Att lära sig saker om sig själv

Många har under de senaste månaderna frågat mig varför jag ska åka Vasaloppet. En fråga som självklart är relevant med tanke på alla de timmar jag spenderat ute i spåren under den sista tiden.

För mig finns det två svar på frågan om varför, och inget av svaren handlar om det uppenbara, nämligen att bevisa för mig själv eller för nå'n annan att jag kan. Givetvis är jag jättestolt över att ha genomfört loppet, men att bevisa att jag kan åka nio mil skulle i sig inte vara en tillräcklig morot för att få mig att åka Vasaloppet.

Mina två anledningar till att göra ett Vasalopp var:

1. Jag tycker att det är skönt att vara ute och åka skidor och såg Vasaloppet som en morot för att ta mig för att komma ut och träna.
2. Jag är en sucker för allt som leder till personlig utveckling.

Punkt nr 2 handlar om att jag ville se vad jag kunde lära mig om mig själv genom att utsätta mig för en ansträngning som jag aldrig tidigare utsatt mig själv för. Hur skulle jag reagera mentalt och fysiskt under det nio mil långa loppet?

Så vilka är då mina lärdomar?

• Att även jag tillhör skaran av människor som under loppet eller direkt efter loppet på frågan om man ska åka igen skulle svara ett definitivt nej.. för att ett par dagar senare ompröva det beslutet. Ärligt talat, under 65 km sa jag till mig själv att "aldrig mer, nu har jag gjort det här en gång". Men nu sitter jag här, med nån slags lust att testa hur det skulle vara att åka igen - nu när jag vet hur det känns mentalt och fysiskt och kan göra saker annorlunda. Och nej, jag trodde inte att jag skulle ompröva beslutet. Absolut inte.
• Att Vasaloppet för mig framförallt var en mental utmaning. Visst, det gjorde ont i kroppen men den smärtan var ingenting jämfört med hur jobbigt det var för hjärnan att gång på gång övervinna den mentala tröttheten. Jag hade förberett mig på att det skulle bli jobbigt mentalt, men inte såhär jobbigt.
• Att den mentala utmattningen efter loppet vida överstiger den fysiska. I stort sett ingen träningsvärk, men ett huvud som är totalt utmattat.
• Att man kan åka Vasaloppet och halvsova samtidigt. Blev extremt sömnig under loppet och hade svårt att väcka mig själv. Ungefär som när man sitter på en föreläsning och det är smått omöjligt att hålla ögonen öppna.
• Att jag blivit betydligt bättre på att lugna ner mig själv och hålla nervositeten stången. Trots att jag inte kunde sova natten innan Vasaloppet så blev jag inte uppstressad, utan kände ett lugn och en tillit till att jag minsann skulle fixa det här ändå. Att det inte var hela världen om jag inte somnade. Trots att jag kände ett visst illamående innan loppet så blev jag inte rädd att jag skulle spy utan sa till mig själv att det är nervositet det handlar om och inget annat. Och att det kommer att gå över.

That's it. Det är coolt att lära sig nya saker - utmaningar gör en definitivt starkare!