första gången på flera år och umgicks med de andra i stugan.

Dagens känsla: Rädsla och lättnad. Liten vs stark.

Dagens tanke: Förväntan inför att komma hem.

Dagens bästa: När dimman lättade och så även jag.