28 september 2011

Sjukt bra!

Det började verkligen inte bra. Jag velade och tvekade inför kvällens löpning. Ordentligt. Ville bara lägga mig i soffan och tyckte att kroppen kändes trött. Kanske vore det ändå bäst att ta det lite lugnt? Jag spelade ju tennis i morse - kunde inte det vara nog? Hade dessutom hämtat ut en ny bok på posten och den lockade väldigt mycket mer än att dra på sig löparkläderna. Men så tänkte jag väl ändå att jag testar. Förhandlade med mig själv och bestämde mig för att om det känns piss även efter tio minuter så får jag gå hem.

Till råga på allt elände så stod det tio snabba 90 sekunders-intervaller på schemat. Började med uppjogg till LillJansskogen där jag tänkte köra intervallerna - kuperad terräng alltså, så vidrigt det kan bli för en osugen löpare. Lite förvånat konstaterar jag att det känns väldigt väldigt lätt under uppjoggen. Pulsen ligger lågt trots att tempot är ok och benen känns pigga.

Väl uppe i skogen tolv minuter senare har alla tankar om att det skulle vara bättre att ligga i soffan försvunnit. Börjar första intervallen och jag flyger fram. Ja men faktiskt, den normalt så långsamma och sega löparen flyger fram. Benen har aldrig känts så spänstiga och det känns verkligen inte jobbigt, trots att tempot är högt. De fem första intervallerna flyter på på samma sätt. Inte en sekund känns det direkt tungt utan bara väldigt väldigt kul att springa snabbt. Den horribla backen i slutet av rundan orsakar visserligen svår andnöd men det är snabbt glömt och återhämtningen funkar perfekt. Under den sjätte intervallen kommer jag ikapp ett par killar som springer på i bra fart, men jag ska bara om. Här nånstans ligger jag på en puls på 95% av max men fortfarande - lätt som en plätt.


En tröja som höll vad den lovade idag.

Jag är i chock. Vad var det som hände? Är det benträningen som börjat ge utslag? Utfallshoppen som väckt musklerna? Mitt minskade sockerintag som på något sätt spelar in? Eller var det bara en så'n där dag där allt stämde helt enkelt? Jag är som sagt smått i chock, men hoppas på att bli överraskad fler gånger. Skulle passa fint på nästa lördag till exempel. Har hört att det är dags för lerkampen aka TjurRuset då.

2 kommentarer:

  1. Grymt bra! :) Kul läsning, härligt med löparenergi! :)

    SvaraRadera
  2. Du är väl helt enkelt bara sjukt vältränad! :)

    SvaraRadera