Medan Frida struntade i sina hjärnspöken igår, gjorde jag precis tvärtom. Och efter att ha lyssnat på kroppen och hjärnans "nej, nej, nej" till skidåkning igår kände jag att åtminstone lite av lusten till att ge mig ut i spåren kommit tillbaka när jag vaknade i morse. För visst är det så att det är helt fantastiskt med den här vintern och snön och förutsättningarna att träna inför Vasaloppet kunde faktiskt inte varit bättre. Och jag är glad över snön och vintern. Och många gånger är det en ren njutning att vara ute och åka.
Men. Det finns ett men. Och det är att när helgen kommer känner jag mig i stort sett tvungen att ge mig ut i spåren. För nånting i mig säger att det ju vore hemskt att inte utnyttja snön nu när jag har alla förutsättningar att träna inför Vasaloppet. Typ. Och det är verkligen inte varje helg som det spritter i skidbenen. Till saken hör också att jag inte är en person som funkar som bäst under tvång. Nej tvärtom. Jag blir anti. Riktigt anti när det känns som att det inte är jag som styr över mitt liv.
Så på ett sätt längtar jag verkligen till helgerna i mars. När dessa borden är borta och jag kan göra precis vad jag vill med mina helger. Inte för att jag inte vill träna på helgen. Nej då, träning kommer det att bli ändå. Men träning helt baserad på lust.
Jaja, idag var det hur som helst helt ok att åka skidor. Jag hade laddat med Stefan Einhorn och Hans Rosenfeldt som vinterpratare och tiden gick snabbt. Skönt med lite mer normala minusgrader också.
Dagens pass i siffror:
Distans: 16 km
Tid: 1h 33 min
Snittpuls: 81%
Jag kan säga att man hamnar i exakt samma tankebanor även när man tränar för ett maraton. Jag har sprungit maran 5ggr nu och varje gång har jag haft massor av helger när jag haft sån ångest över att jag MÅSTE springa mina långpass. Idag var det underbart väder så det var en fröjd att springa, men så är det inte alltid i stockholms vinter. Hur som helst så tror jag att de flesta som anmält sig till ett längre lopp får dessa tankar ibland så du är inte ensam.
SvaraRaderaJa det är både en tjusning att anmäla sig till ett lopp. Många ggr är det inte alls roligt med pressen att man måste träna, men samtidigt så sporrar det ju en att träna mer. Skönt att ha ett mål även om det kan vara frustrerande ibland.
SvaraRadera