Öliv

Ännu en helg i stugan. I paradiset. Kan inte få nog av livet på ön. Så
känns det i alla fall. Skulle gärna utsätta mig för experimentet att
se hur länge jag klarar att vara här utan att bli rastlös. Utan att
drabbas av lappsjuka. Länge skulle jag tro.

Det enkla livet och jag går väldigt väl ihop. Läsa, kettlebellpass på
tomten, lägga pussel, laga mat, min älskade familj, backintervaller,
hockey-vm, fika, morgonpromenader, kajak. Ingen plattång, inget smink,
mer eller mindre samma kläder varje dag. Ju enklare desto bättre.

Och då kan man ju undra över allt det här andra strävandet. Jobb,
karriär, fin lägenhet, fina kläder. Varför? Eller är det trots allt
kontrasten som gör det?

Skulle det räcka med gullviveängar, en sockerkaka då och då och lite
småsnack med grannarna? Kanske skulle jag bli skogstokig?

Säkert är i alla fall att jag behöver de här helgerna ibland av total
frånkoppling och minimalt med intryck. Utan måsten. Och jag är glad
att jag saknar den rastlösa genen. Att jag inte måste göra och
prestera hela tiden utan kan vara en ytterst lat person när jag vill.
Låta dagarna komma och gå. Och just det gör jag bäst på ön.