Mot Svalbard!

Pirrigt men fantastiskt spännande och kul! Det är känslan idag, dagen före jag åker till Svalbard. Vi är ett gäng på 10 personer som åker tillsammans och ska åka skidor, hundspann och skoter och ha allmänt kul i snölandskapet. Känner mig väldigt lyckligt lottad över att ha såväl familj som vänner som inte tvekar när det vankas äventyr.

Störst fokus under resan ligger på Svalbard Ski Marathon som går på lördag och är ett årligt återkommande lopp över 42 km som lockar ca 500 personer. Det går även bra att åka halva distansen.

Banprofilen inger respekt (1 mil upp, 1 mil ner, 1 mil upp och så 1 mil ner). Lite annat än flacka Vasaloppet. Jag är mest orolig för de branta nedförsbackarna men å andra sidan finns det ju inga träd att åka in i - bara ett öppet landskap fullt av mjuk snö att ramla i.

Jag har en plan för loppet - ta det lugnt. Jag vill njuta av omgivningarna, ha kul och ser det mer som en dagsutflykt än som ett lopp. Kanske kommer det en spurt sista milen om jag har krafter kvar, men i övrigt kommer jag förmodligen att åka tillsamamns med mina vänner och bara ta mig fram - ett steg i taget. Mitt mål med loppet är att vara glad och tycka att det är kul. Inte jaga tider.

Jag har skapat mentala bilder i huvudet av hur jag åker och njuter, småpratar med folk, ler och tar det hela med en klackspark. Raka motsatsen till hur jag genomförde det där Vasaloppet med andra ord. Då låg allt fokus på att ta mig i mål och resan dit var inte rolig. Jag njöt inte många minuter. Nu vill jag njuta. Struntsamma vilken tid jag får. Jag har inget att bevisa. Vare sig för mig själv eller andra. Åka snabbt kan jag göra under något annat lopp. Här ska njutas!

Bild lånad från langd.se över Svalbard Ski Marathon