12 september 2012

Save the best for last. Dag 27 Tärnasjöstugan - Viterskalet

Jo jag har ju varit hemma ett par dagar nu, men här kommer de sista fjällberättelserna som jag helt enkelt inte hade ork att skriva ihop när det begav sig.

Sista "riktiga" vandringsdagen (den absolut sista räknar jag inte då den mest känns som en transportsträcka till nattåget) och jag känner mig ganska trött. Kroppen talar tydligt om för mig att jag nu är inne på min 14:e vandringsdag i följd utan vila och det märks att etapperna dessutom varit ganska tuffa. Idag väntar dessutom den längsta etappen på vandringen - 26 km. Jag väljer nämligen att slå ihop två dagsetapper för att hinna hem till SM i CrossFit. Är man nörd så är man.

Tänker när jag börjar att det är extra viktigt med energi idag - dels för att jag varit extremt hungrig de senaste dagarna, och dels för att jag kommer få vandra i många timmar för att nå målet 26 km bort. Jag bestämmer mig för att äta något minst en gång i timmen och stanna för ordentlig rast varannan timme.

Första timmarna är sega. Jag går längs Tärnasjön i skog och över spångbelagda myrar. Det blåser uppemot 20 m/s från sidan och ett par gånger överraskas jag av den byiga vinden och ramlar helt sonika av spången. I övrigt händer inte så mycket..

Efter ca 8 km kommer jag fram till de kända trähängbroarna över Tärnasjön. 5 st hängbroar som går mellan öarna i sjön och på så sätt binder ihop området på södra och norra sidan av sjön. Här är det vackert så det förslår och jag är glad att det händer något efter timmarna i skogen. Att gå över hängbroar när det blåser på det sätt som det gör idag är dock inte så trevligt och jag väljer att gå på sidan som vinden kommer ifrån för att ha lite marginal när vinden tar i.

En seg uppförsbacke väntar efter broarna och jag tar lunch mitt i backen. Jag hittar lä, solen värmer och jag somnar för en liten stund. Sista lunchpausen på fjället avslutas i stil med andra ord. Får nya krafter av maten och sömnen och sista delen av backen går betydligt enklare. Blir dock väldigt förvånad när det precis som jag rest mig från min sköna lunchrast börjar snöa. Var kom den ifrån? Det varar bara ett par minuter och så är finvädret tillbaka.

När jag når krönet på backen står de plötsligt där. Sytertoppen med dess granntoppar. Från ett landskap helt utan riktiga fjälltoppar till att helt plötsligt vara alldeles intill. Jag var inte alls förberedd och blir sådär frälst av fjällvandring igen. Snabbt glömmer jag de tråkiga kilometrarna nere i skogen, nu är det riktigt kul och spännande att vandra igen.

Den här delen av vandringen är enligt mig både den vackraste och mest imponerande på hela Kungsleden. Har fått höra längs med vägen att jag har den finaste delen kvar, men lyssnat lite med ett halvt öra. Tänkt lite småkaxigt att jag nog redan sett det mesta och att det ska mycket till för att bli imponerad. Men de hade rätt. Det här är helt otroligt. Ska jag rekommendera någon del av Kungsleden framför någon annan så blir det just Ammarnäs-Hemavan.

Den sista milen går i en trång dal mellan bergsmassiv och där stöter jag på, förutom den tyske killen som jag tar sällskap med, ett stort gäng med renar som är sådär renaktigt nyfikna och rädda på samma gång. I övrigt så blåser det extremt. Mer än vad det gjort någongång under vandringen. Rak motvind och småkallt. Jag önskar att jag hade några fler kilon att sätta emot vinden för nu känns det mer eller mindre som att jag skulle kunna blåsa bort. Får senare höra att det bara varit 4 grader idag och att köldeffekten av vinden gjort att det känts som minus 10. Så ja, en aning kallt men det går ändå bra på något sätt. Så länge man inte stannar..

Framme i Viterskalet finns det ett ordentligt tvättrum, vilket jag småfrusen som jag är, tacksamt tar emot. Tvättar mig i skenet av stearinljus och tänker att det är sista gången på väldigt länge som jag duschar genom att koka upp vatten, blanda med kallt vatten i baljor och hälla över mig. Är förmodligen också väldigt länge tills jag kommer uppskatta en "dusch" så mycket som idag.


4 kommentarer:

  1. Det har varit fantastiskt roligt att få följa din vandring. Inspirerande läsning på många plan. Tack för det!

    SvaraRadera
  2. WOW ser ut som ett fantastiskt avslut på din resa! Det har varit kul och följa din väg! Tack för att du har delat med dig! Hoppas du har det bra hemma nu!

    SvaraRadera
  3. Oj vilka vidder, vilka bilder... som sagt, sparade det bästa till sist! Det är de bilderna du kommer bära med dig nu hemma i storstan. Kram på dig, ska bli kul att fortsätta följa din spännande höst!

    SvaraRadera
  4. Åh det är nästan så man får tårar i ögonen av detta. Så fint, så himla himla fint. Jag är så glad att du lagt ner tid och energi på att skriva varje dag och återberätta detta äventyr! :) Fantastiskt. Tänk att du är hemma nu... och verkligen har gjort det. Vandrat hela Kunsgleden! GRATTIS och bra gjort! :)

    SvaraRadera