Endorfiner i regnet

Vaknade med spring i benen efter att ha haft en lat dag i segeljollen igår. Att skota hem är visserligen statisk bicepsträning men i övrigt kan jag nog inte se gårdagens lugna segling som nån vidare träning.

På dagens program stod backintervaller och det passade såväl mitt humör som det regniga vädret. Jag gillar verkligen att springa i regn. Känner mig som en urmänniska som trotsar naturens och vädrets makter. Samma anledning som gör att jag gillar terränglöpning. Ju blötare och smutsigare jag blir desto mer känns det som att det är "på riktigt". Dagen till ära hade jag även förra årets Tjurruset-tröja på mig för att få rätt känsla.

Sex intervaller i lång backe på ca 1:30-1:40 minuter per intervall hann jag med innan benen började säga tack och hej. Inklusive upp- och nerjogg ett snabbt pass på ca 40 minuter. Och hej vilken endorfinkick det gav! Den kan jag leva på ett tag.. eller åtminstone tills det vankas styrketräning i eftermiddag. Men först lite värme framför brasan tillsammans med boken.