12 maj 2012

Fredagspump och att våga maxa

En rubrik som säger det mesta om gårdagens Crossfit. Mina armar kändes ungefär dubbelt så stora efter passet igår mot normalt och det spände och drog rejält i både under- och överarmar. Idag börjar träningsvärken smyga sig på och det blir allt svårare att räta ut armarna. Vi får se vart det landar framåt kvällen..

Gårdagens Crossfit innehöll ett ovanligt pass. Fokus på uthållighetsstyrka, många repetitioner och utan direkt flåsiga delar. Jobbigt blev det dock ändå. Som tur är. Efter att ha övat på några set L-pullups (kul övning som innebär att man gör en vanlig pullup men med benen rakt ut i 90 grader från kroppen - som ett L) körde vi benchmarkpasset "Lynne".

Lynne innebär att man ska maxa antalet reps i bänkpress och pullups under 5 varv. Ingen tidtagning sker så det är helt ok att vila lite mellan varven så att man verkligen kan ge sitt max. I sin originalform ska vikten i bänkpress vara densamma som ens egen kroppsvikt men där är jag ju inte riktigt ännu så skalade ner till 30 kg för att det skulle bli just ett högrepetitionspass.

Varje set ska köras till absolut failure vilket kräver lika mycket mentalt fokus som fysiskt. Det var minst sagt fascinerande att se hur kroppen och för den delen även huvudet reagerade. Första setet trodde jag att jag gett max vid sisådär 13 reps men efter att Rickard (instruktör) och träningskompisarna sagt åt mig att jag kan mer och inte får ge upp än så slutade jag på 18 reps. Mycket förvånad. De sista 5 repsen kändes omöjliga och genomfördes med väldigt darrande armar, men visade sig vara möjliga. I de sista seten var känslan den omvända, det kändes enkelt och som att jag hade långt kvar till max men syran kom väldigt snabbt och jag hade inte en chans att på vilja få upp stången när det väl började kännas tungt och darra i musklerna. Snopet.

Älskar känslan av att pusha mig själv allt hårdare och får en kick av att se hur mycket mer det finns att ta av när jag trott att jag nått mitt max. Det är ju precis samma sak som hänt i löpningen. När jag väl sett och förstått hur jobbigt det kan kännas med intervaller ter sig min tidigare syn på vad som var jobbigt tämligen mesig. Och förmodligen är det så att det finns ytterligare trösklar att ta sig över. Om några månader kommer jag nog tycka att jag inte tog ut mig totalt nu heller för att jag då nått en ännu högre "ta-ut-mig-nivå".

För att bli snabbare och starkare tror jag att det är just det här som är hemligheten - att våga maxa.

Jag är helt övertygad om att nyckeln till att nå resultat för mig främst ligger i att skapa kvalitet i passen snarare än att öka träningsdosen. Träna lugnt när det är det jag ska göra (för att inte skapa onödigt lång återhämtningstid) och verkligen maxa när det är maxning som är tanken med passet. Det är när vi tänjer våra gränser som resultaten kommer. Och dessutom ger det en väldigt skön kick.
Bild lånad från Crossfit Nordic

1 kommentar:

  1. Låter som ett grymt pass! Och visst är det så; för att bli starkare måste man våga maxa!

    SvaraRadera