Yogalek

Helena tog häromdagen upp ett ämne som jag verkligen tycker borde få mer utrymme i bloggarna, träningen och framförallt i livet i allmänhet - nämligen lek.

Det slog mig under gårdagens Rocket yoga, hur kul det är att leka. Hmm.. yoga och leka - hur hänger det ihop kanske ni tänker? Yoga - är inte det en inåtvänd, allvarlig, lugnande, andlig, hitta-mig-självträning, kanske nån tänker. Jag skulle svara både ja och nej. En traditionell Ashtanga ser jag som just inåtvänd, lugnande och kanske även andlig. Jag går in i mig själv och inget annat existerar än min egen praktik. En fantastisk grej det där.

Men så finns ju Rocket yogan också - som inte på något sätt är inåtvänd och lugnande utan lekfull och istället för lugnande för med sig en massa utåtriktad energi.


Att träna på att stå på händer och huvud, försöka sig på armbalanser där man till slut krånglat ihop kroppen så man knappt vet vad som är en arm och vad som är ett ben känns för mig som en stor lek. Jag ser det inte som att jag tränar resultatinriktat för att någon dag fixa alla positioner, jag ser det mer som en lek som utmanar kroppens gränser. Vi ramlar ihop i små högar, skrattar åt våra egna försök att sätta foten bakom huvudet och att lyfta oss i vad som ibland känns som omöjliga positioner och pustar ut i barnets position. Men så plötsligt händer det. Nånting lossnar. Vi lyckas med det där "omöjliga" lyftet, vågar helt plötsligt ställa oss på huvud eller vad det nu kan vara. Och ett stort leende bryter ut.

Genom att leka med kroppen flyttar vi hela tiden våra egna begränsningar. Både mentalt och fysiskt. Och den där leken som från början inte hade något syfte, bara lektes för att det var kul att leka har plötsligt gett väldigt väldigt mycket tillbaka. Slutsats: Ibland lönar det sig att släppa in lite lek mitt i allt det resultatfokuserade.