Dagen bjöd på 3 grader och 14m/s så fjällkänslan var total där vi vandrade med vinden i ansiktet på kalfjället. Den här delen av vandringen var helt klart den absolut vackraste. Helags låg vid sidan av oss och och långt där borta en massa sjöar och fjäll. Obetalbart.
Reflekterade en stund över hur tom hjärnan blivit på bara ett par dagar. Fick riktigt anstränga mig för att hitta några tankar att tänka överhuvudtaget. För att inte tala om samtalsämnen. Långa stunder gick vi helt tysta med undantag från snack om fikapauser och en och annan "kolla där - vilken utsikt".
Hur jag än försökte så kom jag inte på något vettigt att prata om. Och inget ovettigt heller för den delen. Lite skrämmande och läskigt, men ändå befriande på något märkligt sätt. Jag tänkte nog innan att den här vandringen skulle vara ett ypperligt tillfälle att hinna tänka mina tankar till punkt utan något som stjäl uppmärksamheten, men resultatet blev istället att tankarna uteblev. Bra eller dåligt? Vem vet.
Dagens tur var kort, bara 13 km och mycket nedför. Framme i stugan redan vid 15 och efter att ha fått fart på elden i kaminen och druckit kaffe kändes det väldigt bra att lägga sig och läsa en stund och äta det där godiset som jag släpat på under vandringen. Stugmys i sin finaste tappning som avslutades med ett par timmars kortspel. Hade hela stugan för oss själva tills det brakade in ett par tyska tonåringar vid 19-tiden, alldeles dyngsura efter att ha gått sina 13 km i regn utan regnkläder. Vi försökte instruera dem bäst vi kunde i stugboendets konst med allt vad ved, dricksvatten, slask, dass och gasspis heter. Gick väl sådär men tror att vi åtminstone slapp få slaskvatten i dricksvattenhinken.
Somnade otroligt gott redan vid halv nio - skönt.
Ja det är fantastiskt hur fort huvudet och hjärtat "töms" på allt slask när man byter miljö och andas fjälluft. Man blir liksom helt renad...
SvaraRaderaUnderbara bilder!