Löparlängtan

Emelie skriver om längtan efter löpningen och jag har under de senaste dagarna känt precis samma sak. Har googlat potentiella terränglopp, potentiella löparläger, potentiella platser att köra löparweekends på. Och så vidare. Allt i väntan på att få ta på mig skorna och ge mig ut på riktigt.

Med en kaffe i handen och solen i ögonen sittandes på Dramatentrappan på lunchen blev löparsuget ännu större. Det är ju vår för tusan. Så när de övriga jobbarkompisarna gick vidare för en AW smet jag hemåt för att få ta en runda på Djurgården i kvällssolen. Och den här gången levde verkligheten upp till drömmen. Det var absolut fantastiskt. Fantastiskt.

Min antikänsla inför det mesta som jag känt under dagen försvann och jag blev istället en nöjd person som kanske framförallt var glad över att ha följt min magkänsla och inte följt med strömmen ut i stureplansvimlet. Jag hade verkligen ingen lust med det idag. Min lust fanns i löpningen.

Fredagkvällar kan spenderas på olika sätt. Idag gjorde jag det på mitt vis och det är jag väldigt glad för.

Nu drömmer jag om Crossfit. Imorgon tror jag att även den drömmen ska bli sann.