Tacksam

Tack tack tack till alla er som stöttat mig med peppande hejarop och grattishälsningar! Era ord betyder mer än ni kan tänka er.

Efter Vasaloppet har jag liksom gått omkring som en zombie, med en kropp som precis som Fridas varit märkligt pigg, men med ett huvud som bara skrikit efter sömn och vila. Tänk er en riktigt vidrig jetlag. Precis så har det känts. Allmänt förvirrad, lite småkorkad och riktigt trött. Tom i huvudet.

Så i mitt huvud har det minsann inte funnits plats för några egna hejarop eller lyckokänslor - det är istället ni som fått mig att förstå att det faktiskt är en prestation att genomföra ett Vasalopp. Och idag känner jag det. Glädjen. Stoltheten. Lyckan. Över att ta sig över gränser och våga mer än man törs.