Vad jag gör när det regnar

Idag har vi hittat nya sätt att mäta regnintensitet på. Exempelvis kan
man kolla hur högt regndropparna hoppar upp när de slår mot havsytan.
Och så kan man mäta regnets tryck på hur mycket vatten som går igenom
regnbyxorna för att orsaka en strilande känsla utmed bakbenen.
Ytterligare ett regnbevis är när det inte längre spelar någon roll om
man går i de djupa vattenpölarna eller inte eftersom skorna redan är
så dränkta att man inte känner skillnaden av vatten från himlen och
vatten från pölar.

Med andra ord har vi haft en blöt dag idag. Fyra timmars vandring på
Österlenleden varav tre och en halv i spöregn.

Det sägs att Haväng är en av Sveriges vackraste platser - jag hade
dock lite svårt att förstå tjusningen när regnet skymde sikten och
stranden färgades mörkbrun av skyfallet. Och om jag ser nöjd ut på
bilden så är det bara ett försök att lura hjärnan att det här är skoj.
Jag frös som en hund när bilden togs och var inte på något vidare
humör.

Trots allt hade även den här dagen sina guldkanter och innan jag
började frysa var det riktigt skönt att vandra i regnet. Konstaterar
att jag ska impregnera mina regnkläder pronto. Det är inte skönt att
känna sig nyduschad i flera timmar. Särskilt inte när det blåser.

Som tur är hade vi tillräckligt med gott humör kvar när vi kom
tillbaka att vi kunde skratta åt det ironiska i att regnet upphörde
exakt fem minuter innan vi var framme. Det var så dags då liksom.