Människor som imponerar eller en studie i självkänsla

Jag älskar människor som bryter mönster. Som inte följer de gängse "lagarna" för hur man bör vara, tycka och känna i olika situationer. Och jag älskar personer med mod.

Häromdagen när jag kom till CrossFit-gymmet möttes jag av ett nytt ansikte. Hon såg ut som folk gör mest och var inte sådär hysteriskt vältränad som jag vant mig vid snarare är regel än undantag på Nordic.Vi började småprata i omklädningsrummet och hon berättade att hon var ny, att det här var hennes andra pass och att hon fortfarande hade träningsvärk efter det senaste passet.

Hon hade tidigare tränat på Sats men sa att hon var för lat och bekväm av sig för att träna på det viset och att hon sökt sig till Nordic för att inte kunna smita undan. Redan här blev jag imponerad. Vilken styrka att ta tag i sig själv på det sättet. Att utsätta sig för en sjuhelvetes träning när man egentligen tycker att det är tillräckligt jobbigt att gå på lite mer normala träningspass. Bryta sin comfort zone med buller och brak. Det skulle vara som om jag som tycker att det är smått ångestfyllt att jag inte tar tag i att ta körkort helt plötsligt skulle anmäla mig till att bli racerförare. Och det lär ju inte hända.

Hon berättar också att hon tycker att det är inspirerande att träna tillsammans med så vältränade människor. Dags att bli imponerad igen. Jag tror att de flesta som kommer till ett ställe där man känner sig rejält i underläge och är sämst på det som ska göras känner sig en aning obekväma. Trycker ner sig själva i skorna och anser sig inte platsa. Den här tjejen valde att se de vältränade människorna som inspiration.

För mig är det här ett perfekt exempel på god självkänsla. Den här tjejens självuppfattning störs inte av att hon inte kan göra de övningar som vi andra gör. Istället kämpar hon på med sina alternativa övningar och peppar oss andra till att orka lite mer. Med den inställningen kommer hon att gå långt. Var så säker.