Kravlöst

Ingen har väl missat att Lidingöloppets 30 km gick av stapeln igår, ni vet det där loppet som det står att jag ska springa härute i högerkantens utmaningar. Redan för ett par veckor sedan fattade jag ju dock beslutet att det inte blir något Lidingö för mig. Åtminstone inte i år.

Ett beslut som har känts väldigt rätt redan från början och som kändes än mer rätt igår. Trots det fantastiska höstvädret så drog det inte i den där tävlingstarmen överhuvudtaget. Kondisen börjar visserligen så sakta komma tillbaka efter förkylningsperioden, men jag känner mig inte redo för 30 km terräng. Dessutom har de senaste veckornas tokjobbande tröttat ut mig ordentligt och det enda jag vill göra när jag inte jobbar är att ägna mig åt kravlösa aktiviteter. Och Lidingö räknas inte till den kategorin enligt mig.

Så igår, efter en mysig och god lunch ute i solen tillsammans med brorsan på Etnografiska på Djurgården (rekommenderas varmt - ekologiskt, fair trade, surdegsbröd -  alla modeord angående mat på ett och samma ställe och det smakade det riktigt bra) gav jag mig ut på en lugn och totalt kravlös jogg. 80 minuter i sakta mak. Precis hur skönt som helst och jag njöt av lugnet, tystnaden och avsaknaden av människor och tänkte att just nu är det såhär jag vill att löpningen ska vara. Jag behöver löpningen för att rensa ut och vila hjärnan. Att hålla på att jaga tider och sträckor är därför totalt ointressant just nu. Ge mig istället en oupptäckt stig i skogen så blir jag nöjd. Eller en grusväg i skärgården.