"Det är inte hur man har det, utan hur man tar det" - ett citat som blivit inpräntat i min hjärna under många år. (Tack mamma!) Och jag håller verkligen med. Inställningen till livet och dess komponenter är så mycket viktigare än vilka komponenter livet verkligen består av. Att kunna uppskatta det man har är en betydligt säkrare väg till ett lyckligt liv än att försöka sträva efter mer och mer och mer.. eller efter bättre och bättre och bättre.
Men just nu brister det lite i mitt sätt att uppskatta livet. Mitt liv är bra. Hur bra som helst faktiskt. Men precis som det alltid kommer vara så är allt inte perfekt. Och just nu ligger mitt fokus på det som inte är perfekt, på det som jag önskar vore annorlunda. Och det stör mig. Rejält.
Jag kan acceptera mycket hos mig själv och hos andra. Jag tycker att det är ok att tycka att livet är lite småtrist ibland, jag tycker att det är ok att livet ibland är upp och ibland ner. Det är helt ok att inte alltid orka, inte alltid ha lust, inte alltid vara på topp. Vi är inte mer än människor. Och riktiga människor har brister.
Men jag har ett krav. Både på mig själv och andra. Och det är att förmå uppskatta det som mitt i alltihopa ändå är bra i livet. Även dåliga dagar finns det ljusglimtar. Att inte uppskatta de där bra småsakerna är slöseri med liv. Punkt. Och att slösa med livet är inte ok. Tyvärr måste jag erkänna att jag slösat lite med livet den senaste tiden.
Dags att fokusera om.
fint skrivet och fina tankar.
SvaraRadera