Vandringslängtan

Sitter och kollar på foton från förra höstens vandring från Vakkotavare till Nikkaloukta. Längtar tillbaka till den där närvaron som infinner sig när man bara går och går och bara är och är. Minns hur förbaskat jobbigt det kändes att sätta på mobilen igen efter ett antal dagar utan täckning. Ville vara kvar i bubblan. Ha kvar känslan av att jag just då och där får ut mer av livet än jag nånsin vågat begära. Frihet. Kravlöshet. Lugn. Back to nature så att säga.

Förmodligen Sveriges vackrast belägna dass

 Leklust i solnedgången

Tupplur i väntan på brödbak

I år tror jag inte det blir någon fjällvandring tyvärr - kan inte riktigt få in det bland allt annat skoj som ska hinnas med på semestern. Men kanske att det kan bli någon kortare vandring kring Stockholmsområdet för att stilla det värsta begäret. Och kängorna får hänga med till landet.