19 juli 2011

Träning inför Lidingöloppet

Träningen inför Lidingöloppet är i full gång. Jag har valt att följa marathon.se:s Lidingöprogram för att få ett hum om var jag bör ligga i träningsmängd men gör en del modifikationer för att anpassa programmet efter min kropp och min livssituation.

För det första innehåller programmet i sitt grundformat fyra pass per vecka men jag har valt att ta bort ett varje vecka så jag istället landar på tre pass per vecka. Fyra pass per vecka skulle förmodligen leda till att jag tröttnade och löpningen skulle också inkräkta för mycket på min övriga träning. Och att byta ut ett löparpass mot ett par timmar crossfit eller tennis tror jag snarare gör gott än förstör.

Så för mig består varje vecka av:
1 lätt distanspass
1 snabbt pass (Kan vara backintervaller, fartlek, snabbdistans osv)
1 lugnt och långsamt långpass

Ett typiskt långpass - tid att stanna upp för att fotografera

I programmet anges hur långt man ska springa och en ungefärlig tid som sträckan bör ta. Jag har dock valt att helt strunta i de hastigheter som anges och istället utgå från min egen puls som referens för hur snabbt det ska gå. På detta sätt får jag en naturligare anpassning efter  min egen kapacitet och dagsform. För hur ska programmet kunna veta vilken hastighet som är "lätt distans" för mig till exempel?

Jag tror att en bidragande orsak till att så många drabbas av löparskador är just att de följer liknande program och då lockas av att följa programmets hastigheter snarare än lyssnar på kroppens egen kapacitet. Dessutom tycker jag att det är alldeles för liten hastighetsskillnad mellan till exempel snabbdistans och lätt distans och det är lätt hänt att alla pass hamnar i någon slags gråzon där de lätta passen går för snabbt och de snabba för långsamt. Av dessa anledningar har jag valt att helt bortse från hastighetsangivelserna och springer istället på puls enligt nedan:

Lätt distans: snittpuls ca 75% av max
Snabbt pass: snittpuls 85-95% av max 
Lugna långpass: snittpuls ca 70% av max

Jag tycker att det här med att låta pulsen styra hastigheten funkar väldigt bra. De lugna passen blir riktigt lugna och långsamma och jag har kraft och lust kvar att ta i max på de snabbare passen. Så istället för att alla pass blir nå't mellanting så får jag verkligen skillnad mellan de olika typerna av pass. Och som vi vet så är det ju en stor utmaning för oss motionärer att inte lockas att springa snabbt när vi ska springa långsamt och våga ta ut oss ordentligt när vi ska springa snabbt.

Hur gör ni andra som springer? Använder ni pulsen som träningscoach eller tycker ni att det traditionella sättet att springa på hastighet fungerar bra?

3 kommentarer:

  1. Jag kör ungefär samma grundupplägg, men går mer på känsla än puls. Eftersom jag nästan alltid hamnar över min teoretiska maxpuls så fort jag börjar anstränga mig har jag lagt ner det där med pulsträning. Hur har du beräknat din maxpuls?

    SvaraRadera
  2. Jag har testat mig fram lite vad gäller min maxpuls. Har antagit att den puls som jag max kommit upp i motsvarar ca 95% av min verkliga maxpuls eftersom jag tror att jag skulle kunna ta ut mig ytterligare om jag gjort ett regelrätt maxpulstest. Se'n har jag kollat hur de olika pulszonerna känns jämfört med hur experter beskriver dem (kan fortfarande säga hela meningar, pratar med enbart enstaka ord osv) och konstaterat att jag förmodligen hittat min rätta maxpuls +/- ett par felslag.

    SvaraRadera
  3. Låter som ett bra upplägg inför Lidingö!

    Börjar bli nervös inför det också! Men en sak (eller tre) i taget nu :)

    SvaraRadera