utmed the Bund. Antalet löpare kan jag räkna på min ena hand och i de
fall de förekommer är de västerlänningar. Kinesernas min är en aning
road när de ser mig. Springa verkar man liksom inte göra som vuxen.
Här är det istället pyjamasklädda tai chi-utövare, badmintonspelare,
folk som går baklänges (varför?) och pensionärer som kör nån slags
aerobics/dans i grupp till västerländsk musik som dominerar på gator
och parker tidiga mornar.
Ja det är spännande, men nu längtar jag efter att få ersätta Shanghais
ständiga biltutande med Lill-Jansskogens tystnad och att få byta
smutsig luft och asfalt mot ren och skön svensk natur. Borta bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar