Vid lunch ville jag helst bara lägga mig ner och sova men tvingade i mig mat och choklad. Och det blev lite bättre. Var det kanske bara energibrist jag led av?
Eftermiddagen flöt på och jag njöt av att må bättre och hade krafter för att ta mig an en liten spurt uppför backe-uppmaning som brorsan bjöd in till. Att springa med ca 12 kg packning på ryggen uppför en stenig backe ger rejäl mjölksyra. Det vet jag nu. Nyponsoppan med mandelbiskvier smakade väldigt bra efteråt.
Vi lyckades kanske också trampa ihjäl en lämmel som gömde sig under en spång. Åtminstone lät den som en lämmel med dödsångest när den klämdes mellan marken och spången som vi gick på. Att så små djur kan låta så mycket.
Den här sträckan är ordentligt kuperad med backe upp och backe ner mest hela tiden. Och på slutet är det faktiskt bara backe upp. Trodde många gånger att stugorna skulle ligga efter nästa krön, men blev lurad gång på gång. Framme efter en lång dag väntade en dusch (!) och middag i restaurangen. Kändes skönt att få maten serverad efter en dag när det aldrig riktigt funnits några extra krafter. Trötta som vi var (och en aning lata) bokade vi även in frukost till dagen därpå. Lyx som jag kanske egentligen inte riktigt tycker hör hemma på en fjällvandring men i vårt tillstånd passade det väldigt bra.
Framåt 19.30 ville jag inget hellre än att gå och lägga mig men höll mig vaken till 20.30. Lyxen att ha el och kunna ligga och läsa på kvällen utan pannlampa uppskattades något enormt. Och har nog aldrig njutit så mycket av att ligga raklång på en säng och känna hur den trötta kroppen får vila.
Wow! Fullkomligt underbart att läsa om fjällupplevelse, trötta kroppar, stigar och få se bilder från ljuvaste fjället :) Skum känsla du hade dock, hoppas att sista dagarna blev roligare. Ser fram emot att läsa mer :)
SvaraRadera