Hade ingen direkt plan för passet men efter att ha åkt om en gubbe och
därmed känt mig tvingad att speeda på (man kan ju inte gärna åka om
för att se'n bli omåkt några minuter senare) hade jag ju fått upp
farten och det kändes så bra att jag bara fortsatte i samma fart.
Hastigt och lustigt var det bara 2 km kvar av milslingan och då
började jag visserligen känna mig lite trött men 2 km är ju i princip
ingenting så bara att fortsätta trycka på lite till.
Första milen avklarad med 88% i snittpuls men konstigt nog kände jag
mig inte ens trött. På väg in mot spårcentralen fick jag höra av någon
random kille att det såg lätt ut. Och ja - det kändes faktiskt lätt.
Tryckte i mig lite energi och vatten och fortsatte några km till med
tanken att varva ner, men nej kroppen hade hittat sitt tempo och hade
ingen lust alls att mysåka. Så mysåkandet får sparas till imorgon, kan
hända är kroppen åtminstone lite trött då efter dagens äventyr.
Mycket nöjd med dagen och nu återstår vila och mat. Och så blir det
nog lite schlager framför vår lyxiga 13tums-tv här i stugan.
Vad härligt med bra tryck i kroppen!
SvaraRadera