Saknad morgonyoga

Det finns mycket att sakna från Springtimeveckan i Turkiet men högst på listan ligger den där helt fantastiska morgonyogan. En flödande yoga som rent fysiskt fick mig att svettas, att stå på huvud för första gången, att helt plötsligt hoppa fram till något slags handstående utan att jag själv riktigt förstod hur jag hamnade där och framförallt att känna mig lättare och smidigare i kroppen än jag nånsin gjort. En vecka av daglig yoga och kroppen blev som ny. Inga höftkänningar, ingen plantar fasciit, inget ont.

Och nu tänker jag att jag verkligen ska hålla fast i yogan här hemma. Göra min egen hemmayoga lite då och då och kanske skaffa klippkort på någon shala som ligger nära jobbet för att kunna morgonyoga. Har dock blivit lite kinkig med kvaliteten då jag ju blivit bortskämd med den bästa av yogainstruktörer (Cecilia Gustafsson). Den kvinnan är helt fantastisk. Att i ett rum med 50 yogautövare på väldigt olika nivåer ändå kunna se varje individ och komma med justeringar och assistans när man som bäst behöver det är mer än jag trodde var möjligt. Att dessutom komma med de där rätta orden som tar tag i en.. ja jag säger då det.

Bild lånad från från www.ceciliag.se