allmänt fixande sitter jag nu på nattåget mot Abisko. Som vanligt är
tåget försenat men vad spelar det för roll när jag har en månads
vandring framför mig. En timme hit eller dit..
Känslan i magen är bra. Jag känner mig lugn men förväntansfull inför
vad som komma skall. Jag tänker att jag ju faktiskt inte har någon
aning om vad som väntar mig och vad jag kommer att få uppleva. Känslan
av ovisshet ger mig fjärilar i magen - godhjärtade sådana. Fjärilarna
gör mig levande.
Funderar mycket på hur det kommer vara att vandra ensam. De inledande
14 dagarna vandrar jag utan sällskap och jag är nyfiken på hur jag
kommer reagera. Hur fixar jag ensamheten? Kommer jag att välkomna den
eller kommer jag varje dag att längta tills jag är framme i stugan och
får sällskap?
Funderar också på vad jag kommer att sakna från det vanliga livet. Vad
kommer jag längta efter mest? Vänner och familj är ju en lågoddsare
men därutöver? Min egen säng? Vardagslivet? Kanelbullar?
Stockholmspulsen? Morgontidningen?
Just nu har jag inga svar på frågorna, om 30 dagar vet jag förmodligen bättre.
Bild från en annan vandring. Då i Grövelsjön. Med sällskap.
Oerhört spännande! jag ser fram emot att läsa om dina tankar och erfarenheter rörande detta väldigt spännande äventyr
SvaraRaderakanske lite sent att fråga nu men... har du allt med dig inför de inledande 14 dagarna eller hur funkar det? kommer du uppdatera? detta är så himla spännande!!
SvaraRaderaTuff du är!! Lycka till! Hoppas du får fina vandringsveckor!
SvaraRaderaLycka till modiga Ulrika!
SvaraRaderaVad roligt att du är på väg! Ta hand om dig och ha det alldeles fantastiskt. Kram / Helena
SvaraRaderaUlrika jag känner mig nästan TÅRÖGD inför detta. Det är sant! Jag känner mig så imponerad, influerad, inspirerad, förundrad. Det är som en dröm, du är så modig, att du gör detta! Hoppas på täta uppdateringar! Jag har vid ett par tillfällen vistats ensam i fäbon utan annan människa boende där, känslan att veta att det är bara jag och naturen... närmsta människa finns kanske flera mil bort! Det är mäktigt. Men jag bodde ändå i fullt utrustad stuga! Ska du bo i tält? Eller stugorna efter vägen? Många frågor...
SvaraRaderaoch 15 dagar ensam! Det är så tufft. Och vilken vinst du gör, eller gjort redan, som insett att jag själv är ett jäkligt bra sällskap!!!
SvaraRaderaÅh va underbart och modigt! Jag tror du får en fantastisk månad, att du kommer hem lite förändrad inuti. Stor kram
SvaraRaderaDet här låter verkligen superhärligt! Särskilt den första delen, ensam... Ska bli spännande att läsa sedan hur du haft det!
SvaraRaderaStort tack för alla lyckönskningar. Det betyder massor ska ni veta och kommer förmodligen betyda ännu mer under de dagar då jag inte är lika tänd på att vandra som jag är idag.
SvaraRaderaNu blir jag riktigt avundsjuk - vilket fantastiskt äventyr. Önskar att jag vore så modig! Njut av storheten, det vackra och din fantastiska styrka!
SvaraRadera