Bland myrar, lera och dimma aka helveteslöpningen

Om ni bara visste hur förbannat glad jag är över att vara inne igen!
17 km (+ lite felspringningar) helveteslöpning är över. På bilden är
jag fortfarande glad och tycker att det kul med leran och blötan, men
lite senare skulle jag svära högt över kalla, djupa myrar som aldrig
verkade ta slut och gjorde mig gråtfärdig, dåligt utmärkta leder som
fick mig att tappa lugnet ute i dimman och regnet som förstås började
stå stå som spön i backen just som jag kände viss lättnad över att
tagit mig över myren.

Min romantiska (naiva?) syn på fjällöpning är klart rubbad efter det
här äventyret.

Vi får se om jag kommer med en längre version, som bearbetning kanske
om inte annat. Nu tänker jag njuta av varm choklad. Har aldrig varit
så värd den som idag.