Blandat långpass

Söndag och långpass inplanerat. Jag kände mig laddad för att få testa på skidtekniken se'n förra helgen. Så Frida, Pelle och jag satte oss på bussen ut mot Hellasgården. Måste säga att det känns en aning skumt att åka kommunalt med skidorna i högsta hugg. Men oerhört praktiskt och lyxigt att så enkelt kunna ta sig ut i spåren. Så snälla snön, se till att ligga kvar nu. Åtminstone februari ut.

Frida och Pelle - förväntansfulla på bussen

Passet började bra, en aning bakhalt men kändes ändå helt ok. Stakträningen fick dock vänta, inte mycket till glid när snön stod som spön i backen. Så kan man kanske inte säga, men ni fattar vad jag menar. Det snöade mycket. Kanske mer på samma gång än jag nånsin varit med om. Som ösregn men med snö istället. Alldeles fullt av vitt i luften - som dimma.

Och den här snön fick vissa konsekvenser för föret... helt plötsligt började all snö klibba fast under mina skidor och det var som att gå på styltor. Att åka skidor var uteslutet. Högg tag i varje försök till glid. Så det var bara att ta sig fram gåendes med skidor på fötterna, till och med i utförsbackarna var det gång som gällde.

Det där med att valla rätt är inte lätt - men desto sämre valla desto bättre träning..

Så det där med skidteknikträning får bli en annan gång. Konditionsträning fick jag ju hur som helst. Pulsklockan talar sitt tydliga språk:

Total tid: 2h 40 min

Snittpuls: 79% (och då var även vallningspauser och slå-bort-snö-under-skidorna-pauserna inräknade - pust)

Maxpuls: 92%

Jobbigt med andra ord. Riktigt jobbigt.